En mörk fredagstanke

Ser i DN att Arizona hyrt in drönare för att kontrollera hur många människor det är som tar sig in i USA från Mexiko. Tydligen visar det sig att inflyttningen är större än vad myndigheterna trott.

Utvecklingen i USA visar att juridiska besvärjelser inte är tillräckligt. Inte heller hjälper det med hårda kontroller av gränserna med vare sig stängsel, radar, mängder av vakter eller frivilliga medborgargarden. Med obändig kraft tar sig människor ändå in, i en desperat jakt efter ett bättre liv.

Utvecklingen i USA är också en fingervisning om hur meningslöst REVA egentligen är. Polisen kan göra sina raider vid tunnelbanestationer eller vad de nu kan hitta på. De kan stoppa alla med utländskt utseende och kontrollera identitetshandlingar, men det kommer inte att hjälpa. För orsaken till att människor tar sig Sverige eller övriga Europa är inte allmän vilja att strunta i svenska lagar. Orsaken är att människor söker ett bättre liv och det är det vi har att förhålla oss till. Inte sitta och upprepa  det meningslösa mantrat, att alla måste följa lagarna.  Som om de svenska lagarna, som migrationsmyndigheterna har att förhålla sig till, på något sätt skulle vara rättssäkra och vila på någon objektiv juridisk grund. Jag för min del utgår från och stöder, att de människor som befinner sig i landet mot lagens bestämmelser har tolkningsföreträde när gäller att avgöra om ett beslut om utvisning äger moralisk giltighet.

Tillbaka till USA och drönarbevakningen. Jag ser med viss oro en utveckling framför mig, där myndigheterna börjar kalla dem, som försöker ta sig olagligt in i landet för terrorister och börja beskjuta grupper av människor redan innan de nått gränsen. USA har ju erfarenheter, som vi vet, vad drönare kan användas till. Så kan tankarna också gå en mulen fredagskväll.

Läs även andra bloggares åsikter om Arizona, Drönare, Illegal invandring, REVA, Identitetskontroller,

Nej, nej och åter nej!

Ibland händer det att lusten att föra resonerande samtal fullständigt saknas, att jag bara vill ropa ett enkelt och oartikulerat, Nej! I dag är det en sån dag. Läser i Dagens Seglora en krönika av Kristian Lundberg. Jag citerar ur krönikan:

”Sedan 1,5 år har Svenska kyrkan regelbundna träffar med Gränspolisen. En av de frågor som diskuteras är hur ett ordnat frivilligt återvändande kan organiseras. Lena Strömberg-Larsson (stiftsdiakon i Lund, red. anmärkning) berättar att Gränspolisen har frågat om personal från Svenska kyrkan skulle vara beredd att följa med på sådana återvändanderesor. Det här är ett ganska nytt synsätt, berättar Lena Strömberg-Larsson, som tycker att det på senare tid har skett en förskjutning från att försöka gömma papperslösa till att i stället försöka arbeta för att hitta alternativ till ett djupt utanförskap i Sverige. Enligt Lena Strömberg-Larsson har den svenska migrationsdebatten länge saknat en seriös diskussion om hur människor som på frivillig basis vill också ska kunna återvända till sitt ursprungsland.”

Representanter för Svenska Kyrkan sitter tillsammans med Gränspolisen och diskuterar ”frivilligt återvändande.” Gränspolisen har statens uppgift att förpassa människor ur landet. Gränspolisens uppgift är inte att motverka ”djupt utanförskap.” Självfallet föredrar Gränspolisen, att avvisningarna sker under lugna former. De har inget intresse av demonstrationer och motstånd. Om Svenska Kyrkans diakoni kan bidra till lugna och ”frivilliga” återvändande, är det guld värt för staten och Gränspolisen.

Det är det ena. Det andra som händer när representanter för Kyrkan sitter och samtalar med en statlig myndighet kring lösningar är att de är med och aktivt reducerar människor till objekt för andras beslut och bedömningar och det oavsett eventuella goda avsikter. I varje situation ligger det på vårt ansvar att stärka människor, så att de kan agera som självständiga och myndiga subjekt. Om människor vill återvända frivilligt, då lär de ha andra vägar att gå än via kontakter med Gränspolisen och Svenska Kyrkan har säkert en hel uppsjö av andra samarbetspartners att söka sig till.

För två dagar sedan skrev jag ett blogginlägg om att profetisk diakoni måste stå fri mot politiska partier. Det är väl bäst, att också tydligt säga: Profetisk diakoni måste självfallet också stå fri mot staten och dess myndigheter!

KT

Läs även andra bloggares åsikter om Gränspolisen, Svenska Kyrkan, Diakoni,

Statens löften är extrema färskvaror! De ruttnar oerhört fort!

Jag är säkert inte ensam om att känna en lätt irritation, när vi får ett brev från banken eller försäkringsbolag, som hurtigt berättar, att nu måste de införa en avgift på en tjänst som tidigare var avgiftsfri. Ställer man frågor till banken, blir svaret, att de är tvungna att få kostnadstäckning för tjänster de erbjuder. Gärna följd av plattityden: Det finns inga gratisluncher!

Alla som känner igen irritationen vid sådana besked från banken, kan med all säkerhet förstå vilka känslor av ilska, frustration och förtvivlan som sköljde över Tobias Svedberg i Kungälv, vid beskedet från försäkringskassan, att de tidigare beviljade 17 assistanstimmarna blivit sänkta till 0 timmar! Det vore inte konstigt om någon undrar om det skett ett helandeunder i Kungälv? Inte då! Tobias Svedberg har samma behov av assistans, som tidigare. Det är myndigheten, som ensidigt tagit beslutet, att Tobias Svedbergs behov inte längre existerar. Håll med om, att statens handlande är misstänkt likt bankernas skojarmetoder!

För alla som vill få en bakgrund till mina något ilskna funderingar, kan jag rekommendera att läsa Eva Olofssons (V) debattartikel i Fria Tidningen. Där får ni bakgrunden till hur det kan komma sig att tidigare beviljade 17 timmar plötsligt reduceras till 0. Läs och begrunda. Nästa gång ni hör någon myndighetsperson eller vald beslutsfattare säga, att det är behoven som styr, kan ni lugnt säga eller skriva på plakat: ”Ni ljuger!” Tro mig, det är inga överord!

Läs även andra bloggares åsikter om Kungälv, Staten, Försäkringskassan, Personlig assistans

En fråga till alla fullmäktigeledamöter och partier i Hudiksvall.

Genom Anders Nilssons blogg ”Ner kommer man alltid” blev jag påmind om Socialstyrelsens nya regler för bemanningen för äldre- och demensboenden. Redan i inledningen slås det fast:

Socialstyrelsen har tagit fram bindande regler för bemanningen på äldreboenden där personer med demenssjukdom bor. Behoven – inte bemanningen – ska styra vilken omsorg de äldre får. Därför måste kommunerna ta reda på vad var och en behöver och anpassa personaltätheten efter det.

Anders Nilsson uttrycker förvåning över tystnaden från politikernas sida över Socialstyrelsens nya regler. Jag är nog inte lika förvånad, för jag vet att många politiker tror sig utgå från behoven. De blundar hårt med bägge ögonen, för att slippa se, att det är de själva som ensidigt beslutar om vad behoven är. Inte de boende.

Jag har den senaste tiden tagit del av socialnämndens agerande i Borgholms kommun. Händelserna och besluten av socialnämnden, har beröring med Socialstyrelsens nya regler för bemanningen inom äldre- och demensboenden. Efter många år anser socialnämnden i Borgholm, att behovet av andakter och psalmsång inte längre existerar på Klockargården i Löt, utan verksamheten ansågs enbart gynna en religion. När socialnämndens ordförande Eva Karlström inser, att argumentet inte håller, då hävdar hon att alla skall vara välkomna till verksamheten. Ett ytterst förvånande påstående. Ingen skall inbilla mig, att representanter för Svenska Kyrkan i något sammanhang står i dörren och motar bort någon som vill komma in. Jag kan förstå när Eva Karlström hänvisar till att anhöriga till en eller flera boenden säger att deras anhöriga inte vill gå på andakter eller sjunga psalmer. Det respekterar jag och med all säkerhet också församlingen. Men innebar det, att alla boendes behov av andakt och psalmsång i ett slag upphörde? Låt mig betvivla logiken i påståendet. Vi får inte låta oss luras till att diskutera socialnämndens fikonlöv till förklaringar. Sanningen är ju ändå den, att det är bemanningen, som styrt behoven på Klockargården och inte behoven som styr bemanningen.

Jag har insett efter att ha läst om Klockargården i Löt, att det inte går att lita på att kommunen i all framtid tillåter andakter/gudstjänster/mässor i sina lokaler. Sådana aktiviteter kan på mycket kort varsel och med allehanda förklaringar tas bort. Jag vill nu ställa er, som har makten i Hudiksvalls kommun, oavsett politisk kulör, en fråga.  Jag deltar i stort sett varje söndag i någon gudstjänst eller mässa i Bjuråker eller Norrbo. Jag gör det inte av något förment religiöst hobbyintresse. Gudstjänsten/mässan är ett livsviktigt behov hos mig. Kan ni, som har makten, garantera att jag, när jag måste flytta till äldreboendet i Friggesund inte behöver avstå från deltagande i Bjuråker-Norrbo församlings söndagsgudstjänster? Det kommunen behöver göra är att se till att blöjan är påsatt, följa med i färdtjänstbilen och se till att jag kommer in i Kyrkan. Väl inne kyrkan lär kyrkväktaren, kyrkvärdar, prästen och självfallet Jesus själv ta ansvaret. Efter gudstjänsten är det bara för kommunen att se till att bilen kommer och följa mig hem till Frejagården. Var så säkra, alla ni som har att besluta. Jag kommer inte nöja mig med mindre!

Kan ni, politiskt förtroendevalda Hudiksvall, lova mig det? Kommer ni att efterleva regeln, att behoven styr bemanningen eller kommer ni att hålla fast vid nuvarande praxis, att bemanningen styr behovet? De förtroendevalda, som nås av frågan kan kommentera eller skicka ett e-postmeddelande. Jag väntar med mycket stort intresse!

Läs även andra bloggares åsikter om Äldreboenden, Borgholm, Hudiksvall, Friggesund, Bjuråker, Norrbo, Bjuråker-Norrbo församling, Socialstyrelsen

Du är fri att välja, bara du väljer som kommunen bestämt!

LSS är en rättighetslag som ska garantera personer med omfattande och varaktiga funktionshinder goda levnadsvillkor, att de får den hjälp de behöver i det dagliga livet och att de kan påverka vilket stöd och vilken service de får. Målet är att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

”Delaktighet och jämlikhet betyder att alla, även personer med funktionshinder, får samma service, hjälp och information och kan vara med på samma saker som de som inte har funktionshinder. Det betyder att alla människor är lika mycket värda och att alla ska ha samma möjligheter.” (FN:s standardregler)

Ett barn med funktionshinder har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som möjliggör ett aktivt deltagande i samhället. (Barnkonventionen)

Vi har säkert alla hört de vackra orden och kanske också känt en stolthet över hur långt Sverige kommit i synen på alla människors lika värde. Mitt i de vackra orden knackar verkligheten på och visar hur det egentligen är. I Dagen kan vi läsa om hur Båstads kommun reagerade när Johannes 16 år med Downs syndrom önskade delta i ett konfaläger på samma villkor, som alla andra.  När Johannes mamma söker de extra ledsagartimmar som krävs för att Johannes ska kunna delta på konfalägret, får hon till sin häpnad avslag. Med den officiella motiveringen att församlingen saknade de nödvändiga tillstånden att bedriva LSS-verksamhet. Johannes mamma, Åsa Hagberg berättar att hon muntligt fått höra förklaringen ”att kommunen måste ta hänsyn till mångfalden och därför inte kan gynna en viss religion.”

Jag tror det är nödvändigt att någon beslutande instans berättar för sociala myndigheter och nämndledamöter att i fråga om andakter för personer med demens eller konfaläger för personer med funktionshinder inte primärt handlar om någon ”viss religion.” Det handlar om Johannes rätt till en trosgemenskap på samma villkor som andra ungdomar i församlingen. Låt oss inte hymla. Båstads kommun kränker Johannes religionsfrihet!

För säkerhets skull vill jag ändå uppmana alla kristna församlingar, alla andra trossamfund, landets politiska ungdomsföreningar, alla idrottsföreningar, ja alla föreningar, som någon gång anordnar läger med övernattning, att skicka in en ansökan att få bedriva LSS-verksamhet till Socialstyrelsen. Många ansökningar blir det!

Nu ordnade det sig för Johannes. Församlingen hade ekonomiska möjligheter att betala de extra timmarna för ledsagningen, men det är inte en organisations ekonomiska muskler, som ska avgöra om personer med funktionshinder ska kunna delta på samma saker, som de som inte har funktionshinder. Lagarna, FN:s standardregler och Barnkonventionens paragrafer riktar sig till stater och myndigheter. Sverige har lovat att leva efter reglerna och konventionen. Då ska staten också göra det fullt ut!

I juli 2010 skrev jag ett inlägg: Alla människors lika värde – den stora samhällslögnen! Jag känner samma vrede i denna sena timme, som jag gjorde då.

Läs även andra bloggares åsikter om Båstad, Ledsagare, Konfirmationsläger,  FN:s standardregler, Barnkonventionen, LSS

Är det tänkt att jag ska gråta av rörelse och känna stolthet?

Det är ett tag sen jag skrev något om arbetsmarknadsåtgärden Fas 3. Ni vet den där märkliga företeelsen att arbetsförmedlingarna erbjuder arbetslösa till intresserade arbetsgivare. Arbetsgivaren får ca 5000 kr/mån och den placerade arbetslöse får i bästa fall en reducerad a-kasseersättning och i sämsta fall försörjningsstöd från socialkontoret. Den arbetslöse kan inte neka till att bli placerad. Då mister hon hon ersättningen och står utan försörjning. Modernt tvångsarbete för att säga som det är.

Fick upplysning om följande Fas 3-placering i dag. Kan inte säga att jag blir glad! Församlingen i Västra Frölunda, men även andra församlingar i Göteborgsområdet erbjuder:

 +  Pratstunder
 +  Promenader
 +  Högläsning
 +  Utflykter
 +  Kulturaktiviteter
 +  En stunds gemenskap

De frågar församlingsborna: Vill du ta emot en utsträckt hand? Vilken oerhört vacker fråga. Det finns tyvärr en hake. De berättar inte, att den utsträckta handen inte tillhör församlingen. För det är ju så det är. Den dag staten tar bort ersättningen till församlingen på 5000 kr/mån för varje Fas 3:a och inte längre tvingar arbetslösa att arbeta utan lön hos allehanda arbetsgivare. Då har församlingen inte längre någon utsträckt hand att erbjuda sina församlingsbor! 

Jag hittade uppgifterna om Västra Frölunda församling här.

Läs även andra bloggares åsikter om Fas 3, Västra Frölunda församling, Arbetsförmedlingen, Tvångsarbete,

Blev det tårta i kväll hos Migrationsverket?

I kväll får det bli ett kort inlägg. Jag är arg och förtvivlad. Läser rapporter, att pastor Jean Kabuidibuidi sitter fängslad i Kongo. Svensk polis lyckades tydligen övertala den kongolesiska gränspolisen att ta emot pastor Jean. Hur mycket det kostade det lär vi väl aldrig få veta.

Stefan Swärd skriver på sin blogg, att pastor Jean tycks vara fängslad och att han blivit misshandlad. Följ Stefan Swärds rapportering.

Jag följer Micael Grenholms uppmaning och ber!

Kom Helig Ande och hjälp Jean!!

Läs också Öppet landskap.

Läs även andra bloggares åsikter om Pastor Jean Kabuidibuidi, Migrationsverket, Gränspolisen, Utvisning, Misshandel

Den svenska statsapparaten är angripen av röta!

Har nu under ett antal timmar följt den makabra hanteringen av pastor Jean Kabuidibuidi och hans färd, under övervakning, till Kongo. Det senaste jag läst, jag har säkert missat mycket, är att pastor Jean sitter i planet, medan svensk polis försöker muta kongolesisk gränspolis att släppa in pastor Jean i landet.

Det börjar bli mycket nu. För några år sedan kunde vi medierna läsa att migrationsverkets personal firade med tårta en lyckad utvisning. Vid andra tillfällen har vi fått ta del av hur svensk polis lämnat över känsliga personakter till polismakten i mottagarlandet, om vad den asylsökande sagt i förhör med migrationsverkets personal. Reaktionerna från myndigheten blev väl mest en axelryckning.

Nu verkar det vara praxis, att svensk polis har en dollarbunt i fickan, så att de kan muta in människor i olika länder. Brukar inte en sån här hantering i dagligt tal kallas människosmuggling? När de svenska poliserna kommer hem till Sverige berättar de säkert skrattande för mängder av människor, hur mycket korrupta poliser det finns runt om i världen. Om jag förstått svensk lagstiftning rätt, så lär det vara lika straffbart att muta som att ta emot mutor. Jag är ganska övertygad om att Kongo inte i sin lagstiftning godkänner mutor. Vilket torde innebära att svensk polis brutit mot både svensk och kongolesisk lagstiftning.

Nu är jag inte så naiv, så jag tror att de enskilda polismännen agerat på eget bevåg och tagit mutpengarna från det egna lönekontot. Jag är såpass cynisk och luttrad, att jag är övertygad om att polisen handlar på order från myndigheten. Det skulle vara mycket intressant att få information om hur pengarna redovisas i myndighetens räkenskaper. Det lär väl inte finnas ett mutkonto i bokföringen. Något för riksrevisionen att granska?

Varje söndag förekommer förbön, där församlingen under ledning av tjänstgörande präst. I förbönen ber vi för kung, regering och riksdag. Varje sådant böneavsnitt avslutas med att församlingen ber: Herre hör vår bön! Förbönen för landets makthavare är tvåfaldig. Dels ber vi om Guds stöd i ett ansvarsfullt arbete, dels är det också en bön om, att makten fattar goda beslut till gagn för dem som bor och verkar i landet. Nu på söndag kommer mitt ”Herre hör vår bön” bli sagt med stort allvar och med en förhoppning att den heliga Anden vägleder makten, att fatta rättfärdiga beslut.

Regering, riksdag och myndigheter. Det är aldrig för sent att ångra sig och vända om!

Läs mer: Dagen, SLJ, Stefan Swärd

Läs även andra bloggares åsikter om Kongo, pastor Jean Kabuidibuidi. Mutor, Migrationsverket, Gränspolisen,

Tvåfaldig skam!

Återigen sprids uppgiften, att pastor Jean Kabuidibuidi är hämtad av polis från förvaret i Flen för utvisning till Kongo. Pastor Jeans advokat är inte informerad och polisen berättar inte varifrån planet, som skall föra pastor Jean till Kongo, skall lyfta. Inte heller berättas det, om pastor Jean också den här gången var tvungen att bära hand- och fotfängsel kedjade till ett midjefängsel.

Myndigheterna har tre gånger tidigare försökt utvisa pastor Jean, men misslyckats. den senaste gången fick inte planet landningstillstånd i Kongo. Pastor Jean har suttit inspärrad i 130 dagar i Migrationsverkets flyktingförvar i Märsta och Flen. Pastor Jean har, väl att märka, inte begått något brott.

Hanteringen av pastor Jean Kabuidibuidi är en skam för Sverige och våra myndigheter. Samtidigt måste jag till min stora sorg, se mina egna tillkortakommanden i vitögat. Jag har inte gjort vad jag kunnat för att förhindra myndigheternas misshandel av pastor Jean. Skälen till min passivitet är många och kändes mycket giltiga, men i eftertankens sken äger ingen någon giltighet. Återigen får jag be inför natten:

Herre, Jesus Kristus Guds son, förbarma dig över mig syndare!

Dagen

Läs även andra bloggares åsikter om Jean Kabuidibuidi, Flyktingförvar, Märsta, Flen, Migrationsverket, Polisen

Vilka teologiska kunskapskrav ställer staten på asylsökande?

Läser i Dagen, att en kristen kvinna från Pakistan fått sin asylansökan avslagen av Migrationsverket. Orsaken är, vad jag förstår, bristande kunskaper om kristen tro. Hon kan inte redogöra för sin kristna tro enligt myndigheten. Om nu staten har krav på teologiska kunskaper hos asylsökande, då torde det vara ett rimligt önskemål, att staten redovisar kunskapskraven, så att den asylsökande kan få möjlighet att fylla eventuella kunskapsluckor. Det är  ju fråga om liv eller död för den asylsökande. Om jag nu inte helt missförstått artikeln, så skulle den asylsökande kvinnan ha fått sin ansökan beviljad om hon svarat rätt på myndighetens frågor.

Jag blir ytterst brydd när jag i Dagen läser: ”De ifrågasätter hennes dopintyg från Pakistan där det exempelvis saknar rätt namnunderskrift från den pakistanska kyrkan.” Hur ska det här tolkas? Från vilken källa har Migrationsmyndigheten fått en förteckning över kyrkor i Pakistan och vilka som har rätt att skriva under dopintyg i dessa kyrkor? För myndigheten hävdar väl inte att det bara finns en godkänd kyrka i Pakistan?  Har Migrationsverket ägnat sig åt illegal underrättelseverksamhet i Pakistan?

Läs även andra bloggares åsikter om Migrationsverket, Teologi, Dop, Dopintyg, Pakistan