Handling och bön må bli ett.

25 mars, 2017

En mycket intressant genomgång av balansen mellan bön och handling.

Bengts Blogg

All förnyelse börjar med och ledsagas av bön. Handling och bön hör ihop. Handling utan bön blir rent människoverk, ett Babelstornsbygge och mister sin kraft. Bön utan handling kan urarta i överandlig självbespegling. Aposteln Jakob varnar oss för att en tro utan gärningar är död (Jak kap 2). Man kan be illa, och då är det till inget gagn. All bön måste ske i Ande och sanning. Sedan kan det finnas människor och ordnar som har en särskild kallelse att fördjupa sig i kontemplativ bön. Detta är också en tjänst för mänskligheten, medan  andra är kallade att leva ett aktivt liv i samhällsgemenskapen, men det motsäger inte det grundläggande att handling och bön är integrerade i det kristna livet.

Bönen för Kyrkans förnyelse i den Helige Ande fortsätter.  Det förutsätter att vi också är beredda att gå framåt, vara lyhörda och svara på Anden då han kallar oss, precis som…

View original post 525 fler ord


Mattias Irving, det här var väl ingen intellektuell höjdare?

21 mars, 2017

Av skilda anledningar är orken för nya blogginlägg begränsad. Ni får nöja er med det här gamla inlägget från 2014.
Jag orkar ”rocka sockan” vilket jag hoppas att fler gjort i dag!

Tankar i natten

När man som jag har tid för att surfa runt på internet hittar riktiga pärlor! För ett par dagar sedan hittade jag en artikel i Världen idag från 2011. Artikeln har rubriken ”Mattias Irving kallar foster för cellklumpar”.  Jag är inte förvånad att Mattias Irving har den åsikten. Åsikten dyker upp titt som tätt i diskussionen. Jag delar inte Irvings uppfattning, men i kväll vill jag diskutera Mattias Irvings bildspråk. Jag vet sen min tid som aktiv politiker och debattör hur viktigt det att få till talande och förklarande bilder. När jag på ett offentligt möte i Matfors högg till med ”Sverige är USA-imperialismens lilla asgam.” Jag var säker på att mina åhörare direkt förstod bilden. Den behövde inte då och inte i dag förklaras.

När Mattias Irving säger: Tänk dig en tavla. Har man en bara en massa färger på en duk, så är det inte en tavla. På…

View original post 540 fler ord


En psalm att bära med sig till dagens mässa

19 mars, 2017

Psalm 133
En vallfartssång av David

Vad det är gott och ljuvligt
att bröder är tillsammans!
Det är som när den fina oljan på huvudet
rinner ner i skägget; i Arons skägg,
som faller ner över dräktens linning.
Det är som när Harmons dagg
faller över Sions berg.
Där skänker Herren välsignelse,
liv i alla tider.

Det är min första mässa efter en längre tids sjukdom. Känner hur jag saknat gemenskapen i mässan eller som psalmen säger: ”Vad det är gott och ljuvligt att bröder är tillsammans!” Självklart räknar jag in alla systrar också!


En dikt som mötte en sinnestämning

11 mars, 2017

Ofta när jag läser dikter, så fångar en dikt min sinnesstämning fullständigt. Jag sitter där fullständigt mållös. I dag var en sån stund.

Den förlorade tonen

Det sitter en rödhake i en skog
– han tror på ljusare tider –
men plötsligt drar han ihop sina klor
som lämnade honom livet.

I paradis är så underligt tyst,
förr satt där en fågel på varje kvist.

De sjöngo om våren med ljusan röst:
”Ack, än är det långt till den ödsliga höst!”

I mossan går barnet, böjt av sorg,
det plockar rödhakar i sin korg.

Vid en sten får det syn på ett rödhakepar,
det sista, och lägger dem alla i grav.

Ej mera sjunga Guds fåglar av sår:
”Ack om det bleve en riktig vår!”

Det ligger en rödhake i sitt bo
– i våraningstider –
men skogen är en fördömelsens skog
med giftpilar i sitt koger.

Ur diktsamlingen ”Jag ligger i mörkret hos dig” dikter i urval av Bo Strömstedt. Utgiven på Bonniers.


Har Sverige tillräcklig transportkapacitet och tillräckligt med taggtråd?

6 mars, 2017

För en tid sedan deltog jag i en diskussion på Facebook angående invandringen till Sverige. Som vanligt var det lite svårt att hålla reda på vad en del menade. Jag fick intrycket att många med massinvandring menar all invandring efter kriget. Det som talar för den tolkningen är att det ofta hänvisades till andelen invandrare i Sverige. Antalet är så stort att även jag som kom 1952 nog är inräknad.

I diskussionen frågade jag en FB-vän, som var mycket imponerad över SD:s politik vad gällde den påstådda massinvandringen. Jag frågade vännen, hur SD:s politik såg ut vad gällde integrationen i Sverige. Min tanke var att nu har vi, vare sig vi vill eller inte, ett stort antal människor i landet. Det torde vara uppenbart för de flesta partier, även SD, att det vore bra med en genomtänkt integrationspolitik. Jag fick småtjata på vännen om SD:s politik i frågan. Och se till sist kom ett svar. Jag tänkte kommentera, men drabbades av influensa med hög feber och iltransport med ambulans till Västerås sjukhus. Först nu, efter ett par dagar hemma, har jag ork tillräckligt att reagera över det märkliga svaret.

Vännens förklaring har ingen källhänvisning, men min Facebookvän verkar väl införsatt i SD:s politik, så jag utgår från att han korrekt sammanfattar partiet politik i integrationsfrågor. (Jag är också övertygad om att hade jag skrivit och påstått samma samma sak, då skulle jag blivit anklagad att demonisera SD.

Så här sammanfattar min vän, med gillande (?) SD:s politik i integrationsfrågor:

”Nej, Sd har just inga förslag att komma med då de är mest intresserade av att stoppa all invandring och av att slänga ut alla invandrare som inte sköter sig. Då blir det ju logiskt om det lyckas, att inte lägga ner några pengar på integration!”

Jag förstår svaret, men jag undrar om min vän inser vidden av sin sammanfattning av SD:s politik.

Inser han inte vilken gigantisk utslängning det kommer att handla om? Det torde handla om att slänga ut en överväldigande majoritet av landets invandrare om det ska bli så få kvar, att det inte behövs någon integrationspolitik. Det kommer inte att behövas någon undervisning i modersmål. Svenska som andra språk försvinner från skolschemat. Inga tolkar kommer att behövas. Det skulle också vara intressant att få en beskrivning av vad ”inte sköter sig” egentligen innebär. Begreppet måste ha en mycket vid tolkning om det skall kunna leda till att majoriteten av invandrarna kan slängas ut och staten sparar in alla kostnader för integration.

Vän av ordning ställer sig frågan, har Sverige tillräcklig transportkapacitet för att klara en så omfattande massutvisning? Kan vi förvänta oss att massavvisningen kommer att ske helt utan stora sociala störningar? Som tur är behöver jag inte svara på frågorna, utan det får väl de som står för politiken svara på.

Den andra frågan jag ställer, när jag läser svaret år påståendet att SD vill stoppa all invandring. Innebär det att t ex Nordbor inte längre får invandra till Sverige? Ska det införas passtvång igen mellan de nordiska länderna? Om det gäller att stoppa all invandring då lär det väl inte räcka med passtvång, utan då krävs det mer rejäla tag. Har Sverige tillräckligt med taggtråd, för att stoppa nordbor att ta sig till Sverige?

Frågorna är många och min förundran är stor, men säger människor, som med gillande följt SD:s invandringspolitik, att det är så, då får jag väl acceptera att det är så och börja delta i ett organiserat motstånd mot den beskrivna stollepolitiken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,


Kultur och traditioner är inte något entydigt. Vi har faktiskt möjlighet att välja.

24 februari, 2017

Jag har tagit till mig, att Sverigedemokraterna tillsammans med allianspartierna röstat mot krav på svenska kollektivavtal vid offentliga upphandlingar. Jag vet, att jag sticker ut hackan, för jag har läst mig till uppgiften i gammelmedia. Nå jag fortsätter ändå med inlägget med uppgiften från gammelmedia som grund.

I frågan om kollektivavtal krockar två huvudtraditioner i Sverige med varandra. Långt innan den moderna arbetarrörelsen växte fram fanns det krafter som ansåg att lönearbetare skulle nöja sig med det de fick i nåd av arbetsgivaren. Det fanns också inom borgerligheten och kyrkan tankar om att arbetare var lata. Fick de högre lön, då skulle de arbeta mindre. Underklassen var också moraliskt undermålig. Om de fick mer ledighet, då skulle de inte gå till kyrkan, utan leva i promiskuitet, supa och slåss. Det var inte heller lönt att ge underklassen utbildning. De kunde ändå inte tillgodogöra sig undervisningen, utan de skull erövra en farlig halvbildning.

När den moderna arbetarrörelsen växte, då var en viktig strategi att gå samman och sätta ett kollektivt pris på den gemensamma sålda arbetskraften. Det föll inte det politiska och ekonomiska etablissemanget på läppen. De ansåg att kollektivavtal var en inskränkning både på företagarnas frihet och den enskilde arbetarens frihet. Bägge parter skulle bli bundna av en mäktig kollektiv kraft, med syfte att slå sönder enheten i samhället.

När så riksdagen skulle ta beslutet om kollektivavtalens status i offentliga upphandlingar. Då delades riksdagen upp i två klassiska delar. Mot kollektivavtal, bl a med motiveringen att det skulle bli för dyrt för småföretagen. Småföretagen var bara ett ideologiskt fikonlöv för att dölja att det viktigaste syftet var att främja rikskapitalbolag och utländska företag.

Kring kravet på kollektivavtal stod regeringen och Vänsterpartiet. Skam hade det annars varit, men jag kan inte låta bli att fascineras hur lika fronterna formeras även i dag. Jag ska inte utveckla den här tanken mer själv, utan jag tillåter mig bli lite högtidlig och presentera det fackliga löftet, kring vilken arbetarna genom historiens samlat sig.

Bildresultat för Fackliga löftet

Sverigedemokraterna talar ofta vitt och brett om hur viktigt det för invandrare att ta till sig svensk kultur och svenska traditioner. I omröstningen i riksdagen valde SD den urgamla överhetskulturen och traditionen, att bekämpa fackföreningsrörelsen och dess värderingar och traditioner.

Så stod frågan för mig i tonåren och till mina föräldrars glädje valde jag det fackliga löftet och det valet har jag försökt vara trogen, trots många åsiktsförändringar, genom åren.
Sverigedemokraternas riksdagsledamöter valde med öppna ögon den motsatta fackföreningsfientliga ståndpunkten.
Det borde många arbetare ta i beaktande.

 


När Gävle var Sveriges Chigago

21 februari, 2017

Jag tror eller rättare sagt är övertygad om, att i spåren av de senaste årens händelser i storstädernas förorter,  måste vi våga ta en titt på vår närhistoria. Det är viktigt av många skäl, dels för att se likheter med dagens situation och dels för att se hur problemen löstes tidigare.

Exemplen jag tar upp har alla hänt under mitt vuxna liv, när jag blev politiskt aktiv sent 50-tal eller tidigt 60-tal. Jag upplever det ibland något märkligt att många människor i min ålder verkar helt ha glömt eller förträngt den sociala oro som fanns i många av våra städer på t ex 60-talet. En del hände på 50-talet och annat följde med in på 70-talet.

Jag tar min utgångspunkt i en artikel i 21 augusti 2016. Artikeln beskriver brottsligheten i Gävle på 60-talet. Artikeln har rubriken ”Sveriges Chigago.” Några citat ur artikeln:

”En mörk kväll i november 1965 kastade sig fyra 17-åriga skolpojkar över en man på Nygatan i Gävle. De slog och sparkade honom tills han låg medvetslös på asfalten med svåra skallskador och ett förstört öga.”

”Under ett enda år, 1965, fick polisen i Gävle utreda 138 misshandelsfall, tolv våldtäkter och fjorton rån. Plus 25 kassaskåpskupper, 1 021 inbrott och 1 635 andra stölder. Samma år stals över 1 000 motorfordon. Orimligt höga siffror jämfört med Sverige i övrigt, det var nästan bara när det gällde snatterier som Gävle hamnade under riksgenomsnittet.I november 1965 kom ett desperat nödrop från polismästare Lennart Medin: Vi måste snabbt få mer personal, vi behöver trettio nya poliser! Får vi ingen hjälp kommer gangsterväldet att ta över helt och hållet.”

”Brotten blev flera och våldet grövre. Mest uppmärksammade blev kravallerna i Harnäs midsommaren 1966, då en ung polisman från Gävle överfölls av ett raggargäng från från Stockholm och fick skador för livet.”

”Buslivet i centrum var till stor del ett ungdomsproblem, där hade turistchefen rätt. Medelåldern för de som fälldes för misshandel i Gävle under de här åren låg på 23 år och flera av grabbarna tillhörde de raggargäng som tillbringade tre kvällar i veckan – onsdag, lördag, söndag – med att långsamt glida fram och tillbaka på Nygatan i vaggande amerikanare, sunkiga opel kapitäner eller mer folkliga småbilar. Totalt handlade det om kanske 100 fordon som cirkulerade runt på stadens paradgata timme efter timme, med tre-fyra ungdomar i varje. Passagerarna hällde ofta i sig en hel del alkohol och slagskämparna, både förövarna och offren, var ofta rejält berusade.”

”I Fredriksskans förekom också en omfattande prostitution. Enligt en uppgift från 1966 kände polisen till 200 flickor som besökte fartygen. Sexhandel var inte olagligt på den tiden men varje år omhändertog socialen omkring 30 flickor därute. Många var bara fjorton-femton år gamla, men ombord på båtarna hittade man också flickor som bara var tolv år. Gävles rykte som ”Sveriges Chicago” klingade av så småningom men ännu en bit in på sjuttiotalet låg staden högt upp i brottsstatistiken.”

Min avsikt med minnesbilderna från Gävle är inte att förringa det som händer i t ex Rinkeby, utan mer påminna mig själv och andra om, att händelserna i dag inte är historiskt unika. Att dagens händelser inte behöver ha sin grund i att ungdomarna har en annan kulturell bakgrund än vi andra. Från vilka kulturellt avvikande miljöer kom raggarungdomarna på 60-talet? Handlingarna stred mot allt ungdomarna då hade lärt sig precis på samma sätt, som sker i dag. Dagens stenkastande ungdomarna har inte fått det från hemmen, lika lite som gårdagens ungdomar.

Utan att ha forskat eller letat efter statistik, så tror jag, på goda grunder, att invandrare i Sverige är överrepresenterade som brottsoffer. I Rapport i dag såg jag en kvinna och en manlig affärsidkare som stod framför sin sönderslagna affärsrörelse. Kvinnan uttryckte sin ilska över att polisen inte skyddar dem. Jag personligen känner mer för de här människornas oro, som i en orolig social miljö försöker skapa sig en dräglig tillvaro, än med människors oro i Svågadalen, Hudiksvall, där, vad jag minns ca 20% av de röstberättigade röstade på SD. Deras oron får medierna grotta ner sig i.

Jag avstår!

Googla för allan del på raggarkravaller, då ser ni hur spridda och omfattande de var.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,