Förskola eller vårdnadsbidrag?

Är det någon som känner igen sig i debatten om förskolor och krav på vårdnadsbidrag? Ibland får jag en känsla av att en hyfsat stark föräldraopinion hävdar att socialdemokratin och feminister ser förskolor som ett självändamål och en önskan från staten att ta kontrollen över barnuppfostran från föräldrarna. Att hela utvecklingen med kvinnors förvärvsarbete och den åtföljande utbyggnaden av barnomsorgen skulle ha tvingats på kvinnorna. 

Jag var småbarnsförälder på 70-talet och minns hur vi demonstrerade under paroller som ”Ropen skalla daghem åt alla!” En alltmer pressad socialdemokrati fick backa och utbyggnaden accelererade tills vi nått en viss balans i dag. Jag kan definitivt inte påminna mig, att statsmakten gick i täten för utbyggnaden av barnomsorgen.

Vad var det då som drev utvecklingen? Jo, kvinnor började i allt högre utsträckning söka sig ut på arbetsmarkanden. (Jag råkade vid ett tillfälle säga att fler kvinnor började arbeta. Då var det inte nådigt att heta Leo. Jag fick mig en lektion, som jag aldrig glömmer. Nu vet jag, om jag inte visste det förr, att kvinnor i alla tider arbetat mer än män. Sanningen svider!) Utvecklingen var inte slumpartad. Dels behövde staten, landsting och kommuner alltfler anställda till en växande offentlig sektor, dels krävde kvinnorna lönearbete i jämställdhetens och frihetens namn. Behoven och kraven sammanföll. Kvinnorna fick anställning i den växande offentliga sektorn, men allt var inte frid och fröjd.

Frågan om barnen blev allt akutare. Var skulle de tillbringa den tid föräldrarna arbetade utanför hemmet? Uppfinningsrikedomen var stor och pressen på kvinnorna var enorm. Kravet på daghem bara växte och det fanns ingen väg tillbaka. Kvinnornas arbetstid kunde inte ersättas av någon annan grupp i samhället och kvinnorna hade ingen önskan att avstå från den frihet som uppnåtts. Familjerna var inte heller beredda att avstå från den standardökning som kvinnornas lönearbete inneburit. Vi hade kommit till en historisk punkt utan återvändo.

Staten hade två vägar att välja mellan, antingen en dramatisk minskning av barnafödandet eller skapa förutsättningar till en kombination av både föräldraskap och yrkesarbete. Genom en utbyggd barnomsorg och föräldraförsäkring skapades de förutsättningar som ledde till att Sverige hade högre födelsetal än t ex de flesta länder i Europa inklusive de katolska länderna .

 

Jag tror inte att de som bejakat utvecklingen behöver vara rädda för någon dramatisk återgång. För det är inte staten som ”tvingat” ut kvinnorna i arbetslivet, genom höga skatter eller vilken förklaring som kan tänkas användas, för att kunna ta kontrollen över barnen. Det är kvinnorna som kräver sin plats i arbetslivet, men samtidigt vill de inte avstå från föräldraskap. Det är också en kamp för männens rätt till ett aktivt föräldraskap, som vi män inte i någon högre utsträckning visar kvinnorna uppskattning för.

3 Responses to Förskola eller vårdnadsbidrag?

  1. Vicke skriver:

    Men det var även pengarna som inte räckte till längre, när jag var liten klarade dom av att leva på en lön, men det gick inte sedan! Sköt nu om dig och ha en härlig dag!
    Vicke
    http://www.vicke.be/min_blogg.htm

  2. Alter Ego skriver:

    Det där kan man nog se på flera sätt tycker jag. Klart att kvinnorna också vill komma ut och tjäna pengar, skaffa sig pension etc. Hemmafrun har alltid ‘arbetat’ gratis.
    Men jag tror fler skulle vara hemma med barnen om de fick ett föräldrabidrag som det gick att leva på för idag kan man inte överleva på en lön. Men å andra sidan varför ska staten betala för att man skaffar barn.

    Tror vi snurrat in oss i ett bidragsberoende som inte går att ta sig ur, dessutom är skatterna så höga på allting att man måste arbeta för att överleva.

    —-
    Som svar på din fråga..
    Det enda du behöver göra är att gå till Panel/blogg-surfer. För varje namn/blogg du lagt till så finns ett litet X framför bloggen. Klicka på det så skall bloggenvänne försvinna.

  3. LeoH skriver:

    Det är många ensamstående, mest kvinnor, med barn som får överleva på en lön. Fick en bra argumentation på ett möte om jämställdhet inom Metall i Västerås på 80-talet. Boel carlsson från förbundet fick just frågan: ”Förr kunde en familj leva på en lön. Varför kan vi göra det idag?” Boel Carlsson svarade: ”Jodå, det går att leva på en lön. Byt ut tre/fyrarummaren till en tvårums lägenhet. Skippa bilen. Cykla på semestern. Kasta ut diskmaskinen + en del andra prylar och du ska se att du kan försörja fru och barn på en lön.”

    Tack för hjälpen! Nu väntar jag bara på svar på mina andra frågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: