SKR – släpp inte taget!

I dag presenterade Sveriges kristna råd (SKR) sin rapport: Skilda världar – kyrkornas verklighetsbeskrivning av det som brister i det svenska asylsystemet.

Rapporten sammanfattar i ett antal punkter bristerna i asylpolitiken:

1. Bedömningen av situationen i olika länder håller inte tillräckligt hög kvalitet, och svenska myndigheter bör lita mer på information från oberoende källor.

2. Flyr man från urskillningslöst våld ges man sällan skydd, utan man måste kunna visa upp en personlig hotbild för att få asyl.

3. Det finns en bristande förståelse för tro som asylskäl.

4. Det finns en bristande kompetens på hur man värderar människors berättelser, och svenska myndigheter måste utveckla en större kulturell förståelse.

5. Det finns en obalans i tvåpartssystemet, där en asylsökandes resurser inte går att jämföras med de svenska myndigheterna.

6. Det finns bristande humanitära hänsyn, framförallt när det gäller barn, och därför bör exempelvis barnkonventionen införas som nationell lag.

Egentligen är det fel att peka ut någon av punkterna som viktigare än andra. Allt ingår i nödvändig helhet för att vi ska få en värdig asylpolitik. Jag dristar mig ändå att peka på två av punkterna som ligger mig varmt om hjärtat.

Jag har aldrig förstått kravet på att den asylsökande, i alla lägen, skall visa en personlig hotbild. Stora flyktingströmmar skapades t ex i Irak, när olika krafter i landet i masskala försökte fördriva kristna ur landet. I en sådan situation är det mycket märkligt att kräva att den asylsökande skall kunna visa på vilket sätt han/hon som enskild blivit hotad eller förföljd. Att det inte ska räcka med att präster mördas, grannar trakasseras, misshandlas eller dödas. I sådana situationer är det fullt rimligt att anse att det föreligger skäl till att söka asyl.

Jag vill också särskilt ansluta mig till kravet att barnkonventionen införlivas med nationell lag. De senaste årens erfarenheter visar, att skyddet för barn i migrationsverkets nuvarande praxis, milt uttryckt är undermåligt. Apatiska barn kan avvisas. Flickor som blivit misshandlande av sin far har avvisats tillsammans med sin pappa. Exemplen är många och mycket entydiga. Barnkonventionen väger inte tungt i migrationsverkets hantering av asylärenden.

Jag har under en längre tid efterlyst ett nytt ”påskupprop.” Kan bara konstatera, att jag blivit bönhörd med råge!

Tack för det SKR!

Hela rapporten hittar ni här.

Andra bloggar om: Asylpolitik, Sveriges kristna råd, SKR, Skilda världar, Brister i asylsystemet,

Ser man på. En riktigt glad nyhet!

Jag brukar väl som de flesta tidningsläsarna från och till klaga över att medierna enbart tar upp negativa nyheter. Till stora delar är det väl sant, men inte riktigt. Hyfsat ofta får vi ta del av glada och positiva nyheter. Idag hittade jag en mycket glad nyhet i Dagen.

Artikeln, med många möjligheter att länka vidare till ytterligare nyheter berättade om demonstrationer runt om i landet för en humanare flyktingpolitik. Manifestationerna tar sin utgångspunkt i den rapport om svensk flyktingpolitik, som Sveriges kristna råd, ska presentera på måndag.

Vi är många som hoppas att det har ska bli ett nytt ”påskupprop.” Den förra ledde till vissa framgångar, men var inte fullt ut en framgång. Den här gången får vi hoppas att vi tar rejäla kliv mot en rättssäkrare flyktinghantering. Ett viktigt och nödvändigt krav är att statsmakten beslutar om att FN:s deklaration om barnets rätt skrivs in i den svenska lagstiftningen. En sådan förstärkning skulle innebära att det skulle bli svårt migrationsverket och migrationsdomstolar att avvisa apatiska barn. Vilket sker i dag!

Det ska bli intressant och se om den här regeringen har någon minister, som är villig att ta ärkebiskop Anders Wejryd i örat och uppmana honom att sluta försöka påverka politiska beslut. När det senast begav sig, tog den dåvarande ministern Morgan Johansson på sig rollen, att uppmana KG Hammar att sluta upp att demonstrera och hålla sig innanför kyrkportarna.

Andra bloggar om: Flyktingpolitik, Sveriges kristna råd, SKR, Anders Wejryd, Ärkebiskop, FN:s deklaration om barnets rätt,

Mörda presidenten! Det finns verkligen tokkristna!

För en tid sedan skrev jag ett kort inlägg om en liten kristen sekt i USA som avsåg att ställa till ett bokbål med böcker av kristna författare som inte föll sekten på läppen.

Har på olika krokvägar blivit hänvisad till en kampanj bland högerkristna riktad mot president Obama. Kampanjens tema är:

Be för Obama. Psaltaren 109:8

Där står: Må hans liv bli kort och en annan överta hans syssla.

I följande vers står: Må hans barn bli faderlösa och hans hustru bli änka.

Jag rekommenderar alla att följa delar av mina krokvägar och lyssna till Frank Schaeffers kritik av kampanjen. Jag kan inte göra honom rättvisa. Min engelska är för dålig och varför göra ett tafatt sammandrag, när den välformulerade kritiken finns några knapptryck bort? I Frank Schaeffers kritik av kampanjen finns samtidigt en knivskarp analys av farorna med den kristna högern i USA.

Två påståenden kan jag ändå inte låta bli att nämna. Schaeffer påminner om kritiken av muslimska ledare som inte entydigt tar avstånd från sina fundamentalister. Frank Schaeffer varnar för att kristna ledare i USA kan drabbas av samma kritik om de inte klart och entydigt tar avstånd från en kristen fundamentalism med politiska ambitioner.

När Frank Schaffer får frågan hur det skall bli möjligt att få dessa extrema rörelser att byta uppfattning. Schaeffer svarar kort. Det går inte. Vi måste gå förbi dem. Det går inte att återuppbygga en by så det passar byidioterna. Det är bara att inse, enligt Frank Schaeffer, att USA:s byidioter är de kristna fundamentalisterna.

Lite om Frank Schaeffers bakgrund hittar ni här.

Andra bloggar om: USA, Obama, Mordhot, Kristen fundamentalism, Kristna högern, Frank Schaeffer, Psaltaren

Det är bara att inse. Det finns tokkristna!

Läser i Dagen att det i USA, var annars, finns en baptistförsamling, Amazing Grace Baptist Church under ledning av Marc Grizzard, som underkänner alla bibelöversättningar förutom King James version från 1611. För att riktigt markera sin avsky för alla andra översättningar avser församlingen, att vid en grillfest bränna alla andra översättningar. När de nu ändå håller på att bränna Biblar passar de också på att elda upp några andra böcker också.

Enligt en källa skall böcker av följande författare brännas på bål: “We will also be burning Satan’s popular books written by heretics like Billy Graham, Rick Warren, Bill Hybels, John McArthur, James Dobson, Charles Swindoll, John Piper, Chuck Colson, Tony Evans, Oral Roberts, Jimmy Swagart, Mark Driskol, Franklin Graham, Bill Bright, Tim Lahaye, Paula White, T.D. Jakes, Benny Hinn, Joyce Myers, Brian McLaren, Robert Schuller, Mother Teresa, The Pope, Rob Bell, Erwin McManus, Donald Miller, Shane Claiborne, Brennan Manning (and) William Young.”

Nu är det bara att vänta på beska kommentarer från medlemmar i förbundet Humanisterna och andra ateister, att jag inte har förstått den sanna kristendomen. Ateister av olika schatteringar har ju den senaste tiden, till många fundamentalisters och traditionalisters stora glädje, tagit på sig den tunga bördan, att tala om för oss ”liberala kristna” vad kristen tro egentligen är. Amazing Grace Baptist Church torde uppfylla alla kriterier för att erhålla beskydd från Humanisterna.

Andra bloggar om: USA, Amazing Grace Baptist Church, Marc Grizzard, Bokbränning, Humanisterna, Ateister,

Det finns anledning att glädja sig!

Det här blir ett kort inlägg. Artikeln jag länkar till är ju tillräckligt tydlig. Kan bara säga att jag är oerhört glad i dag. Heder åt Norrmalmskyrkan!

Förhoppningsvis får jag vara lika glad när Kyrkomötet tar sitt beslut!

Andra bloggar om: Norrmalmskyrkan, Baptister, Svenska Kyrkan, Kyrkomötet

Ni får inte leka på vår gård!

Öppen kyrka – en kyrka för alla (ÖKA) har under valrörelsen mycket flitigt använt sig av en valparoll: Ge alla medlemmar inflytande – inte bara innegänget! Idag, när jag öppnande datorn för min sedvanliga rundvandring i bloggen, facebook och twitter, fick parollen både must och märg. Det som kanske vid första anblicken kan ses som en kvick och fyndig valslogan, visar sig vara en beskrivning av en skrämmande realitet.

Sen länge överför jag mina inlägg här på wordpress till en bloggportal eller rättare sagt ett diskussionsforum som Kyrkpressen i Finland tillhandahåller intresserade. Jag antog erbjudandet, för rejält över ett år sedan. Det var en intressant och en helt ny värld som mötte mig. Mycket snart upptäckte jag att portalen dominerades av en mycket, enligt egen mening, rättroende grupp, mestadels herrar. Denna grupp anser tydligen att deras stora uppgift i tillvaron är att tala om för de flesta, att de nog har fel eller skriva, salvelsefulla inlägg på inlägg, med citat ur Bibeln. Understundom blir herrarna tydligen uttråkade och då skäller de på varandra om den ena eller andra Bibeltolkningen.

Under den tid jag följt bloggportalen på Kyrkpressen har skribenter (ofta mycket intressanta) försvunnit och andra tillkommit, som också försvunnit, men innegänget har varit intakt. Mitt i allt detta, har ett antal, mestadels kvinnor framhärdat att kristen tro och livet är något större än vad en närsynt läsning av Bibeln riktigt kan förklara. En av dessa färgstarka (i bokstavlig bemärkelse) har Monika Pensar -Granroth varit. Med en genomtänkt feministisk teologi har hon frejdigt beskrivit och försvarat en mycket jordnära och köttslig Bibeltolkning. Ofta har jag studsat till och undrat kan det här verkligen stämma och mycket ofta har jag fått konstatera, att jamen det här är ju inte helt fel. Kort och gott Monika Pensar-Granroth har fördjupat min kristna tro, men också, och det är nog det viktigaste. Min kristna tro har blivit gladare och lättare sen jag mötte Monika.

Det har funnits krafter som under en längre tid försökt få bort Monika från bloggportalen och för några dagar sedan gick hon tydligen över gränsen. Hon publicerade en bild där hon blir kroppsmålad och nakna bröst är tydligen för mycket. Hela hennes blogg är raderad. Jag har gått här hela dagen och smågruffat för mig själv och sett framför mig hur det skulle kunna gå i Svenska Kyrkan om innegänget efter söndagens val finge det avgörande inflytandet i församlingar, stift och Kyrkomöte. Det har sporrat mig till ett antal telefonsamtal under dagen, där jag med förnyade krafter pläderade för Öppen Kyrka(ÖKA).

När jag för ett antal timmar sedan gick in på Kyrkpressen fick jag mig till livs – Pontus J Backs blogg är också raderad. Pontus är en färgstark (i bokstavlig mening) kristen personlighet. Öppet och frimodigt berättar Pontus om sin tro. Jag får villigt erkänna, att ofta, ofta har jag varit mycket irriterad, när jag tagit del av hans åsikter. Många gånger har jag nästan bokstavligt suttit på händerna för att inte kommentera. Jag har avhållit mig från att läsa det Pontus förmedlat, men efter några dagar har jag varit där och gluttat. Något förvånad blev jag att även Pontus inte platsade i innegänget, men en orsak kan ju vara hans fullständiga respektlöshet för högfärdiga teologer. Innegäng kräver ofta en fullständig enighet. Ingen får sticka ut. Då hjälper det inte att du tror och bekänner din tro. Slätkammad och räddhågsen kristendom är det som gäller.

Jag avslutar med ett kärnfullt citat från Pontus och som jag helhjärtat ansluter mig till: ”Skit på er istället. Det var väl fint och kristet sagt!” Pontus, jag tror Jesus sitter på bönpallen och skrattar!

Andra bloggar om: Kyrkoval 2009, Öppen kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), Öppen Kyrka(ÖKA), Kyrkpressen, Finland,

Vikten av att välja rätt ord!

Stor del av gårdagen ägnade mig åt att försöka hitta orden som på bästa sätt skulle förklara hur jag kände mig på Hiroshimadagen den 6 augusti 2009. Hur jag än försökte fick jag inte till det. Orden kändes tomma och konstruerade. Jag fortsatte med lika lite framgång i dag.

Mitt i mina fruktlösa ansträngningar slog det mig. Varför sitter jag här och stånkar när de rätta orden både är sagda och nedskrivna? Lättad klickade jag mig till, som så ofta förr, Birger Schlaug. Jag visste att han skulle tala vid ett möte i Örebro och han hade lovat att publicera talet på sin blogg. Mycket riktigt där fanns den!

Birger Schlaug hade också hittat ordet jag sökte: Avrättats!

För det var ju det bomberna över Hiroshima och Nagasaki handlade om – ren och skär avrättning!

Det går inte heller att förtiga att bomberna bar med sig kyrklig välsignelse när de föll över intet ont anande människor. Bomberna bidrog med all säkerhet till att staden på berget mörklades. En mörkläggning vars konsekvenser vi fortfarande lever med.

Andra bloggar om: Hiroshima, Nagasaki, Atombomb, USA, Birger Schlaug

Jag är enig med Vatikanen!

Läser i Dagen att illegal invandring numer är straffbart i Italien. Parlamentets bägge kamrar har antagit en sådan lag. Bakom lagen står inrikesministern Roberto Maroni från det främlingsfientliga Lega Nord.

Lagen kritiseras av vänsteroppositionen, människorättsorganisationer och Vatikanen. Ett bredare motstånd än så går väl inte att tänka sig?

Andra bloggar om: Italien, Vatikanen, Lega Nord,

Lagen är hård!

I TV4-Nyheterna i går redovisades ett fall av avvisningsbeslut från Migrationsverket, som upprörde och berörde. Inte så att jag är förvånad. Börjar bli van, vid det här laget, att höra och läsa om omänskliga avvisningar. Trots tillvänjningsprocessen vägrar jag att bli cynisk, utan fortsätter att uppröras.

Den här gången handlar det familjen Harutjunian. Pappan, Harutjun kommer från Armenien och mamman, Venera kommer ursprungligen från Azerbaijan. De träffades i Ryssland och fick tre barn. På mycket välgrundade skäl tog sig familjen till Sverige.

Trots att de tre barnen Maria, Manne och Radjik (undras om stavningen blev rätt) har hamnat i ett apatiskt tillstånd, har Migrationsverket beslutat om avvisning av familjen till något av föräldrarnas hemländer. Länder som barnen aldrig upplevt.  Både läkare och sociala myndigheter är motståndare till avvisningen och uppmanar Migrationsverket att utnyttja lagens möjligheter att ta hänsyn till särskilt ömmande omständigheter.

Migrationsverket svarar genom Fredrik Beijer att lagen är hård och inte ger något stort utrymme till några generösa tolkningar av ”ömmande omständigheter.”

Jag är som sagt inte överraskad. Jag har insett att Migrationsverket och Riksdagen inte är som Fantomen – hård mot de hårda. De är mer hemfallna åt, att likt ligister ge sig på de svaga och sparka på den som redan ligger.

Min uppmaning till Svenska Kyrkan och Sveriges Kristna Råd kvarstår: Fullfölj det som påbörjades med Påskuppropet 2005. Lämna inte arbetet halvgjort!

Läs även andra bloggares åsikter om Apatiska barn, Avvisning, Azerbaijan, Armenien, Ryssland, Migrationsverket, Riksdagen

Ett efterföljansvärt exempel!

Ikväll behövs det inget långt argumenterande inlägg. Handlingen talar för sig själv!

Alla kan mycket enkelt stödja Assyrier Utan Gränser. Bli regelbunden givare. Information finns på Assyrier Utan Gränsers hemsida. Du kan också gå in på hemsidan varje dag och ”klicka” ditt stöd för organisationens goda arbete.

Andra bloggar om: Assyrier Utan Gränser, Nuri Kino,