lite orolig är jag nog.
Dagen frågar med anledning av en artikel i tidningen: “Är du rädd att bli gammal?”
Artikeln tar upp något mycket väsentligt, som jag känner igen från min tid som ledamot i äldre- och handikappnämnden i Västerås, de äldres psykiska hälsa och ensamheten. Om jag tolkar artikeln rätt, så är problemen lika stora i dag, som de var på 90-talet. Det är något som låter illavarslande.
Men ändå, det är inte det som oroar mig. Jag är hyfsat säker på att bli väl omhändertagen, om jag blir riktigt gammal. Det som oroar mig är, att jag ska bli så gammal att jag inte kan gå på toaletten själv och måste ha blöjor på mig. Jag vill inte heller bli tilltalad som om jag vore 6 år: “Tänk Leo, att du fortfarande vid dina år är så klar i huvudet. Bloggar du fortfarande? Vad duktig du är!”
Det är inte utan, att jag ganska ofta undslipper mig en djup bönesuck: Gud låt mig dö, innan dessa förnedringar drabbar mig!
Andra bloggar om: Bli gammal, Äldreomsorg, Sjukvård, Rädsla,
2 juni, 2008 kl 11:05 f m
Ursäkta om jag går lite rakt på sak.
Visst kan jag känna igen mig i det där att man inte på äldre dar vill bli i behov av hjälp med till exempel blöjor och toalettbesök. Men… det kan ju också handla om att det är först då man lär sig vad det verkligen innebär att lämna över sitt liv i någon annans händer och bli ödmjukt beroende. Vår stolthet och vår egen kraft och förmåga är tvungen att ge vika för den annalkande döden. Det gäller att ha blivit tillitsfull tillräckligt före allt detta så man utan större besvär klarar av att bli omhändertagen utan att känna skam för sig själv. För det är väl det som det handlar om?
2 juni, 2008 kl 11:47 f m
Du har säkert rätt Eva-Maria, men jag har svårt att inte känna stor oro, kanske rent av rädsla.
5 juni, 2008 kl 4:02 f m
Hejsan!
Jag vet inte om det är någon tröst men ifall det någonsin sker att de tilltalar dig sådär så är du nog tillräckligt väck för att inte märka det. Det är ju främst mycket dementa människor som behandlas som småbarn då deras intellektuella förmåga retarderats radikalt.
Med tanke på hur aktiv och alert och skärpt du är lär ju det aldrig hända dig!? (Hoppas jag!)
Och jag hoppas att du tar hand om dig annars också: promenerar och så?
Läste precis en studie att grönt te inte bara innehåller antioxidanter och motverkar cancer men även direkt förebygger både alzheimers och parkinson så det är bra ide att dricka det någon gång per dag!
Finns ett gott grönt te med rostat ris i som är min favorit just nu.
Intressant inlägg om medborgarskap tror jag skall blogga vidare på det om läget i Japan om några dagar…Hälsa gärna på hos mig, tror du tycker det är intressant med rattfyllelagarna jag skrev om senast.
Hej svejs och drick mycket te!
5 juni, 2008 kl 9:13 f m
Du har rätt, men bara till en viss del, Karin. Kommer man upp i en tillräckligt hög ålder (jag är inte där än) då börjar nästan allt beröm med att påpeka hur gammal personen är. Vi har två spelmän här i Hälsingland och ibland får, åtminstone jag, känslan att folk talar om underbarn fast tvärtom – om du förstår vad jag menar.
Jag har börjat promenera riktigt ordentligt sen i oktober. Det är märkligt att magen bara växer ju mer jag går.
Jag hälsar på hos dig så fort du skriver något nytt. Var så säker. Är dålig på att kommentera.