För en tid sedan skrev jag ett kort inlägg om en liten kristen sekt i USA som avsåg att ställa till ett bokbål med böcker av kristna författare som inte föll sekten på läppen.

Har på olika krokvägar blivit hänvisad till en kampanj bland högerkristna riktad mot president Obama. Kampanjens tema är:

Be för Obama. Psaltaren 109:8

Där står: Må hans liv bli kort och en annan överta hans syssla.

I följande vers står: Må hans barn bli faderlösa och hans hustru bli änka.

Jag rekommenderar alla att följa delar av mina krokvägar och lyssna till Frank Schaeffers kritik av kampanjen. Jag kan inte göra honom rättvisa. Min engelska är för dålig och varför göra ett tafatt sammandrag, när den välformulerade kritiken finns några knapptryck bort? I Frank Schaeffers kritik av kampanjen finns samtidigt en knivskarp analys av farorna med den kristna högern i USA.

Två påståenden kan jag ändå inte låta bli att nämna. Schaeffer påminner om kritiken av muslimska ledare som inte entydigt tar avstånd från sina fundamentalister. Frank Schaeffer varnar för att kristna ledare i USA kan drabbas av samma kritik om de inte klart och entydigt tar avstånd från en kristen fundamentalism med politiska ambitioner.

När Frank Schaffer får frågan hur det skall bli möjligt att få dessa extrema rörelser att byta uppfattning. Schaeffer svarar kort. Det går inte. Vi måste gå förbi dem. Det går inte att återuppbygga en by så det passar byidioterna. Det är bara att inse, enligt Frank Schaeffer, att USA:s byidioter är de kristna fundamentalisterna.

Lite om Frank Schaeffers bakgrund hittar ni här.

Andra bloggar om: USA, Obama, Mordhot, Kristen fundamentalism, Kristna högern, Frank Schaeffer, Psaltaren

När man som jag snurrar runt på internet och läser tidningar stöter man på en hel del mycket intressanta notiser. I dag stötte jag i SvD på uppgiften att en socialdemokratisk politiker och Folkets hus föreståndaren Lars Svensson har stoppat en uthyrning med motiveringen att det räcker med ett ”invandrarbröllop” i månaden. När han sen skall förklara vad han menar med invandrarbröllop blir svaret: ”Det är rätt mycket kurder och palestinier som gifter sig. Det är något med orientaliskt ursprung, man kan ha 400-500 gäster, säger han när tidningen ber honom förklara vad ett ”invandrarbröllop” är.”

Kan någon på rak arm påminna sig andra som argumenterar på liknande sätt? Jag bara frågar. Jag skulle gärna vilja höra hur Lars Svensson tänker sig ”ta debatten!”

Bakgrundsartiklar ur Helsingborgs Dagblad: här och här.

Andra bloggar om: Lars Svensson, Folkets hus, Helsingborg, Invandrarbröllop, Romer, Kosovo,

I en ledare i dagens SvD uppmanas vi att stödja våra svenska soldater i Afghanistan genom att köpa gula bandet. Jag kommer inte att följa uppmaningen. Jag har många skäl för mitt ställningstagande, men det viktigaste är, att jag inte stödjer våra soldater i Afghanistan med mitt eventuella köp av ett gult band. Det gula bandet markerar enbart ett stöd för statsmaktens beslut att delta i kriget i Afghanistan. Det är ju inte soldaterna, som beslutat om eller är ansvariga för krigsinsatsen i Afghanistan.

Varje regering, som beslutat sig för att delta i ett krig med egna soldater försöker avvärja kritiken mot deltagandet, med att kritikerna inte stödjer det egna landets stridande soldater.  SvD:s ledarskribent hemfaller åt liknande argumentering, när han skriver: ”Stöd våra soldater. Att köpa och bära det hjälper veteranförbunden direkt, men signalerar också deltagande. Sverige står inte utanför.”

Tydligare kan det inte sägas. Köp det gula bandet och stöd Sveriges krig i Afghanistan! Ett krig utan klart uttalade mål. Ett krig där Sverige stödjer en korrupt regering och än korruptare president, som enbart genom valfusk klarat av att behålla makten. En president och regering som godkänt lagar, att det att tillåtet att svälta kvinnor, som nekar sin man samlag.

Det bästa stödet jag i dag kan ge våra svenska soldater i Afghanistan är, att uppmana den svenska regeringen att ta hem soldaterna från Afghanistan. Jag kommer också att stödja veteranförbundet, när de blir tvungna att kräva bättre sjukvårdsinsatser för hemvändande soldater. Hys inga förhoppningar om att sådana krav inte kommer att bli nödvändiga. Regeringens sjukförsäkringssystem är inte gjord för att hantera psykiskt och fysiskt skadade soldater från krigszoner.

Andra intressanta bloggar om: Afghanistan, Veteranförbundet, Gula bandet, Sverige, Krig, Karzai, Korruption, Valfusk, Sjukförsäkringssystem,

Det är inte varje dag Svenska Kyrkan viger två kvinnor, Eva Brunne och Tuulikki Koivunen Bylund, samma dag till biskopar. Stockholms och Härnösands stift är att gratulera, men också hela Kyrkan! Jag har hela dagen känt en stilla glädje, över att ha förmånen att vara medlem och aktiv i Svenska Kyrkan.

Under stort sett hela mitt vuxna liv, som samhällsintresserad medborgare, har frågan ställts om varför USA inte har en allmän sjukförsäkring. En förklaring till motståndet har varit, att en allmän sjukförsäkring skulle innebära socialism eller rent av kommunism och vara ett ingrepp i den enskildes frihet.

En annan, men också en mycket rimlig förklaring har varit det låga valdeltagandet. De som skulle ha gagnats av en allmän sjukförsäkring har inte röstat i de allmänna valen. Motståndare mot en sjukvårdsreform har inte riskerat något med sitt motstånd. Däremot kunde ett stöd till en reform inneburit, att den politiska karriären gått i kaputten.

Nu nås vi av nyheten, att representanthuset med röstsiffrorna 220 – 215 antagit ett förslag till en sjukvårdsreform. Det är bara önska att den fortsatta hanteringen leder till positivt resultat och att USA tar steg i riktning mot ett välfärdssamhälle.

Kan man börja hoppas på islossning för en modern vapenlagstiftning också?

I dagens DN redovisas, under rubriken ”Många präster nekar homopar”, en undersökning som GP gjort i Göteborg. GP har frågat 147 präster i Göteborg om deras syn på att viga samkönade par.

Jag vet inte vilka förväntningar DN hade på en sådan undersökning, men för min del är undersökningens resultat mycket glädjande och också till stora delar överraskande. Om jag skulle ha haft förmånen att sätta rubrik på artikeln skulle resultatet ha blivit ungefär så här: En överväldigande majoritet av prästerna säger ja till att viga samkönade par. (Lite väl långt för att vara en bra rubrik). Undersökningen visar att av de 147 tillfrågade prästerna har 133 svarat på frågan om sin inställning att viga samkönade par. 92 präster säger ja, 24 säger nej och 17  präster är tveksamma/eller vill inte svara.

Det är med stor glädje och viss stolthet, att jag, som tillhörig Svenska Kyrkan, kan säga till alla par i Göteborg, som går i giftastankar: Ni kan med stort förtroende vända er till Svenska Kyrkan i Göteborg. Kyrkomötets beslut har, åtminstone i Göteborg, stort stöd bland prästerna.

Den nyheten kunde väl också vara värd en rubrik!

Andra bloggar om: Göteborg, Svenska Kyrkan, Vigsel, Samkönade par, Präster, Kyrkomötet,

Jag brukar roa mig med att jämföra tidningarnas rubriker med innehållet i artiklarna. Ofta blir det mycket intressanta kollisioner. Rubriken har ingen täckning i artikeln.

Nu senast har SvD några mycket intressanta artiklar om en man som avvärjt ett angrepp på en äldre kvinna.

Rubriken på en av artiklarna: Per-Anders Pettersson stoppade överfall - och fick fängelsestraff. En artikel med en sådan rubrik måste bara läsas! Vad kan ligga bakom ett sådant barockt domslut? Jag klickar mig, smått indignerad, till artikeln. Efter att ha läst artikeln är jag riktigt indignerad. Att jag återigen låtit mig luras av en fantasifull rubriksättare!

Så här står det i artikeln: 

I tingsrätten i Mora dömdes Per-Anders Pettersson för grov misshandel. Straffet blev fängelse i ett år och han ska betala skadestånd på 50 000 kronor till 26-åringen. Tingsrätten ansåg att nödvärnsrätten bara kan hävdas vid det första slaget som utdelades när 26-åringen befann sig inne i kvinnans bil, men menar att det andra slaget som utdelades utanför bilen inte kan betraktas på samma sätt:

”I detta läge kan det rimligen inte ha varit befogat att Per-Anders Pettersson utan vidare slog ett så hårt och livsfarligt slag mot NN:s huvud att skallbenet sprack”, skriver tingsrätten.

När man läser tingsrättens motivering kan jag inte förstå hur SvD:s rubriksättare kan få det till att Pettersson dömdes till fängelse för att han stoppat ett överfall. Tingsrätten anser i sitt domsskäl att: ”Att eftersom slaget inte var uppenbart oförsvarligt finner tingsrätten att åtalet för slaget mot överkroppen skall ogillas på grund av nödvärn.” Jag tar tillbaka mitt påstående om en fantasifull rubriksättning. Rubriken är ju uppenbart lögnaktig. Tingsrätten anser ju att det första slaget som stoppade överfallet var befogat!

Det domen handlar om är det andra slaget, när överfallet var stoppat. Tingsrätt och hovrätt anser att det inte förelåg någon nödsitiuation, som kan försvara ett livsfarligt slag mot huvudet med en domkraft. Utan att ha varit på plats som vittne eller varit åhörare vid tingsrättens förhandlingar, måste jag ändå säga att domsskälen mot det andra slaget torde vara odiskutabla och väl avvägda.

Jag skulle kanske inte ägnat rättsfallet mer tankemöda, men jag kunde inte låta bli när jag läste Per Gudmundsons funderingar i dagens SvD. Gudmundson verkar inte ha läst artiklarna i den egna tidningen och definitivt inte domsskälen. Per Gudmundson hittar på en helt egen berättelse: ”En man låg över henne, och hon skrek för full hals. Pettersson tog domkraften ur bilen och slog mannen över axeln. Men gärningsmannen slutade inte. Pettersson slog en gång till. Den här gången träffade han tinningen på mannen, som föll ihop på marken.”

Vad jag förstår, anser tydligen Per Gudmundson, i motsats vad som sas i tingsrätten, att bägge slagen var nödvändiga för att stoppa överfallet. Det skulle vara intressant att höra vilka källor Per Gudmundson vill åberopa, när han tydligen inte godkänner den egna tidningens artiklar eller tingsrättens gärningsbeskrivning.

Andra intressanta bloggar om: Nödvärn, Tingsrätt, Hovrätt, Rubriksättare, Per Gudmundson

Nedanstående text har jag rakt av kopierat ur bloggen Senapsfrön:

På Alla Själars Dag greps fem plogbillsaktivister för omfattande åverkan på en kärnvapenbas i delstaten Washington, USA. De fem är:

Anne Montgomery, 83 år. Katolsk ordenssyster.
Bill Bichsel, 81 år. Jesuit.
Susan Crane, 65 år. Lärare.
Steve Kelly, 60 år. Jesuit.
Lynne Greenwald, 60 år. Sjuksköterska.

Gud,
om du låter mig bli gammal,
så ge mig också styrka i hjärta och händer
att rätt hantera bultsax och hammare.
Amen

När jag vill spärra upp ögonen i mild förvåning, går jag ofta till Dagen. Nästan varje dag hittar jag något att ställa frågor kring. Sent i går läste jag en kort artikel, där Integrationsministern Sabuni sägs vilja minska de kristnas inflytande i politiken. När jag läste den korta ingressen, såg jag säkert ut som en fågelholk i ansiktet. När jag klickat mig till artikeln, slätades inte ansiktsdragen ut. Tvärtom, jag blev till råga på allt totalt förstummad. Jag satt vid datorn och läste artikeln ett antal gånger och tänkte: ”Vad menar människan egentligen?” Jag har varit en aktiv samhällsmedborgare sen början på 60-talet och kan inte, hur jag än försöker, påminna mig att de kristna skulle ha haft ett stort inflytande i politiken. Nu efter snart 50 år säger en minister, att de kristnas inflytande måste minskas. Vän av ordning frågar sig: Från vad, till vad?

Sabuni skyltar öppet med en förvånansvärd okunnighet när jag i artikeln läser: 

Nyamko Sabuni gav exempel på frågor där hon ansåg det är bra att kristnas inflytande begränsas, som till exempel i synen på abort, jämställdhetsområdet och HBT-frågor.

- Annars skulle utvecklingen backa flera tusen år tillbaka, menade hon.

Jag undrar i mitt stilla sinne. Följer inte ministern samhällsutvecklingen i våra medier? Hur kan det ha undgått Sabuni, att Svenska Kyrkan med mycket stor majoritet beslutade, den 22 oktober 2009, att godkänna vigsel av samkönade par? Jag förväntar mig inte att vare sig ministrar eller andra skall hålla sig underrättade om vad alla kristna samfund tar för beslut. Det kan ändå inte anses ohemult, att förvänta sig, att en minister håller sig underrättad om vad den ojämförligt största kristna samfundet i Sverige har för inställning i olika samhällsfrågor.

Artikeln ger inga svar på vilka åtgärder Sabuni och regeringen är beredda att ta till för att begränsa de kristnas inflytande i samhället. Det enda jag hittills har sett, är massutvisningar av kristna till Irak. Där varken regeringen eller ockupationsmakten kan eller vill skydda dem. Jag rekommenderar en läsning av Nuri Kinos blogginlägg här och här. Men ändå, jag har svårt att tro, att Sabuni anser att massdeportationer av kristna irakier är tillräckligt för att minska de kristnas inflytande i Sverige. Jag väntar med spänd förväntan på att Sabuni ska säga B, när hon nu har sagt A.

När jag satt där i natten och funderade, så slog det mig. Det är knepiga fiendebilder våra ministrar målar upp. För en tid sedan gjorde Hägglund sig till försvarare av ”verklighetens folk” och målade upp hur detta folk lider under förtrycket av en ”kulturelit” som förmenar folket att njuta av Blondinbellas glitterbilder.

Nu kommer Sabuni och pekar ut kristna som en hotbild. Bilden backas inte upp av någon bevisning, utan vi får nöja oss med att Sabuni säger att vi kristna har för stort inflytande.

Det slår mig att SD och Jimmie Åkesson under flera år använt sig av en liknande ”bevisföring.” Det sägs, utan några som helst bevis, att islam hotar vår kultur och sedvänjor. Ja, rent av muslimer håller på att ta över Sverige. En del sympatisörer till SD går så långt att de hävdar, att så redan har skett.

Så här långt i tänkandet stängde jag av datorn och gick till sängs.

Andra intressanta bloggar om: Integrationsminister, Sabuni, Folkpartiet, Kristna, Svenska Kyrkan, Regeringen, Irak, Kristna flyktingar, Massdeportationer, Göran Hägglund, Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna, Islam, Muslimer

Ni har säkert sett sketcher om människor, som inte riktigt förstått skämthistorier, utan kommit på poängen flera timmar efteråt. I morse fick jag samma känsla. Först nu förstår jag storheten i beslutet, att jag kan köpa värktabletter på Hemköp, ICA eller bensinmackar!

Den plötsliga insikten drabbade mig i morse, när jag läste Sanna Raymans betraktelse i SvD om hennes lyckokänsla, att kunna köpa värktabletter efter 18.00, ja rent av efter 22.00!

Jag har fyllt pensionär i år och måste erkänna, att jag inte kan påminna mig att jag, under alla dessa år, saknat öppna apotek efter 18.00. Jag inser, det är skämmigt, att jag tidigare inte förstått det stora behovet. För visst är det sant, att jag kan drabbas av huvudvärk efter apotekets stängning i Ede och då kan det vara en lättnad att gå till Hemköp, ICA eller OK-macken och inhandla nödvändiga värktabletter.

Nu slår mig en hemsk tanke! Vad gör jag om huvudvärken drabbar mig efter 22.00?  Det finns inte många affärer och mackar här i Dellenbygden, om ens någon, som är öppna efter 22.00!  Det blir till att lida till klockan 08.00, när affärerna öppnar igen.

Jag vill uppmana Göran Hägglund att inte ge sig förrän vi, verklighetens människor, får uppleva den glädjens dag då folk med huvudvärk, feber och täppt näsa kan få hjälp dygnet runt. Bristen på en sådan reform innebär ju att vi måste leva i otrygghet och en ständig rädsla att drabbas av plötslig huvudvärk, utan att kunna köpa lindring. Man kan bli sömnlös för mindre!

Andra bloggar om: Göran Hägglund, Apotek, Hemköp, ICA, OK, Receptfria läkemedel, Huvudvärk,