I dag finns det anledning att vara både glad och stolt!

Det är inte varje dag Svenska Kyrkan viger två kvinnor, Eva Brunne och Tuulikki Koivunen Bylund, samma dag till biskopar. Stockholms och Härnösands stift är att gratulera, men också hela Kyrkan! Jag har hela dagen känt en stilla glädje, över att ha förmånen att vara medlem och aktiv i Svenska Kyrkan.

Glad nyhet bakom negativ rubrik!

I dagens DN redovisas, under rubriken ”Många präster nekar homopar”, en undersökning som GP gjort i Göteborg. GP har frågat 147 präster i Göteborg om deras syn på att viga samkönade par.

Jag vet inte vilka förväntningar DN hade på en sådan undersökning, men för min del är undersökningens resultat mycket glädjande och också till stora delar överraskande. Om jag skulle ha haft förmånen att sätta rubrik på artikeln skulle resultatet ha blivit ungefär så här: En överväldigande majoritet av prästerna säger ja till att viga samkönade par. (Lite väl långt för att vara en bra rubrik). Undersökningen visar att av de 147 tillfrågade prästerna har 133 svarat på frågan om sin inställning att viga samkönade par. 92 präster säger ja, 24 säger nej och 17  präster är tveksamma/eller vill inte svara.

Det är med stor glädje och viss stolthet, att jag, som tillhörig Svenska Kyrkan, kan säga till alla par i Göteborg, som går i giftastankar: Ni kan med stort förtroende vända er till Svenska Kyrkan i Göteborg. Kyrkomötets beslut har, åtminstone i Göteborg, stort stöd bland prästerna.

Den nyheten kunde väl också vara värd en rubrik!

Andra bloggar om: Göteborg, Svenska Kyrkan, Vigsel, Samkönade par, Präster, Kyrkomötet,

Ingen anledning till irritation

Ser, när jag surfar runt och läser kommentarer och synpunkter på Kyrkomötets beslut kring vigsel av samkönade par och bibehållandet av vigselrätten, att många delegater är irriterade över att de mailbombats före beslutet. Jag förstår inte den irritationen.

Jag har själv deltagit vid några tillfällen i mailbombningskampanjer. Det kan ha gällt FRA-lagen, skumma politiska ledare runt om i världen, som på skilda sätt kränker demokrati och mänskliga rättigheter eller protester mot dödsdomar. I de flesta fall har jag i och för sig inte upplevt några positiva resultat, men liknande negativa utfall har jag också fått uppleva när jag protesterat på annat sätt. Trots de negativa erfarenheterna, kommer jag med all säkerhet att i framtiden inte avstå från att delta i skilda slag av mailbombningskampanjer. Till den verkan det hava kan. Förhoppningsvis blir mottagaren åtminstone irriterad.

En protestmetod som jag godkänner för mig själv måste jag givetvis godkänna för andra att använda. Det är klart att även jag, om jag vore ledamot av Kyrkomötet, skulle upplevt det lite märkligt att 800 mail hamnat i min brevlåda, med uppmaningen att följa Jesus och inte riksdagen. Men om det nu är så, att grupper och enskilda inom och utanför Kyrkan anser, att det enda som konstituerar en kristen kyrka, är hur vi ser på de homosexuellas samliv, då är det väl i sig inte anmärkningsvärt att de protesterar.

Om styrkeförhållandena varit annorlunda på Kyrkomötet än de nu var, är det inte helt otänkbart, att jag personligen uppmanat till en mailbombning av ledamöterna före beslutet.

Läs mer i Dagen,

Andra bloggar om: Svenska Kyrkan, Mailbombning, Vigning av samkönade par, Kyrkomötet,

Äntligen är vi framme!

Då är omröstningen klar på Kyrkomötet. Svenska Kyrkan har beslutat att godkänna samkönade äktenskap. För oss som väntat på beslutet länge är glädjen stor. Glädjen blir inte mindre av att röstsiffrorna var mycket klara för den nya inriktningen. Jag känner stor tacksamhet mot den Heliga Anden som väglett Kyrkomötets delegater.

Att Kyrkomötet också beslutade, att SvK  önskar behålla vigselrätten, gör inte glädjen mindre.

Två mindre sidosynpunkter: Jag har nu följt Kyrkomötets förhandlingar på webben och jag måste säga att mina kamrater i Öppen Kyrka har glatt mig med fina och hedrande framträdanden i talarstolen. Jag är säkert lite skadad av mina många år inom föreningslivet, att jag också blivit imponerad av Gunnar Sibbmarks sätt leda omröstningarna.

Andra bloggar om: Svenska Kyrkan, Kyrkomötet, Äktenskap för samkönade par, Öppen Kyrka(ÖKA), Gunnar Sibbmark

Tio år i Bjuråker. Innebar det något nytt eller förblev allt vid det gamla?

På våren 89 stod jag vid kyrkan i Bjuråker för första gången och efter mindre än tio minuter säger jag till min fru. ”Här vill jag bo!” Det tog lite drygt tio år innan orden blev till en verklighet. Så här tjugo år senare vet jag inte vad det var som fick mig att fatta beslutet, att vilja flytta till Bjuråker. Kan inte heller beskriva vad jag egentligen förväntade mig. Kände bara, att det med all säkerhet skulle innebära något nytt, men också något som skulle kunna vara bättre än det liv jag då levde i Västerås.

Så här tio år efter flytten inser jag hur trög förändringen ändå var. Det blev inget, på djupet ett bättre liv, starten var trög. Orsaken var varken byn eller människorna här. Jag kände att jag var välkommen och accepterad. Jag trivdes ända från vårt första kyrkkaffe dagen efter ankomsten.  Orsaken till den tröga förändringen var att jag fortsatte i gamla, kanske rent av fördjupade hjulspår. Ganska snart accepterade jag bli kassör i S-föreningen, fick anställning som ABF-ombudsman, ersättare i kommunstyrelsen, ersättare i kommundelsnämnden och ersättare i kommunrevisionen. Representerade S i kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Ja, det var ingen hejd på att fortsätta som tidigare! Det gick av gammal vana.

Vid sidan av allt det här fanns musikkvällar, försök att lära sig spela durspel (resultatet blev ingen höjdare), alla möten med trevliga och levande människor. Vilket gjorde, att de politiska uppdragen kändes mest som strunt. Sommaren 1994 började det sakta vända. Till stor del på grund av yttre faktorer som sjukdomar och allmän leda. Det sista större politiska aktivitet jag gjorde var, att tillsammans med Hasse genomföra en veckolång valturné i Ljusdals olika byar i juni 2004 inför EU-valet. När året var slut hade jag inga politiska uppdrag kvar förutom kyrkofullmäktige. Jag tackade nej till att kandidera för ytterligare en period. Min anställning på ABF Ljusdal upphörde och jag betalade min sista medlemsavgift i S 2004. Sakteligen skiftade jag över aktiviteterna från politiken till kyrkan. Uppdrag som kyrkvärd, att leda cirklar och en och annan gudstjänst eller andaktsstund ersatte de tidigare politiska aktiviteterna.

Den riktigt stora förändringen kom när jag, på en resa i Luthers fotspår i september 2008, under läsning av Dietrich Bonhoeffers ”Efterföljelse” följde en tanketråd som jag inte mött tidigare. Nedanstående citat är hämtat ur inlägget ”Uppsagda lojaliteter” den 28 september 2008.

”Namnet är inget problem, men däremot själva presentationen av bloggen: Funderingar kring samhällsutvecklingen från ett kristet vänsterperspektiv. Mycket om tro blir det. Egentligen en ganska så knepig beskrivning! Allteftersom det nordtyska landskapet svischade förbi bussfönstret, desto knepigare kändes bloggpresentationen. Ju mer jag tänkte desto klarare blev det – begreppet ”kristet” behöver inget stödjeben. Kristen tro är inte en ideologi och då torde det vara fullständigt tillräckligt att säga: Funderingar kring samhällsutvecklingen ur ett kristet perspektiv, utan att något bärande försvinner. (Bloggpresentationen ändras i natt.)”

Självklart sker inga mentala resor i lufttomma rum. Inte min resa heller. Det som gjorde resan möjlig är mötet med en levande församling i Bjuråker-Norrbo. Två präster Thomas och Lena som i predikningar och samtal med lätt hand och troligtvis omedvetet lotsat mig vidare och djupare i mitt tänkande. En församling består inte bara av sina präster, utan det är en mängd människor. Jag har beskrivit vilken nåd det är att tillhöra en levande församling. Utan den andliga miljön skulle den mentala resan, om inte omöjliggjorts, så i vart fall försvårats. Måste också nämna den glädje jag känner för Saron, Elim och Betel. De är också viktiga aktörer i att skapa en andlig hemmiljö i Bjuråker-Norrbo.

När nu tio år gått till ända. Kan jag med förundran och glädje se tillbaka på de gångna åren. I dagarna har jag haft glädjen att vara delaktig i Öppen Kyrkas (ÖKA) stora framgångar i Kyrkovalet. Här finns en kraft för framtiden! Ingen dålig slutpunkt på första decenniet i Bjuråker socken!

Det kommer ett postskriptum i ett eget inlägg.

Andra intressanta bloggar om: Bjuråker, Bjuråker-Norrbo församling, Bjuråkers kyrka, ABF, Socialdemokrater, Kommunstyrelse, EU-val, Saron, Elim, Betel, Öppen Kyrka (ÖKA)

En kort valrapport. Analysen får vänta några dagar till.

Det slår mig att jag inte skrivit något inlägg här i bloggen om utgången av kyrkovalet. Lite har jag skrivit i Facebook, men som sagt inte här.

Jag börjar i Bjuråker-Norrbo församling. Här ställde två nomineringsgrupper upp. Socialdemokraterna och en nybildad grupp, Kyrkans framtid i Bjuråker-Norrbo församling. Centern avstod att ställa upp med egen lista i församlingsvalet. Kyrkans framtid samlade en brokig skara människor med skilda bakgrunder både politiskt, socialt och åldersmässigt. Öppen Kyrka(ÖKA) stödde nomineringsgruppen aktivt.

Resultatet blev, milt sagt, överraskande. Kyrkans framtid fick 68,01 % av rösterna och Socialdemokraterna fick 31,99%. Mandatfördelningen blev 10-5. Kyrkans framtid blir tvungen att lämna en ersättarplats tom. Vi har bara 14 namn på listan. Det kommer att bli många glada skratt när gruppen träffas nu på måndag för att fira valresultatet.

För Öppen Kyrka (ÖKA) gick också valet bra. ÖKA fick 12,75 % av rösterna i Kyrkomötesvalet här i Bjuråker-Norrbo. I Hälsinglands norra kontrakt fick ÖKA 178 röster vilket innebär 3,37 %. Något sämre gick det i övriga Hälsingland och Gästrikland. I Uppsala gick det mycket bra. Drygt 6 % och platser i Uppsala Kyrkliga samfällighet och i det direktvalda kyrkorådet i Domkyrkoförsamlingen. ÖKA fick två platser i Stiftsfullmäktige och försvarade sitt mandat i Kyrkomötet.

Totalt sett i hela landet stärkte ÖKA sina ställningar och fick ytterligare ett mandat till sina tidigare 7 till Kyrkomötet. ÖKA stärkte sig ordentligt i Göteborgs stift. Vi har all anledning att se framtiden an med tillförsikt. Vi har tillväxtpotential, om man säger så.

På vår hemsida kan ni se hitta några av våra valaktiviteter och TV-intervjuer i valrörelsen.

Andra bloggar om: Kyrkoval 2009, Öppen kyrka(ÖKA), ÖKA, Uppsala stift, Hälsinglands norra kontrakt, Bjuråker-Norrbo församling, Socialdemokraterna, Kyrkans framtid i Bjuråker-Norrbo församling,

Byt inte den gamla bojan mot en ny!

I dag har Göran Skytte faktiskt skrivit en riktigt intressant kolumn i SvD. Det intressanta med kolumnen är inte att Skytte har rätt, utan den visar hur hans hat mot socialdemokratin, leder honom vilse i förståelsen av historiska skeenden.

Ett stort misstag är, när Skytte ser en historisk rak linje mellan Axel Danielsson 1863 – 1899 och dagens socialdemokrati under ledning av Mona Sahlin. En sådan rak linje existerar inte. Det är ingen överdrift, att påstå att Danielsson och den tidiga arbetarrörelsen var fientlig inställd till Svenska Kyrkan, men var inte den känslan ömsesidig? Vi bör ju inte bortse från den sociala, politiska och ekonomiska verklighet som merparten av befolkningen levde med under senare delen av 1800-talet och den roll som Kyrkan spelade under samma tid. Det känns lite svårt att helt förkasta tanken, för att uttrycka det milt, att Kyrkan i stor utsträckning bar skuld till den fientliga stämningen i breda lager av befolkningen. Folket var inte lurade av sina ledare, utan de kände ända in på det svidande skinnet, att Kyrkan stod på överhetens sida. (För övrigt tror jag att stor del av frikyrkorörelsen kände en liknande ilska.) I dagens Sverige är det nog helt andra grupper i samhället som har orsak till ilska mot SvK.

Skyttes historieförståelse blir rent av patetisk när han skriver angående socialdemokratins åsiktsbyte om kravet att avskaffa statskyrkan. Skytte skriver: ”Det är här socialdemokratin börjar smida det halsjärn som ska förslava kyrkan under politiken.” Jaha, tänker jag. Perioden från Gustav Wasa fram till 1930-talet var den stora frihetstiden för Svenska Kyrkan? Tro´t den som vill! Inte heller är det så att socialdemokratin ”fått hjälp” från borgerliga politiker, utan de borgerliga partierna hade ett egenintresse, att politiskt kontrollera Svenska Kyrkan. Om inte av annat skäl än rent intresse av röstmaximering. Hur ofta har socialdemokratin haft majoritet inom SvK?

Situationen att Kyrkans aktiva medlemmar tenderade att rösta borgerligt var ett viktigt skäl till, att socialdemokratin så länge motsatte sig ett skiljande mellan Kyrka och stat. S ville inte bidra till att borgerligheten skulle få kontrollen över en mäktig kristen folkrörelse. När riksdagen äntligen beslutade om ändrad relation mellan SvK och staten, blev inte beslutet en helhjärtad skilsmässa.

Det finns en starkt växande vilja inom Kyrkan, att frigöra sig från de allmänpolitiska sekulära partierna. I första hand S, C och M. De knepiga hybriderna ”X-partister i SvK” kan tydligen tillsvidare rida på den utbredda viljan till partipolitisk oberoende.

Där står vi nu och det kan kännas frestande att se huvudmotsättningen i det kommande valet, som den mellan S, C, M, ”X-partister inom SvK” och tre partipolitiskt oberoende nomineringsgrupper. Jag anser det vara en farlig felsyn. Det är inte helt likgiltigt hur rösterna faller till förmån för POSK, Öppen Kyrka eller Frimodig Kyrka.

Det som fick mig för några år sedan att glatt gå med i Öppen Kyrka, var den bestämda känslan av att Öppen Kyrka – en kyrka för alla(ÖKA) hade förstått det Dietrich Bonhoeffer talat om – den myndiga människan. Öppen Kyrka står för frigörelse av det allmänna prästadömet om det tillåts mig vara lite högtidlig. Det samma går det med bästa vilja i världen, inte att säga om vare sig POSK eller Frimodig Kyrka. I olika grad vill de göra åtskillnad mellan det de kallar ”de aktiva och engagerade i Kyrkan och den stora medlemsmajoriteten i Kyrkan. Frimodig Kyrka tenderar att anse att det t o m är alltför många som röstar. Om Frimodig Kyrka skulle få ett dominerande inflytande i Kyrkan, då skulle de tillhöriga få en boja runt halsen av en styrande troselit.

Hur Kyrkan styrs är en viktig fråga, men vi får inte glömma att Kyrkan också är ett innehåll. Det är återigen inte likgiltigt vilken nomineringsgrupp de tillhöriga lägger sin röst på. Öppen Kyrka står klart och entydigt för att Kyrkans uppgift är att ”tolka Bibeln in i vår tid för vår tids människor.” Öppen Kyrkas bibeltolkning innebär att vi oförbehållsamt välkomnar prästvigda kvinnor och kommer också hårt och envetet arbeta för jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på alla nivåer. Bort med alla osynliga glastak! Vi är entydigt för, att Kyrkan skall behålla vigselrätten och att det skall bli tillåtet för präster att viga samkönade par till äktenskap. För att nämna något om vad vi vill med Kyrkan.

Frimodig Kyrka har en totalt motsatt uppfattning när det gäller både vigselrätt och rätten till äktenskap för samkönade par. De har gjort en taktisk reträtt vad gäller prästvigda kvinnor, men med förbehåll om krav på acceptans för samexistens. Önskemålet är inte helt klart formulerat, så det är lite svårt att avgöra hur de tänker, men jag tror inte att jag är överdrivit misstänksam, när jag påstår att Frimodig Kyrka vill hålla motståndet mot prästvigda kvinnor levande för framtida bruk.

Skulle Frimodig Kyrka få ett avgörande inflytande skulle också SvK få en tung boja av trångsynt Bibeltolkning att släpa på. En Bibeltolkning som inte svarar på de frågor som dagens människor ställer. Frimodig Kyrkas svar till frågande människor är ett kort – frågan är fel ställd!

Självklart avgörs inte alla framtidsfrågor i ett enda val, men varje val är ändå mycket viktigt. Öppen Kyrka står för en frigörelse av de tillhöriga. En frigörelse från manipulativa politiska partier och en frigörelse till en kärleksfull och livsbejakande kristen tro.

Andra intressanta bloggar om: Kyrkoval 2009, Svenska Kyrkan, SvK, Göran Skytte, Öppen Kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), Öppen Kyrka (ÖKA), ÖKA, POSK, Frimodig Kyrka, Socialdemokratin, Centern, Moderaterna

Snälla ni, stör!

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg med rubriken: Att rösta är att ta ett aktivt ansvar. Inlägget är en kritisk betraktelse över prästen Gustaf Björcks funderingar, att alltför många röstar i kyrkovalen. Det borde egentligen enbart vara de, som besöker kyrkan en gång i månaden, som ska påverka kyrkans utveckling.

Jag fick några få kommentarer till inlägget. En kommentar fick mig att ytterligare fundera på det här med vem som bör vara med och påverka i kyrkan. I kommentaren skrev David Castor: ”Jag hör inget i Björcks resonemang som tyder på att han anser sig kunna bedöma människors tro. Däremot hör jag en uppmaning till människor att själva, utifrån hur de tror, välja i vilken utsträckning de skall vara med och påverka de troendes gemenskap.” 

Jag upplever att Castors tillrättaläggande skärper, i stället för att mildra, Gustaf Björcks uttalande. Enligt Castors tolkning bör varje röstberättigad i församlingarna rannsaka sina hjärtan och njurar och tänka efter med vilken rätt de vill ”vara med och påverka de troendes gemenskap.” Om församlingsmedlemmen, som kanske inte tillhör eller känner sig delaktig i gemenskapen, ändå går och röstar, bör nog känna ett litet styng i samvetet. Att så där opåtalat komma och störa en gemenskap!

Inställningen påminner mig om en predikan, som en av församlingens präster här i Bjuråker-Norrbo, Lena Funge höll en domsöndag för några år sedan. Funge inledde sin predikan med att säga: ”Där Herren reser sitt tempel, slår djävulen upp sitt tält.” Lena varnade oss, som satt där i kyrkbänkarna i Bjuråker kyrka för att inte bli alltför högmodiga och självgoda. Frestelsen är stor och en del inser inte ens faran. Högmodet och självgodheten står och lurar bakom knuten, om vi gudstjänstbesökare börjar uppleva, att andra inte får störa vår gemenskap. Inställningen kan också bidra till en ond spiral, där vi utestänger människor och förstärker känslan av ett vi och de där andra, som inte tillhör gemenskapen. De där som bara stör och stökar till i finrummet!

Den nomineringsgrupp, Öppen kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), som jag kandiderar för till stiftsfullmäktige och kyrkomötet, har en helt annan inställning. Vi vill uppmuntra alla tillhöriga att ”störa” genom att bl. a delta i valet genom att rösta. ÖKA är helt övertygade om att Kyrkan behöver fler som stör och skakar om oss som sitter där i kyrkbänken, kanske lite dästa och förnöjsamma.

Öppen kyrka har en valslogan: ”Ge alla medlemmar inflytande – inte bara innegänget! Parollen får för min del åskådliggöra Lena Funges träffande inledning på sin predikan: ”Där Herren reser sitt tempel, slår djävulen upp sitt tält.”

Läs även andra bloggares åsikter om Kyrkoval 2009, Svenska Kyrkan, SvK, Bjuråker-Norrbo församling, Bjuråker kyrka, Lena Funge, Öppen kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), Nomineringsgrupp,

Att rösta är att ta ett aktivt ansvar!

I går läste jag en braskande rubrik i Dagen: Präst uppmanar passiva medlemmar att inte rösta i kyrkovalet. Prästen heter Gustaf Björck och är verksam i Växjö stift. Självfallet gick jag vidare och slog upp artikeln. Får erkänna att jag blev något besviken. Artikeln citerar vad Gustaf Björck, enligt SR Kalmar sagt: ”Bara medlemmar som engagerar sig i verksamheten mellan valen borde vara med och fatta beslut om hur kyrkan ska styras.” Det låter ju inte alltför upphetsande. Ståndpunkten går att diskutera.

Under tiden jag läser den korta artikeln upptäcker jag, att Dagen har en länk till SR Kalmar och nyfiken som jag är, följer jag länken och nu blir det intressant! I radioinslaget får vi en förklaring till vilket engagemang som enligt Björck ger den tillhöriga den moraliska rätten att rösta i kyrkovalet. Enligt Björck är det orimligt många som i dag röstar, drygt var tionde medlem. Vad jag förstår, anser Björck, att det rimliga antalet är de 1 till 2 av hundra som besöker kyrkan en gång i månaden. Snabbt förflyttar jag mig i tankarna till Bjuråker-Norrbo församling och ser framför mig vilka Gustaf Björck skulle uppmana att stanna hemma på valdagen.

De första Björck skulle uppmana att inte rösta skulle vara ledamöterna i kyrkofullmäktige och kyrkoråd. Människor som, med stort allvar, engagemang och framförallt med stor kunskap, tar ansvar för församlingens ekonomi och verksamhet. I samma veva skulle Björck också passa på att säga till ledamöterna, i utskott och arbetsgrupper, att deras engagemang för kyrkans fastigheter, kyrkogårdarna, kyrkans internationella verksamhet, är av noll och intet värde. Bäst att stanna hemma på valdagen.

Stanna hemma bör väl också många av de entusiaster som håller våra gamla pilgrimsleder öppna, många av dem som välkomnar turister som besöker våra öppna sommarkyrkor. Det samma torde gälla aktiva i syföreningar, kyrkokören, måndagsmarior, studiecirkeldeltagare och många andra som på skilda sätt bidrar med glädje, personligt engagemang till att göra Bjuråker-Norrbo till en levande församling.

Nu när Björck lyckats få merparten av församlingens aktiva och engagerade medlemmar att avstå från att rösta, (Vi får väl hoppas de är så storsinta, att de inte begär utträde ur församlingen) så återstår den mycket arbetsamma processen, att vi den gudstjänstfirande delen av församlingen, skall axla alla de uppdrag som nu plötsligt blivit vakanta. Det finns nomineringsgrupper som förordar att de förtroendevalda i församlingarna skall rekryteras ur den gudstjänstfirande delen av församlingen. En sådan inställning, om den fick genomslag, skulle hota Bjuråker-Norrbo församlings hela existens.

Den nomineringsgrupp, Öppen Kyrka – en kyrka för alla (ÖKA), för vilken jag kandiderar till stiftsfullmäktige i Uppsala stift och Kyrkomötet har en helt annan inställning. Vi skriver i vårt program:

ÖPPEN KYRKA är en nomineringsgrupp inom Svenska kyrkan för dem som vill ställa sitt engagemang och sin kompetens till förfogande i Svenska kyrkans arbete på riks-, stifts- och församlingsnivå, utan styrning från de allmänpolitiska partierna.

ÖKA välkomnar alla som vill engagera sig för Kyrkan. Engagemanget sker på den enskildes villkor och vi värderar inte den ena aktiviteten före den andra. Tro eller tvivla, det är viljan och engagemanget som räknas och värdesätts.

Självfallet bör så många som möjligt, helst alla, rösta i Kyrkovalet 2009 den 20 september.

Andra intressanta bloggar om: Svenska Kyrkan, Kyrkoval 2009, Öppen kyrka – en kyrka för alla(ÖKA), ÖKA, Gustaf Björck, Växjö stift,

Dessa rubrikmakare!

Dagen förmedlar den mycket märkliga nyheten, att prästerna Karlskoga slutat hälsa på gudstjänstbesökare. Rubriken lät mycket illavarslande. Smått upphetsad gick jag till artikeln och upptäckte att rubriken inte svarade mot innehållet.

Vad jag förstår har inte prästerna i Karlskoga slutat hälsa på gudstjänstbesökare. De har slutat, i dessa svininfluensans dagar, att hälsa välkommen med ett handslag.

Det är något annat, än vad rubriken antyder.

Andra bloggar om: Svenska Kyrkan, Karlskoga, handslag