När ska riksdagsmännen, som röstade för svensk militär närvaro i Libyen, träda fram och erkänna sitt ansvar för situationen i landet?

16 augusti, 2017

Jag ska inte skriva långt, utan jag vill påminna om hur Sverige var med och slog sönder Libyen. Riksdagen hade samma information som jag och ändå tog de beslutet att Sverige skulle delta med reguljära flygstridskrafter. Vi vet resultatet. Resultat, ett fullständigt sönderslaget land ekonomiskt och socialt.
Här en artikel om som borde beröra varje rättänkande människa och få de riksdagsmän, som röstade för militära insatser i Libyen, att rodna av skam.

Jag skrev i augusti 2011 ett blogginlägg ”Legosoldater, den nya exportprodukten?”

 


Ett ja, med oerhörd stor kosmisk betydelse!

15 augusti, 2017

I kväll firade vi i mässan Marias upptagning i himmelen. När jag satt där och deltog i mässan, så kom minnesbilder av samtal med goda vänner som varnade mig för att jag måste tro på dogmen om Marias upptagning, både med och kropp och själ till himlen. Jag var då lite överraskad av varningarna. Jag var inte förberedd på frågans vikt. Vare sig hos Katolska kyrkan och hos mina vänner.
Den 23 maj 2015, drygt en månad efter att jag ansökt om att bli upptagen i Katolska kyrkan skrev jag inlägget som jag rebloggar.
Inlägget är ingen teologisk höjdare, men visar en nybörjares första stapplande steg på en för mig obekant väg.Stegen har med tiden blivit stadigare. Nu är tron på Marias upptagning till himlen utan ett uns av tvivel.

Tankar i natten

Efter att jag för några veckor sedan meddelade här på bloggen att jag ansökt om att bli upptagen i den Katolska kyrkans gemenskap har jag fått mest positiva reaktioner. Jag har också fått några allvarliga varningar om att jag blir, för att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap, tvungen att tro allt det kyrkan säger. Speciellt då Katolska kyrkans syn på Maria. Jag har inte upplevt varningarna som fientliga på något sätt, utan förstått att vänner är oroliga. Oron från vännerna har haft det goda med sig att jag de senaste veckorna verkligen funderat över mitt förhållande och förståelse av Maria. Tro mig, det har blivit många timmar i favoritfåtöljen. I går, sent på kvällen, fick jag tag i en trådända som jag ska följa den närmsta tiden.

Jag insåg, där i fåtöljen, det stora i att Maria sa ja till ängeln Gabriel. Jag har aldrig på djupet reflekterat över…

View original post 237 fler ord


Sankt Maximilian Kolbe, min extra vän i himlen!

14 augusti, 2017

I dag firade vi Maximilian Maria Kolbe i mässan. Jag kunde skrivit ett helt nytt blogginlägg i ämnet, men jag nöjer mig med att reblogga ett inlägg från juni 2015.
Kan väl också påminna om att jag efter konfirmationen och upptagningen till Katolska kyrkans fulla gemenskap tog mig som mit konfirmationsnamn Maximilian.
Jag hoppas, om jag sätts på prov, klarar av att handla som S:t Maxilmilian!

Tankar i natten

Jag minns inte riktigt när jag första gången läste eller hörde talas om Maximilian Kolbe. Troligtvis sent 80-tal. Jag minns att jag blev mycket imponerad över berättelsen, men som det ofta är, så försvinner sådana minnen in i glömskan. För några månader sedan blev jag påmind om Maximilian Kolbes existens. I en predikan i Norrbo kyrka berättade Bengt Wiklund mycket levande om Maximilian Kolbes levnadsöde. Jag kan inte säga, för det vet jag inte, att intet öga var torrt under predikan, men jag kan med säkerhet säga att på fjärde bänk till vänster (sett från kyrkporten) satt en som grät!

När jag för några veckor sedan lämnade Svenska kyrkan och ansökte om att bli upptagen i Katolska kyrkans gemenskap, var det inte konstigt att jag började tänka på helgonet Maximilian Kolbe. Tankarna om att jag hade en speciell relation med Sankt Maximilian stärktes när jag läste i en sida, 25…

View original post 388 fler ord


Den märkliga likheten mellan dem som spelar på hästar och marxister

8 augusti, 2017

Den här lilla betraktelsen skall inte tolkas som en kritik av Marx. Det är delar av hans efterföljare jag tänker på.

På 80-talet, när jag var ordförande för en av ASEA:s verkstadsklubbs minsta grupper, brukade jag göra vandringar på arbetsplatsen för små samtal med medlemmarna i de olika pausutrymmena. Drack kaffe ur en skitig gästkopp och fick de senaste nyheterna och rapporter om problem. Ofta berättade jag om vad som diskuterades i styrelsen och gav informella förhandlingsrapporter. Gruppens beslut växte fram på det sättet. Jag ansåg då och lärde också ut på styrelsekurser senare i livet, att medlemsmöten i en demokratisk organisation enbart är till för att bekräfta beslut, som redan är tagna av medlemmarna.

Oftast var det inga större frågor, utan det var lite löst prat och skvaller och diskussioner om hästar! Ofta satt där ett gäng, som diskuterade kommande travtävlingar. Ni skulle ha hört de självsäkra analyserna! Gänget visste precis vilka hästar de skulle välja och varför. När jag lämnade pausutrymmer var jag  säker på, att där satt ett gäng med vinnarkupongen!

Om jag råkade besöka pausutrymmer efter en travkväll, då satt där ett gäng som mycket tvärsäkert kunde förklara varför det skitit sig. Regn och tunga banor, hästen borde varit skodd, kusken hade varit korkad, som inte gått ut i tid, utan blivit instängd. Efter ett antal sådana upplevelser, kunde jag inte låta bli, att till slut säga till traventusiasterna:

”Ni är som marxister, som kan förklara före viktiga händelser, hur det kommer att gå. Efteråt är de, som ni, oerhört duktiga på att förklara varför det skitigt sig!”


Ett råd till barnbarnen, från en morfar som själv varit, och kanske fortfarande är, fånge hos ideologier

6 augusti, 2017

Ideologier leder alltid vilse.
En övertygelse föds, växer sig stark, man bör-
jar omsätta den i praktiken. Denna första fas,
själva starten och den inledande perioden, är rö-
relsens benådade tid.
När framgången har nåtts börjar systematise-
ringen av både teori och praxis. Inspirationen er-
sätts av dogmatism, den fria insatsen av påbud.
När rörelsen har blivit system kallar den
oemotståndligt på en motrörelse.
Slutsats: lita aldrig på en ideologi – den blir
förr eller senare ett fängelse.
När du satsar på en övertygelse: var inställd på
att inte fortsätta tills målet är nått, eller ens ut-
kristalliserat.
Ett mål värt din insats kan aldrig nås.

”Steg på vägen” av Gunnel Vallquist utgiven av bokförlaget Libris 1995 (tidigare utgiven av Bonniers)


När ska svenska staten leva upp till de värderingar de kräver att invandrarna ska omfatta?

5 augusti, 2017

Härom dagen rebloggade jag ett inlägg från bloggen Motargument. Läs det inlägget innan ni tar er an mitt blogginlägg. Motarguments blogginlägg visar mycket, klargörande enligt min mening, vad undersökningar visar hur svenska folket rankar olika värderingar. Den som så önskar kan ju pricka av hur staten lever upp till värderingarna som svenska folket anser som viktiga. (Som överkurs kan ni väl pricka av hur SD förhåller sig, i sin praktik, till svenska folkets värderingar.)

Jag ska inte ta ett så stort grepp och jag behöver inte heller det, för jag gjorde ju Motarguments blogginlägg till min egen, när jag rebloggade den. Jag ska bara lite kort ställa Anna Kinberg Batras uttalande om kravet på invandrare och svenska statens efterlevnad av sagda värderingar.

Anna Kinberg Batras åsikt är att svenska staten ska ”införa ett krav på att följa svenska värderingar”! Jag tolkar uttalandet som så, att kravet på staten riktar in sig på invandrare. De ska inte, vad jag förstår, bara bekänna sig till svenska värderingar, de ska följa och omfatta värderingarna. I den situationen kan det vara intressant att granska vad staten, som tydligen ska formulera kraven, själv lever upp till några av värderingarna.

I det här inlägget ska jag nöja mig med den viktiga frågan om jämställdhet mellan könen. Det är en värdering som svenska folket värderar högt. Hur ser då svenska statens praktik ut? Kan det sägas att staten omfattar tanken på jämställdhet högt, så högt att staten ska kunna kräva att invandrare lever upp till värderingen? Jag upplever nog att staten är långt från att omfatta, i praktiken, värderingen om jämställdhet mellan könen. För staten anser väl inte, att löneskillnaderna mellan kvinnor och män, visar på hög uppskattning av jämställdheten? Visserligen är lönesättning en fråga mellan arbetsmarknadens parter, men det går inte att komma förbi att staten är nog den största arbetsgivaren när det gäller kvinnodominerande arbetsplatser. Vilka krafter är det som tvingat staten till avsteg från jämställdhet mellan könen?

Ett ytterligare område, där staten verkligen inte kan frånsäga sig sitt ansvar, är pensionen. Är det inte märkligt att en stat, som säger sig omfatta värderingen om jämställdhet mellan könen, accepterar  ja inte bara accepterar, utan aktivt tagit beslut om ett pensionssystem som så uppenbart missgynnar kvinnor? Begreppet fattigpensionär har ju blivit synonymt med kvinnlig pensionär. (Jag vet, det finns manliga fattigpensionärer också.) Nu hör jag hur vän av ordning säger: men Sverige är väl ändå bättre än Saudiarabien? Jomenvisst, men om nu staten omfattar, som ett oeftergivligt krav, att alla invandrare skall omfatta värderingen om jämställdhet mellan könen, då är det väl den sanningen vi ska jämföra statens praktik mot och inte Saudiarabiens praktik? Eller har jag fel?

Som avslutning vill jag hävda som en oomkullrunkerlig sanning att medborgarna behöver inte omfatta värderingar som inte ens staten lever upp till. Som medborgare i Sverige har vi att rätta oss, oavsett om vi är infödda eller invandrare, efter landets lagar. I övrigt har vi rätten att välja värderingar, att försöka påverka andra och självklart också försöka påverka staten att stifta nya lagar eller göra ändringar i gamla.

Låt mig ta ett drastiskt exempel. Sverige har inte dödsstraff. Vi kan säga att det är en grundläggande värdering och fast rotad tradition. Självfallet får vem så önskar framföra krav att dödsstraffet återinförs i lagboken. Det här är inget tänkt exempel. Det finns både organisationer och enskilda som ställer det mycket osvenska kravet, att dödsstraffet borde återinföras. Märkligt nog hävdas kravet från krafter, som säger sig värna om svenska traditioner!

 

 


Fröet till diktaturen

28 juli, 2017

Jag gör blogginlägget till min. Jag skulle kanske i vissa fall skriva lite annorlunda, men i det stora hela, motsvarar inlägget mina ståndpunkter.
Staten ska värna lagen, men inte vilka värderingar människor har!

Motargument

Denna krönika är tidigare publicerad på Robsahm.se

”Just i anspråket att det skulle finnas en och endast en uppsättning värderingar som är svenska och vars motsats då är icke-svenska, och att denna uppsättning värderingar skulle kodifieras av staten – just där, i det anspråket finns fröet till diktaturen.”

I efterspelet till Anna Kinberg Batras utspel om att den svenska staten ska ”införa ett krav på att följa svenska värderingar” så har jag fått några frågor.

En viktig fråga som jag vill ta på djupaste allvar är följande:

Finns det ändå inte sånt som är typiskt svenskt värderingsmässigt?

Jodå.

Vad forskningen säger om svenska värderingar

Forskningen är relativt entydig. Både internationella studier och historiska data visar att det finns värderingar som är typiska för Sverige.

Det är inget konstigt med det.

Här finns bl a att vi i Sverige värderar jämlikhet och solidaritet mycket högt. Detta är värderingar med djupa historiska…

View original post 1 878 fler ord