Är Gud politisk?

Det gläder mig när jag läser i Dagen att samtalet mellan EFK Ung och Källstrand och Lindgren skall få en fortsättning. Det är viktiga frågor för alla kristna och våra organisationer, hur vi ska agera samhälleligt. Hur blir vi världens ljus och salt?

Joakim Elsander ger, i en kommentar till artiklarna i Dagen, mig en nostalgikick med en video med Brian McLaren. I videon förklarar Brian, om jag nu förstått engelskan rätt med hjälp av bönen Fader vår, varför vi måste ta ställning i denna världen. Det hände ibland att jag som distriktsordförande för Broderskaprörelsen i Västmanland fick frågan om det verkligen var rätt av kristna att vara politiska. Det var inte helt ovanligt att jag svarade, att jag tolkar bönen Fader vår, bokstavligt. Att i jag det fallet är fundamentalist. Vi ber: “Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” Lika lite som vi förväntar oss att det dagliga brödet, utan våra egna ansträngningar, skall komma från himmelen. Lika lite kan vi bara sitta och vänta på att Guds vilja ska på våra arbetsplatser, bostadsområden, skolor och i politiken, om inte vi är beredda att ställa upp som Guds händer och fötter.

I arbetet för Guds rike på jorden får vi kristna inte vara för fina för att söka samarbete med alla goda krafter som arbetar i samma riktning. Den heliga Anden kan beröra vem hon vill och då ska inte vi tacka nej. Så när Källstrand och Lindgren lite insinuant frågar om det kan bli Attac som EFK Ung samarbetar med nästa år, bör EFK Ung lugnt svara: Attac kanske är bättre samarbetspartners än kristna som glorifierar USA:s krig i Irak.

Om vi eftersträvar en värld där rättvisa och rättfärdighet råder, då blir vi automatiskt politiska, men behöver inte bli politiserade. Alternativet är att vi reduceras till välgörenhetsorganisationer som lappar och lagar och ger löften om en bättre tillvaro bortom tiden.