Dagen redovisar en mycket viktig och principiell diskussion kring Svenska kyrkans aktieinnehav. Svenska freds riktar skarp kritik mot SvK:s placering av pengar i vapenindustrin, bl. a Volvo och General Electric Inc. Bägge företagen tillverkar krigsmaterial. Volvo, genom sitt dotterföretag Volvo Aero producerar delar till motorer och krigsflygplan som Jas Gripen och det amerikanska krigsflygplanet Super Hornet.
Som medlem i Kristna fredsrörelsen kan jag inte annat än ansluta mig till Svenska freds kritik. Kritiken blir än mer berättigad, när jag tar del av SvK:s förklaring till varför det inte är fel av kyrkan att investera i krigsmaterialindustrin. Läs och begrunda: “Svenska kyrkan anser att det är berättigat med en vapenindustri för att försvara demokratin, men tillåter inte placeringar i så kallade inhumana vapen, till exempel klustervapen och antipersonella minor.” Kan det här verkligen spegla Svenska kyrkans syn på vapenindustrin? För SvK kan väl inte på fullt allvar hävda att svensk vapenindustris främsta mål skulle vara att försvara demokratin? Och vilken demokrati försvaras av det amerikanska bolaget General Electric Inc?
Svensk vapenindustri knusslar inte, utan säljer med statlig sanktion till dem som önskar köpa. Nu senast såldes Jas Gripen till en militärdiktatur. Det amerikanska planet Super Hornet kom tydligen till användning, när USA mot alla folkrättsliga principer angrep Irak. I övrigt kommer också svenska vapen till användning i de flesta väpnade konflikter i världen. Det är svårt att se något entydigt “försvar av demokratin” där svensktillverkade vapen används.
Volvo och General Electric Inc har ambitionen, likt alla de företag som Kyrkan har aktier i, att vinstmaximera. Den ambitionen är överordnad alla andra eventuella vackra mål. Det innebär att de säljer till den som önskar köpa och tillverkar produkten där det är billigast. När det gäller att nå sina ekonomiska mål är inte företagen kräsna. Då duger diktaturer som t ex Kina. Allt enligt den romerske senatorns visdomsord till sin son – pengar luktar inte.
Jag är övertygad om att Svenska kyrkan i stort inser att pengar kan, inte bara lukta, utan rent av stinka. Jag hör och förstår, när kyrkans företrädare hävdar att verksamheten kostar och att de ekonomiska resurserna används till något gott. Men kan det komma något gott av att kyrkan, med falska argument, smutsar sina händer? Om svenska företags vinstmaximering på människors bekostnad ökar värdet på kyrkans aktieportfölj, så att vi kan satsa än mer på välgörenhet till vinstmaximeringens offer. Vad har vi då egentligen vunnit inför människorna och Gud?
Andra bloggar om: Svenska kyrkan, Svenska freds, Kristna fredsrörelsen, vapenindustrin, Volvo
21 februari, 2008 kl 4:24 f m
Tja, det här är väl lite som när Vatikanen har aktier i kondomtillverkande företag, som man hade förr i alla fall.
21 februari, 2008 kl 9:56 f m
Är det sant?:-)
25 februari, 2008 kl 12:12 f m
Japp, det är sant. Skenheligheten är nog en av de mer framträdande dragen hos alla maktcentra, vid sidan av girigheten, och opportunismen hos dem makten utövas över.
25 februari, 2008 kl 9:08 f m
Då fanns det i vart fall en aktieägare som inte ville vinstmaximera:-)
15 augusti, 2008 kl 11:12 f m
Frid;
Nu är informationen kring svenska kyrkans innehav av aktier inom vapenindustrin osv, några månader gammal. Men likväl verkar det som om de inte tänker avskaffa dem. För ett antal år sedan ville jag bli präst (vill det fortfarande) men fick dagarna efter inlämning av ansökan en chock, då det framkom just detta på TV-nyheteterna. Jag avanmälde mig. Nu har det hänt igen; för tredje gången att detta kommer fram vid mina funderingar kring detta. Jag har nu av moraliska och etiska skäl, avsagt mig ansökan på nytt samt gått ur kyrkan. Det är för mig det enda rätta. I min formulering om orsaken anger jag just deras vanartiga aktieinnehav och deras uppenbara brist på insikt och förstånd(ur ett kristet perspektiv). men Kristi budskap består och för det behövs inte svenska kyrkan. Inte idag, inte imorgon.
15 augusti, 2008 kl 11:35 f m
Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera! Jag förstår dina bevekelsegrunder och har full respekt dem. Samtidigt är det beklagligt om du känner kallelsen och inte kan fullfölja den i kyrkan.
Jag är också övertygad om att Kristi kropp är något utöver Svenska kyrkan.
16 augusti, 2008 kl 6:46 e m
Hej LeoH,
Tack för din kommentar. Ja, hur ska man kunna följa kallelsen i detta läge!? Att få en sådan är ju så stort, en gåva. Javisst är Kristi kropp utöver våra världsliga påfund men hur kombinera det faktum att kyrkan gör såhär och sedan predika evangelium? jag måste då ta ståndpunkt från något som håller mig borta från kallelsen, som ändå har kommit från vår Herre och Gud. Tänk, han valde mig, en oansenlig varelse som trampar på Hans fotapall! Jag ville så gärna gå den vägen. Jag visste att detta var vad jag skulle göra men…måhända är det en prövning!?
Frid!
16 augusti, 2008 kl 7:42 e m
Det är för mig lite svårt att värdera en kallelse. Kan det inte vara så att din kallelse rör något annat än prästuppgiften? Efterföljelse kan vara mycket. Din uppgift kanske är att vara ett vittne i människornas vardag.
Jag ytterst tveksam till om SvK är Kristi kropp i någon egentlig mening. I den frågan delar jag din uppfattning. För ögonblicket är jag glad över den bloggförsamling jag hittet. Där ingår det fina kristna från olika sammanhang och skilda fromhetsriktningar.