Likheten i argumentering är slående.

Jag har under de senaste åren med stigande förvåning frågat mig – var kommer alla dessa ”islamexperter” ifrån?  Experterna kan vara Sverigedemokrater, okunniga journalister eller kristna från olika kyrkor och samfund, men också personer med hög utbildning och formell expertstatus. T o m när jag skriver ett inlägg mot antisemitism dyker en tokdåre upp med beskäftiga påståenden, att jag är fullständigt okunnig om islams sanna natur.

Koranen måtte vara den mest sålda boken i Sverige just nu. Överallt möter jag människor, inte minst i bloggosfären, som hänvisar till Koranen. I sig är det bra att människor i så stor omfattning sätter sig in i en annan religion, men faran är att de tror att läsningen av en religiös urkund, ger dem sådana insikter av t ex Islam, att de blir kapabla att avgöra hur en rättrogen muslim egentligen resonerar.

Inställningen påminner mig om alla de diskussioner jag deltagit med ateister, som minsann läst ”Bibeln från pärm till pärm” och talar om för mig, att jag totalt missförstått den kristna läran. Det hjälper inte hur mycket jag än beskriver olika fromhetstraditioner inom kristenheten, hur teologin utvecklats och hur skilda tolkningstraditioner växt fram. De förnekar mig rätten att definiera min tro och säger sig ha kompetensen att påstå, att jag inte är kristen. Den kände filosofen Torbjörn Tännsjö ansåg, i en intervju i tidningen Humanisten, sig ha sådana kunskaper om kristen tro att han kunde avgöra att Åke Green representerade sann kristendom mot den falska läran som KG Hammar förde till torgs. Kreationismen är den sanna kristna tolkningen enligt dessa förståsigpåare. Då hjälper det inte att komma dragandes med t ex katolska kyrkans lära och tro i frågan. Ateisten vet alltid bäst! De har ju läst Bibeln ”från pärm till pärm.” (Vilket jag, skam till sägandes, inte gjort.)

Det är säkert många som minns rättegången mot Radio Islam. Rättegången skulle ta ställning till om Ahmed Rami ägnat sig åt hets mot folkgrupp i sina radiosändningar. När man läser om rättegången är det fascinerande att ta del av olika påståenden. Bl. a att judar upplever sexuell extas av att döda djur. Det skulle föra alltför långt om jag tog upp alla stolligheter som Radio Islam vräkte ur sig under ett antal år. Jag nöjer mig med att ta upp påståendet att judar skulle vara bundna av en mitsva som påbjuder att alla ickejudar skall dödas. Påståendet baseras på en mitsva, som Moses mottog på Sinai, att alla ur folkslaget amalekiterna skulle dödas.

Radio Islam hävdade att mitsvan fortfarande var i kraft och fick stöd under rättegången av professorn i religionshistoria Jan Bergman. Problemet med Bergmans utlåtande var att han enbart hänvisade till studier av Torahn och helt bortsåg från månghundraåriga tolkningstraditioner, som i sig inte förnekar mitsvan, men som hävdar att mitsvan spelat ut sin roll. Enligt tolkningstraditionen existerar inte amalekiterna längre. Det går inte att överflytta mitsvans innehåll på andra folk, vilket Jan Bergman hävdade under rättegången. Bergman beskrev mitsvan som ”mitsvan om folkutrotning.” Det var och är anmärkningsvärt att en professor i religionshistoria så närsynt tolkar den religiösa urkunden och tillåter sig att bortse från den helt dominerande tolkningstraditionen. Även en professor kan tydligen förvandlas till en allmäntyckande köksbordsfilosof, där sanningshalten inte alltid behöver prövas. Än märkligare var det att Bergman fick stöd från den akademiska världen.

Dagens ”islamexperter” gör sig skyldiga till samma misstag, när de hämtar alla sina ”sanningar” ur Koranen och helt bortser från islams traditioner och historia. Det finns inget som stöder tanken på att islam skulle förutsätta folkmord på ickemuslimer. Det finns en lång historisk tradition där kristna kyrkor och judiska församlingar kunnat överleva i stater med muslimsk överhöghet. Om islams sanna natur skulle vara att utrota alla ickemuslimer, så hade t ex det ottomanska riket mycket god tid på sig att förverkliga den målsättningen. Det är ingen överdrift att hävda, att motsvarande tid hade islam inte mycket att lära av den kristna traditionen, som var klart intolerantare mot ickekristna än den islamska traditionen var mot ickemuslimer. Här påstår jag mig stå på mycket fast historisk kunskapsmark. I motsats till många ”islamexperter” här i bloggosfären som vadar i gungfly och söker stöd i egenkomponerade fördomar. (Jag bortser inte från folkmorden och förföljelsen av kristna i det sönderfallande ottomanska riket i början av förra seklet.)

Vi har historiska erfarenheter av att folkgrupper och religioner anklagats för de mest fruktansvärda brott. Då som nu fanns det alltid ”experter” som förvarade och förklarade illdåden mot judar, romer, svarta eller homosexuella. Det sägs ofta att vi ska lära av historien och inte upprepa tidigare generationers missgrepp. Vi får inte låta vare sig ”experter” eller vår egen okunnighet och fördomar leda till att islam demoniseras. Vi måste visa att vi äntligen lärt av historien.

Två äldre inlägg: En ironisk grimas, Ska vi dra det en gång till? och ett boktips, Har Gud en historia? av Kaaren Armstrong.

Andra intressanta bloggar om: Islam, Judendom, Kristendom, Religion, Torahn, Bibeln, Koranen, Radio Islam, Ahmed Rami, Mitsva, Moses, Sinai, Torbjörn Tännsjö, Jan Bergman, Antisemitism, Amalekiterna, Islamofobi,

Befrielsekampen tar sig alltmer absurda uttryck!

Det händer, när jag surfar runt på Sverigedemokratiska och andra främlingsfientliga bloggar, att jag får mig till livs att muslimer håller på att ta över landet, om de inte redan gjort det.

Sverigedemokrater och andra sägs föra den goda befrielsekampen, som bara vi ”politiskt korrekta” inte vill se eller erkänna.

Läser i SvD att det tydligen är en god kampform att slänga in grishuvuden på mosképlatsen vid Ramberget i Göteborg. Visst kan jag förstå, att alla dessa svartbruna krafter känner sig provocerade av att muslimer existerar och också vill ta seden dit de kommer och praktisera den religionsfrihet som sen långliga tider existerar i Sverige.

Jag har vid olika tillfällen påpekat att jag har något svårt, för att utrycka det milt, att riktigt förstå vad alla dessa främlingsfientliga krafter menar när de säger sig värna om svenskheten.

Är inte religionsfriheten en mycket väsentlig del av vår demokratiska tradition?

Andra bloggar om: Muslimer, Moské, Religionsfrihet, Sverigedemokrater, Främlingsfientlighet, Grishuvuden,

Som ett brev på posten.

Varje gång jag skrivit en insändare eller en debattartikel, ofta i samband med kvinnodagen, kring mäns våld mot kvinnor har jag fått uppleva något mycket intressant. Högst två dagar efter publiceringen dyker det upp, som ett brev på posten, insändare som påtalar att ”män minsann misshandlas av kvinnor.” Det är säkert sant, men det intressanta är att författarna till dessa insändare antyder att kvinnorörelsen på något sätt skulle fara med osanning, när de påtalar mäns våld mot kvinnor.

Förr eller senare dyker det upp artiklar och blogginlägg som hävdar att det inte förekommer något kvinnoförtryck, utan det är männen som är förtryckta av feministerna, som ingen vågar protestera emot. Pär Ström får exemplifiera den inställningen med sitt inlägg: Män kuvas av statlig feminism. Jag försökte mig på ett svar, men inte vet jag om det förde frågan framåt.

Varje gång jag på skilda sätt, skriftligt eller muntligt, deltar i diskussioner kring homosexualitet. Dyker det upp som ett brev på posten, frågor och synpunkter om den homosexuella livsstilen, ”Måste de så öppet visa upp sin sexualitet.” Eller upprörda frågor om, att homosexuella kräver, att homosexualitet skall betraktas som något normalt. Sådana krav känns tydligen som något mycket hotande av många.

Förr eller senare kommer det artiklar eller blogginlägg som hävdar att homosexuella inte är diskriminerade, utan att det egentligen är vi stackars heterosexuella, som får huka oss i samhället. Jag låter Fredrik Sidenvall representera åsikten att de homosexuella är vår nya överklass, som tydligen på något oförklarligt sätt driver oss andra till överdriven konsumism och vallfärder till alla våra gigantiska köplador. Även här försökte jag mig på, utan någon större framgång, att visa på ett alternativt synsätt.

När jag kliver in i debatter om diskrimineringen av muslimer i Sverige, då behöver jag inte vänta på något brev från posten, den ligger redan i brevlådan! Det är ingen hejd på alla uppgifter om hur vi svenskar hotas av ett ganska närstående muslimskt maktövertagande. Enligt många debattörer är det bara min naivitet som gör att jag inte inser faran. För en tid sedan skrev jag ett inlägg, med anledning av en artikel i Dagen som visade att Kristdemokrater i mycket hög utsträckning inte ansåg att muslimer var diskriminerade i Sverige.

Den efterföljande diskussionen blev väl inte alltför omfattande, men den visade att det finns individer och grupper som anser att det muslimska hotet är reellt. Nu är givetvis inte kommentatorsfältet i min blogg något sanningsvittne, så jag rekommenderar alla att läsa insändarsidor, nyhetsartiklar och TV-program och ni ska se att det inte är någon liten grupp som anser sig föra en frihetskamp mot muslimer.

Jag är oerhört fascinerad av den politiska debatten i Sverige av i dag. För visst är det intressant att få uppleva hur stora grupper anser att det egentligen är feminismen, gay-rörelsen eller muslimer som styr Sverige och förtrycker en tigande och kuvad majoritet. Än mer intressant blir det när jag försöker hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa tre grupper. För som jag ser det, kan inte alla ha rätt, trots att jag möter individer som på fullt allvar pläderar, att alla tre grupperna var för sig, i detta nu, förtrycker majoriteten och dominerar samhället. Jag får nog säga som auktionsutroparen, ”skilj er” när flera gett samma bud.

Jag avslutade ett av mina inlägg med: Jag får väl fortsätta att sitta här i Kyrkbyn i Bjuråker socken vid min dator och lite oroligt, men med stor nyfikenhet, det måste jag säga, vänta på vilka som kommer hit först och tar makten. Gay-rörelsen eller muslimerna?

När jag skrev inlägget missade jag feminismen. Det är kanske den som kommer till Bjuråker och tar makten? Vore det så illa – egentligen?

Andra intressanta bloggar om: Feminism, Gay-rörelsen, Islam, Diskriminering, Förtryck, Pär Ström, Fredrik Sidenvall, Kyrka & Folk, Kristdemokrater,

Varifrån kommer alla dessa islamexperter?

Genom Nima Daryamadjs blogg Nordic Dervish blev jag uppmärksammad på, att nu har islamkunskaperna även spridits till det svenska rättssystemet.

Snusförnuftigt skriver tingsrätten i Jönköping i sina domskäl mot en irakisk man som försökt mörda sin före detta fru: ”all anledning att se X:s handlande gentemot Y mot bakgrund inte minst av hans allmänna kvinnosyn som präglats av arabisk kultur och islam.”

Det vore en överloppsgärning av mig, att skriva mer. Nima Daryamadj beskriver sakligt, och säkert också bättre än vad jag skulle klara av, varför tingsrättens skrivning är fullständigt orimlig. Läs det han skrivit!

Jag får fortsätta att fundera över var alla dessa islamexperter hämtar sina kunskaper. Går de studiecirklar?

Andra bloggar om: Irak, Islam, Araber, Snusförnuft, Tingsrätt, Jönköping

Vad är det som upprör?

Läser i Dagen, att en muslimsk reklamkampanj väcker ilska i USA. Jag förstår inte riktigt vad det är som väcker ilskan. Jag kan inte hitta något upprörande i de bilder Dagen redovisar. I rubriken för bilderna sägs att: ”Reklamen från Islamic Circle of North America som upprör USA”.

Vad har då reklamen för upprörande innehåll? Jo, tre enkla frågor t ex Q: Head Scarf? A: You deserve to know. Följt av adressen till en hemsida. Jag tänkte, att det är något som Dagen inte redovisar om Islamic Circle, som jag borde veta. Jag går till organisationens hemsida och utan att ha lusläst hela innehållet, så verkar inte organisationen stå för något upprörande.

Då återstår bara det som Dagen antydningsvis nämner som skäl. Den eventuella upprördheten orsakas inte av innehållet i reklamen. Inte heller av organisationen bakom reklamkampanjen. Orsaken är, att en muslimsk organisation har mage att göra reklam för sin tro och det i tunnelbanan!

Dagenartikeln redovisar: ”Kampanjen kommer att synas i tunnelbanan under september månad och sammanfaller med ramadan och årsdagen av 11 september 2001. Just tunnelbanan anses vara en av de främsta måltavlorna för terrorismen och detta spär ytterligare på de negativa känslorna inför kampanjen.”

Det är där skon klämmer. Då hjälper det inte vad än organisationen ifråga säger om sig själv. Det är andra som tar sig rätten att att avgöra. Som t ex den republikanske kongressledamoten Peter King, som uppmanar de ansvariga för tunnelbanan i New York, att riva kontraktet. Undrar var representanten för den lagstiftande församlingen anser att muslimer får marknadsföra sin tro? 

 Andra bloggar om: USA, New York, Tunnelbanan, Reklamkampanj, Islam, Muslimer, Kongressledamot Peter King,

Är majoriteten hotad i Sverige?

När jag i Dagen läste artikeln: ”Färre kristdemokrater tror att muslimer diskrimineras” fick jag en känsla av igenkännande. Att mina egna alldeles privata erfarenheter bekräftades. Inte så, att jag har någon som helst kunskap om vad kristdemokrater anser om diskrimineringen av muslimer i landet. Har inte heller några egna erfarenheter som eventuellt skulle bekräfta uppgiften om att färre kristdemokrater, än andra partisympatisörer, tror att muslimer blir diskriminerade. Det som fick mig att säga till mig själv – så är det, var Daniel Pohls fundering i artikeln, att: ”Om man har en idé om att en viss grupp människor inte diskrimineras, är grunden ofta att man själv har en negativ bild av den gruppen människor, i det här fallet muslimer, säger han.”

När jag nu under några år surfat runt i bloggvärlden, och också deltagit i diskussioner och samtal, har jag ofta förundrat mig över tonen av bitterhet som präglar många människors uppfattning, när det gäller invandrarna och främst arabiska muslimer. Skulle man fråga en sympatisör till Sverigedemokraterna om muslimer är diskriminerade, då skulle svaret bli ett rungande nej! Det är vi svenskar som är diskriminerade! Inte invandraren eller muslimen! Invandrarna sägs ägna sig åt omvänd rasism. De kallar oss svenskar för ”Svenne!” De vill stoppa skolavslutningar i våra kyrkor. Svenska barn får inte bära landslagströjor på sig. I skolorna förbjuds svenska flaggor och inte får man sjunga nationalsången! Ja, det är inget hejd på eländet. Som grädde på moset får de också höra av representanter för Sverigedemokraterna, att invandrarna har ett förmånligare pensionssystem än svenska fattigpensionärer! Uppgiften om det förmånligare pensionssystemet är inte buskagitation av övernitiska sverigedemokrater, utan en uppgift som jag hämtat från Sverigedemokraternas hemsida. ”Kraftigt höja pensionerna för de seniorer som har det sämst ställt. Ingen svensk pensionär skall ha en månadsinkomst som understiger det äldreförsörjningsstöd som staten skänker till äldre invandrare.” Vid kontroll visar det sig att även svenskar tar del av äldreförsörjningsstödet och att den är, oavsett vad Sverigedemokraterna antyder, lägre än garantipensionen. (kolla här).

Det är inte bara så att vi svenskar är diskriminerade i vårt eget land. Muslimerna håller på att ta över hela landet och inte bara det. Hela Europa är hotat. Inom ett par generationer i Sverige och inom 25 år i Frankrike är muslimerna i majoritet och alla lyder vi under sharialagar och kvinnorna måste bära burka! Går man och bär på en sådan verklighetsbild, är det givetvis svårt att ta till sig uppgiften, att muslimer är diskriminerade.

Artikeln i Dagen påminde mig också om en annan företeelse i samhällsdebatten. Försök hävda att homosexuella är diskriminerade eller utsatta för hatbrott! De ilskna argumenten mot en sådan befängd uppfattning, når nästan samma orkanstyrka, som de främlingsfientligas argument mot att muslimer diskrimineras. Enligt många har de homosexuella fått ett alltför stort inflytande i Sverige. Det lär finnas en homolobbygrupp, som politiska partier och opinionsbildare inte vågar stå upp emot. En bra företrädare för en sådan uppfattning är Fredrik Sidenvall, ledarskribent på Kyrka & Folk. I en ledarartikel hävdar Sidenvall att: ”Erövringstänkandet är mycket utvecklat i det nya andliga ledarskiktet i västvärlden, gay-rörelsen. Den vill helst erövra hela stadsdelar så att de officiellt skall kallas deras, som en slags hedonismens Vatikanstat, markerad av vajande flaggor. Går inte det så måste lokala politiker i alla fall upplåta så många offentliga flaggstänger som möjligt, för att inte pekas ut som förföljare och kränkare.”

Hur kan det komma sig, att en inte oföraktlig andel av svenska folket upplever, att två mycket små minoriteter inte bara har oproportionellt stort inflytande i samhället, utan att de också håller på att ta över samhället. Bägge grupperna kan inte ha rätt, men det är en annan historia.

Jag får väl fortsätta att sitta här i Kyrkbyn i Bjuråker socken vid min dator och lite oroligt, men med stor nyfikenhet, det måste jag säga, vänta på vilka som kommer hit först och tar makten. Gay-rörelsen eller muslimerna?

Andra intressanta bloggar om: Kristdemokrater, Muslimer, Diskriminering, Sverigedemokrater, Pensionssystem, Garantipension, Äldreförsörjningsstöd, Nationalsången, Skolavslutningar, Kyrkan, Sharialagar, Burka, Homosexuella, Hatbrott, Gay-rörelsen, Kyrka & Folk, Fredrik Sidenvall, Hedonism, Vatikanstaten,

Rätt ska vara rätt!

Läser i Dagen om, men också lyssnat till ett samtal mellan Helle Klein, Elisabeth Sandlund, Martin Thunström och Göran Lambertz. Temat för samtalet var ”Kränkt i Guds namn – eller censurerad.” Samtalet var i stora stycken intressant och än intressantare hade det varit om jag sluppit det sedvanliga irritationsmomentet, att när Muhammedkarrikatyrer nämns då dyker alltid Ecce Homoutställningen som en jämförbar företeelse.  Under samtalet säger Göran Lambertz: ”Dels att man kränker den som tror, typ Ecce Homo-bilder och Muhammedteckningar. Dels att någon känner sig kränkt av den som tror, typ Åke Green-predikan.” Muhammedteckningar var en kritik och kanske också en medveten kränkning av muslimer av ickemuslimer. Elisabeth Ohlsson Wallins utställning ingick i en inomkristlig diskussion. Många kristna blev upprörda, men många, däribland jag blev upplyft att utställningens budskap.

Jag har tidigare blivit lika irriterad över sammanblandningen. Jag plockar fram ett inlägg jag skrev för snart ett år sedan. Inlägget är skriven under stor irritation och det märks, stilistiskt kunde den vara bättre hopkommen. Men jag kopierar ändå inlägget, utan ändringar. För jag är lika irriterad idag som då. Än mer irriterad blev jag nog, när ingen av de kristna samtalsdeltagarna påtalade det orimliga i Lambertz jämförelse.

En haltande jämförelse.

En konstnär, Lars Vilks, har tydligen gjort några teckningar med en skäggig gubbe som hund och kallat bilderna för Muhammed som rondelhund. Teckningarna var tänkta till en utställning med hunden i konsten som tema. Innan utställningen öppnade plockades teckningarna ner och vips får vi en diskussion om yttrandefrihet och konstnärlig frihet. Jag ställer mig frågande till syftet att framställa Muhammed som hund, men inser samtidigt att frågan inte längre är en fråga om bilderna passade utställningens tänkta tema, utan nu gäller frågan om islam får kritiseras och Muhammed karikeras.

Givetvis får islam och muslimer kritiseras. Det bör också vara tillåtet att karikera Muhammed. Samtidigt må det också vara tillåtet att få ställa frågan – varför just i det här sammanhanget och varför som hund?

Nå det var egentligen inte den här frågan som fått mig att skriva ett inlägg, utan att varje gång som Muhammedkarikatyrer diskuteras, dyker en jämförelse med fotoutställningen Ecce Homo upp. Jag har läst mängder av insändare och blogginlägg, som hävdar att Ecce Homo-utställningen var en Jesuskarikatyr, fullt jämförbar med Muhammedkarikatyrer. Jag förstår inte varifrån en sådan inställning får sin näring. Nu senast hittade jag jämförelsen i frykmans liberala blogg:

“Detta är världens mest sekulariserade land, landet där vi hänger upp bilder på Jesus som homosexuell i kyrkan. Där Scandic plockar bort gideoniternas biblar från hotellrummen. Den religion som vill verka här kommer att få finna sig i att bli ifrågasatt och skymfad, skojad med och häcklad. Yttrandefrihet är inte enbart vackert, men ack så nödvändigt.”

Vilka är de “vi” som hänger upp bilder på Jesus som homosexuell i kyrkan och med vilket syfte? Jag tolkar citatet så, att Frykman menar att Ecce Homoutställningens syfte var att skymfa, att skoja och häckla. Det är fullständigt felaktigt!

Elisabeth Ohlssons fotoutställning var ett konstnärligt inlägg i en inomkyrklig diskussion och inte en illvillig karikatyr av någon utomstående representant för det sekulära samhället. Ohlsson ville med sin fotoutställning ställa frågan till kristna och kyrkan: Var möter vi Jesus? Vem får möta honom och i vilka sammanhang? Den minnesgode minns att diskussionens vågor gick höga inom kyrkor och samfund. För oss var det inte bara fråga om yttrandefrihet, utan trons djupaste kärna.

Hur den inomkyrkliga diskussionen kunde te sig kan jag visa med ett exempel från Västerås. Vid tiden för debatten kring Ecce Homo – utställningen, var jag aktiv i Badelunda församling. Det planerades en föreläsning med Elisabeth Ohlsson, där hon bl. a skulle visa diabilder från fotoutställningen med reflektioner. Vår kyrkoherde nekade med stöd av kyrkorådet att upplåta någon av församlingens lokaler för ändamålet. Alla nomineringsgrupper i rådet var eniga. Föreläsningen fick hållas i grannförsamlingen, där kyrkoherden hade en helt annan inställning. Mötet blev mycket lyckad, trots att Elisabeth Ohlsson inte kunde delta på grund av sjukdom.

Som sagt, jag vill i all enkelhet protestera mot att fotoutställningen Ecce Homo används som ett exempel på att vi minsann tillåter Jesuskarikatyrer, för att slå i huvudet på mindre vetande muslimer. Ecce Homo-utställningen innehåller ett mycket varmt budskap, som vi kristna tyvärr inte är helt eniga kring.

Vill också, med lite okristlig skadeglädje, påminna om att Scandic fick, tack vare en kort men intensiv kristen samfälld aktion, backa från beslutet att ta bort biblarna från rummen.

Andra intressanta bloggar om: Almedalen, Göran Lambertz, Martin Tunström, Helle Klein, Elisabeth Sandlund, Kränkning, Religionsfrihet, Muhammedteckningar, Elisabeth Ohlsson Wallin, Ecce Homo-utställningen, Homosexuella,
 

Inte vet jag till vilken nytta…

men jag kan bara inte låta bli.

Det är faktiskt mycket intressant, att varje gång jag dristar mig till att ta upp frågan om islam och terrorism, blir jag nästan alltid ifrågasatt bl. a för att jag inte skulle inse hotet från islam mot den västerländska demokratin. Det är helt sant. Jag tror inte på någon global, politisk eller religiös, muslimsk konspiration för att uppnå världsherravälde.

En mer konkret beskyllning jag möter i diskussioner är, att jag blundar för muslimska hot här i Sverige. Det är också sant. För ögonblicket ser jag inga större terrorhot i Sverige. Åtminstone inte från muslimer.

Min skepsis, mot påstådda muslimska terroristhot i Sverige, förstärktes när jag tog del av en debattartikel i DN skriven av Gustav Fridolin. I artikeln visar Fridolin, nästan övertydligt, att de enda som i dagens Sverige verkar drabbas av något som kan sägas likna terrorism, är muslimska invandrare.  I artikeln redovisas brott mot enskilda, men också hur muslimska samlingslokaler och moskéer har drabbats. Brotten mot enskilda handlar ofta om ren misshandel, men också att ”ärlig svensk skattebetalare” (mitt uttryck) på offentlig plats önskar befria muslimska kvinnor från förtryck genom att slita av dem slöjan. 

Brotten mot enskilda muslimer är illa nog, men när vi till dessa brott också kan koppla en omfattande brottslighet mot islam som religion, då går det inte att förneka att det rör sig om islamofobi. Gustav Fridolin redovisar och nu citerar jag direkt ur artikeln:

”För att kunna särskilja just islamofobi från annan rasism gjorde vi förra året en enkät bland landets 91 registrerade moskéer. Av dem hade 49 nyligt blivit utsatta för hot. Det handlade om brev, förföljelse av imamer och personliga påhälsningar. Och hoten var sällan tomma. 31 moskéer, var tredje, hade blivit utsatta för attacker. Fönster krossades gång på gång, hakkors klottrades på dörrarna, det begicks inbrott där lokalen vandaliserades, mänsklig avföring smetades på handtagen och svinhuvuden kastades in i bönerummen. Fyra svenska moskéer hade blivit utsatta för brandbomber.”

Vad är det som ställs mot den verklighetsbild Gustav Fridolin redovisar? Inte är det mycket. Vad jag kan se är det mest tal om hot, som med all säkerhet, det ser alla som vill se, kommer att bli verklighet i en framtid. Jag får givetvis inte glömma bort att nämna det ultimata beviset för muslimsk konspiration i Sverige. Ordföranden för Sveriges muslimska förbund, Mahmoud Aldebe krävde i ett brev till riksdagens partier att muslimsk lagstiftning skulle tillämpas. Förslaget fick inte ens stöd i hans eget förbund, men det nämns sällan i diskussionerna.

Inte är det mycket muslimer i Sverige har gjort, som skulle kunna motivera någon vendettadiskussion om vem som började först. Det är bara att inse, att det finns krafter som har intresse av att frammana en så skrämmande hotbild som möjligt. Igår var det juden som hotade den västerländska kulturen och eftersträvade världsherravälde. Idag är muslimen. I morgon är det någon annan grupp. Mörkmännen hittar alltid hot mot vår västerländska kultur. Hot som måste bekämpas. De som inte inser hoten stämplas som naiva eller politiskt korrekta.

Jag tror det är helt nödvändigt att vi ”politiskt korrekta” ur alla läger samlar oss till motstånd mot de mörka krafterna, annars slutar det illa. Alla som upplever, att jag överdriver kan ju vända sig till den Statliga historiska sanningsmyndigheten (Forum för levande historia), som säger att vi ska lära av historien. Historien kanske är över oss fortare än vi anar. Den kanske redan är här?!

Andra bloggar om: Gustav Fridolin, Islam, muslimer, terrorism, moské, misshandel, slöja,

Också en sann verklighetsbeskrivning!

När vi dagligen översköljs av information om och analyser av nationella och internationella händelser, kan det ibland vara svårt att avgöra vad som i grunden är en sanning med ett stort S.

Därför kan det vara bra, att puffa för en nyhet, som med all säkerhet är bortglömd om några dagar, för den verkar tala mot en uppenbar sanning som många av oss tagit till sig. Jag läser i Kyrkans Tidnings (KT) nätupplaga följande nyhet som borde slås upp på tidningarnas förstasidor och toppa alla TV-nyheter de närmsta dagarna: ”93 procent av världens muslimer fördömer terrorism och andra radikala metoder. Det visar en färsk Gallupundersökning som presenteras i en bok som kommer ut i USA i mars.”

Det ska verkligen bli intressant att följa hur medierna värderar den här nyheten. Ni vet beskrivningen av vad som är en nyhet. ”En hund biter en man” – ingen nyhet. En man biter en hund - se där en nyhet! 

I vilken kategori hamnar nyheten, att 93 % av världens muslimer inte stödjer terrorism?

Andra bloggar om: Islam, muslimer, terrorism, Gallup

Låt oss inte tappa sansen!

I SvD och DN kan man läsa om demonstrationer mot att NA publicerat den numera kända motivet av Muhammed som rondellhund. Personligen anser jag att det var rimligt det NA gjorde. Att i ett resonerande sammanhang också ta med bilden, känns fullständigt naturligt. I längden skulle det ha framstått som lite löjeväckande, att alla skulle ha pratat och skrivit om teckningen, men ingen skulle ha sett den.

Publiceringen har lett demonstrationer ute i världen och i Örebro. Det var också väntat. Demonstrationerna i t ex Pakistan är något svåra att begripa, men har med all säkerhet mer inrikespolitiska skäl än att försöka komma åt den svenska tryckfriheten. Jag gör ändå en intressant iakttagelse. Tidningarna skriver om att den svenska flaggan bränns. Hur jag än tittar och kanske också blivit färgblind på gamla dar, men var finns den svenska flaggan? Om jag får försöka se lite humor mitt i bedrövelsen, så verkar demonstranterna resonerat som Vilks. Först göra en en teckning och sen kalla teckningen för ”Muhammed som rondellhund”. Demonstranterna gjorde likadant, tog ett tygstycke, satte lite färg på den och kallade skapelsen för ”Sveriges flagga” och sen brändes den.

När det gäller demonstrationerna i Örebro upplever jag ett intressant fenomen. Många är arga, ja verkar nästan kränkta, för att människor som är förbannade också visar det. Av det jag kunnat läsa i tidningarna har demonstrationerna i Örebro varit fredliga och inte riktat sig mot staten, utan mot tidningen som publicerat bilden. Att någon demonstrerar innebär ju inte att de behöver få genom sina krav. Tro mig, jag har deltagit i många lönlösa demonstrationer genom åren. Har också mött fenomenet att människor varit mycket upprörda, inte direkt över åsikterna, utan att jag haft mage att överhuvudtaget demonstrera.

NA verkar hantera demonstrationerna i Örebo helt utmärkt. De avspisar inte demonstranterna högdraget, utan är villiga att lyssna, utan att för den skull backa från sitt beslut att publicera bilden.

Statsministern ser lugn och bestämd ut. Uppgiften att utan större åthävor förklara att regeringen inte kan och inte får lägga sig i vad en enskild tidning publicerar, klarar Reinfeldt helt galant. Samtidigt som han informerar om hur det förhåller sig, utgår jag från att statsministern mycket bestämt påtalar olika regeringars ansvar för att inte svenska medborgare eller svensk egendom kommer till skada.

Rättsväsendets uppgift är att försöka identifiera den eller dem som hotar personer eller institutioner och om det är möjligt åtala och döma enligt de paragrafer som finns i brottsbalken.

I övrigt får väl demonstrationerna i Örebro fortsätta, så länge det känns meningsfullt för deltagarna. Det är så demokratin fungerar.