Demokratiskt sanktionerad barnmisshandel.

Kronprinsessan Viktoria har fyllt 30 år och i samband med födelsedagen ventilerades i pressen en rad frågor bl. a påpekades det att Viktoria inte omfattades av den för övriga medborgare självklara religionsfriheten. Viktoria och jag tillhör samma kyrka. Jag av fri vilja. Viktoria av tvång. Självklart är det ett demokratiskt sanktionerat övergrepp mot Viktorias mänskliga rättigheter.

Trots insikten, är jag ändå inte upprörd över att Viktoria inte får välja religionstillhörighet eller välja bort om hon så önskar. Jag anser att den frågan är en petitess, när jag tänker på att Viktoria inte haft möjlighet att välja livsväg. Hon har aldrig fått uppleva hur släktingar och vänner till familjen frågat: ”Vad vill du bli när du blir stor?” Hon har aldrig fått svara, som andra barn: Jag ska bli polis, brandsoldat, sjuksköterska, läkare eller rent av sopåkare och få köra en stor lastbil. Viktoria har inte haft rätten att vara ett drömmande barn, där framtiden står öppen för drömmar och visioner. Viktoria har fått svara: ”Jag ska bli drottning, när pappa dör!”

Det Viktoria blivit utsatt för, är avancerad barnmisshandel. Behandlingen av Viktoria bryter mot alla, av Sverige undertecknade, konventioner om mänskliga rättigheter. Viktoria har inte haft friheten att utvecklas efter sina egna önskemål och anlag. Misshandeln kommer också att fortgå. Alla förväntar sig att Viktoria skall få barn, som också skall utsättas för samma misshandel som Viktoria utsattes för.

 Nu hör jag motargumenten, att den överväldigande majoriteten av svenska folket stöder monarkin. Jag tror också att monarkin har ett stort stöd i befolkningen, men den moraliska frågan måste ändå ställas och gärna också besvaras. Med vilken rätt kan en befolkning demokratiskt besluta om att utsätta ett bestämt barn för misshandel?

9 Responses to Demokratiskt sanktionerad barnmisshandel.

  1. Vicke skriver:

    Det är en synvinkel som jag inte har tänkt på och jag är ju för monarkin. Med vilken rätt gör vi så mot kungabarnen?
    Vicke

  2. Johan Stenberg skriver:

    Leder mig osökt in på frågan om barndop. Det är ju inte bara Victoria som föddes in i Svenska kyrkan, det gör nästan alla svenska barn. Övriga barn har möjligheten att lämna detta trossamfund när de blir myndiga, men i övrigt är skillnaden ganska liten. Barndop=barnmisshandel? Tänk om man skulle födas in i ett politiskt parti!?

    Jag är inte heller monarkist, verkligen inte. Men så länge de själva insisterar på att få finnas kvar så kan de väl få vara det då. Sannoliketen att Victoria (1) får barn som (2) inte abdikerar tycks mig ganska liten. Alternativet (president) tycks mig bättre, men väldigt osvenskt. Kanske kan talmannen bli statschef så slipper vi både kung och president.

  3. LeoH skriver:

    Barndop contra vuxendop är, åtminstone för mig, en annan fråga. Inte oviktig, den bör diskuteras. Ska barndopet bara bli en sed eller ska den vara ett reellt dop? Jag blev döpt som barn, men kunde, i motsats till Victoria, lämna kyrkan och givetvis också komma tillbaka efter 20 år. Victoria, hon får inte, enligt lag, lämna Svenska Kyrkan.
    När det gäller monarkins vara eller inte vara, då kan vi inte gå på kungens eller en vuxen kronprinsessas önskningar eller vilja. De har blivit hårt fostrade att acceptera sin roll. Det verkar som om kronprinsessan är beredd att utsätta ett kommande barn för samma misshandel som hon själv genomgått. Föräldrar vet inte alltid bäst och det är som sagt moraliskt tvivelaktigt att vi i ”demokratisk ordning” godkänner misshandeln.

  4. nologo skriver:

    Mycket intressant synvinkel!
    Hur man än vänder och vrider på ”saker” så kommer någon sida bak …

    Något liknande förkom även i gamla bondehemman tidigare. Det togs för givet att äldste sonen skulle ta över hemmanet. Idag förväntas att sönerna ska ta över familjeföretaget osv.
    Föräldrar har väl i alla tider fostrat sina barn i sin egen anda, efter sina egna värderingar och övertygelser. Vi har då med andra ord ‘misshandlat’ dem in i stigar de inte kunnat värja sig ifrån. Skolan har proppat dem fulla med sanningar som stat och regering bestämt, dvs inte direkt ljugit men utelämnat obekväma sanningar.

    Hmm… detta tål att funderas över. Tur att man inte har något ädlare blod i sina ådror.

  5. kaxiga Z skriver:

    Nja, misshandel är väl att ta i. Hon MÅSTE inte ha denna makt. Hon kan abdikera om hon inte vill tillhöra Svenksa Kyrkan
    (Hon riskerar inte liv och lem som drottning Kristina gjorde på 1600-talet).
    Hon har MINST två personer som kan kandidera till tronen (hennes syskon).

    Makt och rikedom förpliktigar inte EGENTLIGEN. Vi är bara så rädda att mist den , vi människor så vi TROR att vi är låsta.

    Det är vi inte.
    Det är bara att säga nej till lyxlivet om man vill

  6. LeoH skriver:

    Kul att du visar på kompliciteten i mitt resonemang nologo. Jag är fullt medveten om att det är många barn som till stora delar är i samma situation som Victoria. Har varit ungdomsledare i fotboll och sett förskräckande exempel på främst pappor som driver sina barn. Det som till viss del skiljer Victoria från andra barn som drivs av sina familjer och traditioner är att i Victorias fall är hela folket en pådrivande och förvantansfull kraft. Håller med dig – det är verkligen skönt att inte ha något ädlare blod i sina ådror.

    Visst, kaxiga Z, kan Victoria abdikera, men min poäng är att barn som hårt drivs i en viss riktning till slut accepterar rollen som en följd av sin egen fria vilja. Det enda som kan få slut på företeelsen är att folket inser att det inte kan fortgå. Kungahuset kan inte slå sig ur situationen.

  7. Vicke skriver:

    Hoppas att det är bra med dig!
    Vicke

  8. […] om detta. Det är ändå bara bisaker av mindre betydelse. Den 19 juli 2007 skrev jag ett inlägg: “Demokratiskt sanktionerad barnmisshandel.” Inläggets bärande fråga var: Med vilken rätt kan en befolkning demokratiskt besluta om att […]

  9. LeoH skriver:

    Reblogga detta på Tankar i natten och kommenterade:

    I dag när nyheterna basunerar ut födelsen av en prins, är det kanske inte konstigt att jag återigen påminner mig ett blogginlägg från juli 2007. Inlägget är väl ingen litterär höjdare, men jag står fortfarande för innehållet och funderingen om demokratin inte borde ha sina gränser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: