Tuffa kvinnor finns det gott om!

5 augusti, 2009

Har de senaste dagarna med stort intresse läst om Lubna Husseins utmaning av det patriarkala rättssystemet i Sudan. Jag tror nog att de flesta vet vad det handlar om, så jag behöver inte sammanfatta händelserna.

När jag i kväll läste en artikel i DN, fastnade en mening i artikeln i minnet. Lubna Hussein säger:

Det handlar inte om religion, det handlar om män som behandlar kvinnor illa, tillägger hon.

Kloka ord och samtidigt en uppmaning till oss alla, att vara vaksamma när män använda religionen för att undertrycka kvinnor. Det kanske inte alls har med religionen att göra, utan bara om män som vill behandla kvinnor illa.

Andra bloggar om: , , , , ,


Manligt och kvinnligt i skapelsen

12 mars, 2009

Jag har genom åren upptäckt, att nästan varje gång frågan om jämställdhet diskuteras i olika kristna sammanhang, dyker det upp farbröder (farbror har inget med ålder att göra) som med allvarstyngda miner hävdar, att kravet på jämställdhet är ett uppror mot skapelseordningen, eftersom Gud i själva skapelsen gav kvinnan och mannen skilda roller och uppgifter. 

Det händer ofta, att jag vid sådana tillfällen slår upp Bibeln och läser skapelseberättelsen. Det har blivit många gånger vid det här laget. Varje gång jag läser, kan jag bara konstatera. Jag kan inte hitta något som stöder uppfattningen att jämställdhet skulle vara ett uppror mot Gud. Ibland har jag drabbats av vankelmod och tänkt, att eftersom jag inte kan gå till originaltexterna, kanske någon nyans i berättelsen undgått mig. Vid sådana svaghetstillfällen har jag konsulterat präster. Svaren har varit entydiga, oavsett om jag frågat kvinnliga eller manliga präster. Det finns inget stöd för tanken, att jämställdhet skulle stå i motsättning till skapelseordningen, som den beskrivs i första Moseboken. 

Det verkar mer, som om dessa farbröder på fullaste allvar hävdar, att konsekvenserna av syndafallet skulle vara själva skapelsens mål. Hur kan en sådan tolkning ha fått fotfäste och varifrån får den sin näring?

Andra bloggar om: , , , , , ,


Jämställdhet och kommunikation är inga enkla frågor!

2 februari, 2009

Ofta när jag av skilda anledningar tänker på det här med jämställdhet, könsroller och våld mot kvinnor, upptäcker jag att jag efter en tid sitter här med Sonja Åkessons dikter. Det hände nu igen!

Jag vill dela med mig av en dikt – Äktenskapsfrågan. Många ler igenkännande till orden – Vara Vit Mans slav. Jag har många gånger upplevt att många glömt att dikten är tvådelad. Läser man dikten så, då upptäcker man att jämställdhet inte bara är en kvinnofråga. Vi män har minst lika mycket att vinna som kvinnorna. Kanske rent av mer. Den historiska mansrollen vi släpat på är ju grotesk. 

Dikten är hämtad ur ”Sonja Åkessons Dikter.” Utgiven av Bra Lyrik 1986.

 

Äktenskapsfrågan

I

Vara Vit Mans slav.

Vit Man vara snäll ibland, javisst
dammsuga golven och spela kort
med barnen i Helgen.

Vit Man var på för Jävligt humör
och svära fula ord
många dagar.

Vit Man inte tåla slarv.
Vit Man inte tåla stekad Mat.
Vit Man inte tåla Dum mening.
Vit Man får stora Anfall
snubbla barnens pjäxor.

Vara Vit Mans slav.

Föda Annan Mans barn.
Föda Vit Mans barn.
Vit Man taga hand
Bekosta alla barnen.
Aldrig bliva fri Stora Skuld
till Vit Man.

Vit Man tjäna Lön på sitt arbete.
Vit Man köpa Saker.
Vit Man köpa hustru.

Hustru diska sås.
Hustru koka lort.
Hustru sköta grums.
Vara Vit Mans slav.

Vit man tänka många tankar bliva tokig?
Vara Vit Mans slav.
Vit Man supa full slå sönder Saker?
Vara Vit Mans slav.

Vit Man tröttna gammalt bröst gammal mage
Vit Man tröttna gammal hustru
ber fara åt Helvetet?
Vit Man tröttna Annans Mans barn?

Vara Vit Mans slav.

Komma krypa knäna
tigga
vara Vit Mans slav

II

Den som finge sticka från gumgnäll och köld
och segla till Hula-Hula!

Men nä: man är för hämmad!

Man går här och fantiserar och påtar
och drar sina strån
till stacken.

Det är det att man fått en gammaldags uppfostran.

Det är det att man inte kan fatta
att grabben dragit en över huvet
och inte längre vill snacka me´n.

Att jäntan är för stor för både pussar och smäll.

Om man tronade där, omsvärmad,
under palmkronesuset!

Utan plastöverdrag och frysfack och bonmaskiner
och staten som ska ha sitt.

Och tanten som ska ha sitt -
hon som väl tog en för att bli försörjd.

Som gruvar och ruvar och snorar
och vänder nosen mot väggen.

Hon som väl inte har någonting emot, egentligen…

Bara man drar till stacken.

 

Andra bloggar om: , , , ,


Män är djur!

30 januari, 2009

Jag är övertygad om att många minns den upprörda stämningen i maj 2005. Då hade Ireen von Wachenfeldt ordförande i Roks uttalat de berömda orden i TV: ”Män är djur – tycker inte du det?” Den storm uttalandet väckte gav nästan intrycket av att vi för en kort tid bara hade en TV-kanal, som på den gamla goda tiden. Tidningsartiklar, intervjuer, avståndstaganden och framförallt moraliskt upprörda män följde på varandra som på parad.

Jag förstod inte då och förstår fortfarande inte den moraliska upprördheten. I ett slag försvann själva grunden för Ireen von Wachenfeldts åsikt, att män i förfärande omfattning misshandlar kvinnor i Sverige. (En rapport bland många.)

I en artikel i SvD beskriver Sanna Rayman sina känslor efter att ha lyssnat till Palmepristagaren Denis Mukweges vittnesmål från östra Kongo. Där har 500000 kvinnor våldtagits. Inte i första hand av sexuell lust, utan som en kallt kalkylerad krigsstrategi för etnisk rensning och för att krossa sociala bystrukturer.

Kvinnorna lemlästas på det mest bestialiska och utstuderade sätt. De får inte dö efter att de t ex blivit skjutna i underlivet, det är en del av den militära strategin. Efter övergreppet drabbas de utsatta kvinnorna av social utstötning, vilket får till resultat att byn socialt sönderfaller och att människor flyttar från området. Strategin har lyckats och manar till fortsatt användning!

Metoden att använda sig av sexualiserat våld är, enligt rapporter från Kristna Fredsrörelsen, tydligen mycket vanligt i klasskonflikterna i Latinamerika. Målet med våldtäkterna är att slå sönder solidariteten och tysta oppositionella rörelser. Läs fredsobservatör i Chiapas, Mexiko Lisa Blomqvists rapport: Kvinnor utsatta för sexuell tortyr låter sig inte tystas.(En av många likartade rapporter från Latinamerika.)

Ämnet är outtömligt. Överallt, i alla kulturer och sociala skikt förekommer det våld mot kvinnor. Målen och motiven kan skifta, men det är kvinnorna som drabbas. Och det är bara att erkänna, att det är män som står för våldet.

Kan vi män, så där rakt av neka till, utan att rodna, att män är djur?

Två tidigare inlägg i ämnet kan ni hitta här och här.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , ,


Lär av Norge!

25 november, 2008

Jag har varit en stark försvarare av den svenska sexköpslagen. En av orsakerna till min förnöjsamhet med lagen är att den pekar ut orsaken till prostitution. Det är inte kvinnor som skapar förutsättningarna för den människoförnedrande människohandeln, utan det är manssamhällets torskar.

Efter många år av opinionsbildning lyckades det för feminister i Sverige att påverka det politiska systemet till att kriminalisera sexköpet. Förespråkarna för lagen fick utstå mycket spott och spe. Det var mycket tal om ”slag i luften”, ”att de prostituerade drivs under jorden”, och självfallet spreds också myten om den ”lyckliga horan.” Och framförallt, den allestädes närvarande ”politiska korrektheten!”

Jag ser till min glädje att Norge följer Sveriges exempel, f o m 1 januari 2009. Och inte bara det, de har också utvidgat lagen till att även gälla sexköp utomlands. Nu är det upp till Sverige att följa Norges exempel och snarast möjligt införa samma skärpning av lagen även i Sverige.

Andra bloggar om: , , ,


Patriarkatets dubbelmoraliska ansikte.

12 november, 2008

En gång i månaden får jag nyhetsbrev från Kristna Fredsrörelsens Fredtjänsprogram. Nyhetsbreven ger goda kunskaper om hur kampen för mänskliga rättigheter utvecklas i Latinamerika. Ibland får jag också uppmaningar att delta i någon blixtaktion mot makthavare runt om i världen.

Nyhetsbreven berättar om framgångar i kampen, men ofta, ofta om motgångar, så hjärtskärande att jag bara vill dra ett täcke över huvudet och ynka mig över ondskan i världen. I det nyhetsbrev som landat i min e-post idag fastnade jag för nyheten från staden Pujiltic i Chiapas, Mexico.

Ett trettiotal kvinnor i staden har organiserat sig för att hitta vägar till ett människovärdigt liv. De bygger upp en liten affärsrörelse med stånd vid genomfartsleden, där de säljer egenproducerade produkter. En vällovlig aktivitet kan tyckas. Men tydligen inte för alla!

”Den 28 augusti i år kom runt 600 män och attackerade gruppen, som kallar sig ”11 de agosto”. Männen rev ner de affärsstånd kvinnorna byggt upp och hotade kvinnorna till livet. Ett trettiotal av männen var mer aktiva i förstörelsen. De brände upp det som kvinnorna förvarade på platsen så som kläder, mat och 15200 pesos i kontanter (cirka 8000 SEK). Männen sa till kvinnorna i gruppen att ”vi har kommit hit för att döda er”.

Om nu kvinnornas aktivitet av någon outgrundlig anledning är så felaktig, att det måste till våld för att stoppa den skadliga verksamheten, då frågar sig vän av ordning – vad är då männens förslag till alternativa verksamheter för kvinnorna? Hör och häpna: ”De ledande männen från sockerföretaget har sagt att kvinnor ska stanna hemma och ta hand om hem och barn, eller jobba på horhus.”

Uppmaningen sker i en stad där det finns 196 bordeller på 600 personer närmast ortens sockerfabrik! I Somalia stenas en våldtagen 13-årig flicka av män med kinderna blossande av moraliskt nit. I Pujiltic drogas 7- åriga flickor för att de ska orka arbeta på bordellerna! Vad som blossar på de besökande männens kinder behövs det inga kvalificerade gissningar för att förstå.

Varje gång jag läser nyheter, som nu den från Pujiltic, ställer jag mig frågan: Var finns Kyrkan? Står den bredvid kvinnorna, när de attackeras av männen? Står Kyrkan utanför bordellerna och uppmanar männen att vända om? Jag menar, 196 bordeller! Det kan inte ha undgått Kyrkan! Varför har jag den bestämda känslan av, att Kyrkans röst hörs först när männens missgärningar leder till t ex illegala aborter? Då riktas inte de moraliska förkastelsedomarna mot männen, utan det är de våldförda kvinnorna som stämplas och fördöms.

 För så är det med patriarkatet, att oavsett om männen drivs av moraliskt nit eller av omoraliska svinaktigheter, så är det kvinnorna/flickorna som får bära bördan och stå där med skammen!

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , ,


Alla dessa egenrättfärdiga män!

1 november, 2008

Så har det hänt igen!

”Inga kameror tillätts i samband med avrättningen, men vittnen och lokala journalister på plats sade att steningen utfördes av ett 50-tal män framför ögonen på en tusenhövdad publik. Några åskådare försökte ingripa mot steningen. Men då öppnade milisens vakter eld och dödade en liten pojke, uppger TT” Uppgiften om steningen har jag hämtat ur Dagen, men nyheten har också funnits tillgänglig i andra medier.

Jag kan inte förstå hur så många män kan uppbåda sådan egenrättfärdig vrede över påstådda sexuella synder, att de släpar ut en flicka och dödar henne offentligt på det mest barbariska sätt och samtidigt känna att de ärar Gud och håller hans bud. Ibland får jag känslan, att för fundamentalister inom alla religioner, är sexualiteten den helt överskuggande frågan för relationen mellan Gud och oss människor. Alla andra synder kan Gud förlåta, men bryter vi mot något sexuellt tabu, då ska syndaren helst elimineras. Vi vet från Bibeln, hur Jesus hanterade en liknande lynchmobb, som vi läser om i Dagen. De åskådare som försökte ingripa mot steningen i Somalia lyckades inte stoppa grymheterna, men vi kan vara säkra på att de förstått Guds vilja klarare än de egenrättfärdiga männen som kastade stenarna. Det är viktigt att vi inte blundar för alla dem som står emot blind fanatism. De är de som står för den sanna tron vare sig det gäller kristna eller muslimer.

Jag har ofta också förvånat mig över det märkliga, att dessa egenrättfärdiga män nästan alltid bara hittar kvinnor som är otrogna. I berättelsen om äktenskapsbryterskan i Bibeln verkar ingen av deltagarna uppleva det som något märkligt, att det bara är kvinnan som släpas till Jesus. Trots att hon enligt berättelsen ”ertappats med äktenskapsbrott.” Samma mönster ser jag i fallet som skildras i Dagen, men också i mängder av tidigare fall, att stening oftast drabbar kvinnor. Om nu alla dessa egenrättfärdiga män är så duktiga på att hitta kvinnorna/flickorna varför hittar de inte männen som torde ha deltagit i brotten?

Är jag överdrivet illvillig om jag tycker mig se en patriarkalisk konspiration?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , ,


Hellre tråkiga Birgitta än balla Ryanair!

15 oktober, 2008

Ser i Dagen och Metro att Ryanair uppmanar till kamp för svenska flickors och pojkars frihet att klä av sig. De skriver i ett pressmeddelande:

We’re sure that Boring Birgitta will be overrun by the flood of rightminded, liberal, people who support Ryanair’s determination to defend the rights of girls and boys to get their kit off – if they want to.

Hur jag än läser artiklarna i medierna kan jag inte någonstans se att Birgitta Ohlsson vill förneka någon rätten att klä av sig. Oavsett om de är flickor eller pojkar. Ledningen för Ryanair och bolagets aktieägare behöver nog inte heller för egen del vara rädda. Tror nog att Birgitta Ohlsson anser att de också har all rätt att klä av sig om de så önskar.

Nu handlar inte Ryanairs beslutsamhet om individers rätt att klä av sig, utan om Ryanairs rätt att använda sig av oetisk marknadsföring. För det är inte graden av nakenhet eller lättkläddhet som i sig är oetisk, utan det är sammanhanget som avgör om en marknadsföring är oetisk eller inte. Det är det Birgitta Ohlsson påtalar och uppmanar oss konsumenter att använda oss av vår konsumentmakt och bojkotta Ryanair. Ingen orimlig hållning.

Ryanair väljer att förlöjliga Birgitta Ohlsson och det är hon också säkert van vid. Det har ju alltid varit snuskgubbarnas första försvarslinje, när feminister visat att de står där med rumpan bar. För det är ju så, att snusk är snusk oavsett försök att dölja snusket bakom frihetliga fikonlöv.

Andra bloggar om: , , , ,


Som ett brev på posten.

7 oktober, 2008

Varje gång jag skrivit en insändare eller en debattartikel, ofta i samband med kvinnodagen, kring mäns våld mot kvinnor har jag fått uppleva något mycket intressant. Högst två dagar efter publiceringen dyker det upp, som ett brev på posten, insändare som påtalar att ”män minsann misshandlas av kvinnor.” Det är säkert sant, men det intressanta är att författarna till dessa insändare antyder att kvinnorörelsen på något sätt skulle fara med osanning, när de påtalar mäns våld mot kvinnor.

Förr eller senare dyker det upp artiklar och blogginlägg som hävdar att det inte förekommer något kvinnoförtryck, utan det är männen som är förtryckta av feministerna, som ingen vågar protestera emot. Pär Ström får exemplifiera den inställningen med sitt inlägg: Män kuvas av statlig feminism. Jag försökte mig på ett svar, men inte vet jag om det förde frågan framåt.

Varje gång jag på skilda sätt, skriftligt eller muntligt, deltar i diskussioner kring homosexualitet. Dyker det upp som ett brev på posten, frågor och synpunkter om den homosexuella livsstilen, ”Måste de så öppet visa upp sin sexualitet.” Eller upprörda frågor om, att homosexuella kräver, att homosexualitet skall betraktas som något normalt. Sådana krav känns tydligen som något mycket hotande av många.

Förr eller senare kommer det artiklar eller blogginlägg som hävdar att homosexuella inte är diskriminerade, utan att det egentligen är vi stackars heterosexuella, som får huka oss i samhället. Jag låter Fredrik Sidenvall representera åsikten att de homosexuella är vår nya överklass, som tydligen på något oförklarligt sätt driver oss andra till överdriven konsumism och vallfärder till alla våra gigantiska köplador. Även här försökte jag mig på, utan någon större framgång, att visa på ett alternativt synsätt.

När jag kliver in i debatter om diskrimineringen av muslimer i Sverige, då behöver jag inte vänta på något brev från posten, den ligger redan i brevlådan! Det är ingen hejd på alla uppgifter om hur vi svenskar hotas av ett ganska närstående muslimskt maktövertagande. Enligt många debattörer är det bara min naivitet som gör att jag inte inser faran. För en tid sedan skrev jag ett inlägg, med anledning av en artikel i Dagen som visade att Kristdemokrater i mycket hög utsträckning inte ansåg att muslimer var diskriminerade i Sverige.

Den efterföljande diskussionen blev väl inte alltför omfattande, men den visade att det finns individer och grupper som anser att det muslimska hotet är reellt. Nu är givetvis inte kommentatorsfältet i min blogg något sanningsvittne, så jag rekommenderar alla att läsa insändarsidor, nyhetsartiklar och TV-program och ni ska se att det inte är någon liten grupp som anser sig föra en frihetskamp mot muslimer.

Jag är oerhört fascinerad av den politiska debatten i Sverige av i dag. För visst är det intressant att få uppleva hur stora grupper anser att det egentligen är feminismen, gay-rörelsen eller muslimer som styr Sverige och förtrycker en tigande och kuvad majoritet. Än mer intressant blir det när jag försöker hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa tre grupper. För som jag ser det, kan inte alla ha rätt, trots att jag möter individer som på fullt allvar pläderar, att alla tre grupperna var för sig, i detta nu, förtrycker majoriteten och dominerar samhället. Jag får nog säga som auktionsutroparen, ”skilj er” när flera gett samma bud.

Jag avslutade ett av mina inlägg med: Jag får väl fortsätta att sitta här i Kyrkbyn i Bjuråker socken vid min dator och lite oroligt, men med stor nyfikenhet, det måste jag säga, vänta på vilka som kommer hit först och tar makten. Gay-rörelsen eller muslimerna?

När jag skrev inlägget missade jag feminismen. Det är kanske den som kommer till Bjuråker och tar makten? Vore det så illa – egentligen?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , ,


Eva accepterar inte!

13 september, 2008

Jag går inte och tänker på jämställdheten varje dag, det vore en klar överdrift om jag antydde något sådant. Men från och till händer det att en replik i en diskussion eller någon artikel får mig att fundera, åtminstone några dagar. Det som den här gången väckt intresset är att jag upplever, att många tydligen har svårt för påståendet, att könsroller är samhälleliga eller sociala konstruktioner. Jag minns hur omvälvande det kändes, när jag för första gången mötte tankegången, ”en föds inte till kvinna, en blir det” när jag läste ”Det andra könet” av Simone de Beauvoir. Känslan blev inte mindre stark, när jag samtidigt insåg att också det omvända borde gälla: En föds inte till man, en blir det. För min personliga del innebar det en känsla av befrielse!

Tiden efter det jag klev av från en sekulär världsbild till att definiera mig som kristen, innebar en period av prövning av vilka åsikter, värderingar och aktiviteter jag kunde ta med mig in i en ny världsbild. Självklart innebar det också en ifrågasättande granskning av min syn på jämställdheten. Jag läste vad Paulus hade sagt, men också vilka synpunkter och värderingar kyrkans tradition förmedlat. (Tänk vad mycket dumt som tänkts och satts på pränt, som oomkullrunkeliga sanningar!) De mest givande läsningarna har ändå alltid skapelseberättelsen och berättelsen om syndafallet varit. I de berättelserna anser jag mig få stöd för tanken, att Simone de Beauvoir och feminismen har mer rätt än fel. Könsroller med över- och underordningar är samhälleliga och sociala konstruktioner.

Jag är oerhört fascinerad över hur de, som tog mot uppenbarelsen om skapelsen, kunde tolka så klart! I en omgivning, där patriarkatet var ett socialt mönster (eller höll på att växa sig stark) såg de t ex, att kvinnans underordning under mannen måste vara en avvikelse mot skapelsen! Det är sådana upptäckter som bidrar till att jag är Bibeltroende! Det går inte, vad jag kan se, hitta belägg för att det funnits över- och underordning i förhållandet mellan Adam och Eva i Edens lustgård. Det är enligt myten (jag använder begreppet myt i den betydelse, som jag förstått att teologer använder begreppet) konsekvenser av syndafallet. När Gud säger: ”Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig” hör jag inte något om att mannen skulle vara klokare eller mer lämpad att råda över kvinnan. Han säger det inte heller till mannen. Det är en mer sentida teologisk tolkning som lär ut, att straffet skulle vara den naturliga skapelseordningen. En sådan tanke har inget, enligt vad jag kan förstå, bibliskt stöd.

Vem av mannen eller kvinnan som får det hårdaste straffet, det kan diskuteras, men det är helt klart att Eva inser att hennes ställning förändras. Alla hennes egenskaper, som var förutsättningen att vara fullständigt jämställd med Adam, finns efter domslutet fortfarande kvar. De försvinner eller förminskas inte. Det är enbart hennes sociala status som förändras. Eva inser det ända in på skinnet och vi ser hur kvinnor enskilt och kollektivt genom historien värjt sig mot alla försök till förminskningar av deras förmågor och möjligheter. Reaktionerna från patriarkatet har genom historien ofta varit oerhört hårda och brutala. Det man möjlighen kan anklaga feminister för, om man vill vara riktigt bokstavstroende, är att de ständigt varit i uppror mot straffet.

Från och till slår medierna upp forskarrapporter, som på avgörande punkter sägs tillbakavisa feministernas påstående att könsroller är samhälleliga och sociala konstruktioner. Oftast bygger rapporterna på felaktiga tolkningar eller så har man inte läst på ordentligt. I december 2007 skrev jag ett inlägg: ”Har Eva en mer helgjuten hjärna än Adam?” Upplever att den står sig för en omläsning.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , ,