Äktenskap är inte biologi!

Torbjörn Fälldin har tillsammans med andra klivit in i debatten om könsneutral äktenskapslagstiftning. Åsikterna mot förslaget är i sig inte originella, vi har läst och hört dem förut. Det som fick mig att lyfta på ögonbrynet var att Torbjörn Fälldin går in och så klart markerar sin uppfattning. Det känns nog lite besvärande för Centerpartiet, men säga vad man vill om Fälldin, men inte räds han att säga vad han anser i en för honom viktig fråga.

Nå, får vi några nya argument att fundera över i debattartikeln? Nej, inga direkt nya argument, möjligen är hänvisningen till en fransk utredning, som i sin tur hänvisar till FN:s barnkonvention, någonting nytt. Tyvärr finns ingen hänvisning till utredningen och det kanske inte heller behövs. Jag kan ändå inte läsa franska. I övrigt för artikeln fram kända ståndpunkter.

Artikelförfattarna hävdar att det är: ”Ett biologiskt faktum att homoäktenskap är fel.” Varje gång jag hör eller läser det påståendet kommer jag att tänka på Ny Demokratis John Bouvins argumentation mot partnerskapslagen i riksdagen. Med obscena gester beskrev Bouvin hur fel det var att tänka sig homosexuella förhållanden. Två knutna händer mot varandra –  gick inte! Två pekfingar mot varandra – gick inte!Men se en knuten hand och ett pekfinger, då funkade det! Jag tror säkert att en del av artikelskribenterna t o m sett Bouvins argumentation på plats. Jag har bara sett den i TV. Det biologiska argumentet har ingen logisk bärighet. Äktenskapet idag är i första hand en relation och inte en institution inom vars ram reproduktionen sker. Jag vet inte hur många vigslar, både kyrkliga och borgerliga, jag deltagit i och läst om, där de egna barnen är gulliga brudnäbbar.

När artikelförfattarna citerar den franska utredningen som tydligen hävdar: ”Äktenskapet som institution anses ha egenskaper som, med hänsyn till barnets bästa, legitimerar att det bevaras intakt i rättsligt avseende. Man framhåller exempelvis att äktenskapet ‘inte bara är ett kontraktsmässigt erkännande av kärleken mellan två personer. Det är ett förpliktande ramverk av rättigheter och skyldigheter som är utformat för att kunna ta emot ett barn och ge det en harmonisk uppväxt”. Det låter sig sägas, om vi totalt bortser från realiteter. För en stor andel av barnen i vår del av världen (vet inte hur statistiken ser ut i t ex Indien) lever inte i det äktenskap där de en gång blev födda. Äktenskapet är inte det trygga ramverk för barnen, som artikelförfattarna hävdar. Det nuvarande äktenskapspraxis är inte så monogamt, som idealet vill hävda.

Jag är övertygad om att när två människor gifter sig eller enbart ”flyttar ihop” gör det i den fasta övertygelsen, att det ska hålla livet ut. Många får uppleva hur drömmen kraschar och då gäller det att ge barnen en så trygg uppväxt som det överhuvudtaget är möjligt. Inte på grund av äktenskapslöftet, utan på grund av det moraliska ansvaret för barnen. Föräldraansvaret upphör inte när vi går in i nya förhållanden, ansvaret är livslångt och helt oberoende av äktenskap.

Jag kan inte se hur barnens situation skulle försämras om staten beslutar sig för en könsneutral äktenskapslagstiftning. Barnens rätt och föräldrarnas skyldigheter kan inte garanteras av det monogama äktenskapet mellan man och kvinna. Dagens äktenskap har inte den rollen. Barnens rätt måste garanteras på annat sätt.

Det finns teologiska förklaringar till att förbehålla begreppet äktenskap för förhållandet mellan man och kvinna. Jag har hört många goda argument för den ståndpunkten både av präster och av lekfolk. Många kan tänka sig att samtycka till en juridiskt bindade vigselakt för samkönande par, bara det inte kallas för äktenskap. Jag har i ett tidigare inlägg visat att den ståndpunkten bara leder till en återvändsgränd. Jag tror inte att det är begreppet äktenskap som är problemet, utan synen på homosexuellas rätt till en kyrklig välsignelse över sitt förhållande.

7 Responses to Äktenskap är inte biologi!

  1. Vicke skriver:

    Ja, barnens rätt måste man fixa på ett annat sätt! Jag hoppas att du får en underbar helg nu och sköt om dig.
    Vicke
    http://www.vicke.be/min_blogg.htm

  2. Man kan fortfarande ha en kristen syn på äktenskapet i den meningen att ska man bo ihop så ska man be om Guds välsignelse (=gifta sig). Oavsett kön, om man tror på samkönade äktenskap.

    Att ickekristna inte gifter sig kyrkligt tycker jag är helt ok, varför skulle de, egentligen?
    Att bryta upp från ett äktenskap är givetvis lika svårt som att bryta upp från ett samboförhållande.
    Och ansvaret för gemensamma barn kvarstår, precis som du säger, Leo, det försvinner aldrig.

    Jag har en ganska virrig fundering över vad som är ett traditionellt äktenskap på min blogg, om någon orkar läsa
    http://monicaolssonkolkman.blogspot.com/2007/06/vad-r-ett-traditionellt-ktenskap.html

  3. kristin skriver:

    Har inte läst artikeln ännu men känner igen argumenten och förstår hur du tänker… och det här med äktenskap för barnens bästa… nja en fasad kanske där man ska tro att barnen har det bra, vilket de ju inte alltid har bara på grund av att föräldrarna är gifta. Och många gånger gör denna fasad att det är svårare att komma åt problemen.

    Vad jag ofta funderar på i det här är – Varför, man gifter sig i kyrkan för det är ju inte alltför ofta det sker för att man vill följa Guds ord, eller ens är troende. Och varför det är så viktigt för homosexuella att få göra det – av samma skäl och varför det är viktigt för dom att exv få kyssas o hångla på restauranger ?! (något som man väl oavsett sexuell läggning inte gör av hänsyn för sin omgivning)
    En hel del är provokativt, där man egentligen är ute efter bekräftelse/erkännande, kanske till o med så för att övertyga sig själv? Om vad? Ett berättigande som man av någon anledning inte kan ge sig själv.

    Kanske Teresa av Avila och Johannes av Korset har rätt i sina tankar om hur vi alla blir Kristi brudar den dag vi förenas med honom… Att det är “äktenskapet”

  4. LeoH skriver:

    Det var en intressant tanke kring Teresa av Avila och Johannes av Korset. Det är ju inte helt orimligt att ett sådant äktenskap är instiftat i himlen och det ska ingen människa försöka splittra.

    Nog för att jag varit på en del krogar i mina dar, men jag kan inte direkt påminna mig att jag upplevt anmärkningsvärt mycket av hångel och kyssar av samkönande par.

    Jag tror inte att majoriteten av homosexuella önskar gifta sig i Kyrkan, men de som är djupt kristna önskar det säkert.

    Själv är jag gift för andra gången. Ingen gång har jag gift mig i Kyrkan.

  5. Leo!
    Nu blir jag så där himla nyfiken, och det är en personlig fråga,(alla som här läst min blogg ordentligt vet att jag har skrivit en hel del om den kyrkliga vigselrättens vara eller icke vara):
    Varför har du inte gift dig i kyrkan?

    (Lika berättigad fråga som att fråga en ickekyrklig varför han/hon gifter sig i kyrkan och inte borgerligt.)

  6. LeoH skriver:

    När jag gifte mig första gången 1971 var jag arg på kyrkan, men också på många plan likgiltig. Jag och min blivande fru lämnade kyrkan nånstans i den vevan. Den enkla anledningen att jag ändå gifte mig, var rent juridisk. Det underlättade vid vårdnadsfrågor om man var gift.
    När jag sen gifte mig andra gången 1989 var jag fortfarande inte medlem i någon kyrka och tänkte inte ens tanken att gifta mig kyrkligt.

  7. Leo, då var du ju faktiskt ett undantag från regeln, att det flesta gifter sig i kyrkan, oavsett vad de tror på.
    Jag tycker du gjorde rätt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: