Har Eva en mer helgjuten hjärna än Adam?

4 december, 2007

Elise Claeson har skrivit en mycket intressant artikel på ledarsidan i SvD. I artikeln ställs frågan om kvinnor är mer solidariska än män och enligt två brittiska kommunikationsproffs, Jane Cunningham och Philippa Roberts, stämmer uppgiften. 

Enligt artikeln bygger Cunningham och Roberts sina åsikter på modern hjärnforskning istället för genusforskning. En forskning som tydligen visar att hos kvinnor står den empatiska högra hjärnhalvan i ständig kommunikation med den mer logiska och rationella vänstra hjärnhalvan. Män är mer vänsterhjärnade enligt den här forskningen. Uppgifterna är inte nya, utan jag har för mig att de här forskningsresultaten var kända åtminstone på 80-talet. Kan inte heller förstå varför resultaten skulle stå i någon motsättning till modern genusforskning.

Möjligen ligger förklaringen i, att Cunningham och Roberts drar för långt gående slutsatser hjärnforskningen. Enligt artikeln hävdar de: ”Det här är nedärvda beteenden som formats under vår långa tid som jägare-samlare. Männen jagade i grupp och kvinnorna vaktade barn och boplats. Våra olikheter gjorde att vi överlevde. Därför bör vi bejaka olikheterna, tycker brittiskorna.”

Jag förstår inte på vilket sätt nyare eller äldre hjärnforskning visar, att den stereotypa uppfattningen, att männen är aktiva och kvinnorna är passiva, skulle stämma och vara bevisad. För ett antal år sedan läste jag en bok av Rosalind Miles – Kvinnorna och världshistorien, där författaren visar att männen i samlar- och jägarsamhällen bidrog med 1/5 till stammens försörjning och kvinnorna bidrog med de resterande 4/5-delarna. Den uppgiften tyder inte på något passivt ”vaktande av barn och boplats.” Den för mig, logiska slutsatsen borde vara, att om kvinnorna använder hela sin hjärna torde de ha större förmåga att förstå och leda, än vad männen har.

Att det förhåller sig så finns det övertygande erfarenhetsbaserade bevis för. När Muhammad Yunus fick Nobels fredspris 2006 lyssnade jag i TV på en föreläsning han höll. I föreläsningen påpekade han med eftertryck, att erfarenheterna från Bangladesh visade, att om mikrolånen gavs till kvinnor, då såg man resultat i en utveckling för familjen och byn. Mikrolånen till kvinnor ledde till minskad fattigdom och utveckling. Inte bara för kvinnornas familjer, utan för hela den sociala omgivningen. Motsvarande utveckling kom inte till stånd om männen fick mikrolånen. Till vad de mer ”vänsterhjärnade” männen använde pengarna, vill jag inte ens tänka på. 

Om hjärnforskarnas rön om skillnader i hur män och kvinnor använder hjärnan stämmer, vilket också mina lekmannaerfarenheter bekräftar. Måste vi alla tillsammans med genusforskarna ställa oss frågan: Varför i himmelens namn har kvinnorna tilldelats och fortfarande tilldelas en så passiv roll i samhället?

Tips på två äldre inlägg: Kvinnorna och världshistorien och Edens lustgård låg i Afrika 


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 25 andra följare