Det här blir underkänt Tobias Billgren!

Vi har en ”Historisk Sanningsmyndighet” i Sverige, som har till uppgift att visa svenska folket vikten att lära av historien. Myndigheten är i laga ordning beslutad av riksdagen och borde väga tungt, när regeringsledamöter uttalar sig.

Jag undrar vad har migrationsministern Tobias Billgren tagit till sig av ”Historiska sanningsmyndighetens” uppmaning, att lära sig av historien, när man kan höra och läsa följande uttalanden (dokumenterade här):

 ”Jag kan ju bara säga att från regeringens håll så tycker vi naturligtvis inte att det är bra att människor struntar i de fattade besluten som myndigheterna har kommit fram till. När man har fått avslag på sin asylansökan så ska man åka hem.”

Det låter sig sägas, men om den asylsökande inte har något hem att återvända till? Vad hjälper det då, att myndigheten beslutat i frågan? Beslutet innebär ju inte att orsaken till rädslan försvinner. Sen kan Tobias Billgren tycka att den asylsökande ”struntar” lite så där obstinat i myndighetens beslut.

”Det blir inga tillfälliga lagar, det blir inga amnestier. Vi ska ha ett system där människor respekterar domstolsbeslut och där vi tar ett ansvar för hela systemet. Att komma på nytt med något som fungerade så dåligt som den tillfälliga lagen gjorde, är inte seriöst, det är oansvarigt, säger migrationsminister Tobias Billström.”

Här får alla som inte frivilligt återvänder hem höra att de inte respekterar domstolsbeslut. Det kommer regeringen inte att tolerera! Jag kan riktigt se och höra hur Tobias Billgren spänner bröstmusklerna och visar beslutskraft, men förändras verkligheten av brösttoner och domstolsutslag? Påminner inte Billgren uttalanden lite om det hans företrädare Barbro Holmbergs uttalanden om humanitär katastrof, när amnesti kom på tal.

Den som önskar fördjupning kan följa Nuri Kino här och här. Det ger en förklaring till varför människor på flykt ”struntar i fattade beslut”

Andra bloggar om: Tobias Billgren, Gömda flyktingar, Migrationsmyndigheten, Barbro Holmberg, Nuri Kino

Ett klockrent byråkratsvar!

Läs en mycket intressant artikel i SvD om rullstolsburne Peter Cederholm och hans intressanta upplevelser av en resa Stockholm – Uppsala tur och retur.

Artikeln avslutas med:

”Enligt SJ:s pressjour beror händelsen på att så kallad ledsagning inte beställts.

– Det måste man göra när man har rullstol för att få hjälp med ombord- och avstigningen. När man försökt lösa det här i Uppsala så fanns inte personal på plats eftersom det var sent på kvällen och ledsagningen inte var beställd, säger Elina Yli-Torvi på SJ:s pressjour till SvD.se.

Men enligt Peter Cederholm uppgav han ju vid bokningen att han var rullstolsburen.

– Ja, men man måste själv beställa ledsagningen via vårt call center.”

Vill man inte hjälpa, då hjälper man inte, så enkelt är det SJ! Det var inte Peter Cederholm som gjorde fel. Det är SJ:s rutiner som är vidriga.

Andra bloggar om SJ, Stockholm, Uppsala, Funktionshinder, Byråkrati

Jag är inte förvånad

Jag tror inte att många minns undersköterskan Peter Magnusson. Det var han, som under en mycket lång tid förgäves påtalat för sina chefer och överordnade att det förekom rasistisk attityd på den avdelning där han arbetade. När Peter Magnusson insåg att cheferna inte tog hans anmälningar på allvar, kände han sig tvungen att utnyttja sin grundlagsenliga rätt och gick till tidningarna. Han berättade om vad han sett och gjort och att överordnade fullständigt struntade i hans anmälningar.

Det blev ståhej under några dagar. T o m programmet Debatt ägnade en stor del av programtiden åt problemet. Vi kunde läsa rapporter om hur Peter Magnusson blev kritiserad av sina chefer, att han gått till pressen med sina klagomål. Cheferna ansåg, att de inte längre kunde känna tillit till Peter. I dag läser jag i Dagen, att Peter Magnusson mister sin anställning på intensiven på Södertälje sjukhus.

Som sagt, jag är inte förvånad. Det är ju så här det brukar gå för alla dem, som påtalar missförhållanden i en organisation. Ledningen vågar inte utmana den rådande kulturen i kollektivet och kollektivet känner sig påhoppade. ”Vi som hade en så bra stämning och så kommer den där och förstör!” Trots att Peter Magnusson gjorde allt rätt. När han såg att det inte stod rätt till, gick han till sina chefer, som valde att blunda. När missförhållandena blev offentligt uppmärksammade, då reagerade cheferna! Inte genom att rätta till missförhållandena, utan genom att anklaga Peter Magnusson. Peter bröt mot mer eller mindre uttalade ”gemensamma” trivselkoder eller policyn om ni så vill och nu får han straffet.

”Du är inte längre välkommen i vår gemenskap!”

Bloggtips: Ni får inte leka på vår gård!

Lagen är hård!

I TV4-Nyheterna i går redovisades ett fall av avvisningsbeslut från Migrationsverket, som upprörde och berörde. Inte så att jag är förvånad. Börjar bli van, vid det här laget, att höra och läsa om omänskliga avvisningar. Trots tillvänjningsprocessen vägrar jag att bli cynisk, utan fortsätter att uppröras.

Den här gången handlar det familjen Harutjunian. Pappan, Harutjun kommer från Armenien och mamman, Venera kommer ursprungligen från Azerbaijan. De träffades i Ryssland och fick tre barn. På mycket välgrundade skäl tog sig familjen till Sverige.

Trots att de tre barnen Maria, Manne och Radjik (undras om stavningen blev rätt) har hamnat i ett apatiskt tillstånd, har Migrationsverket beslutat om avvisning av familjen till något av föräldrarnas hemländer. Länder som barnen aldrig upplevt.  Både läkare och sociala myndigheter är motståndare till avvisningen och uppmanar Migrationsverket att utnyttja lagens möjligheter att ta hänsyn till särskilt ömmande omständigheter.

Migrationsverket svarar genom Fredrik Beijer att lagen är hård och inte ger något stort utrymme till några generösa tolkningar av ”ömmande omständigheter.”

Jag är som sagt inte överraskad. Jag har insett att Migrationsverket och Riksdagen inte är som Fantomen – hård mot de hårda. De är mer hemfallna åt, att likt ligister ge sig på de svaga och sparka på den som redan ligger.

Min uppmaning till Svenska Kyrkan och Sveriges Kristna Råd kvarstår: Fullfölj det som påbörjades med Påskuppropet 2005. Lämna inte arbetet halvgjort!

Läs även andra bloggares åsikter om Apatiska barn, Avvisning, Azerbaijan, Armenien, Ryssland, Migrationsverket, Riksdagen

Är det inte dags för ett nytt påskupprop?

Under 2005 deltog 25 medlemskyrkor inom Sveriges kristna råd i en namninsamlingskampanj för en human asylpolitik med bl. a krav på amnesti för de apatiska flyktingbarnen. Kampanjen kom att gå under namnet påskuppropet. Kampanjen samlade in över 157 000 namnunderskrifter.

Den minnesgode kan säkert påminna sig om den dåvarande regeringens reaktioner på kyrkornas kampanj. Den dåvarande S-regeringen såg inte alltför välvilligt på kampanjen. Migrationsministern Barbro Holmberg hävdade att kyrkornas krav skulle innebära en humanitär katastrof. Ministrar, tjänstemän och utsedda utredare försökte på olika sätt göra det troligt, att de apatiska barnen inte existerade. De var manipulerade av föräldrarna. Folkhälsoministern Morgan Johansson mästrade ilsket ärkebiskop KG Hammar och påtalade det orimliga i att kyrkor ägnade sig åt politik. Kyrkorna skulle inte, enligt Morgan Johansson, försöka påverka politiken, utan snällt hålla sig inom kyrkportarna!

Med stora förväntningar om en rättssäker och mer humanitär hantering, inrättades migrationsdomstolar och en migrationsöverdomstol. Hela det regelverket har nu varit i kraft under ett antal år och det börjar bli dags att lite smått utvärdera resultatet av alla åtgärder. Och vad ser vi då?

En myndighet som anser sig mer kompetent än FN och alla internationella och inhemska människorättsorganisationer. Myndigheten kan avgöra i vilka länder det råder inbördeskrig. Vilka länder som garanterar en rättssäker hantering av återbördade flyktingar. En myndighet som anser sig ha rätten att under förnedrande former massutvisa människor ur landet.

Vi ser en myndighet, som beslutar om utvisning av ensamma barn till länder där de går ett mycket ovisst öde till mötes. Ofta finns ingen nära anhörig (i och för sig inte någon avlägsen heller) som tar emot barnen. Myndigheten anser att FN-konventionen om Barnets rätt inte behöver beaktas när den fattar beslut om utvisning av barn. Barn återbördas till misshandlande pappor och utvisas tillsammans med dem till en mycket osäker (är den så osäker?) tillvaro.

Nu senast kan vi läsa i Dagen hur barnläkarföreningen påtalar att Migrationsverket och Migrationsdomstolen struntar i läkarintyg, som kan vara relevanta i utvisningsärenden. Myndigheten anser sig tydligen också, bland många andra kompetenser, vara kompetent att avgöra om läkarintyg har relevans eller inte. Är det kanske dags att underställa Socialstyrelsen under Migrationsverket?

Jag upplever, att det mesta av statens beslut blivit halvmesyrer och motsvarar inte på långa vägar de krav, som kyrkorna ställde i påskuppropet 2005. Jag vill uppmana ärkebiskop Anders Wejryd att ta upp frågan om en ny kampanj för en humanare flyktingpolitik i SKR. Gärna med tyngdpunkten lagd på barnens situation och med krav på att FN-konventionen om Barnets rätt, tillförs lagstiftningen.

För min del kommer det här vara en av mina stora hjärtefrågor för min personliga valrörelse för Öppen Kyrka - en kyrka för alla(ÖKA), här i norra Hälsingland.

Andra intressanta bloggar om: Påskupprop, Sveriges kristna råd, SKR, Utvisning av ensamma barn, KG Hammar, Barbro Holmberg, Morgan Johansson, Kyrkovalet 2009, Öppen kyrka e en kyrka för alla(ÖKA), ÖKA, Hälsingland, Migrationsverket, Migrationsdomstolen, Barnläkarföreningen

Nu är jag väl ändå helt oresonlig?

Jag känner, ju mer jag tänker på händelserna i Norge, att jag låter mig fångas av fullständigt hädiska tankar. Ja kanske, rent av populistiska!

Till en början blev väl jag också något upprörd över, att ministrar i en demokrati, kanske blivit övervakade av någon sorts säkerhetstjänst. Men ju mer jag tänkte på saken, desto mer osäker blir jag. Statsmakten i de flesta länder i världen, även så i Sverige, hävdar att tryggheten och demokratin kräver en mycket omfattande övervakning av medborgarna. Övervakningen måste vara bred och omfatta alla.

Det kanske är så, men det slog mig. Vad tror sig staten hitta om de har fullständig kontroll över mina förehavanden här i Bjuråkers socken? Hur stor är sannolikheten att de hittar grov brottslighet eller terrorism om de kontrollerar all min internetanvändning, kontrollerar min e-post, lagrar alla mina mobilsamtal (även de där jag inte lyckades nå någon mottagare), alla meddelanden från Facebook om att något hänt på mitt konto? Jag vågar mig på en gissning. Alla kontrollinsatser kommer att visa sig fullständig meningslösa. För att kontroller skall stå i någon rimlig proposition till insatserna måste det finnas en välgrundad misstanke om brott.

Det är nu fallet i Norge blir intressant. Var är sannolikheten störst, att hitta avsiktliga eller oavsiktliga grova brott mot tryggheten och demokratin?Bland invånarna i Bjuråkers socken eller i regeringskansliet? Vilka har tillgång till känslig information? Personal på departementen eller jag i Bjuråker? (Visserligen kan jag ha tillgång till känslig information om mina grannar, men det torde röra sig om något som säkerhetstjänsten inte har något intresse av.)

Låt mig påminna om den olagliga utvisningen av två egyptier. När händelsen avslöjades vidtog ett makabert skådespel. Plötsligt kunde vi medborgare få ett intryck av att framträdande regeringsledamöter och tjänstemän drabbats av plötslig senilitet. Ingen mindes något. Och mindes det något så var det, att de inte varit inblandade i beslutet, som ingen mindes. Till slut började minnet återvända och de flesta mindes mycket tydlig, att det nog var den döda utrikesministern som fattat alla beslut bakom ryggen på både stats- och justitieministern. Här kan det ha varit befogat med lite lagring av mobil- och datatrafik, som stöd för klena minnen.

Till sist. I ett antal TV-program har det hävdats, av vad jag kan förstå, på goda grunder, att inga större vapenaffärer i världen sker utan att omfattande mutor är inblandade. Sverige, Norge och USA har den senaste tiden varit indragna i en mycket omfattande flygplansaffär. Kan vi, så där rakt av, utgå från att den här affären är undantaget som bekräftar regeln om omfattande mutor? Hur troligt är det, att en eventuell sanningen uppdagas av att mina mobilsamtal från Kyrkbyn i Bjuråker lagras, en längre eller kortare tid? Är sannolikheten inte något större om lagring av mobil- och datatrafik skulle ske på annat håll i samhällskroppen?

Andra intressanta bloggar om: Norge, Säkerhetstjänsten, Avlyssning, Regering, Utvisning, Vapenaffärer, Mutor,

Så händer det igen!

Det går inte längre hålla räkning på alla de beslut Migrationsverket tagit om utvisning av ensamma barn till länder, där de går en mycket oviss framtid till mötes.

Den här gången gäller utvisningen bröderna Vuvu, Asa (7 år), Kenneth (13 år) och Patrik (14 år). De ska utvisas till Kongo enligt beslut av Migrationsverket.

Det händer alltför ofta för att det ska kunna ses som enstaka misstag eller felbedömningar från myndighetens sida. Det är bara att inse, att Migrationsverkets beslut baseras på ett mycket dåligt underbyggt riksdagsbeslut. Börjar det inte bli dags för riksdagen att ta sitt ansvar och rätta till sitt misstag och fatta ett nytt beslut, som bättre tar hänsyn till barnens situation. Ett beslut, som äntligen visar att Sverige skrivit under FN:s  Barnkonvention om barnets rättigheter.

Heder åt Socialdemokraterna och Vänsterpartiet i Nacka som genom sina ordföranden Anders Selin och Lisa Rasmussen uppmanat alla fullmäktigepartier i Nacka att göra gemensam sak och försöka stoppa utvisningen av bröderna Vuvu.

http://svtplay.se/v/1557866/de_ska_utvisas_ensamma_till_kongo

Andra bloggar om: Migrationsverket, Utvisning, Kongo, Nacka,

Det allseende ögat!

Nu tror ni att jag, så här i nattens timmar, tänker på Gud. Inget kan vara felaktigare. Jag tänker på Migrationsdomstolar, som kan rannsaka hjärta och njurar.

Migrationsmyndigheterna och migrationsdomstolarna kan avgöra om ett land befinner sig i krig. De kan avgöra om någon riskerar att bli förföljd. De vet när de kan skicka ensama barn till främmande länder. Ja, det är ingen hejd på myndigheternas och domstolarnas kompetens.

Nu har det också visat sig, att de kan avgöra vilka som är genuint kristna. Det vore väl bäst om alla kyrkor i Sverige överlät ansvaret för dop åt Migrationsmyndigheterna. Präster, pastorer och församlingar kan ju ta miste och döpa ovärdiga personer.  Migrationsmyndigheternas allseende öga skulle bara godkänna genuint kristna. Här släpps inga illvilliga muslimer över bron!

Tänk vilken fröjd i himlen!

Andra bloggar om: Migrationsdomstolen, Pingstkyrkan, Dop, Kristen, Gud, Rannsaka hjärta och njurar

Finns det ett samband mellan sjukskrivning, vård av barn och porrsurfande på arbetstid?

Jag är en regelbunden läsare av Göran Skyttes skriverier på SvD:s ledarsida. För det mesta låter jag mängder av orimligheter passera, men ibland blir det bara för mycket!

I dagens SvD ondgör sig Skytte över, att vi är många, som oroar sig över att vår integritet är hotad av allehanda kontrollåtgärder från myndigheternas sida. Göran Skytte anser tydligen, att porrsurfandet på Luftfartsverket (LFV) kunde ha förhindrats om arbetsgivaren haft rätt att kontrollera de blivande anställdas tidigare sjukskrivningar och omfattningen av VAB-dagar. Jag kan inte tolka innehållet i Göran Skyttes kolumn på annat sätt, än att han ser ett direkt ett samband mellan sjukskrivning och vård av barn med porrsurfande på arbetstid.

Skytte skriver: En utredning föreslår en ny lag som ska ”skydda den anställdes integritet”. Utredningen föreslår också stopp för arbetsgivare som kräver intyg om till exempel tidigare sjukskrivning eller ledighet för vård av barn.

Göran Skytte använder sig också av en mycket gammal makthavarargumentation, när han hävdar att kommunernas enda ambition med att kräva leverprover av alla blivande anställda, är att skydda barn och gamlingar. Med liknande hänvisningar om skydd mot terrorism införde många länder, inklusive Sverige, omfattande kontrollåtgärder mot sina medborgare. I USA gick det så långt att säkerhetstjänsten kunde beordra bibliotek att informera myndigheten om vilka böcker, godtyckligt anklagade medborgare, lånat. Inte vet jag om säkerheten blivit nämnvärt bättre för det. Men visst, det kunde väl vara en idé för svenska kommuner att ta efter. Tänk vad bra det vore om kommunen kunde få vetskap, att en kommunal trädgårdsarbetare lånat Lolita, I kräftans vändkrets eller rent av Lady Chatterleys älskare på det kommunala biblioteket!

Göran Skytte tar inte upp argumentet, att alla präktiga och skötsamma medborgare inget har att frukta, av myndigheternas välvilliga kontroll av oss medborgare. Men nog upplever jag att det finns en blinkning av samförstånd i Göran Skyttes kolumn kring påståendet: ”Den som inte har något att dölja. Den har inte heller något att frukta, oavsett hur omfattande eller noggranna myndigheternas kontroller än är.”

Personligen har jag en helt motsatt uppfattning. Eftersom jag i det stora hela är en laglydig medborgare, håller fartgränser, snattar inte i affärer, inte ägnar mig åt olaglig fildelning och inte är terrorist, förstår jag inte varför staten skall kränka min integritet genom att kontrollera mina handlingar. Upplever inte det fina i att personal från Securitas, i sina kameror, kan se hur jag petar mig i näsan eller kliar mig i skrevet. Inte heller förstår jag varför jag glatt och villigt skall acceptera att staten kontrollerar min e-post eller kräver att operatörerna skall lagra mina telefonsamtal och e-post i åratal. Det innebär inte att jag är terrorist, utan det kan ju kännas lite genant om uppgifter om eventuella amorösa snedsprång, vilka inte är direkt olagliga, men kan kännas något pinsamma, skall finnas sparade i olika arkiv. Jag undrar också på vilket sätt myndigheterna bekämpar terrorism, när de kräver att uppgifter om vad jag ätit på flyg skall lagras av flygbolagen. Tänk om svenska kommuner får reda på hur stor mängd whiskey någon druckit på charterresan till Thailand.

Andra intressanta bloggar om: Göran Skytte, Luftfartsverket, LFV, Sjukskrivning, Vård av barn, Leverprov, Terrorism, Securitas, Säkerhetstjänst, USA, Bibliotek, Lady Chatterleys älskare, Lolita, I kräftans vändkrets

Tänk så enkelt samhällsproblem kan lösas!

Läste alldeles nyss i Dagen hursom en närpolischef i Linköping, Håkan Stenbäck föreslår att tiggeri borde förbjudas.

Håkan Stenbäck har gjort en anmärkningsvärd upptäckt: ”Han menar att tiggarna agerar utstuderat. De försörjer sig på det och många tjänar till och med mycket pengar.”  Jag som i min enfald alltid trott att tiggeri självklart innebär en ”försörjning” för tiggaren. varför skulle han/hon annars tigga?

Jag förstår inte varför närpolischefen stannar vid önskemål om förbud mot tigger. Vore det inte ännu bättre att förbjuda människor att vara fattiga. Tänk vilken samhällsrevolution! Och än bättre – tänk vilka besparingar för kommunernas socialtjänster. Att kunna besvara människors önskemål om försörjningsstöd med: ”Enligt lag får ni inte vara fattiga. Ni kan inte få några pengar.”

Sverige skulle kunna bli ett föredöme för hela världen. Med ett penndrag är fattigdomen bortskaffad. Vår biståndsbudget skulle i ett slag försvinna. Nåja, det kanske skulle behövas lite biståndspengar till konsulter, som reser världen runt och informerar om den nya och revolutionerande metoden, att avskaffa världsfattigdomen.

Andra bloggar om: Tiggeri, Linköping, Närpolischef, Håkan Stenbäck,