Söndagens episteltext var hämtad ur Romabrevet 12:16-21:
“Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet; min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”
Efter att jag läst söndagens gammaltestamentliga text, stod jag kvar bredvid min kyrkvärdskollega och lyssnade när hon läste ovanstående text. Plötsligt slog en underlig tanke sig fast i mitt huvud. Vad skulle kyrkorådet i Bjuråker-Norrbo församling säga, om de hade att ta ställning till Paulus brev till församlingen i Rom? I sig ingen absurd tanke, eftersom Bibeltexterna är tidlösa. Brevet är riktat till alla församlingar här och nu. Likaväl som där och då.
Vår vikarierande kyrkoherde Maja-Lena Swing förstärkte tanken som slagit mig, med att påminna om hur de tidiga kristna församlingarna försökt leva upp till söndagens evangelietext, som är hämtad ur Matteusevangeliet: “Jesus sade; ‘Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” Ansträngningarna att leva upp till buden kostade på, bl. a för att den kristna församlingen blev mycket synlig och därigenom lätt att angripa.
Nu har jag haft drygt ett dygn på mig att smälta tanken och upplever att den inte alls var så tokig. Ofta när vi sitter i kyrkan och hör texter, så tar vi emot dem som enskilda kristna och inte som ett kollektiv. Paulus adresserar brevet till församlingen och bör också rimligtvis besvaras av församlingen. Jag är övertygad om att församlingen i Rom med sina äldste i spetsen inte nöjde sig med att konstatera att Paulus brev var god teologi och kunde accepteras. De hade säkert på skilda sätt redan levt efter många av de råd och anvisningar som Paulus ger. Brevet bara förstärkte deras fasta övertygelse att församlingen måste leva sin tro, inte bara omfatta den.
Det skulle vara intressant om kyrkorådet, mitt i alla ansträngningar att få debet och kredit i balans, eller att inte våra kyrkor och andra byggnader förfaller, också orkade axla rollen som en del av det andliga ledarskapet i församlingen. Därför skulle det vara intressant att få läsa i ett församlingsblad vad kyrkorådet kommit fram till. För Paulus anvisningar måste förankras i vår verklighet. Det räcker inte med att säga – vi är eniga med Paulus! Det finns mängder av frågor att besvara och problem att lösa. Hur ser t ex ondskan ut idag? Den som församlingen ska bekämpa med godhet? Vilka eller vad är våra fiender, som vi ska ge mat och vatten åt, så att de får glödande kol på sina huvuden och inte vi? Vad av det vi vill göra idag, är rätt och riktigt för alla människor? Jag tror att uppgiften skulle kännas tung för vårt kyrkoråd att ensam lösa. Jag riktar frågan vidare till kontrakt, stift och kyrkomötet. Var oss behjälpliga i att besvara Paulus brev till församlingen!
Nu ska inte någon tro, att jag sitter här och förlöjligar min församling eller vårt kyrkoråd. Det gör jag verkligen inte. Jag vet hur det är att sitta i kyrkoråd. Jag har gjort det och jag skulle ha blivit livrädd om jag fått uppgiften att besvara brevet! Jag är också ganska övertygad om, trots begränsade kunskaper om tillståndet i andra församlingar än Svenska Kyrkans, att de flesta (?) inte skulle kunna omsätta uppgifterna i Paulus brev till dagens verklighet. Brevet har till stora delar blivit teologi.
När det första kristna utropade sitt trotsiga och trosvissa – Kristus är Herre! Riktade de inte trosbekännelsen ut i tomma intet, utan det var en utmaning mot denna världens härskare i form av förgudning och tillbedjan av kejsaren. Trosbekännelsen var inte harmlös, den fick många betala med sina liv för.
Självklart har jag en något vag bild om var ondskan ska sökas och till vem vi ska rikta vårt trotsiga - Kristus är Herre. Luther och många före honom har varnat för Mammon. Idag har Mammon växt till grotesk storlek och hans överstepräster är den globala ekonomin. En ekonomi som hetsar oss till allt snabbare tillväxt, som bl. a sägs vara förutsättningen för att fattiga skall får det bättre. En ekonomi där storleken på min pension kanske är beroende av att barn, någonstans i världen, sliter och dör i förtid, fastkedjade vid sina maskiner.
Jag skulle vilja höra hur majoriteten av kristenheten slungar ett stolt – Kristus är Herre – mot hela vårt ekonomiska etablissemang. Då skulle vi, kära systrar och bröder, få lida förföljelser! Kristen tro utmanar!
Det här inlägget är nästan en kopia av det här inlägget.
Andra intressanta bloggar om: Bjuråker-Norrbo församling, Församlingen i Rom, Romarbrevet, Paulus, Jesus, Kristus, Mammon,
18 augusti, 2008 kl 8:55 e m
Leo. Ja, det är nog så att brevet är till oss lika mycket som till romarna.
Men tycker du att Mammon = Marknadsekonomi?
Det finns de som hävdar att den liberala marknadsekonomin är på god väg att utrota fattigdomen. Är det ett falskt påstående menar du? (OBS jag tänker inte käbbla emot om du menar det).
Personligen ser jag Mammon mer som den avgud som tenderar att vända hela vårat väsen mot materialismen så att all vår uppmärksamhet vänds bort från Gud, medmänniskor och skapelsen – det implicerar inte nödvändigtvis att Mammon gör någon materiellt fattig.
Sedan har jag en annan fundering. Om världen någon gång skulle bli rättvis – skulle kristendomen ha spelat ut sin roll då?
Som vanligt har du skrivit ett tänk – och handlingsvärt inlägg så se inte detta som någon generalkritik – bara som min utgångspunkt.
18 augusti, 2008 kl 10:36 e m
Jag var mycket noggrann med att inte skriva den globala kapitalismen, utan jag skrev den globala ekonomin. Mycket för att slippa en diskussion om privat äganderätt och privat girighet. Jag ser inga tecken på att den globala ekonomin håller på att urota fattigdomen. Vi har ju t ex fattiga i Sverige, övriga EU och USA. Markandsekonomins hjärtländer.
På många plan är jag rent av förtvivlad över att kristenheten inte ser hur ekonomin korumperar oss alla. När jag var fackligt aktiv i Metall, fick jag ofta argumentera mot synpunkter som försvarade metoder som förstörde t ex miljön. “Det ger ju i alla fall jobb!” Priset för jobben var sekundärt. Det samma gäller den enorma snedfördelningen av jordens tillgångar. Ja, ja säger även kristna, det kommer att fixa sig. Vetenskapen, ekonomin eller mänsklig entrepenörsanda kommer att hitta lösningar. Ingenting om behovet av livsstilsförändringar. Orättvisorna finns här och nu! Vi får inte offra dagens generation för morgondagens lycka. Vi ser följderna av en sån inställning i t ex Sovjetunionen och Kina. Lite mer av Johannes rop – omvänd er! Skulle verkligen behövas.
Vi tar inga risker, utan nöjer oss med att småklaga över att någon ateist hånar oss och känner oss också förföljda och diskriminerade!
Funderingen om den rättvisa världen. Jag kan väl, mitt i allvaret, lite skämtsamt säga – den dagen den sorgen.:-) Då torde Gud styra världen och religionen kristendom lär vara ett paserat stadium. Jag ber ju om det varje dag: “Låt din vilja ske på jorden så som i himlen.” Jag är fullt övertygad om att Gud är rättfärdig och god. Orättvisor, förtryck och naturslöseri är inte enligt Guds skapelseplan.
Så frågan om när, är sekundär. Det primära är att jag som kristen står mot och påtalar alla orättvisor, oavsett vem som står för dem. En orsak till varför jag är politiskt oorganiserad. Om vänsterblocket vinner nästa val kommer du att bli varse.:-)
Jag upplever aldrig att dina och mina skilda åsikter leder till ett käbel.:-)
20 augusti, 2008 kl 10:21 f m
Johan. Jag är lite osäker på hur du menar.
“Mammon” är helt enkelt arameiska för “rikedom/förmögenhet”. Jesus talar om Rikedomen som något orättfärdigt (Luk 16), förbjudar hopande av ägodelar, och säger tom att det är omöjligt för rika att komma in i Guds rike. Paulus talar om radikalt ekonomisk utjämning som en självklarhet för Guds folk (2 Kor
och Jakob fördömer dom rika som lever i lyx och överflöd (Jak 5).
Frågan är därför, vad jag kan se, inte om Mammon “blir en avgud” för oss eller inte. Rikedomen är istället något vi måste bryta med om vi vill följa Jesus. Att hålla fast vid sin rikedom är att stjäla från dom fattiga. Tror i alla fall jag.
20 augusti, 2008 kl 4:55 e m
Jonas. Jag har inte argumenterat för rikedom. Däremot så har jag och Leo olika förståelse av Jesu undervisning. Min förståelse är att Rikedomen är en avgud eftersom den leder vårat väsen ifrån Gud. Leo menar att Rikedomen är en avgud för att den skapar orättvisa.
Om Jesus ville att vi skulle vara rättvisa så skulle han ha sagt åt oss att dela lika. Min förståelse av hans ord är istället att vi skall ge allt utan att vakta på vår egen andel. Om någon tex ber oss att gå en mil i sin tjänst så skall vi helt frivilligt ta initiativ till att gå två mil utan att tveka eller begära ersättning för det. Det är en avsevärd skillnad emot vänsterpolitik och det är på inget sätt rättvist – det, menar jag, är kristet.
Likaså är det inte min uppfattning att den första kristna gemenskapen var socialistisk. I så fall skulle inte delandet vara frivilligt – apostlarna skulle ha infört 100% kyrkoskatt eller något i den stilen. Nu framgår det istället att Ananias och Sapfeira inte på något sätt var tvugna att dela sin rikedom med församlingen (Apg 5). Det var för sin oärlighet som de straffades.
20 augusti, 2008 kl 5:41 e m
Johan, vill inte falla dig och Jonas i talet.:-) Men ett litet klarläggande vill jag ändå kosta på mig. Mammon är inte en avgud för att den skapar orättvisor. Det är tillbedjan av Mammon och avfallet från Gud, som leder till orättvisor. Orsak och verkan:-)
21 augusti, 2008 kl 9:32 f m
Johan. Jag menar att Jesus undervisning om Mammon definitivt inkluderar rättvise/fördelningsaspekten (se tex Mt 6:19+19:21(+6:33), Lk 19:8, 3:11(!), 6:20-24, 12;33, 14:12-13, 16:19-31, Apg 4:34).
Jag har aldrig använd uttrycket socialism om den första församlingen. Poängen i Apg är att det hela är ett resultat av Andens gåva. En rättvis gemenskap kan inte uppnås genom mänsklig ansträngning eller tvångsmedel (som i all socialism). Ang. Ananias och Safeira så är det inte helt klart att dom var troende “så länge dom ägde jorden”. 4:32-37 verkar säga att dom hade allt gemensamt och att ALLA som var rika fördelade om sitt överflöd. (Det är möjligt att texten i sig själv är förvirrad på denna punkt.)
Jag tycker också att Paulus i 2 Kor 8:13-15 talar tydligt om att en radikal ekomonisk utjämning är nödvändig i Guds folk.
Utöver detta är det intressant att notera att alla kyrkofäder o dyl fram till 300-talet undervisade om enkelhet, ekonomisk utjämnng osv, något som tex Justo Gonzalez visat övertygande (?) i sin bok “Faith and Wealth”.