Läser i Folket i Bild (FiB) en artikel av Stig-Björn Ljunggren. Artikeln handlar om vilka krafter som står bakom protesterna mot Peking-OS. Självklart pekar Stig-Björn Ljunggren, med rätta, finger åt USA. Ljunggren gör en analys över världsläget och kan konstatera att det pågår en gigantisk global maktkamp mellan USA och dess främsta utmanare Kina. Den analysen har jag ingen anledning att polemisera emot.
Däremot blir jag alltid förvånad över att jag som enskild måste ta ställning mellan USA och alla dess utmanare. När jag blev politiskt aktiv i början på 60-talet stod det kalla kriget i full blomning. Alla avkrävdes ett ställningstagande, en tredje ståndpunkt accepterades inte. (Trots goda försök). Antingen ansåg jag att USA och västvärlden var demokratins och frihetens banerförare eller så borde jag inse att Sovjetunionen och dess stolta revolution var mänsklighetens hopp. Enligt alla förståsigpåare, både på vänster- och högerkanten, stod den globala maktkampen mellan supermakterna USA och Sovjetunionen. Att den ena var en hård diktatur, och den andre en aggressiv imperialistisk stat, det var bisaker i det stora hela och som alltid kunde bortförklaras, ofta med mycket subtila, argument.
Till min stora sorg accepterade jag i min ungdom begränsningen av valmöjligheterna. När jag insåg att USA förde ett orättfärdigt krig i Vietnam, valde jag bortse från att Sovjetunionen och Kina var stenhårda diktaturer. Allt annat skulle ju ha varit ett svek mot folkens kamp för nationellt oberoende. Trots de stora svårigheter det argumentationsmässigt skulle ha inneburit, så fanns det ändå ett alternativ. Ett stöd för Vietnams folk i dess kamp för nationellt oberoende förutsatte inte ett stöd för diktaturer. Det fanns en möjlig vänsterposition mellan USA och Sovjetunionen/Kina som alltför få utnyttjade.
Nu är jag äldre och förhoppningsvis något lite mer vis. Jag vägrar att göra om valet mellan diktaturen i Kina och USA:s hycklande globala frihetsretorik. Det finns historiska förklaringar till de globala motsättningar som existerar. Det går också att till stora delar fördela syndabördor och här har vi i västvärlden många försyndelser, bl.a mot Kina att begrunda.
Motståndet mot USA:s globala ambitioner får inte ske till priset av folkens ofrihet. Människors rätt till mänskliga rättigheter, demokrati, yttrandefrihet är inget som kan skjutas på framtiden eller rent av offras på den stora kampens altare. Jag har alltmer insett att det som vägledde arbetarrörelsens pionjärer, var att de ansåg att demokrati och mänsklig värdighet var möjlig då och inte i en framtid. Den sanningen gäller i lika hög grad även idag. Den historiska bakgrunden till diktaturen i Kina går att förklara, men inte bortförklara eller försvara.
Kina och det internationella kapitalet är inte värdiga att arrangera ett OS. Oavsett USA:s eventuella intressen.
Bojkotta Peking-OS!
Andra bloggar om: Kina, USA, Diktatur, Demokrati, Peking-OS, Bojkott, Mänskliga rättigheter, Global maktkamp, Folket i Bild,
29 april, 2008 kl 4:27 e m
Läste en annan blogg, hittade en intressant inlägg om hur kineserna känner sig i gemen mot Väst.
1. When we were the sick man of Asia, we were called the yellow peril.
2. When we are billed to be the next superpower, we are called the threat.
3. When we closed our doors, you smuggled drugs to open markets.
4. When we embrace free trade, you blame us for taking away your jobs.
5. When we were falling apart, you marched in your troops and wanted your fair share.
6. When we tried to put the broken pieces back together again, Free Tibet you screamed, it was an invasion!
7. When we tried communism, you hated us for being communist.
8. When we embrace capitalism, you hate us for being capitalist.
9. When we have a billion people, you said we were destroying the planet.
10. When we tried limiting our numbers, you said we abused human rights.
11. When we were poor, you thought we were dogs.
12. When we loan you cash, you blame us for your national debts.
13. When we build our industries, you call us polluters.
14. When we sell you goods, you blame us for global warming.
15. When we buy oil, you call it exploitation and genocide.
16. When you go to war for oil, you call it liberation.
17. When we were lost in chaos and rampage, you demanded rules of law.
18. When we uphold law and order against violence, you call it violating human rights.
19. When we were silent, you said you wanted us to have free speech.
20. When we are silent no more, you say we are brainwashed xenophobics.
Damned if you do, damned if you don’t.
Hm…Nej, jag tror inte på bojkott.
29 april, 2008 kl 5:57 e m
Magnus, jag accepterar att du inte tror på bojkott, men däremot kan jag inte se att någon av de 20 punkterna kan motivera, försvara eller förklara varför Kina är en diktatur.