Dags för en kvällssaga!

I går läste jag en mycket tänkvärd saga, skriven av min mycket goda vän Ingrid Persson i Ytterhogdal. Sagan är verklighetsbaserad, men ändå en skröna. Björn Perssons illustrationer gör att fabeln riktigt lyfter. Tala om att text och bild kompletterar varandra!

Läs och njut!

Andra bloggar om: Ytterhogdal, Fabel, Främlingsfientlighet,

Äntligen ett erkännande!

I en kort notis i DN berättas det att USA:s representanthus tydligen i ett enhälligt uttalande hyllar apachehövdingen Geronimo för hans:

”extraordinära mod’ och hans beslutsamma försvar av sitt land, sitt folk och dess livsstil.”

Det är intressant att representanthuset erkänner att Geronimo (och många, många andra ledare för skilda indiannationer) var indragen i ett försvarskrig. Det bör ju innebära, att representanthuset också inser vilka som var angriparna. Kommer apachenationen att kompenseras på något sätt eller skall de vara nöjda med klappen på axeln för ”extraordinärt mod?”

Om vi så bara har ”indian- och cowboyfilmer” som kunskapskälla, har vi ändå en hyfsad kunskap om vad som egentligen drabbade indianerna. 

Vi vet hur det gick till. Européerna kom till Amerika. Först i små rännilar, som växte till stora floder. Indianerna började känna sig obekväma. De kände att de började trängas ut från sitt eget land. De försökte säga till inkräktarna, att det var deras land invandrarna tog. Vi vet svaren indianerna fick. ”Bevisa äganderätten” eller ”Vi har köpt det från era hövdingar. Se här de undertecknade handlingarna.” Om indianerna inte godvilligt accepterade tingens ordning, föstes de med våld bort.

Européerna och deras ättlingar trängde sig allt längre in i det ”jungfruliga landet.” Indianerna började känna sig något pressade, för att uttrycka det milt. Många hävdade att de måste sätta sig till motvärn mot utvecklingen. Det skulle vara förödande att stillatigande acceptera att de ”vita” bosättarna bara tog över. Förhandlingslösningar avlöste varandra och ”fredspipor röktes”, men utvecklingen var obönhörlig. Indianerna trängdes undan eller rent av förflyttades till reservat, utan utvecklingsmöjligheter.

Och nu händer det som skildras i mängder av filmer: En grupp soldater, cowboys eller jägare rider intet ont anande i landskapet, nästan som på en oskyldig utflykt. Plötsligt ser de en hotfull rökpelare och de rider dit. De får se ett nedbrunnet stockhus och döda nybyggare. Händelsen leder till att förövarna givetvis måste bestraffas. Antingen är det hämndlystna nybyggare som tar upp förföljandet eller så kommer kavalleriet till undsättning. Så skildrades händelserna. Orsaken till krigen var alltid indianernas påstått oprovocerade angrepp på ”fredliga” nybyggare.  ”Indianexperter” uttalade sig om indianernas primitivitet, grymhet och opålitlighet. Krav på hårda tag och ett slut på daltandet restes.  

Vi vet resultatet. Indianerna besegrades och föstes tillbaka till ännu mindre och ogästvänligare reservat. Reservat, där indianerna var fullständigt rättslösa och i händerna på myndigheternas godtycke. Jag kan inte förneka, och vill det inte heller, att mycket av den förståelse av världen jag har, baseras på de känslomässiga erfarenheter alla dessa indianfilmer gav. 

Det känns gott, att min ungdoms hjälte Geronimo, får erkännandet att ha lett ett hjältemodigt och rättfärdigt försvarskrig. Det innebär ju samtidigt, att representanthuset erkänner att apacheindianernas kamp fördes mot en övermäktig och ondsint fiende.

Andra intressanta bloggar om: Representanthuset, USA, Apacheindianer, Geronimo, Indianreservat, Nybyggare, Kavalleriet, Försvarskrig

Vilket märkligt förbud mot historiska paralleller.

Jag har under de senaste dagarna ofta återkommit till en artikel i Dagen.  I artikeln beskrivs hur en utställning om Gaza på stadsbiblioteket i Norrköping stoppats med motiveringen att den var antisemitisk. Det främsta skälet till bedömningen är tydligen, att utställningsansvariga dragit paralleller mellan händelserna i Gaza och förintelsen.

Jag kan inte uttala mig om utställningen är antisemitisk eller inte. Jag har inte tagit del av hur utställningen beskriver händelserna i Gaza. Det som fått mig att återkomma till artikeln är hänvisningen till en mycket märklig EU-bestämmelse, som skäl att stoppa utställningen.

- Det är helt legitimt att kritisera staten Israel. Men det är enligt EU inte tillåtet att jämföra staten Israels agerande och Förintelsen, säger Bengt Cete till Norrköpings tidning.

Hur ska en sådan bestämmelse egentligen tolkas? Innebär bestämmelsen att EU hävdar att Israel, vare sig i dag eller i en okänd framtid, aldrig kan tänkas begå brott mot mänskligheten av liknande dimensioner, som Tysklands brott mot judar, romer, slaver, homosexuella och förståndshandikappade? Jag skulle inte, trots mina bristfälliga historiska kunskaper, våga mig på ett sådant antagande. Bestämmelsen är fullständigt orimlig.

Det är val i Israel i dag. Mycket tyder på att en av segrarna mycket väl kan vara Avigdor Lieberman och hans parti Yisrael Beiteinul (Israel vårt hem). Partiet kan rent av bli representerade i en kommande israelisk regering. Inga EU-bestämmelser i världen kan förhindra mig att varna för de konsekvenser Avigdor Liebermans politik kan leda till. Inte heller kommer jag att avstå att använda mig av de historiska paralleller, som bäst underbygger varningarna.

Lieberman och hans parti har under många år argumenterat för en ren judisk stat. En stat där palestinier inte har hemortsrätt. Partiet förordar att palestinierna skall förmås eller tvingas lämna landet. Med hårda särbestämmelser skall palestiniernas medborgarskap kunna ifrågasättas. Vi vet av historiska erfarenheter vad en sådan politik har som sin yttersta konsekvens. Tyskland försökte förmå judarna att flytta. Politiken misslyckades. Dels för att judarna i allmänhet inte var benägna att flytta, dels för att de omgivande länderna däribland, skam till sägandes Sverige, inte tog emot judiska flyktingar. Vi vet resultatet. Vi har facit. Är det en helt orimlig tanke, att Liebermans politik mycket väl kan leda till fysisk eliminering av landets arabiska minoriteter?

Här var och var i massmedieflödet har det förekommit uppgifter om att Lieberman förordat användandet av kärnvapen i Gaza. Här behövs inga hårdragna historiska paralleller. Det Lieberman ser framför sig, öppet och klart, är en förintelse av de 1,5 miljoner palestinier som bor i Gaza, med mycket små möjligheter att ta sig därifrån.

Nu säger säkert vän av ordning, att jag målar fan på väggen. Lieberman kommer inte att få det inflytandet på Israels politik, att hans visioner skulle förverkligas. Det är i sig fullt möjligt, men låt mig vara så ohemul, att jag påminner om en liten demagog med löjlig mustasch. Ingen tog honom på allvar, men vi vet hur det slutade.

Det som verkligen manar till eftertanke, är att inget av de partier som slåss om makten tar avstånd från Lieberman. Ingen av blocken säger klart och tydligt: Vi regerar inte med stöd av eller i samma regering som Lieberman och hans Yisrael Beiteinul. Istället verkar det nästan självklart att alla de tre partiledarna, Benjamin Netanyahu, Tzipi Livni och Ehud Barak, med ambitioner att bli regeringsbildare, anser att det är moraliskt fullt legitimt att söka stöd hos Avigdor Lieberman.

Inte vet jag om mitt inlägg bryter mot någon EU-bestämmelse, men det bekymrar mig inte. Däremot är det lite bekymmersamt, att EU anser sig ha befogenheter och kompetens att uttala sig om vilka historiska paralleller som kan godkännas. Vi vaknar kanske en dag och upptäcker att Avigdor Lieberman är statsminister i Israel.

Andra intressanta bloggar om: Israel, valet, Avigdor Lieberman, Benjamin Netanyahu, Tzipi Livni, Ehud Barak, Förintelsen, Gaza, Kärnvapen, Västbanken, Palestinier, Palestina, Tyskland, Judar, Romer, Slaver, Homosexuella, Förståndshandikappade, Sverige, Norrköping, Bengt Cete (MP)

Har inget nytt att tillföra

… men känner ändå att jag vill ansluta mig till alla dem, som protesterar mot att Domkyrkoförsamlingen i Luleå ställer in fackeltåg och minnesgudstjänst i anslutning till Förintelsens minnesdag den 27 januari.

Motivet till beslutet är ihåligt. En minnesgudstjänst för förintelsens offer får inte kopplas ihop med staten Israel. Jag har märkt genom åren att det utvecklats en märklig kålsuparteori. En teori som vill förminska betydelsen av Förintelsen, med hänvisningar till vad staten Israel gör. Förintelsens minnesdag är inte en hyllning till staten Israel. Det måste vi klara av att inse och också förklara!  

Minnesdagen är också, enligt min uppfattning, en påminnelse om vilka och vad som bidrog till förintelsen. Minnesdagen ger oss anledning till att påminna oss vår egen historia, med rasism och antisemitism som en bärande ideologi i de flesta nationer i Europa. Sverige var inget undantag. Rasism och antisemitism fanns öppet eller latent i de flesta organisationer. Även inom Svenska Kyrkan.

Till sist: Jag hoppas att komminister Bo Nordin är felciterad i Dagen, när det i artikeln skrivs att: ”Det som händer i Gaza läger sordin över firandet.” Möjligen lägger jag en annan betydelse i ordet ”fira” än vad Bo Nordin gör, men jag upplever inte att vi ”firar” Förintelsen. Vi minns den, i sorg över vad mänsklig ondska kan ställa till med.

För min del blir inte sorgen mindre av att jag ser tidigare mönster upprepas, men med andra förtecken.

Andra bloggar om: Förintelsens minnesdag, Domkyrkoförsamlingen i Luleå, Fackeltåg, Minnesgudstjänst,

Likheten i argumentering är slående.

Jag har under de senaste åren med stigande förvåning frågat mig – var kommer alla dessa ”islamexperter” ifrån?  Experterna kan vara Sverigedemokrater, okunniga journalister eller kristna från olika kyrkor och samfund, men också personer med hög utbildning och formell expertstatus. T o m när jag skriver ett inlägg mot antisemitism dyker en tokdåre upp med beskäftiga påståenden, att jag är fullständigt okunnig om islams sanna natur.

Koranen måtte vara den mest sålda boken i Sverige just nu. Överallt möter jag människor, inte minst i bloggosfären, som hänvisar till Koranen. I sig är det bra att människor i så stor omfattning sätter sig in i en annan religion, men faran är att de tror att läsningen av en religiös urkund, ger dem sådana insikter av t ex Islam, att de blir kapabla att avgöra hur en rättrogen muslim egentligen resonerar.

Inställningen påminner mig om alla de diskussioner jag deltagit med ateister, som minsann läst ”Bibeln från pärm till pärm” och talar om för mig, att jag totalt missförstått den kristna läran. Det hjälper inte hur mycket jag än beskriver olika fromhetstraditioner inom kristenheten, hur teologin utvecklats och hur skilda tolkningstraditioner växt fram. De förnekar mig rätten att definiera min tro och säger sig ha kompetensen att påstå, att jag inte är kristen. Den kände filosofen Torbjörn Tännsjö ansåg, i en intervju i tidningen Humanisten, sig ha sådana kunskaper om kristen tro att han kunde avgöra att Åke Green representerade sann kristendom mot den falska läran som KG Hammar förde till torgs. Kreationismen är den sanna kristna tolkningen enligt dessa förståsigpåare. Då hjälper det inte att komma dragandes med t ex katolska kyrkans lära och tro i frågan. Ateisten vet alltid bäst! De har ju läst Bibeln ”från pärm till pärm.” (Vilket jag, skam till sägandes, inte gjort.)

Det är säkert många som minns rättegången mot Radio Islam. Rättegången skulle ta ställning till om Ahmed Rami ägnat sig åt hets mot folkgrupp i sina radiosändningar. När man läser om rättegången är det fascinerande att ta del av olika påståenden. Bl. a att judar upplever sexuell extas av att döda djur. Det skulle föra alltför långt om jag tog upp alla stolligheter som Radio Islam vräkte ur sig under ett antal år. Jag nöjer mig med att ta upp påståendet att judar skulle vara bundna av en mitsva som påbjuder att alla ickejudar skall dödas. Påståendet baseras på en mitsva, som Moses mottog på Sinai, att alla ur folkslaget amalekiterna skulle dödas.

Radio Islam hävdade att mitsvan fortfarande var i kraft och fick stöd under rättegången av professorn i religionshistoria Jan Bergman. Problemet med Bergmans utlåtande var att han enbart hänvisade till studier av Torahn och helt bortsåg från månghundraåriga tolkningstraditioner, som i sig inte förnekar mitsvan, men som hävdar att mitsvan spelat ut sin roll. Enligt tolkningstraditionen existerar inte amalekiterna längre. Det går inte att överflytta mitsvans innehåll på andra folk, vilket Jan Bergman hävdade under rättegången. Bergman beskrev mitsvan som ”mitsvan om folkutrotning.” Det var och är anmärkningsvärt att en professor i religionshistoria så närsynt tolkar den religiösa urkunden och tillåter sig att bortse från den helt dominerande tolkningstraditionen. Även en professor kan tydligen förvandlas till en allmäntyckande köksbordsfilosof, där sanningshalten inte alltid behöver prövas. Än märkligare var det att Bergman fick stöd från den akademiska världen.

Dagens ”islamexperter” gör sig skyldiga till samma misstag, när de hämtar alla sina ”sanningar” ur Koranen och helt bortser från islams traditioner och historia. Det finns inget som stöder tanken på att islam skulle förutsätta folkmord på ickemuslimer. Det finns en lång historisk tradition där kristna kyrkor och judiska församlingar kunnat överleva i stater med muslimsk överhöghet. Om islams sanna natur skulle vara att utrota alla ickemuslimer, så hade t ex det ottomanska riket mycket god tid på sig att förverkliga den målsättningen. Det är ingen överdrift att hävda, att motsvarande tid hade islam inte mycket att lära av den kristna traditionen, som var klart intolerantare mot ickekristna än den islamska traditionen var mot ickemuslimer. Här påstår jag mig stå på mycket fast historisk kunskapsmark. I motsats till många ”islamexperter” här i bloggosfären som vadar i gungfly och söker stöd i egenkomponerade fördomar. (Jag bortser inte från folkmorden och förföljelsen av kristna i det sönderfallande ottomanska riket i början av förra seklet.)

Vi har historiska erfarenheter av att folkgrupper och religioner anklagats för de mest fruktansvärda brott. Då som nu fanns det alltid ”experter” som förvarade och förklarade illdåden mot judar, romer, svarta eller homosexuella. Det sägs ofta att vi ska lära av historien och inte upprepa tidigare generationers missgrepp. Vi får inte låta vare sig ”experter” eller vår egen okunnighet och fördomar leda till att islam demoniseras. Vi måste visa att vi äntligen lärt av historien.

Två äldre inlägg: En ironisk grimas, Ska vi dra det en gång till? och ett boktips, Har Gud en historia? av Kaaren Armstrong.

Andra intressanta bloggar om: Islam, Judendom, Kristendom, Religion, Torahn, Bibeln, Koranen, Radio Islam, Ahmed Rami, Mitsva, Moses, Sinai, Torbjörn Tännsjö, Jan Bergman, Antisemitism, Amalekiterna, Islamofobi,

Judiska kapell är inte Israel!

Inte heller judiska församlingar, synagogor eller andra lokaliteter tillhörande judiska organisationer. Enskilda judar är inte och får inte betraktas som representanter för staten Israel!

Det fanns en tid då judar anklagades för att eftersträva ekonomiskt världsherravälde. Många arbetare drogs i sin frustration över kapitalismens orättvisor till olika antisemitiska organisationer. Där SA i Tyskland kanske är en av de mest kända.

Oavsett den berättigade ilskan över kapitalismens orättvisor var inte antisemitismen någon lösning på problemet. Antisemitismen var och är en dårarnas antikapitalism.

På samma sätt måste dagens händelser i Gaza betraktas. Oavsett den ilska eller frustration vi kan känna över Israels agerande, är inte antisemitism lösning på problemet.

Antisemitism är dårarnas solidaritet med Palestina!

SvD, Dagen

Andra bloggar om: Antisemitism, Israel, Synagoga, Begravningsplats, Palestina, Gaza

Befrielsekampen tar sig alltmer absurda uttryck!

Det händer, när jag surfar runt på Sverigedemokratiska och andra främlingsfientliga bloggar, att jag får mig till livs att muslimer håller på att ta över landet, om de inte redan gjort det.

Sverigedemokrater och andra sägs föra den goda befrielsekampen, som bara vi ”politiskt korrekta” inte vill se eller erkänna.

Läser i SvD att det tydligen är en god kampform att slänga in grishuvuden på mosképlatsen vid Ramberget i Göteborg. Visst kan jag förstå, att alla dessa svartbruna krafter känner sig provocerade av att muslimer existerar och också vill ta seden dit de kommer och praktisera den religionsfrihet som sen långliga tider existerar i Sverige.

Jag har vid olika tillfällen påpekat att jag har något svårt, för att utrycka det milt, att riktigt förstå vad alla dessa främlingsfientliga krafter menar när de säger sig värna om svenskheten.

Är inte religionsfriheten en mycket väsentlig del av vår demokratiska tradition?

Andra bloggar om: Muslimer, Moské, Religionsfrihet, Sverigedemokrater, Främlingsfientlighet, Grishuvuden,

Inte bara experter på arkitektur!

Ser i Sundsvalls Tidning (ST) att Sverigedemokraterna också anser sig vara teologer. Tidningen skriver att Sverigedemokraterna vill ta makten i kyrkan. Det är intressant att läsa vad Sverigedemokraterna anser vara det bibliska budskapet till Kyrkan.

 
”Sverigedemokraterna ser med oro på hur de styrande inom kyrkan i allt högre utsträckning börjat ifrågasätta och avlägsna sig från kyrkans tidigare trossatser och traditioner. Hur man okritiskt accepterat och till och med understödjer den mångkulturella samhällsordningen och utbredningen av främmande religioner som islam i Sverige, vilket på sikt utgör ett hot mot såväl kristendomen, den svenska kulturen, demokratin och den samhälleliga utvecklingen.”

”De anställda inom kyrkan bör därför under arbetstid avhålla sig från att arbeta för detta.”

Vore konventikelplakatet och lite tvångskristning tillräckligt traditionsenligt för Sverigedemokraterna?

Endast Sverige svenska kristna har!
 

Andra bloggar om: Sverigedemokraterna, Svenska kyrkan,  Tvångskristning, Mångkulturellt, Islam, Konventikelplakatet

Det var ett sant kristet budskap!

Det nationalistiska Schweiziska folkpartiet SVP har återigen lyckats få tillräcklig med namnunderskrifter för kravet på en folkomröstning. Den här gången handlar frågan om arkitektur. Partiet fick, för en tid sedan, för sjätte gången, på nöten i en folkomröstning för kravet, att medborgarskapsansökningar skulle godkännas i lokala och hemliga omröstningar. Nu vill de att schweiziska folket skall avgöra om muslimer har religiösa behov av minareter på sina moskéer.

Det är mycket glädjande att Schweiz evangeliska kyrkoförbund protesterar. Dagen förmedlar:

Schweiz evangeliska kyrkoförbund klargör i en skrift att de vänder sig mot alla typer av förtryck eller diskriminering på religiösa grunder. Delar av befolkningen känner uppenbarligen en sorg och en oro över islams växande närvaro i samhället. Men även här gäller den uppståndne Kristus ord: ”Var inte rädda!” skriver kyrkoförbundet. Det är inte bra med polarisering. Vi borde arbeta för integration, fortsätter de.

Jag anser att det är viktigt att alla kyrkor, i Sverige och annorstädes, aktivt protesterar mot samhällskrafter, som spelar på folks rädsla och oro. Inte bara spelar, utan aktivt försöker sprida en rädsla som, om den får fotfäste, kommer att på sikt sönderslita samhällen. Rädsla har aldrig varit någon bra grund, att bygga sunda och demokratiska samhällen på.

Vi har ju ett egen liten svensk kusin till SVP. Jag skriver kusin, för Sverigedemokraterna vill ju inte bli hopkopplade med det hårda SVP, utan anser sig vara mycket mjukare än SVP. När det gäller synen på religiösa byggnader, har Sverigedemokraterna exakt samma syn som SVP. De försöker drapera sin negativa syn på moskéer och muslimer bakom kulturella krav på svensk byggnadstradition. På sin hemsida under rubriken Invandrarpolitiskt program skriver partiet:

”Inga religiösa byggnader med en för svensk byggnadstradition, främmande arkitektur, skall få byggas.”

Eftersom kravet är en del av Sverigedemokraternas invandrarpolitiska program, ställer en illvillig person som jag, genast frågan: Varför gäller kravet på ”svensk byggnadstradition” enbart invandrare och då troligtvis också enbart muslimer?

För kravet gäller tydligen inte profana byggnader som Turning Torso i Malmö. Mig veterligen har det aldrig någonsin tidigare byggts vridna hus i Sverige. Sverigedemokraterna skulle tydligen också, om de existerat då, godkänt kyrkan som Svenska kyrkan byggde i Nacksta, Sundsvall 1969. Kyrkan fick formen av en upp och nedvänd båt. En mycket spännande byggnad, men inte följde den någon, då känd, svensk byggnadstradition. Svenska organisationer och byggherrar får tydligen skapa nya svenska byggnadstraditioner, men inte invandrarorganisationer och trossamfund. (Skulle invandrarkyrkor, enligt Sverigedemokraterna, få bygga kyrkor med lökkupoler?)

Svensk kristenhet har all anledning att kraftfullt försvara religionsfriheten i Sverige. Det kan ju tänkas dyka upp krav i framtiden på lokala folkomröstningar, om vad som är religiöst sett godkänd ”svensk byggnadstradition.”

Andra intressanta bloggar om: Schweiz, Schweiziska folkpartiet, SVP, Folkomröstning, Minaret, Moské, Schweiz evangeliska kyrkoförbund, Sverigedemokraterna, Arkitektur, Byggnadstraditioner, Turning Torso, Invandrarkyrkor, Lökkupoler

Kan någon som vet, ge mig lite upplysningar?

Nästan varje gång jag skriver något kritiskt om Sverigedemokraterna och deras främlingsfientlighet, får jag höra att de minsann inte kräver mer än vad som är praxis i Finland. Eftersom jag inte kan sägas vara alltför kunnig i finsk invandringspolitik, så har jag hittills inte svarat varken bu eller bä på det påståendet.

För någon tid sedan fick jag för mig, att det kanske inte vore så dumt, att undersöka situationen för invandrare i Finland. Undersökningen har väl inte varit alltför intensiv och definitivt inte målmedveten. Lite förströdd läsning här och var.

Idag läste jag en ledare från den 5 juli i Österbottens Tidning. Den läsningen kommer nog att leda till att intensifierar mina undersökningar. För hujedanemej, att Sverige skulle bli lika hård i sina bedömningar för medborgarskap som ledarartikeln antyder:

”Är man utlänning i Finland har man myndigheternas ögon på sig på ett särskilt sätt, upplever han. En utlänning måste göra saker rätt till punkt och pricka. Här kräver byråkratin mycket mer av utlänningar fast vi har en demokrati där alla ju borde behandlas lika, säger Basalak som i dag är finländsk medborgare.
Att få ett medborgarskap är svårt. Minsta förseelse räcker för att göra det omöjligt. Man verkar också söka med ljus och lykta för att hitta något, menar Basalak.
- I mitt fall försökte man påstå att jag kört mot rött ljus. Mycket små saker kan bli avgörande, som någon obetald skatt.”

Jag ska givetvis inte dra några förhastade slutsatser av en artikel, men lite oroväckande är det, att ledarskribenten inte gör några försök att visa, att Basalak överdriver. Som sagt, det finns, som jag ser det, välgrundade motiv till fortsatta undersökningar om finsk invandringspolitik.

Andra intressanta bloggar om: Finland, Invandring, Medborgarskap, Sverigedemokraterna, Främlingsfientlighet,