Tolv lärare som tidigare varit anställda på Walthers gymnasium AB, frågar sig om vinstintresset verkligen skall gå före kvalité. Påpekandet är berättigad, mot bakgrund i de ekonomiska fakta som lärarna redovisar i SvD.
Walthers gymnasium AB med 4 skolor i Stockholm och ytterligare ett antal runt om i landet gör ett positivt resultat på 20 % av omsättningen. Självklart skall ett fristående gymnasium göra positiva resultat. Varifrån skulle annars pengar till utveckling och förnyelse komma? Men tydligen anser ägarna av Walthers gymnasium AB, att det positiva resultatet är något som ska fylla deras bankkonton med många härliga nollor. 13,5 miljoner de senaste två åren och en av företaget köpt bostadsrätt för 3,5 miljoner – det är inte kattskit det!
Man kan verkligen fråga sig hur en bra tanke med friskolor kunde utvecklas till dagens, milt sagt, perversa resultat? Birger Schlaug uppmanar Mp att tänka om och påpekar att det aldrig varit meningen att Mp skulle bli radikala alibin för krafter man egentligen är motståndare till.
För min egen del vet jag inte riktigt vilken försvarslinje jag skall använda. Jag har med min bakgrund i arbetarrörelsen, haft svårt att få gehör för en politisk strategi, där alternativa driftsformer inom offentlig sektor skulle vara viktiga och bärande delar i ett utvecklande av demokratin. I VPK, det hette så när jag var medlem, ansågs det att offentligt drivna verksamheter alltid och i alla lägen, oavsett vem som har den politiska makten, var demokratins högsta stadium. Inom socialdemokratin kändes det lite bättre. Där fanns det och finns krafter som inte anser att alla tankar på en folkrörelsebaserad demokrati bara är sämre varianter av den förda välfärdspolitiken.
När socialdemokratin pressades av krav på alternativ inom offentlig sektor hade de mycket lite att sätta emot. De formligen släpades, (man kunde se djupa spår efter hälarna i marken,) av utvecklingen till ett läpparnas accepterande av t ex föräldradrivna dagis, friskolor och alternativ inom äldreomsorgen. Inga egna offensiva tankar eller diskussioner. Det är inte konstigt att utvecklingen blivit som den blivit. En motsträvig socialdemokrati, utan egna visioner och ett buttert nejsägande Vp. Mp försökte hålla en demokratisk vision levande, men drevs av utvecklingen att stödja nyliberalernas våta dröm om att allt ska kunna köpas och säljas.
Birger Schlaug har rätt att kritisera Mp så hårt som han gör. Vi andra bör nog närma oss frågan med lite större ödmjukhet. Vilka alternativa strategier erbjöds?
Nu måste den samlade oppositionen gemensamt ta en diskussion om hur en framtida strategi ska se ut. Det går inte att i fortsättningen stillatigande lyssna till allt tal om valfrihet. En valfrihet som reducerar demokratin till enbart en fråga om att välja mellan Expressen och Aftonbladet. Vi kan inte heller återgå till tiden före friskolereformen – den vägen är stängd.
27 augusti, 2007 kl 6:56 e m
Ingen friskola ska få gå med vinst, allt ska gå tillbaka till skolan!
Vicke
27 augusti, 2007 kl 11:24 e m
För egen del har jag alltid tyckt att undervisning och sjukdom bör ingen tjäna pengar på. Någonstans måste ju pengarna tas ifrån. När det gäller t ex våra sjukhus har jag själv upplevt slarvet, okänslighet pga att personalen inte har möjlighet att hinna med alla arbetsuppgifter som åligger dom, tid som denna säkert fått utan att något vinstintresse skulle beaktas. Likaså är det med undervisningen menar jag, hur blir det vinst?
Kostnaderna måste pressas så att det blir pengar över till den. Då blir helt enkelt kvaliteten lidande. Men den kommunala skolans problem menar jag består i detta att där ska alla undervisas på samma sätt och det är en omöjlighet, vi människor kan vara lika på många områden men vi lär oss
på olika sätt och har olika intressen. OM alla kunde respekteras utan att behöva jämföras skulle kanske skolan bli en mera lugn och riktig arbetsplats. Eller som jag som f d lärare tycker att man ibland skulle kunna undervisa de mycket begåvade för sig, så att de fick sporra varandra, och samma sak med de mindre begåvade, sedan kunde man samla båda grupperna, då de mera begåvade om man nu ska uttrycka sig så kunde kanske slappna av och de mindre begåvade få press på sig att prestera sitt yttersta. Det gäller att behålla elevernas intresse men framförallt få dem att inse att detta att få undervisning är en enorm tillgång. Men som sagt som skattebetalare vill jag faktiskt inte betala till olika aktieägare som med all säkerhet har en oerhört bättre ekonomi än jag själv.
28 augusti, 2007 kl 1:27 f m
Tack för kommentar Lisa. Jag kan bara hålla med dig, när du säger att ett problem är att alla ska undervisas på samma sätt. Det gäller både på ett individuellt och kollektivt plan. Nästan alla skolor är organiserade efter samma modell oavsett om de finns i Djursholm eller Rosengård. Målet är att alla ska klara godkänt i alla ämnen och det ska ske på 9 år. Antingen får man sänka kraven eller anpassa tiden till individen.
28 augusti, 2007 kl 5:07 f m
Det du beskriver här hör ihop med att sossarna inte längre är ett socialistiskt parti. Det finns ingen ideologi som går djupare än för den genomsnittlige socialliberalen, nästan allt sak kunna köpas eller säljas även för partiledningen centralt. Hade man haftågot som ens påminde om en vänsterideologi inom s hade detta inte varit ett problem. Då hade man vetat hur man skulle ta debatten. Nu fastnade man i sitt eget självvalda tänk om hur jävla bra marknaden är och kunde inget sätta emot.
28 augusti, 2007 kl 8:51 f m
Jag tänker inte ta en diskussion om socialdemokratin är ett socialistiskt parti eller inte. En av mina poänger i inlägget är att Vänsterpartiet och många av dem som kallas “vänstersocialdemokrater” bara kan tänka sig kommunal drift som höjden av socialism. Vid sidan av den, enligt min mening, något rigida synsätt finns en folkrörelseinriktad socialism. Om en sådan strömning dominerat inom SAP, då skulle partiet utformat en egen offensiv strategi för demokratiska alternativ för den offentliga sektorn.