Finns det anledning till oro?

En nyhet som flimrat förbi varje gång jag gått in på Dagens hemsida idag (i går), är nyheten att fler kvinnor än män söker sig till prästutbildningar. Dagen skriver mycket frankt i rubriken att “Präst har blivit kvinnoyrke.”

Rubriken saknar täckning i själva artikeln. Där står att fortfarande är det fler män än kvinnor bland de tjänstgörande prästerna. Däremot är det fler kvinnor än män som söker prästutbildningar. Det kan ju på sikt leda till att SvK har fler kvinnliga präster än manliga.

Finns det anledning till oro över utvecklingen? Jag kan inte se varför vi ska vara oroliga. Att vara präst är ju inget yrke så där rakt av. Jag tror inte att ungdomar sitter och väljer mellan att bli ingenjör, lärare eller präst. För att bli präst krävs både en inre och en yttre kallelse.

Att fler kvinnor än män söker prästutbildningar, kanske inte alls har något att göra med, att kvinnor i högre utsträckning än män söker akademiska utbildningar. Förklaringen kanske är så enkel, att Gud just nu kallar fler kvinnor än män till tjänst i kyrkan?

Andra bloggar om: Svenska Kyrkan, Prästutbildningar, Kvinnliga präster, Manliga präster, Kallelse, Kvinnoyrke

Jag är enig med Vatikanen!

Läser i Dagen att illegal invandring numer är straffbart i Italien. Parlamentets bägge kamrar har antagit en sådan lag. Bakom lagen står inrikesministern Roberto Maroni från det främlingsfientliga Lega Nord.

Lagen kritiseras av vänsteroppositionen, människorättsorganisationer och Vatikanen. Ett bredare motstånd än så går väl inte att tänka sig?

Andra bloggar om: Italien, Vatikanen, Lega Nord,

Lagen är hård!

I TV4-Nyheterna i går redovisades ett fall av avvisningsbeslut från Migrationsverket, som upprörde och berörde. Inte så att jag är förvånad. Börjar bli van, vid det här laget, att höra och läsa om omänskliga avvisningar. Trots tillvänjningsprocessen vägrar jag att bli cynisk, utan fortsätter att uppröras.

Den här gången handlar det familjen Harutjunian. Pappan, Harutjun kommer från Armenien och mamman, Venera kommer ursprungligen från Azerbaijan. De träffades i Ryssland och fick tre barn. På mycket välgrundade skäl tog sig familjen till Sverige.

Trots att de tre barnen Maria, Manne och Radjik (undras om stavningen blev rätt) har hamnat i ett apatiskt tillstånd, har Migrationsverket beslutat om avvisning av familjen till något av föräldrarnas hemländer. Länder som barnen aldrig upplevt.  Både läkare och sociala myndigheter är motståndare till avvisningen och uppmanar Migrationsverket att utnyttja lagens möjligheter att ta hänsyn till särskilt ömmande omständigheter.

Migrationsverket svarar genom Fredrik Beijer att lagen är hård och inte ger något stort utrymme till några generösa tolkningar av “ömmande omständigheter.”

Jag är som sagt inte överraskad. Jag har insett att Migrationsverket och Riksdagen inte är som Fantomen – hård mot de hårda. De är mer hemfallna åt, att likt ligister ge sig på de svaga och sparka på den som redan ligger.

Min uppmaning till Svenska Kyrkan och Sveriges Kristna Råd kvarstår: Fullfölj det som påbörjades med Påskuppropet 2005. Lämna inte arbetet halvgjort!

Läs även andra bloggares åsikter om Apatiska barn, Avvisning, Azerbaijan, Armenien, Ryssland, Migrationsverket, Riksdagen

Vad är det Göran Hägglund kritiserar eller pratar han bara strunt?

Det händer ibland att jag inte riktigt att kan släppa en fråga så där vind för våg. Jag vrider och vänder och försöker förstå.  Jag har funderat mycket över Göran Hägglunds uttalande om hur krönikörer och teaterregissörer spottar på vanligt folk och deras liv.

Enligt DN hävdade Göran Hägglund:

– Vi Kristdemokrater är verklighetens folk. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest; och som får höra av krönikörerna och teaterregissörerna att de ska skämmas att de är inskränkta och att deras tillvaro är falsk och förljugen, sade Hägglund provocerande.

Eftersom Göran Hägglund i sitt tal inte gav några exempel på vare sig krönikörer eller teaterregissörer som anklagar vanligt folk för att vara inskränkta. Istället för att diskutera så där i största allmänhet, gick jag till Dramatens presentation av höstens program. Tänkte att det som är gjort kan inte göras ogjort. Därför kanske Göran Hägglund kan varna för de föreställningar och regissörer på Dramaten som hävdar att “verklighetens folk” skall skämmas.

Don Carlos – en kronprins av Spanien av Friedrich Schiller. Regi: Staffan Valdemar Holm.

Killinggänget på Dramaten. Regi Tomas Alfredsson.

Scener ur ett äktenskap av Ingmar Bergman. Regi Stefan Larsson.

Tango – på jakt efter kärlekens mysterium. Richard Wolf sjunger Carlos Gardel. Regi Richard Wolf

Muntra fruarna i Windsor av William Shakespeare. Regi John Caird.

Final av Victoria Benedictsson och Axel Lundegård. Regi Hilda Hellwig

Höstsonaten av Ingmar Bergman. Regi Stefan Larsson.

Gäckanden av Marie-Louise Ekman. Regi Marie-Louise Ekman och Gösta Ekman

Jag kunde göra listan längre om jag också tog med Dramatens samarbete med riksteatern. Listan på föreställningar på Dramaten borde räcka som inspiration för Göran Hägglund att ta fram de föreställningar runt om i Sverige där teaterregissörer spottar på vanligt folk. Uppgiften torde vara enkel för ser man till innehållet i citatet verkar det inte vara fråga om någon enstaka regissör, utan en majoritet. Bevisbördan ligger hos Göran Hägglund i annat fall tror jag att han chansade att ingen skulle kontrollera det han sagt. Joseph McCarthy brukade klappa på sin portfölj och hävda: I have proof! Det sägs att det enda han hade i porföljen var en flaska wiskey!

Okey, Göran Hägglund upp till bevis! Jag är nog inte den enda som ivrigt väntar på listan. För det kan ju inte vara så illa att du har en tom portfölj?

Andra bloggar om: Kristdemokraterna, Göran Hägglund, Almedalen, Dramaten, Teaterföreställningar, Riksteatern,

Jag är något förundrad!

Jag hittade följande citat av Göran Hägglund i DN. Citatet är hämtat ur Göran Hägglunds tal i Almedalen:

Vi Kristdemokrater är verklighetens folk. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest; och som får höra av krönikörerna och teaterregissörerna att de ska skämmas att de är inskränkta och att deras tillvaro är falsk och förljugen, sade Hägglund provocerande.

Storögt förvånat, frågar jag mig.

 Vad har Göran Hägglund mot Göran Skytte?

Andra bloggar om: Göran Hägglund, Kristdemokraterna, Almedalen, Kultur

Jag – en samhällsfara?

Mona Sahlin säger, enligt Dagen, i ett samtal i Almedalen:

“Det var inte så jag menade. Det är när man börjar rättfärdiga beslut i politiken med religiösa uppfattningar som det blir farligt.”

Inte vet jag vilka erfarenheter Mona Sahlin kan tänkas åberopa för sin, något dramatiska, varning. Jag som kristen utgår dagligen från de påbud Bibeln har vad gäller mitt och statens ansvar för “änkor, faderlösa och invandrare” som det så ofta står i Bibeln. Jag orkar inte skriva något utförligt inlägg i frågan, det är alldeles för varmt, utan hänvisar till två inlägg jag tidigare skrivit. Inläggen är skrivna i ett inomkristligt perspektiv, men borde ändå ge underlag för en fråga till Mona Sahlin (andra som känner sig manade är också välkomna att svara.): På vilket sätt är jag en samhällsfara?

Det första inlägget jag vill hänvisa till skrevs den 20 november 2008 och har rubriken: Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land. 5Mos 15:11 

Det andra inlägget, med rubriken: Varför denna tafatthet? skrevs 23 september 2007 och var en uppmuntran till oss kristna att delta i kampen för en rättvisare värld.

Jag väntar med spänning på svaret, Mona!

Andra bloggar om: Mona Sahlin, Bibeln, Fattiga, Änkor, Faderlösa, Invandrare, Fattigdomsbekämpning, Mose, GT, Gud

Jag hade en dröm eller var det en mardröm?

I den här värmen är det inte konstigt, att allsköns tankar snurrar i huvudet, oavsett om man är vaken eller sover. I morse vaknade jag, alldeles blöt av svett, till en tanke som måste varit rester från en dröm.

Jag såg framför mig hur pastor Fred Phelps tillsammans med den innersta kärnan i Westboro Baptist Church satt och studerade Bibeln. Samtidigt, i Stockholm, studerade Christer Sturmark, Björn Ulvaeus och Morgan Johansson också Bibeln. Som på en given signal slår bägge grupperna igen sina Biblar och konstaterar förnöjt:

GUD HATAR BÖGAR!

Pastor Phelps leder sin lilla församling på ett korståg mot homosexualitet och homosexuella. Församlingen demonstrerar utanför rättssalar där hatbrott mot homosexuella behandlas och försvarar förövarna. När de hinner demonstrerar de också vid militärbegravningar när stupade homosexuella soldater begravs.

Sturmark, Ulvaeus och Johansson går ut i en egen kampanj där de påtalar att en Gud som hatar homosexuella inte kan finnas. Därför är det enda logiska att vara ateist. Med stort allvar varnar de för att låta troende människor, som alla hatar homosexuella, påverka samhällsutvecklingen.

I drömmen ser jag hur pastor Phelps och hans församling och Sturmark, Ulvaeus och Johansson dansar en makaber dans tillsammans. Jag försöker desperat bryta dansen, men de dansande vänder sig mot mig och ropar unisont:

“Lägg dig inte i något du inte förstår! Vi har läst Bibeln från pärm till pärm. Vi vet vad som står där och vi vet också hur det ska tolkas! Förövrigt är du ingen riktig kristen!”

Med förnöjsamma och självgoda miner fortsätter dansen och jag vaknar och tänker: Gudsigförbarme vad varmt det är!

Andra bloggar om: Fred Phelps, Westboro Baptist Church, Christer Sturmark, Björn Ulvaeus, Humanisterna, Homosexualitet, Gud, Bibeln, Morgan Johansson,

Migrationsmyndigheterna travar på i ullstrumporna!

Gång på gång, gång på gång kan jag läsa i medierna hur våra migrationsmyndigheter, verk och domstolar, spottar på all medmänsklighet. Nu senast läste jag om “Fatima” från Mellanöstern i Läsarnas Fria Tidning. I en debattartikel beskriver Åsa Brandberg ett gripande människoöde. Ett öde som tydligen inte föll Migrationsöverdomstolen på läppen. Fatima drog en nitlott i myndigheternas lotteri!

Brandberg berättar om en kvinna som blivit våldtagen, torterad av landets säkerhetspolis och är hotad till livet av sina manliga släktingar. Fatimas öde är inte något unikt, utan vanligt förekommande. Migrationsmyndigheterna borde vid det här laget ha både kompetens som känsla för fallet. Ändå verkar det på hanteringen, som om myndigheten anser att Fatima överdriver eller rent av ljuger. Migrationsverket undanhåller domstolen läkarintyg som dokumenterar tortyrskadorna, med motiveringen: “Vi kan ju inte skicka alla papper!” Om inte detta skulle vara tillräckligt så hånar domstolen Fatima genom att fråga sig varför hon inte polisanmält det inträffade. En märklig inställning från en domstol. Varför flyr människor från diktatur och tortyr? De kan ju alltid anmäla brotten till polisen!

Jag frågar mig, varje gång jag läser liknande artiklar som den om Fatima, vad gör riksdagen? Är det inte dags för lagstiftarna att inse, att de lagar de stiftat på migrationsområdet, inte blev som de utlovade? En mer rättssäker hantering. Jag börjar starkt misstänka att riksdagen anser att Migrationsmyndigheternas tolkning av lagen är korrekt. Om så inte vore fallet, då torde de väl ändrat lagen?

Jag stärks i min övertygelse, att det behövs ett nytt påskupprop från kyrkornas sida, mot den inhumana flyktinghanteringen. Jag vädjar till ärkebiskop Anders Wejryd att ta upp frågan inom Sveriges Kristna Råd (SKR) snarast möjligt. I annat fall kan Kyrkan också misstänkas för att godkänna tolkningen av de lagar, som bl. a var ett svar på Kyrkornas kritik.

Läs debattartikeln i Läsarnas Fria Tidning! Gå med i Stödföreningen för flyktingar! (Uppgifter om pg- och bankgironummer finns i artikeln)

Andra bloggar om: Stödföreningen för flyktingar, Åsa Brandberg, Läsarnas Fria Tidning, Migrationsverket, Sveriges riksdag, Svenska kyrkan, Anders Wejryd, Sveriges Kristna Råd, Påskupprop

Vill dela med mig!

Sök er till Herren och hans makt,/ träd ständigt fram inför honom./Tänk på de under han har gjort,/hans tecken och hans domslut/  (Psaltaren 105:4-5)

Att minnas med tacksamhet

“Att minnas blir en styrka i nuet, för den Gud som en gång agerade för min skull är den levande Guden som i dag gör mig medveten om vad han gjort.” Gesammelte Schriften

“Vi tillber inte en Gud som fanns i gångna tider, utan den Herre som tidigare handlat på så många underbara sätt, men som också handlar i nuet. Det som hände under uttåget ur Egypten, då lagen gavs vid Sinai, vid Jerikos fall, när Jesus föddes och då Anden kom på pingstdagen tycks oss ofta mycket mer dramatiskt än det Gud gör i dag. Men mycket sker även i vår tid: Att kristendomen fortfarande är livskraftig i utvecklingsländer, trots det negativa inflytandet av västerländsk kolonialism, och att det hela tiden funnits levande kristna rörelser bakom den kommunistiska järnridån visar att Gud bygger sin församling. Vi behöver få ögonen öppnande för hur han verkar i dag.”

Ord att tänka på: Vi tillber en levande Gud som inte är bunden till vad han gjort i gångna tider, utan som verkar i dag och ger uttryck för sin kärlek och längtan efter rättfärdighet.

Texterna hämtade för den 28 juni ur andaktsboken “Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer” av Charles Ringma.

Andra bloggar om: Andakt, Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer, Charles Ringma

Hur en bra tanke i slutändan ändå blir fel.

Har efter en första läsning lagt ifrån mig Hudiksvalls Tidning(HT) och har funderingar kring dagens krönika av Fredrik Jarl. Krönikan är skriven med anledning av Michael Jackson hastiga hädanfärd. Fredrik Jarl gör en bra genomgång, på ett begränsat utrymme, av Jacksons betydelse både musikaliskt och samhälleligt. Så långt finns inget att klaga på.

Däremot blir jag något fundersam över slutet av krönikan. Fredrik Jarl skriver:

“Inte minst den sistnämnda låten har ett budskap som fler borde ta till sig. Vill du göra skillnad och nå förändring? Börja med att förändra den personen som du ser i spegeln.”

Hade krönikan slutat här, då lär jag ha lagt ifrån mig tidningen utan några djupare reflektioner. Men Fredrik Jarl slutar inte här. Han tillägger:

“Allt börjar hos dig.”

Om jag förstått budskapet rätt, borde det väl ha stått:

Allt börjar hos mig!

Andra bloggar om: Michael Jackson, Fredrik Jarl, Hudiksvalls Tidning, HT, Krönika