Vad är orsak och vad är verkan?

Fredrik Sidenvall har skrivit en ledare, Sekulariseringen och konsten,  i Kyrka & Folk. Ledaren är daterad den 23 augusti, men som vanligt går det inte att kritiskt kasta sig över något Sidenvall skrivit. Det kräver ett antal dagar av reflektion och mycket eftertanke.

Ansatsen i artikeln är högt lagd: ”Sekulariseringen, avkristningen, av Sveriges folk, är en verklighet som inte låter sig förnekas. Den allvarligaste följden av den visar sig först i evigheten där omvändelsens möjlighet inte längre skänkes. Men också här i tiden får människors tilltagande främlingskap för Gud och Hans kyrka följder för den enskilde, för samhällsliv och familjeliv. Sociologer och etnologer som jämför statistik mellan de mer sekulariserade regionerna i Sverige med det s k Bibelbältet i mellersta Götaland, kan se att kriminalitet, skilsmässor och aborter är lägre där kristendomen är starkare.”

Fredrik Sidenvall kan ha rätt, men varför får jag känslan av att han lägger skulden på någon annan än den kyrkliga tradition han själv tillhör? Visst, det måste väl i ärlighetens namn erkännas att vi alla står där ensamna och nakna inför vår domare, då ingen omvändelse är möjlig. I den meningen kan jag inte frånsäga mig mitt ansvar. Det har nog Sidenvall rätt i, det kan rakt av inte förnekas.

Det vi däremot kan samtala om är kyrkans ansvar för att vi hamnat i den situation som Sidenvall så hårt kritiserar. För sekulariseringen eller avkristningen om nu den beteckningen känns bättre började ju inte med KG Hammar eller Ecce Homoutställningen. Inte ens när Kyrkan accepterade kvinnors kallelse till prästtjänst. Den började mycket tidigare och går mycket djupt ner i folksjälen.

I ett blogginlägg, utan större pretentioner, tänker jag inte gå genom hela kyrkohistorien, utan nöjer mig att några korta iaktagelser. När människor, trötta på att inte få äta sig ordentligt mätta, att inte bli respekterade av en överhet, att inte få förutsättningar till personlig utveckling, började organisera sig och kräva sin rätt. Vad gjorde kyrkan då? Vi vet svaret. Kyrkan stod bredvid överheten och gav himelsk legitimitet åt förtryckarna. Var det inte också så, att det hände sig att präster sa åt hungrande människor: ”Människan skall inte leva bara av bröd.” Det berättades inte att Jesus inte riktade de orden mot någon som hungrade, utan till Djävulen! Jag har förstått, att många inom kyrkan inte riktigt förstår, hur hårt det kyrkliga motståndet fick fäste i människors sinnen. Här kan vi följa ett brett spår mot sekulariseringen. Människor upplevde att om Kyrkan vänder oss ryggen, då kan vi också vända Kyrkan ryggen! Föräldrarna tog kanske inte avstånd från Gud, men barnen fick höra många hårda ord om svartrockar.

En bild som min mamma ofta berättade var det kyrkliga motståndet i norra Finland mot dans för att inte tala om jazzen! I Sverige var det inte helt ovanligt, att mitt under brinnande krig och den fruktansvärda slakten av människor i Europa, präster ansåg att deras viktigaste uppgift var att bekämpa dansbaneeländet!

Visst kan man så här i efterhand peka finger åt folket och säga, att ni ligger pyrt till på yttersta dagen! Ni borde borde haft förmåga att se förbi Kyrkans tillkortakommanden och sett till själva budskapet. Det viktiga i det jag vill säga är att den tidens kyrka känneteckandes av allt det Sidenvall anser vara rätt och riktigt. Inga kvinnliga präster, aborter fördömdes och bestraffades. Homosexualitet var en styggelse inför Gud och stat. Kyrkan borde stått stark och mäktig, men ändå smög sekulariseringen sig på. Förklara orsak och verkan utfylligare än vad jag klarar av.

När sen Sidenvall anklagar Ingmar Bergman för att inte känna till Augustinus, Tomas av Aquino, Martin Luther eller andra, blir det nästan patetiskt. Ja, inte vet jag om Bergman läst något av dessa stora teologer (sagt helt utan ironi). Däremot vet jag att inte förmedlades något av de tres storhet vid konfirmationen i slutet på 50-talet. Allt var enkelt och kristallklart. Eftersom jag inte är kulturarbetare, vågar jag erkänna, att den mörka bild av Gud som t ex Ingemar Bergman visar upp också var min under många, många år. Det kunde gått så illa att den följt mig ända dit, ”där omvändelsens möjlighet inte längre skänkes.”

Idag har jag förmånen att ha en ljus och varm Gudsrelation, som störs, det måste jag erkänna, av att Sidenvall är där och hela tiden säger – du tror fel! Vänd om innan det är för sent!

7 Responses to Vad är orsak och vad är verkan?

  1. kyrksyster skriver:

    Jag tror att det är svårt att peka på en enda orsak till sekulariseringen. Det är en europeisk företeelse som man i andra delar av världen kan ha svårt att förstå. I England stod kyrkan nära arbetarrörelsen, vilket den länge kunde leva på… men även där avkristnas människorna.
    Men det är tydligt i Sverige att i de delar där godsägarna inte varit så många och så hårda, där är man kyrkvänligare. I Sörmland och på Uppsalaslätten ägdes förr nästan all jord av adelsmän, det var de som tillsatte präst… bestämde om kyrkan. Vanligt folk kände inget för sin kyrka… den var inte deras. Det har aldrig kunnat repareras.

    I Småland var prästerna i regel inte tillsatta av herrarna. Godsen var mindre… och färre. Prästerna stod ofta på folkets sida, stred för reformer och värnade fattiga och sjuka… Inte så konstigt att man där har större engagemang…
    Men även där avtar kyrkobesöken.

    Det kan oxå konstateras att det är två sorters församlingar som har framgång. Den ena sorten och den som verkar gå bäst är de tydligt profilerade och bibeltrogna församlingarna… antingen karismatiskt eller högkyrkligt präglade.
    De flesta av dessa präglas också av att många medverkar i gudstjänster och att man har olika ansvarsgrupper…

    Sen finns det några som renodlad just delaktighet… har olika teman, olika inbjudna osv och som också drar folk…

  2. Vicke skriver:

    Det var ett långt inlägg som är svårt att svara på, men orsakerna är många och har pågått länge!
    Vicke

  3. kyrksyster skriver:

    Försökte trackbacka… men det går nog inte… Har i alla fall ett inlägg med länk till dig!

  4. Håkan skriver:

    Håller med dig i stort, kompletterat med lite av det kyrksyster säger i sin blogg om om möjliga orsaker till sekulariseringen. Ingen vet ju hur det slutar, så att säga. Jag menar om det fortsätter, vänder eller stabiliserar sig på en nivå. Man ska ju inte jämföra med en tid av enhetssamhälle och statskyrka. Vi ser nog fortfarande en reaktion på den tiden. Jag tror att vi måste inse att det normala för kyrkan är att vara i minoritet. Och kyrkan kanske gör sig bäst i minoritet.

  5. LeoH skriver:

    Tack för alla era kommentarer. Jag avstår att svara er, utan jag tror jag får skriva ett nytt inlägg. Fick en kommentar från Kyrkpressens blogg, att jag inte riktigt hållit mig till ämnet i Sidenvalls artikel. Till stora delar var den synpunkten berättigad. Rent allmänt kan sägas att det är skönt att inte behöva belysa alla sidor i en fråga. Det kommer nästan alltid goda kompletteringar och vettiga fördjupningar från Kyrksyster.

  6. […] nytt försök! För ett par dagar sedan skrev jag ett polemiskt inlägg riktad mot en artikel av Fredrik Sidenvall i Kyrka & Folk. Det kom ett vänligt påpekande i en […]

  7. […] sekulariseringen något ont? För några dagar sedan skrev jag ett inlägg: Vad är orsak och vad är verkan? I inlägget försökte jag mig på en snabbskiss över en orsak till sekulariseringen i […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: