Jag har genom åren ofta förvånat mig över att det finns ett stort antal kristna, som är negativa till kollektivt beslutade välfärdssamhällen. Förklaringarna till den negativa inställningen är mångskiftande, men alla har den underförstådda betydelsen att välfärdsstaten skulle vara obiblisk. Mot det obibliska kollektiva ansvaret, ställs en förment biblisk, det individuella ansvarstagandet.
Jag upplever att många kristna uppfattar välfärdsstaten som ett mycket sentida sekulärt och ateistiskt påfund av socialister och kommunister som av ren avundsjuka vill skinna människor på deras pengar genom ohemula skatter. I rättvisans namn måste väl också nämnas att den historiesynen delas av försvararna av välfärdsstaten. Bortsett då från det där med avundsjuka och ohemula skatter.
När jag läser Bibeln, vilket jag inte gör tillräckligt ofta, slås jag av hur ofta och detaljerat behandlingen av fattiga behandlas i Bibeln. Jag skulle vilja rekommendera kristna, men också andra, att eftertänksamt studera 5 Moseboken t ex kapitlen 14 och 15. Där kan vi läsa om tionden till fattiga. Att lån skall efterskänkas. Regler om hur slavar skall friges. Exemplen är många och i inget fall är det fråga individuellt ansvar eller rekommendationer, utan bestämmelserna gäller kollektivt hela samhället.
Vid en fortsatt läsning av GT kan vi se hur makthavare i sedvanlig ordning försöker kringgå bestämmelserna och berika sig på de fattigas bekostnad. Då dyker profeter upp och de står inte på torgen och uppmanar människor till välgörenhet. Nej, profeterna går direkt på makthavarna och påtalar att de bryter mot Guds lag, när de inte värnar om änkor, faderlösa och invandrare. Ett förhållningssätt som kan kallas för profetisk diakoni, som dagens kyrkor borde lägga mer kraft på än vad de gör.
Jag känner mig lugn och trygg i den bibliska famnen, när jag försvarar välfärdsstaten! Gud själv förordar modellen!
Citatet i rubriken är hämtad ur 5 Mos 15:11.
Jag skrev för drygt ett år sedan: Varför denna tafatthet?
Andra intressanta bloggar om: Moses, Femte Moseboken, GT, Profeter, Änkor, Faderlösa, Invandrare, Tionde, Kollektivt ansvar, Bibelsyn, Välfärdsstat
20 november, 2008 kl 6:44 f m
Kristen politik ska vara av samma slag som vänsterpolitik fördelningsmässigt. Men det konstiga är att vänstern som för en kristen fördelningspolitik består av ateister. Medan högern inkusive kristdemokraterna där det enligt förförståelse finns flest kristna för en segregerande fördelningspolitik. Det är inte bibeln det är något konstigt med det är människorna. Missbruk av bibelns ord har skapat förvirring bland männsikorna i århundraden och därmed en vänsterpolitk som är enligt Jesu lära men som av motståndarna ses som ickekristen. Motsägelser så det förslår.
20 november, 2008 kl 1:54 e m
Håller med dig Rolf. Det är inte Bibeln det är fel på:-)
20 november, 2008 kl 3:56 e m
Det viktigaste borde ju vara att ingen är helt utan.
20 november, 2008 kl 8:02 e m
Well, jag tror jag förstår vad du far efter. Och jag är med en bit på vägen, jag tycker ”välfärdsstat” eller någon slags icke-diktatorisk socialism är bättre än nyliberal kapitalism, och detta tycker jag man kan säga med stöd av skrifterna.
Dock, jag tror vi missar att Guds folk/församlingen har som uppdrag att vara en stad (grek. ”polis”) på berget, en politisk enhet. Mose lag i den uttolkning Jesus gett genom sitt liv och sin undervisning är omöjligt att tillämpa i en nationalstat, och för icke-troende i stort. Denna väg förutsätter förlåtelsen, gemenskapen, Andens hjälp osv. Det uppdrag som Jesus efterföljare har är att vandra i Jesus fotspår och på så sätt bli en alternativ politisk närvaro genom sitt sätt att tillsammans hantera pengar, makt, sex, relationer mm, inte att försöka genomdriva Guds rike med statens tvångsmedel. Jag tror dessutom att Guds församling har den största potentialen att påverka tex Sverige ju mer vi tar budskapet om riket på praktiskt allvar i våra liv.
20 november, 2008 kl 8:18 e m
Det är möjligt att jag inte kan frigöra mig från mina tidigare erfarenheter, Jonas, men det kristna livet bör, upplever jag, ta på sig att påtala missförhållanden och förnedring av de fattiga.
Skulle vi bli en kraft i samhället, då kanske skulle det ”tvinga” makthavare att ändra sig. Då skulle vi också lysa på berget.
Självfallet måste vi som kristna också och kanske främst, visa att vår tro leder till en alternativ livsstil mellan oss och oss i förhållande mot andra. Då bidrar vi också att staden lyser på berget.
För ögonblicket är vi dåliga på bägge fronterna och här har vi all anledning att ransaka oss själva.
20 november, 2008 kl 10:14 e m
Låt rätten flöda fram som vatten, det är en devis från Amos som jag levt med sedan tonåren. Jag har aldrig förstått hur kyrkan kan ha blivit så konservativ, så borgerligt individualistisk och så bigott när kristendomen är så radikal, så kollektiv och så tolerant./VS
21 november, 2008 kl 12:11 f m
Inte är det bara en gång jag förundrat mig över att så många inte ser radikaliteten. Vi läser texterna varje söndag och ändå så hör vi så olika. Mycket märkligt!
21 november, 2008 kl 12:37 e m
Leo, visst, jag menar att vi absolut bör avslöja mörkret och förmana makthavare när vi kommer i kontakt med dom osv. Jag tror också Guds ande verkar överallt och Gud kan givetvis påverka och använda makthavare. (Dom är trots allt Guds tjänare och inte så mäktiga som dom tror.) Men vi bör göra det medvetna om att dom inte kommer att kunna leva som Jesus lär (utan omvändelse osv), och så mycket som möjligt utifrån ett alternativt sätt att leva, annars blir våra ord lätt tomma ord och stenkastande i glashus.
Detta inte sagt som en kritik mot dina inlägg över lag, jag tycker det är viktigt att avslöja konkreta missförhållanden och föreslå alternativ såsom du är bra på. Keep up the good work.
21 november, 2008 kl 12:51 e m
Jag tog inte illa vid mig av att jag upplevde en försiktig varning i ditt inlägg. Sådana kan verkligen behövas!
22 november, 2008 kl 1:27 f m
Jag har inte så mycket att tillägga förutom att det är uppfriskande och bra!
22 november, 2008 kl 3:01 f m
Jag är ingen troende kristen, men jag håller med här. För även om jag inte tror på någon gudomlig makt, så anser jag ändå att somligt i Nya Testamentet äger giltighet som allmän humanistisk livsfilosofi.
25 november, 2008 kl 4:19 e m
Jag blev inspirerad av din analys av Josefs ”drömtydning” i Egypten! Satt och funderade över varför så många kristna är, inte bara motståndare, utan rent fientliga mot tanken på en välfärdsstat. Jag påminde mig lite vagt skrivningar i någon av Moseböckerna och se, vad hittade jag. Jo bestämmelser om kollektivt ansvar för fattiga!
25 november, 2008 kl 6:49 e m
”Jag känner mig lugn och trygg i den bibliska famnen, när jag försvarar välfärdsstaten! Gud själv förordar modellen!” – slut citat.
Handen på hjärtat – vem/vad är denne ”gud” månntro
25 november, 2008 kl 7:14 e m
Josef: Det är Bibelns treenige Gud. Fadern, Sonen och den heliga Anden!
25 november, 2008 kl 10:34 e m
Jaha… – LeoH – men själv tror jag nog mera på vad Yeshua = Jesus själv säger, faktiskt…
25 november, 2008 kl 10:43 e m
Och vad säger han enligt dig?
3 juli, 2009 kl 3:51 e m
[...] första inlägget jag vill hänvisa till skrevs den 20 november 2008 och har rubriken: Därför ger jag dig denna [...]
3 juli, 2009 kl 6:05 e m
Ja… – LeoH – det finns inskrivet i vars och ens kroppsceller – - som jag ser det i vart fall – men vem faen lyssnar på det
Själv har jag gjort det sedan sisådär ca 15 år. Det jag har ”hört” därifrån – har jag nedtecknat en gnutta av bl a här.
3 juli, 2009 kl 6:07 e m
…I o f s kan jag ha fel i det som där finns tänkt och skrivet av mig – men det tror jag ej alls själv på.