Kristen eller humanist – vad skiljer?

Har under några dagar läst, men också deltagit med gott humör i en diskussion på folkbildningsnätet kring existentiella frågor. Diskussionerna, för det är diskussioner och inga samtal, har fått mig att fundera. Varför blir motsättningarna så stora, att de inte verkar gå att överbrygga mellan mig och humanister av skilda slag, när jag hävdar ståndpunkter som kristen, än när jag säger samma saker, t ex som socialdemokrat. Ibland får jag känslan att jag blir betraktad som en halvfascistoid högerkristen Bushanhängare, troligtvis också tillråga på allt, anhängare av anfallet på Irak.

För att inte göra inlägget för långt ska jag bara skärskåda en värdering som jag som kristen delar med de flesta humanister: Människans lika värde, oavsett bakgrund, hälsa eller intellektuell förmåga. Jag tror inte att jag mött någon humanist, och det är många genom åren, som förnekat att alla människor har lika värde. Det torde vara ett fullständigt okontroversiellt påstående från min sida.

Hur har den värderingen uppstått? Kan vi med hjälp av vetenskapen leda påståendet till bevis? Vad jag kan förstå, får vi ingen hjälp av vetenskapen. Människan är tydligen inte en varelse, som är helt styrd av naturliga drifter, utan har förmåga till empati långt utanför sin allra närmsta krets. Kan bygga samhällen baserad på stora klasskillnader, förtryck och utsugning, men också skapa sig föreställningar om ett annorlunda samhälle. Inte bara föreställningar, utan värderingar som är så starka att många är beredda att dö för sina övertygelsers skull. Filosofer har grubblat genom årtusenden kring frågan om människans natur. Vad skiljer oss från de övriga djuren? Den större hjärnan, javisst, den har förmåga att minnas och dra slutsatser av erfarenheter, men varför är slutsatserna så olika hos olika individer och grupper? Vår talförmåga, javisst, men varför utrycker vi inte gemensamma värderingar i vårt tal? Och om vi gör det, varför lever vi inte efter de uttalade värderingarna? Vår förmåga att tillverka verktyg? Javisst, men varför arbetar en del med verktygen och andra får vinsten? Frågorna är många och filosoferna har många svar, men längre än till antaganden och tro kommer de inte.

Som sagt, vetenskapen är inte till stor hjälp. Den har gett mänskligheten stora och omvälvande kunskaper. Vår kunskap om tillvarons minsta beståndsdelar, universum och naturen är enorma och bara växer lavinartat varje dag. Ibland till gagn, ibland till förfång. Men de stora livsfrågorna kan de inte svara på. Vi vet ända till den första celldelningen hur ett barn blir till. Men vad gör att det lilla barnet redan från födelsen har lika värde med alla andra barn i världen? Där kan varken humanisten eller den kristne få någon hjälp från vetenskapen. Både humanisten och den kristne får lita till att tron på människans lika värde är sant och visst. Den existerar inte i sinnevärlden, allt vi ser i världen i dag talar mot värderingen. Den kan inte vetenskapligt bevisas.

Jag personligen har hamnat i förklaringen, att det är Gud som gett oss budet om människans lika värde. Humanisten har andra förklaringsmodeller. Nu till den stora frågan, är skiljelinjen så stor att den inte kan överbryggas? Jag för min del anser det viktigare att vi gemensamt koncentrerar oss på att slåss för människovärdet och har stillsamma, vänskapliga samtal i all gemytlighet om tro vid sidan om.

6 Responses to Kristen eller humanist – vad skiljer?

  1. Vicke skriver:

    Jag håller med dig i din slutklämm! Sköt nu om dig och ha en härlig dag!
    Vicke
    http://www.vicke.be/min_blogg.htm

  2. kyrksyster skriver:

    Människans förmåga att göra moraliska val skiljer henne från djuren. Men ett foster kan ju inte det. Ändå värnar vi fostret, det nyfödda barnet, den gravt funktionshindrade… de dementa…

    Men det är inte självklart för alla att värna dessa skyddslösa och maktlösa. Det var inte självklart i antiken, inte i forntidens Norden heller.

    Inte i Nazi-Tyskland, förmodligen inte i Stalins Sovjet…

    Och det finns tendenser idag att avhumanisera det svaga. Det finns alltid… i alla tider…

    Men det är viktigt att hålla människovärdet högt!

  3. LeoH skriver:

    Där pekar du på en svaghet i mitt resonemang, Kyrksyster. Gud är evig, men de som sätter människan i fullständigt centrum tenderar ofta att fara vilse och se kortsiktigt.

  4. ilse-marie skriver:

    Instämmer helt i dina sista rader i bloggen. Det viktigaste måste vara åt vilket håll vi strävar. Vad man kallar sig eller tror (gud eller …) på borde egentligen vara av sekundär betydelse.

  5. […] det en grund för samtal? För en tid sedan skrev jag ett inlägg under rubriken Kristen eller humanist – vad skiljer? Det kom inte många svar och det var väl inte väntat heller.  Det är ju svårt att slå sig […]

  6. Kari skriver:

    Håller fullständigt med dej i ditt resonemang,särskilt slutet. Jag skulle aldrig i livet försöka pracka på någon annan min tro,men om vederbörande frågar så svarar jag. Humanister är som ordet betyder just storartade,varmhjärtade MÄNNISKOÄLSKARE ,filantroper kanske man kan säga, och dem ska man vårda ömt,de tror på oss. De tror på människan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: