Förstår kalenderbitare historiska skeenden bäst?

Den historiska sanningsmyndigheten, Forum för levande historia, har ställt till det igen! Det senaste är, att de har ställt ett antal frågor om förintelsen till lärare och tydligen upptäckt förfärande kunskapsluckor. Jag har nu i några dagar läst och begrundat - vilken kunskapssyn Historiska sanningsmyndigheten egentligen bekänner sig till?

Det frågebatteri som myndigheten bett lärarna svara på, kan inte på något sätt sägas öka vår förståelse av Förintelsen. Om en lärare t ex säger till sina elever att 81 – 100 % av Europas judiska barn dog under Förintelsen, så reagerar barnen med avsky och utropar som vi andra - Det är ju vedervärdigt! Det får aldrig hända igen! Läraren kan i lärarrummet förnöjsamt berätta för kollegor, att barnen minsann förstått Förintelsens fasor och helt säkert är vaccinerade för tid och evighet mot sådana excesser! Det läraren och Historiska sanningsmyndigheten inte vill se, är att det samtidigt finns människor som tänker: Javisst, synd bara att de inte lyckades utrota alla judar i Europa! De finns också mer ”moderna” krafter som hittat andra grupper att hata.

En viktig insikt, som våra elever på olika nivåer bör lära sig, är att nazisterna inte började med att säga, att judarna borde utrotas i förintelseläger. Nej, de hade en helt annan strategi. T ex spred de aktivt den historiska lögnen att Tyskland minsann inte förlorat kriget, utan landet fått en dolkstöt i ryggen. Vilka var det som hållit i dolken, enligt nazisterna? Främst judar. Judar i form av kapitalister och kommunister. Den andra kraften, som hållit i dolken var en dekadent demokrati i form av käbblande partier och konfliktskapande fackföreningar. Här kunde myndigheten ställt frågan: ”Finns det politiska krafter idag i Sverige och Europa, som hittat en syndabock till alla våra problem?” Det skulle ha varit intressant att se vad lärarna svarat.

Innan den nazistiska statsledningen med full kraft kunde ge sig på judarna, romerna, homosexuella, förståndshandikappade, bara för att nämna några grupper, var de tvungna att avliva demokratin. Vilket var fixat 1933/34. Först då kunde Hitler och hans parti med full kraft börja ägna sig åt problemet med judar, romer, förståndshandikappade och andra för partiet misshagliga grupper. En av de första åtgärderna statsledningen i Tyskland vidtog var införandet av en diskriminerande äktenskapslagstiftning för judar. Judarna fråntogs rätten till medborgarskap. Judarna förbjöds att äga och driva företag. Ett av målen med åtgärderna var att pressa ut judarna ur landet. Till stora delar en helt misslyckad strategi. En fråga – när begärde Sverige att Tyskland skulle stämpla in ett ”J” i judarnas pass. I Historiska sanningsmyndighetens anda, ställer jag inte följdfrågan - varför önskade Sverige ett sådant ”J” i de judiska passen?

När alla rimliga vägar, att lyckas med målet, ett judefritt Tyskland och efter krigsutbrottet ett judefritt Europa, uttömts. Då återstod bara den fysiska elimineringen. Att skjuta alla judar var ett alltför omständligt och tidsödande hantverk. Byråkrater fick i uppgift att lösa judefrågan och de tog sig an uppgiften. Olika lösningar togs fram och förkastades. Till slut enades man sig kring det industriella massdödandet på ett antal väl valda platser i Europa. Jag kan rekommendera: ”Auschwitz och det moderna samhället” av Zygmunt Bauman, som på ett förtjänstfullt sätt visar hur det moderna samhället avhumaniserar och byråkratiserar även djupt mänskliga frågeställningar. Frågan om liv och död blir ett byråkratiskt problem att hitta lösningar på. ”Vad gör vi åt problemet med råttorna i städerna?” blir likvärdigt med ”Vad gör vi åt problemet med judarna?” Allt har en byråkratisk lösning!

En historisk förståelse av Förintelsen kräver också en insikt om hur samtiden reagerade på påståenden om Förintelsen. När blev det så att säga, inte ett brott mot etiketten, att påstå att Tyskland avsåg att förinta judarna? 1936 ansågs det med all säkerhet som en förolämpning mot och en svartmålning av en kulturnation, att påstå något så oerhört! Tyskland som t o m fått äran att anordna ett OS! Förintelse – fy usch så vulgärt! Fortfarande 1938 var tydligen Tyskland en kulturnation, att Sverige inte ansåg att judarna hade skyddsbehov och krävde av Tyskland att alla judar skulle ha ett ”J” stämplat i passen. Syftet med kravet var inte att underlätta judarnas inpassering till Sverige, utan att myndigheten kunde avvisa dem direkt vid gränsen.

Hur lyder etiketten idag, när det gäller granskning av partier som påstår att den ena eller andra gruppen är för stor i Sverige och utgör ett hot mot den svenska särarten? Bryter jag mot vett och etikett, när jag hävdar att historien lär oss att sådana idéer sist och slutligen leder till fysisk eliminering av det påstådda problemet?

Jag har barnbarn på olika nivåer inom skolsystemet och inte blir att jag alltför bekymrad om deras lärare missar någon procentsats eller definitionen på något läger. Däremot är jag ytterst bekymrad över, att skolan inte tillräckligt lägger sig vinn om, att beskriva hur situationen med Förintelsen kunde uppstå. Och svara på frågan, när borde tyskarna och omvärlden ha förstått, att den tyska statsledningen var beredd att fysiskt eliminera judar, romer, homosexuella och personer med förståndshandikapp. Och kanske än viktigare hur avslöjar vi mörkkrafterna av idag?

Men det är klart kalenderbitarfrågor passar bäst det betygssystem, som partierna verkar överens om att införa. Men säg inte att kalenderbitare förstår historia!

Andra intressanta bloggar om: Forum för levande historia, Förintelsen, Kunskapsluckor, Lärare, Tyskland, Nazismen, Hitler, Judar, Romer, Homosexuella, Förståndshandikappade, Kunskapssyn, Historiska kunskaper, Flyktingar, J-stämpel i passen, Zygmunt Bauman, Auschwitz och det moderna samhället, Betyg, Kalenderbitare