Det finns en gränslinje. Den kan tyckas hårfin, men den existerar!

10 mars, 2009

De senaste dagarna, efter händelsen på Astrid Lindgrens barnsjukhus, har frågan om vård i livets slutskede debatterats både i gammelmedia och i bloggosfären. Ofta glider diskussionen in på frågan om rätten till aktiv dödshjälp. Personligen är jag en stark motståndare till tanken att tillåta aktiv dödshjälp.

Motståndet mot dödshjälp har inte hindrat mig, att känna trygghet i det, som ett antal läkare i en debattartikel i SvD beskriver som helt grundläggande får vård i livet slutskede på våra sjukhus. Det känns tryggt att livsuppehållande behandling kan avbrytas och att jag i en sådan situation får smärtlindring i den omfattning som krävs och ångestdämpande medicin, trots att den hjälpen kanske förkortar dödskampen med timmar eller dagar. Visst kan jag förstå om någon inte uppfattar gränslinjen så klart och tydligt som jag gör, men för mig är den tillräckligt tydlig.

Hur det förhåller sig i det aktuella rättsfallet, har jag ingen åsikt om. Det är fullt möjligt att läkaren överskridit den hårfina gränslinjen till aktiv dödshjälp. Den frågan är det upp till tingsrätten att svara på och inte något för mig att spekulera i.

Andra bloggar om: , , , , ,


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare