Dagen ställer idag frågan – ”Vill du bo på ett kristet äldreboende när du blir gammal?” Frågan utgår från den här artikeln. Spontant kryssade jag för Nej. Jag förvånar mig ibland över den kristna självbilden. Är det verkligen så att vi kristna har så mycket gemensamt, att vi önskar tillbringa dygnets alla timmar i varandras sällskap? Jag ser framför mig många kristna jag inte umgås med idag. Varför skulle jag vilja dela mitt liv med dem när jag blir gammal? Jag skulle också bra gärna vilja veta, innan jag flyttar, vilka driver äldreboendet? Vi vet nog lite till mans, att inte älskar vi alla kristna organisationer vare sig i Sverige eller i världen.
Vore det så att vi kristna, innan vi blir gamla, älskar varandra, deltar i varandras verksamheter och Gudstjänster, inte baktalar, utan tolkar allt till det bästa. Då möjligen kunde det vara naturligt att på äldre dar också leva tillsammans i ett äldreboende.
Frågan var ändå så pass intressant att jag tog mig lite tid att fundera över hur jag skulle vilja ha det på ålderns höst. Jag vill nog ha det som jag har det nu. Ett äldreboende nära kyrkan. Möjligheter att sitta med en öl och föra samtal med allt från moderater till kommunister. Några vettiga ateister skulle inte heller skada. De får ofta blodet att flyta lite hetare, vilket säkert är nyttigt på ett äldreboende! Några trevliga spelmän skulle heller inte skada. Fiol- och dragspelsmusik livar upp, men kan också dämpa upprörda diskussionskänslor.
Det är inte lite jag ber Gud om!
Andra bloggar om: Kristet äldreboende, öl, gemenskap, spelmansmusik
21 februari, 2008 kl 12:07 e m
Får inte ateister och moderater bo på ”kristna” ålderdomshem?
Jag förstår din inställning och skulle nog inte vilja bo där själv. Men om man tittar ett stenkast bortom ålderdomshemmet. Vår föreställning är väl att vi kommer att bli ihopknödda med massa andra kristna människor i himlen. Då kommer vi inte undan.
21 februari, 2008 kl 12:11 e m
Jag är övertygad om att både du och jag kommer att förvånas över vilka vi möter i himlen.:-)
22 februari, 2008 kl 9:58 f m
Ett av kyrkan ägt hus anpassat för äldre finns i Örebro. Laurentiusgården (sök via Google) är ett boende öppet för alla och har blivit en stor framgång. Uppskattat och lovordat. Över 100 lägenheter och stora gemensamma utrymmen finns där. Men där får man naturligtvis leva med det finns en diakon som ordnar andakter i andaktsrummet och att en präst kommer på besök ibland och har någon samling. Hyresgästerna bor i sina egna lägenheter och behöver inte delta i något de inte själva vill.
Anledning till att Svenska Kyrkan i Örebro har satsat på detta är att massor av människor behövde ett nytt boende när de blev äldre. Köerna till stadens andra äldreboenden var hur långa som helst. Det mesta av önskemålen i bloggen ovan är så vitt jag förstår uppfyllda. Men valet är absolut fritt. Det den ena vill – vill inte den andre, eller hur. Också det en bild av hur kristna fungerar…
22 februari, 2008 kl 12:17 e m
Det skulle kännas gott om man då blev bemött positivt i sin dödsångest, med vårdare som talar om Himlen, istället för tystnad.
Det är sådant jag tänker på.
22 februari, 2008 kl 2:23 e m
Det jag egentligen reagerade på var ”kristet äldreboende.” För mig innebär begreppet kristen att någon tror på Jesus Kristus, däremot säger det inget om vare sig etik eller praktik. På vilket sätt skiljer sig ett kristet drivet äldreboende från ett kommunalt drivet? Vad skiljer t ex ett kristet land från ett sekulärt? Mer rättvisa, kraftfullare sociala försäkringssystem, mer fredliga kontakter med andra länder?
22 februari, 2008 kl 7:38 e m
[...] är ett kristet alternativ? Jag skrev igår ett, något skämsamt, inlägg kring frågan om jag vill bo på ett kristet äldreboende på gammeldar. Jag inser nu, att jag nog [...]
22 februari, 2008 kl 7:44 e m
Jag skulle vilja ha tillbaka den gamla tidens äldre boende. Både min morfar och mormor arbetade på ett ”ålderdomshem” som man då sa och där fanns många gamlingar med olika grader av olika sjukdomstillstånd. Morfar var vaktmästare och mormor alternerada bland sysslor i köket, badet av gamla, städ, annan vårdskötsel, viss utesyssla mm, mm, det fungerade så på den tiden.
Som liten fick jag följa med på arbetsplatsen eftersom det låg nära där jag bodde ute på landsbygden. Det jag kommer ihåg var att man som personal ofta pratade och fikade med de gamla, man tog sig tid till det och det var ofta skratt i samtalet. Jag satt ju ofta tyst och förundrad och bara lyssnade. Samtidigt hörde man från någon senildement som ”ropade”.
Detta var en gammal byggnad som knappast skulle erkännas idag som vårdhem. Där fanns en stor egen trädgård och ett eget trädgårdsland som sysselsatte alla som ville samt en massa fina rabatter. Ni kan ju bara tänka vad man kunde skörda höstetid därifrån.
Ett sånt boende skulle jag kunna tänka mig när jag blir gammal. Ett sorts kollektiv med alla möjliga sorters människor, precis som du själv säger Leo, en öl, en whiskey, fiolmusik, spela roll om de är religösa eller inte, vadå…? bara de har livsglädje!
Nej, för mig spelar det verkligen ingen roll om det är kristet eller inte, bara det har livskvalitè. Intill slutet!
22 februari, 2008 kl 8:15 e m
nologo, du sammanfattar bra vad jag egentligen menar. Det är härligt med människor som läser ”kreativt”!