Sten-Gunnar Hedin och Lars Johansson ställer en intressant fråga i Dagen. Jag tolkar frågan, kanske något förenklat, bör det bildas särskilda församlingar för kristna nyktra alkoholister?
Frågan är berättigad, för handen på hjärtat, är vi beredda att avstå i solidaritet med andra? Nykterhet i sig är ingen frälsningsfråga, men hur vi bemöter en människa som tagit sig ur ett drogberoende, kan vara det.
Anser att frågan inte bara rör pingstkyrkan utan är nog så viktig för alla kristna kyrkor. Alkoholbruket ökar, de sociala konsekvenserna blir allt tydligare och med det kommer också behovet att på olika sätt bekämpa missbruket. Den striden kommer med all säkerhet att innebära många förlorade slag, men också att många bryter med sitt tidigare liv. Många av dem kommer våra kyrkor att möta. Jag kan ju börja med att ställa frågan till SvK – är vi beredda att byta ut vårt vin mot ett alkoholfritt alternativ eller rent av fruktjuice?
Vi borde kunna vara eniga om att i alla kyrkliga sammanhang skall det vara alkoholfritt! En medkristen som brutit med ett drogberoende skall aldrig ens behöva fundera om han eller hon skall våga delta i en kyrklig aktivitet. Det är väl ändå det minsta man kan begära av en kristen gemenskap?
1 november, 2007 kl 12:44 e m
Jag tror, generellt sett, inte att det är en bra väg att gå. Å andra sidan beror det kanske på att jag menar att en riktig församling är en tight gemenskap mellan människor som överlåtit sig till Messias. När det finns nya med i såna sammankomster så vet man vilka dom är och kan hantera sådana situationer med flexibilitet. Men en församling kan generellt sett inte låta bli att använda alla saker som vissa personer missbrukar eller som är en frestelse för vissa. I vårt samhälle skulle det innebära tex att vi inte får ha könsblandade sammankomster, att inga pengar får användas, att mat inte får förtäras o att alla bör vara helt tyst. Lite konstigt…
1 november, 2007 kl 2:39 e m
Jag utgår från den rådande församlingsstrukturen av folkkyrkokaraktär. I den modell du beskriver kan kanske andra regler gälla. När det gäller det övriga du tar upp, kan jag inte direkt polemisera mot. Men nog liknar det lite av argumentet mot duvor på gravstenar. Tänk om folk kräver älgar – vad säger vi då?:-)
1 november, 2007 kl 3:19 e m
Ok. Ja, kanske du har rätt om det gäller en svenskkyrklig folkkyrka. Ska fundera på det. Har du för övrigt läst “Fader Jonathans” diskussion om detta på hans blogg?http://faderjonatan.blogspot.com/2007/10/saftkalas-i-hedemora.html
1 november, 2007 kl 4:22 e m
En haltande analogi:
I Umeå har de slutat med rökelse eftersom många är allergiska mot det. Det blir kanske lite mindre myskänsla för oss som tål det, men det är ju samtidigt inget jättestort offer att avstå ifrån.
Jag tänker att det blir bäst om varje lokal församling får fatta sina egna beslut i sådana här frågor, så att det passar i de lokala situationerna.
1 november, 2007 kl 4:57 e m
Nu har jag läst Fader Jonathans inlägg, men känner att jämförelsen med matallergi haltar betänkligt. Matallergi kan vara livshotande, men det är sällan jag hört att någon varit beroende av t ex nötter. Alkoholisten är beroende och kan oftast inte på egen hand bryta sitt beroende. När de efter en hård kamp, klarat av att bryta med sitt beroende är inte kampen över. En nykter alkoholist kan uppleva stora svårigheter att klara ens doften av alkohol. Andra kan, verkar det som, umgås i sällskap där alla är höggradigt berusade, utan att känna sig frestad. Jag har haft goda vänner som inte vågade åka på fackliga kurser, därför att det tydligen alltid var tvunget drickas pilsner etc i sammanhangen.
Jag befarar att jag deltagit i två nattvarder, där Jesus vände i dörren. I januari hade vi en ekumenisk Gudstjänst i Saron med nattvard. Det var inte vin vi drack. I februari deltog jag i en Gudstjänst med nattvard i Betel. Det var definitivt inte vin i de små glasen. Deltog jag i ett saftkalas eller var det en helig måltid?
1 november, 2007 kl 5:01 e m
Jag anser ni gör rätt Johan. Nog för att det vore tacksamt att Gudstjänster och predikningar lite oftare fick oss att formligen tappa andan, men inte med hjälp av rökelse. Heder åt din församling.
1 november, 2007 kl 5:44 e m
Leo
Jag tycker absolut det är en viktig fråga. Vi avstod från alkohol på vårt bröllop eftersom det fanns de bland gästerna som hade problem. Men som Jonas skrev så kan man nog oftast hantera det i de enstaka fallen. I dKK finns det en mer sydländsk tradition (med litet t…) att ha vin vid många olika typer av sammankomster (många katoliker, inkl katolska präster, har ju sina rötter i andra länder och kulturer). Kanske måste vi börja bli mer noggranna, eller kanske snarare eftertänksamma, med hur vi använder vin.