Vad ska man säga?

Har nu vid ett antal tillfällen läst om senator Craig i pressen. Senast idag finns en artikel i SvD som behandlar fallet med den kände homofoben, som ertappats med att söka snabbsex på en toalett. Måste till min skam erkänna, att den första känslan jag kände, var en oförgrumlad skadeglädje!

Nu har det ju gått en tid och jag har sansat mig. Självklart bör han avgå från sina politiska uppdrag, men det är en fråga mellan honom och hans väljare. Idag ser jag mer ett tragiskt människoöde framför mig, när jag läser om ”skandalen.”

Jag ser tragiken i att behöva ägna, kanske ett helt liv, åt att dölja, ljuga och förneka. Att växa upp i en religiös eller med all säkerhet en social miljö där homosexualitet ses som något moraliskt förkastligt och samtidigt känna denna skamliga och förkastliga dragning. Att behöva ljuga, att behöva söka sexuell tillfredsställelse på offentliga toaletter eller på sjaskiga motell med prostituerade. Och hela tiden skräcken att bli avslöjad! Det var inte för länge sen en verklighet för många homosexuella i Sverige. Att ”knacka bög” var vanligt förekommande. Den stackarn kunde ju inte anmäla. Hur skulle han förklara att han följt en vacker ung man in i ett mörkt buskage?

Jag kan förstå den känsla av synd och skam senator Craig måste ha känt efter varje sådan händelse. Behovet av att utåt visa en fasad av ”oförvitlighet” är naturligt. Att också i handling visa att ”jag minsann inte är en av dom!” är också naturligt. Att Craig i sin politiska gärning, konsekvent bekämpat alla förslag som erkänner homosexuellas mänskliga rättigheter, är också följdriktigt. Det är egentligen märkvärdigare, att han kunnat bli återvald med en sådan fientlig inställning till homosexuella, än att han måste avgå för att det visat sig att han är homosexuell.

Jag hoppas att Craig har en god själasörjare, som kan övertyga honom om att homosexualitet inte är synd. I vart fall inte större än någon annan synd han med säkerhet har begått under ett långt politiskt liv. Att alla pastorer hädar, som likt pastor Phelps, hävdar att Gud hatar bögar.

5 Responses to Vad ska man säga?

  1. ilse-marie skriver:

    Visst är det synd om karln! Förmodligen måste han hela livet ha försökt övertyga sig själv och andra att han är ”normal”. Skrämmande att det ska behöva vara på det viset. Det är ju ändå bara en fråga om kärlek 😉

  2. LeoH skriver:

    Du har så enormt rätt, ilse-marie!

  3. Peter Green skriver:

    Jovisst, men man får faktiskt inte glädja sig över att någon faller så djupt. Det största problemet med honom var nog inte i första hand att han var en ”homofob”, vilket han säkert var dessvärre (och det tycker nog vissa att jag är också), utan hans extrema maktambitioner. Snubben är väl det perfekta exemplet på att se stickan i sin broders öga istället för bjälken i sitt eget. Jag har ju också växt upp i ett kristet hem och lärt mig en del av det som Senatorn i fråga också fick med sig, men på mig funkade det. Jag försöker ge mina barn en liknande uppfostran, men utan pekpinnar och ”straff”. Domen tillhör Gud och inte oss människor. Det borde även Craig ha tänkt på innan han började dela ut domar hit och dit.

    Det generella problemet är som alltid att vi mist kontakten med Gud. Och eftersom jag tillhör en kyrka som inte tror på dödsbäddskonversioner så kan man bara konstatera att Senator Craig har mycket att jobba med. Men han är inte en större syndare än vi andra, och det är inte heller homosexuella, trots mina åsikter i fråga om till exempel könsneutrala ”äktenskap”.

  4. LeoH skriver:

    Det finns, vad jag förstår, fruktansvärda kristna miljöer i USA. Vissa pastorer och församlingar passerar gränsen för i någon egentlig mening vara kristna. Jag tänker bl. a på pastor Phelps församling. De hävdar ju på fullt allvar att Gud har bögar. Oavsett om homosexualitet är en synd eller inte, så hatar Gud aldrig syndaren.
    Jaf anser det ytterst anmärkningsvärt att det finns väljare som skapar förutsättningar för sådana maktambitioner som Craig drevs av.

  5. Peter Green skriver:

    Det har du rätt i! Jag förstår inte heller den dynamik som ger sådana som Craig livsluft. De så kallade ”megakyrkor” som växer fram i USA föder en slags massmentalitet som gör att folk slutar tänka själva för att istället följa sina ledare. Mainstreamlutherdomen håller på att förlora sitt kontemplativa arv. Tänk vilken skillnad det är mellan Bo Giertz och en sådan som Phelps. I min lilla kyrka menar vi dessutom att man inte kan tvinga på någon sin tro eftersom tro måste komma inifrån för att vara äkta. Ibland går det dock för långt i min kyrka eftersom vi i princip inte missionerar utan väntar på att Guds försyn ska leda människor till oss. Det tråkiga är att kontemplativa kyrkor förlorar terräng idag.

    Gud hatar för övrigt ingen, eftersom Gud är kärlek.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: