Det är bara att inse. Det finns tokkristna!

Läser i Dagen att det i USA, var annars, finns en baptistförsamling, Amazing Grace Baptist Church under ledning av Marc Grizzard, som underkänner alla bibelöversättningar förutom King James version från 1611. För att riktigt markera sin avsky för alla andra översättningar avser församlingen, att vid en grillfest bränna alla andra översättningar. När de nu ändå håller på att bränna Biblar passar de också på att elda upp några andra böcker också.

Enligt en källa skall böcker av följande författare brännas på bål: “We will also be burning Satan’s popular books written by heretics like Billy Graham, Rick Warren, Bill Hybels, John McArthur, James Dobson, Charles Swindoll, John Piper, Chuck Colson, Tony Evans, Oral Roberts, Jimmy Swagart, Mark Driskol, Franklin Graham, Bill Bright, Tim Lahaye, Paula White, T.D. Jakes, Benny Hinn, Joyce Myers, Brian McLaren, Robert Schuller, Mother Teresa, The Pope, Rob Bell, Erwin McManus, Donald Miller, Shane Claiborne, Brennan Manning (and) William Young.”

Nu är det bara att vänta på beska kommentarer från medlemmar i förbundet Humanisterna och andra ateister, att jag inte har förstått den sanna kristendomen. Ateister av olika schatteringar har ju den senaste tiden, till många fundamentalisters och traditionalisters stora glädje, tagit på sig den tunga bördan, att tala om för oss ”liberala kristna” vad kristen tro egentligen är. Amazing Grace Baptist Church torde uppfylla alla kriterier för att erhålla beskydd från Humanisterna.

Andra bloggar om: USA, Amazing Grace Baptist Church, Marc Grizzard, Bokbränning, Humanisterna, Ateister,

Det finns anledning att glädja sig!

Det här blir ett kort inlägg. Artikeln jag länkar till är ju tillräckligt tydlig. Kan bara säga att jag är oerhört glad i dag. Heder åt Norrmalmskyrkan!

Förhoppningsvis får jag vara lika glad när Kyrkomötet tar sitt beslut!

Andra bloggar om: Norrmalmskyrkan, Baptister, Svenska Kyrkan, Kyrkomötet

Ni får inte leka på vår gård!

Öppen kyrka – en kyrka för alla (ÖKA) har under valrörelsen mycket flitigt använt sig av en valparoll: Ge alla medlemmar inflytande – inte bara innegänget! Idag, när jag öppnande datorn för min sedvanliga rundvandring i bloggen, facebook och twitter, fick parollen både must och märg. Det som kanske vid första anblicken kan ses som en kvick och fyndig valslogan, visar sig vara en beskrivning av en skrämmande realitet.

Sen länge överför jag mina inlägg här på wordpress till en bloggportal eller rättare sagt ett diskussionsforum som Kyrkpressen i Finland tillhandahåller intresserade. Jag antog erbjudandet, för rejält över ett år sedan. Det var en intressant och en helt ny värld som mötte mig. Mycket snart upptäckte jag att portalen dominerades av en mycket, enligt egen mening, rättroende grupp, mestadels herrar. Denna grupp anser tydligen att deras stora uppgift i tillvaron är att tala om för de flesta, att de nog har fel eller skriva, salvelsefulla inlägg på inlägg, med citat ur Bibeln. Understundom blir herrarna tydligen uttråkade och då skäller de på varandra om den ena eller andra Bibeltolkningen.

Under den tid jag följt bloggportalen på Kyrkpressen har skribenter (ofta mycket intressanta) försvunnit och andra tillkommit, som också försvunnit, men innegänget har varit intakt. Mitt i allt detta, har ett antal, mestadels kvinnor framhärdat att kristen tro och livet är något större än vad en närsynt läsning av Bibeln riktigt kan förklara. En av dessa färgstarka (i bokstavlig bemärkelse) har Monika Pensar -Granroth varit. Med en genomtänkt feministisk teologi har hon frejdigt beskrivit och försvarat en mycket jordnära och köttslig Bibeltolkning. Ofta har jag studsat till och undrat kan det här verkligen stämma och mycket ofta har jag fått konstatera, att jamen det här är ju inte helt fel. Kort och gott Monika Pensar-Granroth har fördjupat min kristna tro, men också, och det är nog det viktigaste. Min kristna tro har blivit gladare och lättare sen jag mötte Monika.

Det har funnits krafter som under en längre tid försökt få bort Monika från bloggportalen och för några dagar sedan gick hon tydligen över gränsen. Hon publicerade en bild där hon blir kroppsmålad och nakna bröst är tydligen för mycket. Hela hennes blogg är raderad. Jag har gått här hela dagen och smågruffat för mig själv och sett framför mig hur det skulle kunna gå i Svenska Kyrkan om innegänget efter söndagens val finge det avgörande inflytandet i församlingar, stift och Kyrkomöte. Det har sporrat mig till ett antal telefonsamtal under dagen, där jag med förnyade krafter pläderade för Öppen Kyrka(ÖKA).

När jag för ett antal timmar sedan gick in på Kyrkpressen fick jag mig till livs – Pontus J Backs blogg är också raderad. Pontus är en färgstark (i bokstavlig mening) kristen personlighet. Öppet och frimodigt berättar Pontus om sin tro. Jag får villigt erkänna, att ofta, ofta har jag varit mycket irriterad, när jag tagit del av hans åsikter. Många gånger har jag nästan bokstavligt suttit på händerna för att inte kommentera. Jag har avhållit mig från att läsa det Pontus förmedlat, men efter några dagar har jag varit där och gluttat. Något förvånad blev jag att även Pontus inte platsade i innegänget, men en orsak kan ju vara hans fullständiga respektlöshet för högfärdiga teologer. Innegäng kräver ofta en fullständig enighet. Ingen får sticka ut. Då hjälper det inte att du tror och bekänner din tro. Slätkammad och räddhågsen kristendom är det som gäller.

Jag avslutar med ett kärnfullt citat från Pontus och som jag helhjärtat ansluter mig till: ”Skit på er istället. Det var väl fint och kristet sagt!” Pontus, jag tror Jesus sitter på bönpallen och skrattar!

Andra bloggar om: Kyrkoval 2009, Öppen kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), Öppen Kyrka(ÖKA), Kyrkpressen, Finland,

Vikten av att välja rätt ord!

Stor del av gårdagen ägnade mig åt att försöka hitta orden som på bästa sätt skulle förklara hur jag kände mig på Hiroshimadagen den 6 augusti 2009. Hur jag än försökte fick jag inte till det. Orden kändes tomma och konstruerade. Jag fortsatte med lika lite framgång i dag.

Mitt i mina fruktlösa ansträngningar slog det mig. Varför sitter jag här och stånkar när de rätta orden både är sagda och nedskrivna? Lättad klickade jag mig till, som så ofta förr, Birger Schlaug. Jag visste att han skulle tala vid ett möte i Örebro och han hade lovat att publicera talet på sin blogg. Mycket riktigt där fanns den!

Birger Schlaug hade också hittat ordet jag sökte: Avrättats!

För det var ju det bomberna över Hiroshima och Nagasaki handlade om – ren och skär avrättning!

Det går inte heller att förtiga att bomberna bar med sig kyrklig välsignelse när de föll över intet ont anande människor. Bomberna bidrog med all säkerhet till att staden på berget mörklades. En mörkläggning vars konsekvenser vi fortfarande lever med.

Andra bloggar om: Hiroshima, Nagasaki, Atombomb, USA, Birger Schlaug

Jag är enig med Vatikanen!

Läser i Dagen att illegal invandring numer är straffbart i Italien. Parlamentets bägge kamrar har antagit en sådan lag. Bakom lagen står inrikesministern Roberto Maroni från det främlingsfientliga Lega Nord.

Lagen kritiseras av vänsteroppositionen, människorättsorganisationer och Vatikanen. Ett bredare motstånd än så går väl inte att tänka sig?

Andra bloggar om: Italien, Vatikanen, Lega Nord,

Lagen är hård!

I TV4-Nyheterna i går redovisades ett fall av avvisningsbeslut från Migrationsverket, som upprörde och berörde. Inte så att jag är förvånad. Börjar bli van, vid det här laget, att höra och läsa om omänskliga avvisningar. Trots tillvänjningsprocessen vägrar jag att bli cynisk, utan fortsätter att uppröras.

Den här gången handlar det familjen Harutjunian. Pappan, Harutjun kommer från Armenien och mamman, Venera kommer ursprungligen från Azerbaijan. De träffades i Ryssland och fick tre barn. På mycket välgrundade skäl tog sig familjen till Sverige.

Trots att de tre barnen Maria, Manne och Radjik (undras om stavningen blev rätt) har hamnat i ett apatiskt tillstånd, har Migrationsverket beslutat om avvisning av familjen till något av föräldrarnas hemländer. Länder som barnen aldrig upplevt.  Både läkare och sociala myndigheter är motståndare till avvisningen och uppmanar Migrationsverket att utnyttja lagens möjligheter att ta hänsyn till särskilt ömmande omständigheter.

Migrationsverket svarar genom Fredrik Beijer att lagen är hård och inte ger något stort utrymme till några generösa tolkningar av ”ömmande omständigheter.”

Jag är som sagt inte överraskad. Jag har insett att Migrationsverket och Riksdagen inte är som Fantomen – hård mot de hårda. De är mer hemfallna åt, att likt ligister ge sig på de svaga och sparka på den som redan ligger.

Min uppmaning till Svenska Kyrkan och Sveriges Kristna Råd kvarstår: Fullfölj det som påbörjades med Påskuppropet 2005. Lämna inte arbetet halvgjort!

Läs även andra bloggares åsikter om Apatiska barn, Avvisning, Azerbaijan, Armenien, Ryssland, Migrationsverket, Riksdagen

Ett efterföljansvärt exempel!

Ikväll behövs det inget långt argumenterande inlägg. Handlingen talar för sig själv!

Alla kan mycket enkelt stödja Assyrier Utan Gränser. Bli regelbunden givare. Information finns på Assyrier Utan Gränsers hemsida. Du kan också gå in på hemsidan varje dag och ”klicka” ditt stöd för organisationens goda arbete.

Andra bloggar om: Assyrier Utan Gränser, Nuri Kino,

Jag är människa enligt Dagen!

Jag lever inte ett helnyktert liv, utan det händer alltsomoftast, att jag tar mig några glas öl eller vin. En snaps till sillen är också gott!

Om jag förstått dagens fråga i Dagen rätt, så innebär det att jag är mänsklig:

Bör pastorer vara helnyktra?

Ja, absolut(ist)                              Nej, de är ju också människor

Bakgrunden till frågan är att ett antal pastorer inom trosrörelsen skrivit under på att de ska leva ett helnyktert liv. Ett beslut, som pastorerna skall ha all heder av.

Självfallet innebär ett helnyktert liv att vara sant mänsklig. Det är inte alltid, som gamla talesätt riktigt stämmer: Ta en sup och var som folk!

Andra bloggar om: Trosrörelsen, Helnykterhet, Pastorer, Ulf Ekman

Kristen eller inte kristen. Var går vattendelaren?

Stanley Sjöberg har inför provvalet i Stockholms stift skrivit en debattartikel i SvD. Dagen har också uppmärksammat artikeln.

Sjöberg varnar Stockholms stift att välja en ”liberal” teolog till biskop i stiftet. (Vi som följt diskussionen vet vem Stanley Sjöberg varnar för.)

Vad som skiljer en ”bibelkritisk” biskop från en ”bibeltroende” är tydligen teologiskt fullständigt ointressant för Sjöberg. Nej, vattendelaren går i synen på ”fantasibilder om Jesus, typ ‘Ecce Homo.” Jag måste säga att jag nog anser det vara ett något begränsat synsätt, men givetvis är Stanley Sjöberg i sin fulla rätt, att dra gränser var han så önskar.

Jag har i många samtal, också här i bloggosfären försökt få förklaringar till vad som gör fotoutställningen Ecce Homo, i kristen mening förkastlig. Så förkastlig att ett försvar för utställningen skulle diskvalificera någon att bli biskop i något av Svenska Kyrkans stift. Tyvärr har svaren ofta varit mycket luddiga.

Det är riktigt befriande att läsa Sjöberg mycket klara syn. Han protesterar mot ”fantasibilder” om Jesus. Det kan vara intressant att lite skärskåda vad som ingår i fantasibilderna.

Är det verkligen en fantasibild att tänka sig att Jesus har bordsgemenskap med homo-, bi- och transsexuella? Är det verkligen möjligt, att Jesus skulle avvvisa någon som bokstavligt klänger sig fast vid honom och söker kontakt? Eller, för att dra det till sin spets, är det rimligt att anta att Jesus skulle överge en misshandlad och döende homosexuell person i hans/hennes dödsstund?

Elisabeth Ohlsson Wallin hävdar bestämt att Jesus avvisar ingen. Jag delar hennes uppfattning. Ecce Homo-bilderna, om vem Jesus är, har stark förankring i Bibeln. Den kritik som Stanley Sjöberg indirekt förmedlar är så bibelkritisk att det gränsar till hädelse.

Andra bloggar om: Stanley Sjöberg, Biskopsval, Stockholms stift, Liberal teolog, Bibelkritisk, Bibeltroende, Ecce Homo, Elisabeth Ohlsson Wallin, Jesus, Homosexualitet,

Tänk om jag har fel?!

Det har blivit kväll och det har gått några timmar sedan jag kom hem från Gudstjänsten som avslutade årets ekumeniska bönevecka här i Bjuråker-Norrbo. Årets tema har varit ”För samman dem” och bygger på erfarenheter från Korea.

Här i Bjuråker-Norrbo har församlingarna, Betel, Elim, Saron och Svenska Kyrkan besökt varandra. Vi har samtalat om vad som orsakat splittring mellan oss och vad som fortfarande skiljer. Vi har firat gemensam nattvard, lyssnat till predikningar och bett tillsammans. Veckan har varit mycket givande och visat att vi nått långt på enhetens väg. Det är inte bara högtidstal, utan det finns en glädje i våra möten och vi känner oss verkligen som syskon.

Jag kom på mig i onsdags, då vi samtalade om orsaken till splittringen mellan våra samfund, att tanken slog mig (inte för första gången) - tänk om jag har fel?! Under resten av veckan har den tanken följt mig. På vad vilar min förtröstan, att det inte leder till den förödande konsekvensen, som en del kristna pekar på med hela handen - den andra utgången?

Varje gång jag oroar mig över möjligheten att jag har fel, hamnar jag hos Paulus: Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Då kan jag i barnslig förtröstan luta mig mot Jesus löfte: Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Svårare än så är det inte!

Det utgör också grunden för hela min inställning till syskonskapet mellan församlingarna i Bjuråker-Norrbo.

Andra bloggar om: Ekumenisk bönevecka, Korea, Hesekiel, Jesus, Paulus, Svenska Kyrkan i Bjuråker-Norrbo, Betel, Elim, Saron,