För några dagar sedan bad jag någon förklara för mig vad väckelse egentligen innebär. Anledningen till frågan var en artikel i Dagen om en väckelse i Florida under ledning av Todd Bentley. Ser nu att pastorer ifrågasätter väckelsen i Florida. Den diskussionen skulle vara nog så intressant att medverka i, men jag avstår för den här gången.
Joachim Elsander på bloggen Kolportören har med väckelsen i Florida som utgångspunkt initierat ett intressant samtal om en väckelses förutsättningar i Sverige. Inläggen hittar ni här och här. Läs Joachims inlägg nu och fortsätt sedan att läsa mitt inlägg. Om ni gör så, då lär ni ha lättare att förstå vad jag skriver. Joachim har en mycket träffande bild av vår situation i Sverige, när han skriver: ”En annan aspekt är att jag tror vi i Sverige idag lever mer i ”Athen” än i ”Jerusalem”. Läser vi i Apostlagärningarna så ser vi Petrus predikan på pingstdagen då tre tusen kommer till tro (apg 2:14-41). Sen har vi Paulus i Athen, där bara en handfull kommer till tro (apg 17:22-34).” Upplever att Joachim kommit på något väsentligt, som kan hjälpa oss att komma vidare i våra samtal om hur sprida evangelium.
Jag har ingen livslång erfarenhet, som Joachim Elsander har, av att vara en del av ett kristet sammanhang. Från de sena tonåren fram till att jag nästan blivit 50, verkade jag och levde i en fullständigt sekulariserad miljö. Det är i sig ingen merit, men det ger mig kunskaper om de miljöer, föreställningar och attityder, som jag upplever att kristna har svårt närma sig. Vi ser i Apostlagärningarna hur Paulus försöker hitta någon gemensam grund att föra samtal med atenarna. Han försökte i alla fall, i motsats till vad jag ser merparten av kristna i Sverige göra.
Ett misstag vi kristna ofta gör, är att göra frågan om tro eller icketro till en intellektuell fråga. Frenetiskt försöker vi bevisa för icketroende att de har fel. Sådana intellektuella bataljer leder för det mesta bara till förnedrande förluster i Athen. Inte för att vi är dumma eller att våra argument skulle vara dåliga, utan för att de inte landar i samtalspartnerns verklighet. I sin bok ”Ny skapelse” refererar Lars Lindberg till den kritik som tredje världens befrielseteologer riktar mot västerlandets kyrkor: ”Ni teologer och kristna i det rika västerlandet, säger de, har ägnat er mesta kraft åt att försvara den kristna tron mot intellektuella angrepp. Det teologiska arbetet hos er har huvudsakligen ägt rum i en akademisk och borgerlig miljö och inriktas på kristendomskritikerna i samma miljö. Den avgörande gränslinjen har blivit den mellan gudstro och ateism.” Istället borde vi betona och visa upp en kristen praxis. Vad innebär det att vara kristen i handling? Den moderna sekulära människan är cynisk mot ord, det hör de för mycket av. De vill se en meningsfull handling! Vad den handlingen bör bestå i, finns det säkert många åsikter om, men min övertygelse är, att praktiken måste innebära en djupgående och total solidaritet och identifikation med fattiga och förtryckta. Välgörenhet räcker inte.
För en tid sedan hörde jag i Kanal 10 en predikan av Brian Houston, där han sa något mycket väsentligt. ”Vi kristna behöver inte alltid få rätt. Hur bemötte Jesus alla hånfulla tillmälen, där han hängde på korset? Han svarade med tystnad!” (Om jag med mina erbarmliga språkkunskaper förstod honom rätt.)
I morgon återkommer jag med en fortsättning. Då avser jag att behandla frågan om hur vi ser på den sekulariserade människan.
Läs även andra intressanta bloggar om: Mission, Väckelse, Lars Lindberg, Ny skapelse, Apostlagärningarna, Paulus, Tro. Ateism, Kristendom, Sekulär, Todd Bentley, Kanal 10, Brian Houston
Det är svårt att inte hålla med dig!
För att kunna visa solidaritet med någon så måste man väl dock kunna förstå den individens behov. Det har jag stora problem med. Jag har få grannar och arbetskamrater som på ett tydligt sätt lider uppenbar nöd. Självklart behöver de Jesus, men detta behov är inte något som de själva upplever.
Det är besvärligt att göra tron på Kristus relevant för dem. Och att visa solidaritet med dem när de har allt de anser sig behöva – det är också lite … knasigt.
Men, visst finns det även i Sverige grupper av människor som har behov som man kan begripa sig på, tex sjuka och arbetslösa etc. Tycker du alltså att den borgerlige kristne skall söka sig till ickeborgerliga miljöer för att där söka leva sitt kristna liv?
Borde du inte sova, för att orka med dagen:-)
En viktig utgångspunkt torde vara att låta individer och grupper själva formulera sina behov.
En annan viktig förutsättning är en hyfsad förståelse av samhället.
Vi bör också erkänna att vi lever i en orättfärdig värld.
Vi bör fundera över att Jesus hade en enorm förkärlek för fattiga och utsatta.
Ett föredöme för borgerligt kristna är den förre Högerledaren Hjalmarsson, som med tiden blev en enorm förkämpe för en humanisering av kriminalvården. Jag tror inte att han bytte politisk uppfattning.
Det finns mycket mer att säga, men hamna inte i den rike mannens dilemma, som frågade ”vad mer kan jag göra?” Risken är stor att du får göra som han – gå bedrövad bort.
Du vet vilken din nästa är, Johan. Utgå från den insikten och du ska se att svaren ger sig självt.
Leo. Tack, mycket bra! Jag håller helt med. När vi försöker övertala andra så måste det vara med bas i ett annat och attraktivt sätt att leva. ”Petrus” säger att vi ska vara beredda att svara var och en som kräver besked av oss om vårt hopp. Problemet är att ingen frågar. Varför? För att vårt hopp inte syns i en alternativ livsstil/praxis.
Bra skrivet.
Och att ha varit ”utanför” en lång tid, kan faktiskt vara en merit!
LeoH tack för länkarna, ditt första inlägg fick mig att fundera och skriva ett inlägg som fick dig att skriva osv. Häftigt! Bloggar när det är som roligast! Jag tycker det är spännande att du kan relatera till det jag skriver. Tack också för dina slutsatser som jag helt delar.
Jag är också glad att du ledde mig till Lars Lindbergs bok ”Ny skapelse”, den är väldigt bra och borde stå bredvid Brian McLaren och grabbarna i varje seriös bokhylla. (eller ännu hellre på nattduksbordet). Jag väntar med spänning på vad du har att säga om den sekulariserade människan!
Först vill jag tacka för de vänliga och positiva kommentarerna!
Jag håller med dig Joachim, det kan vara enormt roligt och givande med bloggvärlden. Jag minns hur jag genom en spännande introduktion hos Monica kom att läsa Brian McLaren och upptäckte tankegångar jag gått omkring och burit på. Bl. a genom läsning av Lars Lindbergs Ny skapelse, men också Bonhoeffer. Vilket ni säkert har uppfattat vid det här laget:-)
Det ena ger det andra och förhoppningsvis sker en utveckling på vägen.
Ni får vänta på del 2. Har inte kännt mig alltför pigg idag och skall nog uppsöka sängen igen, men jag återkommer!
Ni kan väl också ta en funderare över ”Svenska kyrkan och medlemskapet” med tillhörande forum! Ni når det via bannern ”namninsamling” på ”bildning.se”
Vi hörs där!