Sommartankar.

Somrar för mig innebär oftast en period av intellektuell lättja. Jag läser inte böcker, ser bara nyheterna på TV. Åker runt på olika spelkvällar och stämmor och lyssnar på lokala spelmän. Finns nästan inget som är vackrare än ett samstämt dragspel och fiol. Då är det sommar! Sommaren är också, för er som kanske inte visste det, slut efter Bjuråkersstämman den tredje helgen i juli. Nu är det bara att invänta julen!

Mitt i detta skamlösa degande, låter jag tankarna bara vandra. Ibland fastnar jag i något, som jag kan fundera över i flera dagar, men oftast fastnar inte tanken, utan bara fladdrar iväg. Det är faktiskt riktigt skönt.

I sommar har jag flera gånger fastnat i funderingar kring många kristnas dåliga självkänsla inför naturvetenskapen. Jag får ofta känslan att vi låter oss steg för steg drivas från den ena försvarsmuren efter den andra, så att den kristna tron till slut riskerar att hamna i tillvarons ytterkant, istället för i dess absoluta mitt.

En bakgrund till att tanken fastnade i funderingar kring vetenskap och kristen tro, är säkert vinterns och vårens idoga tittande på God Channel och Kanal 10 på Viasat. Mycket ofta kunde jag följa stora massmöten med någon känd pastor som massbotade människor. Som kristen tror jag självfallet på möjligheten att med hjälp av förbön och den heliga anden bota sjukdomar. Där ligger ingen svårighet för mig. Däremot blir jag något brydd över att vi då talar om under och tar det som Gudsbevis. Jag frågar mig – är det inget under när en läkare botar? Är den heliga anden inte närvarande på sjukhus?

För 8 år sedan genomgick jag, efter några plågsamma år, en bypass-operation. En, för mig, häftig operation. Bröstbenet skärs upp. Hjärtat kyls ner och står still, nya kärl sys fast. Operationen gjordes en torsdagseftermiddag. Under fredagen fördes jag tillbaka till min sal och på lördagsmorgon fick jag lära mig hur jag skulle vältra mig ur sängen, utan att det gjorde alltför ont i bröstbenet. Sen gick jag runt på avdelningens korridorer och kände att jag kan kunde hoppa över mindre hus! För mig var det ett Guds under, som jag hade all anledning att tacka för. Inte förminskades undrets kvalité för att det var en läkare, som utförde operationen.

En ytterligare tanketråd, som jag påminde mig i somras är en lekmannapredikan jag skulle hålla i Bjuråkers kyrka för ett par år sedan. Det ville sig så väl att ett barn döptes under Gudstjänsten. Jag kunde inte avhålla mig från en spontan betraktelse som inledning på min predikan. Jag sa ungefär så här: Vi vet hur ett barn blir till. Från befruktningsögonblicket och den första celldelningen. Vi har sett helt underbara bilder på processen. Och ändå, trots all vår kunskap eller kanske tack vare kunskapen, upplever vi, att vi är delaktiga i ett stort under vid varje barns födelse. Gud skapar nytt inför våra ögon!

Jag avstår från flera exempel på tanketrådar i frågan. Jag kunde i och för sig ha nöjt mig med att hävda: Naturvetenskapen motbevisar inte Guds existens! Naturvetenskapen förstärker, åtminstone hos mig, insikten om Guds storhet. Att inte alla naturvetare håller med har ingen betydelse. Den heliga Anden kallar vem hon vill till tjänst, även naturvetare!

9 Responses to Sommartankar.

  1. Ika skriver:

    Mycket intressanta tankar, det känns som om de nuddar vid tankar jag själv tänkt många gånger. Just det här med nytt liv fascineras jag mycket av – dels det nya livet i sig, dels det faktum att miraklet i det nya livet egentligen aldrig tycks sluta beröra. Ett frö som gror, ett nyfött barn, en nyfödd liten kalv på vingliga ben. Sedan hjälper det inte att man har läst sina biologiböcker, sedan hjälper det inte att man vet att detta är nödvändigt för livets fortlevnad, att det är en naturlig process – undret blir inte mindre för det, snarare tvärtom.

  2. kristin skriver:

    Härligt att få läsa om din lättjefulla tillvaro, precis så ska sommaren och kanske hela livet levas… Åsså lite dragspel och fiol, helt underbart!
    Det här med under ja, så visst är det ett under att få hjärtat lagat, och jag ser som du att läkare är verktyg precis som vi alla bidrar med olika skickligheter (Guds gåvor) för att hjälpa andra. Ibland bara genom att finnas till.

    Har också haft en sommar-tanketråd som jag måste berätta om nu när det var så jättelänge sen vi hade kontakt… En mycket gammal tant gav mej den bästa motivationen till varför man ska läsa böcker. Och det är för att ”många människor har så vackra tankar” sa hon, såna som man ju inte får veta på annat sätt.

    Tänkte på det nu när jag tittat in i bloggvärlden igen efter långt uppehåll. Ibland känns det meningslöst att skriva och läsa… men egentligen har ju tanten rätt. För det som vi läser här hos varann skulle nog inte gå att få veta på annat sätt. Mycket av det vi skriver skulle inte bli sagt även om vi träffades dagligen.

    Ska plocka vinbär ikväll. Det är nåt speciellt att få förvara sommaren på burkar i skafferiet. Tänk en klick svartvinbärsgelé på skoporna en ruggig vinterkväll, det är lite av ett själsligt under att smaka. Eller läsa sparade Sommartankar på bloggen!

  3. LeoH skriver:

    Den gamla tanten har fullständigt rätt. Vi har plockat våra svarta vinbär. Vi gör inte nått så nyttigt som gelé. Vi brygger vin!

  4. LeoH skriver:

    Upptäcker att jag inte svarat dig Ika. Jag är fullständigt okunnig i allt vad naturkunskap är. Det kanske är därför jag med en så stor förundran ser Guds storhet i alla rapporter jag läser. Lite hjälp har jag väl också haft av Paul Davies ”I huvudet på Gud. Den vetenskapliga grunden för en lagbunden värld.”

  5. Johan Stenberg skriver:

    Jag önskar att jag också kunde jubla över naturvetenskapen – men jag är ganska skeptisk… Ett problem är att kristna naturvetare ofta är så dualistiska (inkl jag själv). Vi lever i en tankevärld på jobbet och en annan tankevärld när vi kommer hem. Jag hävdar att nutida vetenskap är antikristlig – den utesluter per definition Gud ur alla modeller. Naturalismens startpunkt är alltså att Gud inte får vara med – och då kan inte heller slutpunkten bli något annat.

    Naturvetenskapet kan göra mycket gott för oss, men i sig själv är den inte god. Den är ett arbetsredskap, ett hjälpmedel. Den kräver sin tolkning, precis som Bibeln…

  6. Johan Stenberg skriver:

    Jag ändrar min sista mening. ”Den kräver SITT SAMMANHANG, precis som Bibeln…”

  7. LeoH skriver:

    Jag är inte naturvetare som du, men förstår inte varför din tankevärld behöver vara dualistisk, när du forskar i naturen. Jag ser inte heller varför dagens vetenskap skulle vara mer antikristlig än den på medeltiden europeiska, då de flesta vetenskapen dominerades av kristna, judar eller muslimer.
    Vetenskapen är varken god eller ond, utan det är hur vi använder den och vilket sammanhang som avgör. Inte vilken tro t ex läkaren har. Vetenskapliga ”sanningar” kan också basera sig på ideologi, kristen eller ateistitisk, vilket kan leda vilse i bägge fallen.

  8. Johan Stenberg skriver:

    @ Leo. Som kristen lever jag i föreställningen att Gud existerar – men när man forskar så får inte Gud, eller något övernaturligt, vara en del av vare sig frågan (hypotesen) eller svaret. Gud existerar inte – och får inte existera – i naturvetenskapen. Därför kan man som kristen inte köpa den naturalistiska världsbilden, eftersom den alltid definierar bort Gud.

    Ofta hör man att ”forskarna har bevisat att…”. – Det betyder bara att utifrån den naturalistiska världsbilden är det mycket troligt att…”. Men vad som är troligt eller inte troligt beror ju på vilken världsbild du har! Som kristen måste man alltså tänka noga efter innan man bygger sin världsuppfattning på naturvetenskapliga rön.

  9. LeoH skriver:

    Det finns en risk att vi talar förbi varandra. Historiskt vet vi ju också fqrorna med att bygga världsuppfattning på kristen grund. Att jorden var rund, att jorden snurrade runt solen och inte tvärtom, bröt på sin tid mot en kristen världsuppfattning. Oavsett om de forskare som kom fram till resultatet trodde på Gud eller inte, var de närmare sanningen än kyrkans dogmer. Kyrkan baserade sin fysikaliska världsuppfattning på en ideologi, som visade sig vara falsk, som ideologier oftast är.
    Det viktiga för mig är att den kristna tron inte kullkastades av den nya fysikaliska världsbilden. Tvärtom den uppenbarade en ännu större Gud.
    Fortfarande är det för mig ett stort under och värd all tacksamhet mot Gud att den vetenskapliga läkekonsten botade mig från min hjärtåkomma. Kunskapen kom från Gud. Jag tror, utan att ha hört någon teologisk förklaring, att de kyrkor som bygger sjukhus, genomför vaccinationsprogram eller sprider kunskap om renlighet, etc, ser på vetenskapen som jag, det är en gåva från Gud. Att vi människor ofta använder oss kunskapen på ett tvetydigt sätt, är en av de djupa sanningarna bakom myten om kunskapens träd. Utan den tvetydigheten skulle Gud inte behövt bli människa och dö på korset för att visa oss hur vi ska bli sanna människor.
    Om det är det du försöker säga mig, då är vi fullt överens.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: