Jag brukar, som jag tidigare skrivit om, med stort intresse gå till dagens fråga i Dagen. Jag gjorde så även i dag och fick något att bita i: Finns det något parti för kristna väljare i dag?
Jag ägnade en stor del av förmiddagen till att fundera över frågan. Jag jämförde de olika partiernas syn på, globalisering, fattigdomsbekämpning, miljöfrågor, vapenexport och vår egen välfärdspolitik, med mina egna värderingar och kunde med gott samvete svara ja på frågan. Det finns partier som jag som kristen kan rösta på.
Dagen har gått och jag har hunnit promenera, läst färdigt en bok och skrivit ett inlägg om hur arbetslösa förnedras i Sundsvall.
Alldeles nyss kom jag tillbaka till Dagen och läste den sedvanliga bakgrundsartikeln till dagens fråga. Döm om min förvåning när jag upptäcker att Dagen inte ens räknar in mig i gruppen kristen väljare. Hur jag än läser artikel skriven av Hasse Boström, och tro mig, jag har läst den ett antal gånger nu. Kan jag inte se annat än att en kristen väljare, enligt Boström, är en värdekonservativ borgerlig väljare. Vi andra, som inte anser sig tillhöra de värdekonservativa eller rent av inte ens röstar borgerligt, räknas tydligen inte som kristna väljare.
Jag fick mig en tankeställare. Läs alltid bakgrundsartikeln, annars kan du riskera att delta i en påtryckningskampanj mot de borgerliga partierna i allmänhet, men med en speciell udd riktad mot Kristdemokraterna.
Helt rätt
Och det är just detta som gör att människor i en församling inte får lov (enligt mig) att försöka påverka varandra om vem man ska rösta på. Det kan ju visa sig vara o-kristet. Vem vet vilket parti Jesus hade röstat på?
Även en socialdemokrat/miljöpartist bör få plats i en kristen församling. Man trodde ju att församlingar var opolitiska. Eller hur?
Själv ifrågasätter jag inte ens sverigedemokrater eller vänsterpartister: Alla är välkomna till kyrkan, om de tillhör den.
Propaganda i kyrkan känns mycket, mycket uppåt väggarna fel.
Kommer ihåg då prästerna uppmanade till att skriva under listan ”Bevara äktenskapet för man och kvinna”
Så himla skönt då när vår kyrkoherde Diego förklarade sin ståndpunkt:
Han tyckte INTE om denna politisering ”Och det finns så mycket i vårt samhälle som attackerar familjer.”
Nej, det hela känns very skumt indeed.