Vilket knepigt försök till samhällsanalys, Sidenvall.

27 juni, 2008

Jag brukar ofta surfa till Kyrka & Folk och läser med stor förtjusning Fredriks Sidenvalls ledare. Oftast delar jag inte Sidenvalls åsikter, men jag har ändå alltid förstått logiken i tankegångarna. Nu läser jag under stigande förvåning en ledarartikel, ”Regnbågsflaggorna – tecken på en ny medeltid?” Jag förstår ingenting! Menar Fredrik Sidenvall verkligen att gayrörelsen övertagit den medeltida Katolska kyrkans roll som andlig överklass? Enligt Sidenvall finns det en gemensam psykologisk grund för den medeltida kyrkans och gayrörelsens strävan att bli en andlig överklass. Revanschismen. I kyrkans fall, en revansch för missionstidens maktlöshet och martyrskap. Gayrörelsens drivkraft är viljan att hävda sig efter utståndna oförrätter.

Jag har inte tillräckliga kunskaper i kyrkohistoria, att jag kan avgöra om Sidenvall har rätt i sin teori om grunderna för Katolska kyrkans strävan efter världslig makt under medeltiden. Det får andra, mer kunniga än jag, diskutera. Spontant upplever jag teorin för ytlig och psykologiserande. Däremot kan det väl finnas fog för några psykologiska funderingar över, att Gayrörelsen i t ex Prideparader ger samhället ett glatt pekfinger. Ett samhälle, som fortfarande producerar grupper, som anser att ”knacka bög” är en legitim och vällovlig handling.

Om Sidenvall stannat här, då kunde man ha tagit det för ett intressant, om än något lustigt angrepp, både på den Katolska kyrkan och gayrörelsen. Ambitionen verkar vara större än så. Med breda penseldrag beskriver Sidenvall ett samhälle där hedonismen ersatt kristendomen och att gayrörelsen är dess prästerskap. Det hedonistiska samhället sägs kännetecknas av, att överdriven konsumtion ses som en helig handling och att våra shoppingcentra framstår som helgedomar. Sidenvall har givetvis ”bevis” för att det är gayrörelsen, som är detta samhällets överstepräster: ”Vilka är då hedonismens överstepräster? Länge har man i TV i USA och i Sverige sänt program där modemedvetna och utseendefixerade homosexuella män framträder som de verkliga auktoriteterna.”

Visst kan man väl kalla vårt samhälle för ett hedonistiskt samhälle. Jag för min del kallar det för ett kapitalistiskt samhälle. Det har förts en kamp mot det samhället ända sedan 1800-talets början. Marx beskrev den alienerade människan, som lever i ett samhälle där allt blir till varor. Kärlek, relationer, vänskapsband och givetvis livets nödtorft. Om nu Sidenvall vill kalla vårt samhället för hedonistiskt (det tänker jag inte ta en strid om), då bör han leta samhällets överstepräster på annat håll än i gayrörelsen. Vi har alla dessa kapitalägare som kontrollerar den globala ekonomin. I sin tjänst har de företagsledare, små aktieägare, börsanalytiker och akademiskt skolade ekonomer, bara för att nämna några grupper. Hela vårt pensionssystem är i händerna på detta prästerskap! Åk också ut till Stockholms skärgård Sidenvall och du får se vilka som verkligen är lyxkonsumtionens överstepräster! Jag tror inte att alla lyxbåtarna ägs av homosexuella.

Jag skulle vilja varna Sidenvall och andra att inte hamna i samma situation, som många präster i Sverige hamnade på 40-talet (utan andra jämförelser i övrigt). Mitt i ett brinnande världskrig, med slakt av människor på grund av ras, politiska och religiösa övertygelser, ansåg många präster, att den viktigaste kampen var kampen mot ”dansbaneeländet.”

Jag upplever inte att dagens problem är mindre. Vi kristna måste prioritera våra strider och då måste vi definitivt ha en mer korrekt fiendebild, än den Sidenvall presenterar.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , ,  , , , , ,


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare