Jag minns argumenten för valfriheten inom offentlig verksamhet. Föräldrar skulle få välja förskola eller skola för sina barn. Reformen skulle öka brukarnas makt. Ingen skulle längre vara hänvisade till det kommunala monopolet, utan nu skulle kommunal, kooperativ och privata alternativ konkurrera med varandra. Verksamheterna skulle bli tvungna att bokstavligt stå på tå inför oss, maktberusade och frihetslängtande, medborgare. Var det något som inte passade, då kunde förskolan eller skolan känna sig blåst på våra pengar. Ja friheten skulle bli oändlig!
Läser i SvD att Österåker (och kanske också andra kommuner) utvecklat valfriheten till nya nivåer. Varför stanna vid att bara föräldrarna har valfrihet? Är det inte rimligt att också utförarna har en valfrihet? Det kan väl ändå inte anses rimligt, att föräldrarna kan tvinga sina barn på vilken förskola som helst? Det är väl ingen valfrihet. Det är diktatur!
Nu har valfriheten fått mer rimliga proportioner i Österåker. Föräldrarna önskar och förskolorna väljer. Då blir det mer ordning och reda i beslutsstrukturen. I motsats till den valfrihetsanarki, där föräldrarna ensidigt har rätten att välja.
Alla som kräver att Österåker och eventuellt andra kommuner återgår till den ursprungliga definitionen på valfrihet är bara bakåtsträvare och naiva valfrihetsfundamentalister.
Andra bloggar om: Österåker, Valfrihet, Förskola, Demokrati, Diktatur
21 april, 2008 kl 3:57 e m
[...] bloggat om ämnet; Tankar i natten, Tyckande och tankar, del [...]