Undras hur propositionsordningen skall formuleras?

3 januari, 2013

Läser i EXPO att en Sverigedemokratisk kommunfullmäktigeledamot i Älmhult, Annika Rydh föreslår, att världssamfundet skall besluta om att begränsa muslimskt barnafödande. Nu är begreppet ”världssamfundet” lika luddigt som begreppet ”marknaden”, men jag vill ändå hoppas att Annika Rydh tänker sig FN:s generalförsamling och att hon inte hoppas på beslut av enbart EU, Nato och USA.

Om det nu skulle hampa sig så, att generalförsamlingens majoritet skulle rösta för förslaget. Vilka sanktioner har Annika Rydh tänkt sig skulle drabba de länder som vägrar följa ”världssamfundets” beslut? Hota med att inte köpa olja? Och hur ska begränsningen av barnafödandet ske? Militär ockupation och kemisk kastrering?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,


Varför är vi konsumenter så oerhört flata?

11 november, 2012

Läser nu på morgonen i DN om hur Ryanair behandlar sina kunder och bolagets uppfattning om allmänna reklamationsnämnden. Varje gång pressen skriver om Ryanairs göranden och låtanden blir det ett stort hallå. Ändå fortsätter vi att nyttja bolagets tjänster.

Ryanair är ju faktiskt värre än SJ eller olika bussbolag som avhyser barn och vuxna varsomhelst.

Bojkotta Ryanair!

DN, DN2, DN3, DN4,

Jag har tidigare skrivit om Ryanair, här.


Tiden den går, men gubbstötarna, de står stilla!

10 oktober, 2012

Tommy Engstrand rycker ut till försvar av den gamle kompisen Bo Hansson och hävdar, att Bosse minsann inte är rasist, det kan Engstrand i egen hög person intyga. Engstrand hugger till med det något patetiska försvaret, att han och andra gamla ”uvar” en gång i sin barndom lärt sig spela nigger, säga neger, negerboll och negerkyssar. Det är tydligen inte helt lätt att bryta med invanda mönster. Först nu inser Engstrand, mer än ett halvsekel efter inlärandet, att det inte är lämpligt att säga ”svarting.” Det är då för väl, att Engstrand innan han dör, inser att den något föraktfulla inställningen mot andra, inte längre är gångbar. En sen insikt är också en insikt.  Bo Hansson däremot, berättar troskyldigt i intervjuer i SvD. ”För mig är svarting inget nedsättande. Jag kan säga guling om en kines, jag skulle kunna säga jävla viting också. För mig är det mest en beskrivning, säger Hansson.” Jag vet inte hur många gånger jag under de senaste 30 åren, försökt förklara för människor i min generation, att det inte kan anses tillhöra de mänskliga rättigheterna, att i Sverige säga det man en gång trodde tillhörde det svenska språket, oavsett hur människor upplever det vi vräker ur oss.

När jag hör gubbarnas försvar, vill jag mycket fritt citera en av Hasse Alfredssons gubbar: Gammal man gör så gott han kan, men dansar fan så illa. Hela kroppen rister den, men huvudet, den står stilla.

DN, DN2

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Vem är jag, egentligen? Kanske en falukorv?

4 juni, 2012

Jag har de senaste åren, med alltmer stigande ångest, blivit uppmärksammad på en obehaglig sanning. Det har startats en ny religion i Sverige, med den mycket skrämmande, men mycket slagkraftiga trosbekännelsen. ”Du är vad du äter!”

Bort med alla bortförklaringar om social bakgrund, var jag är född och vart jag flyttade eller om jag blev mobbad i skolan! Det som danat mig är korven på Skogaholms sirapslimpa, mammas köttbullar stekta i smör och stuvade makaroner kokta i standardmjölk. För att inte tala om mammas gigantiska vetebrödsskivor, alltid tillsammans med ett par glas av denna ständigt flödande standardmjölk!

Det går inte att förklara vem jag är eller blev, med att hänvisa till politiska aktiviteter och demonstrationer mot vare sig imperialism, krig, förtryck eller rasism. Livserfarenheter har ingen betydelse. Det är bara försök, att dölja pizzor, hamburgare och för att inte tala om de där korvarna med mos och sötsliskig hemlagad senap och ketchup till, med en konstlad överbyggnad. Vi får inte heller glömma allt rödvin, som kännetecknade umgänget i våra, förment världsförbättrande kretsar. Vi ser resultatet! En knubbig kropp, som knappt har styrfart, när den rör sig!

Här trodde jag, att all läsning av böcker vidgade mina vyer, att jag såg samband och som bidrog till, att göra mig till en bättre, och kanske också en kunnigare, människa! Vilken oerhörd förnekelse! Hur mycket godis fanns i alla de skålar, som stod på borden bredvid sofforna där böckerna lästes? Hur många rundor per 100 sidor till kylskåpet blev det varje sen läskväll?

Jag inser också, att jag levt på en livslögn, som medlem i Svenska Kyrkan, de senaste 20 åren. Det var inte gemenskapen med Gud jag sökte, utan det var kyrkkaffet med bullar och kakor (säkert bakade med smör!) som drog och som hållit mig kvar. Den nya religionen har skoningslöst avslöjat alla skönmålande bortförklaringar, med sin stenhårda trosbekännelse – ”Du är vad du äter!” I den trosbekännelsen finns inget hopp om förskoning, förlåtelse eller nåd, att hitta! Bara total underkastelse!

Jag hör redan hur kyrkoherden i Bjuråker-Norrbo församling, Lena Funge kommer att avsluta sitt griftetal. ”Här vilar nu stoftet av Leo. Han ville kanske väl, men vi, hans vänner får inse. Han misslyckades i sitt uppsåt. Han blev till sist alla de pizzor, hamburgare, gräddsåsen, smöret, standardmjölken, bakelserna och konjaken till kaffet, som han så ihärdigt stoppade i sig under sin levnad.”

Över hela akten svävar Anna Skippers hånleende ande!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,


Ingen kritik av konstnären eller provokationen!

18 april, 2012

Ser till min förvåning att konstnären Makode Linde och KRO går till försvar i det som numer kallas för ”tårtaffären.” Jag anser att både Makode Linde och KRO mycket väl kunnat vänta med försvar och förklaringar och låtit konstverket leva sitt eget liv i några dagar till.

Jag är inte ens en glad amatör vad gäller bedömning av konst, men så här ser jag på provokationen. Hade Makode Linde gjort samma kvinna i något annat material än en tårta, då skulle det kulturella finfolket ha gått omkring konstverket med armbågen stödd i den ena handen och den andra handen eftertänksamt strykande hakan. Möjligen med ett pekfinger över munnen. Konstverket skulle inte ha varit och inte heller blivit någon provokation. Men nu var konstverket en tårta och åskådarna blev bjudna in i konstverket. Med kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth i spetsen kliver det kulturella finfolket in och kulturministern får en tårtspade i handen (det är nu hon anser sig kidnappad). Nu upphör konstnärens kontroll över konstverket och åskådarna tar över. Kulturministern tar tårtspaden och skär till och under åskådarnas skratt och fotoblixtar vrålar tårtan av smärta. Andra tar över tårtspaden, vrål av smärta och samma skratt. Tänk så lustigt! Det är här det provokativa i konstverket uppstår. Åtminstone jag blev oerhört provocerad! Inte av konstnären, utan av det innehåll kulturministern och det kulturella finfolket gav konstverket. I ett slag blev de till den härskarklass i världen de i realiteten är, med den likgiltighet och förakt för andras lidanden, som kännetecknar överklassen. 

Jag saknar, (om jag ändå varit där!) att någon rusat fram och med helig vrede skrikit: ”Vad ända in i glödheta helvetet! Står ni skrattande och skär en kvinna, som vrålar av smärta, i underlivet?!” Det skulle säkert ha uppstått en lite förlägen tystnad och en känsla av osäkerhet. ”Är vi nakna?” Osäkerheten skulle snabbt ha förbytts i lättnad när fridstöraren hystas ut på gatan eller fraktas till ett häkte, som misstänkt terrorist! Inte går det ha barbarer i de fina konstsalongerna, som inte förstår sig på förfinad konst och kultur!

Makode Linde skall inte kritiseras för sin provokation. Åskådarna hade valmöjligheten att fylla konstverket med ett helt annat innehåll, men avstod. Valet var deras och de kan inte skylla på någon annan. Jag får väl säga, ”ett gott hantverk” till Makode Linde. Under förutsättning, att han inte åt av tårtan tillsammans med Lena Adelsohn Liljeroth, då skulle betyget bli helt annat.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , , , , ,


Rädslan för att göra bort sig!

17 april, 2012

SvD rapporterar, att Afrosvenskarnas riksförbund kräver kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths avgång. Orsak, hon har, enligt förbundet, deltagit i en ”smaklös rasistisk manifestation.” Vid firandet World Art Day den 15 april på Moderna museet skar kulturministern upp en tårta, som föreställde en naken svart kvinna. Avsikten med tårtan var, enligt förklaring från Moderna Museet, att problematisera kvinnlig omskärelse. Den problematiken åskådliggjordes bäst, ansåg tydligen kulturministern och alla de andra kulturintresserade, genom att symboliskt stycka upp en svart kvinna!

Jag upplever händelsen som fullständigt makaber eller som Afrosvenskarnas förbund säger, smaklös. Hur kunde det här hända? Lena Adelsohn Liljeroth är ju inget dumhuvud, möjligen med en något ytlig inställning till kultur. (Jag kanske är orättvis nu, men jag jämför alla kulturministrar med Jan-Erik Wikström och Bengt Göransson) Bägge herrarnas storhet kan säkert diskuteras, men jag tror mig förstå varför kulturministern skar i tårtan. Svaret på frågan hittar jag i de svar som Lena Adelsohn Liljeroth ger på TT:s frågor. Väl värt en noggrann och uppmärksammad läsning. Inte en enda gång försöker hon förklara, varför hon skar i tårtan. Mycket prat om att konsten måste få provocera, men det verkar som hon inte inser att hon ett tu tre blev en övertydlig del av den provocerande konsten. Kulturministern drar sig inte ens att gömma sig bakom de andra närvarande finfolket.

TT: Men du skar ändå i tårtan?

- Det gjorde i så fall alla…

Jag är övertygad om att Lena Adelsohn Liljeroth var skräckslagen, att göra bort sig hos det kulturella finfolket. Tänk om de skulle tro att kulturministern tar konsten på allvar. Att konst är på liv och död!

Nej, låt böbeln hojta och skräna, bara man inte förlorar ansiktet inför sina likar!

När jag skrev inlägget hade jag helt missat de här TV-bilderna. Tårtan vrålar ut sin smärta när det kulturella finfolket skrattande skär henne i underlivet.

Läs även andra bloggares intressanta åsikter om , , ,


Håkan, hur svårt kan det vara?

23 oktober, 2011

Läser rapporter i medierna, hur du åker land och rike kring och ber partimedlemmar om ursäkt, för att du ställt till det för dom. Har också förstått att de aktiva partimedlemmarna möter dig med jubel.

Jag är inte partimedlem. Jag kommer inte att träffa dig på något möte och kan därför inte delta i några jubelovationer . Jag frågar mig, vore det inte lättare, att du försökte förklara för mig, hur du tänkte och resonerade, när du utan att kolla regelverket, ansåg det självklart, att vi skattebetalare skulle stå för din och din sambos boendekostnad. En debattartikel i DN kanske?

Tyckte du inte, någon gång under alla dessa år, att det kändes lite konstigt att någon annan betalade hyran för ert gemensamma hem. För det är väl ett hem och inte en övernattningslägenhet?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare