Jag är inte direkt förvånad.

Kritikerna av ”flumskolan” har fått en mäktig allierad, när socialdemokratin, drygt ett år efter valnederlaget lyckats formulera någonting som liknar en politisk ståndpunkt. Lite patetiskt är det att få läsa om Mona Sahlins förtjusta glädjerop: – Jag känner mig stärkt, jag har fått ett mandat som inte hade varit möjligt för några år sedan. Nu ska jag omgående ringa skolminister Jan Björklund och testa allvaret i det han sedan länge sagt att han efterlyser: en långsiktig blocköverskridande överenskommelse om skolan, som gör att betygssystemen inte rivs upp mellan varje mandatperiod.

Att skolan var en svag länk i den socialdemokratiska politiken behöver inte i sig innebära att borgerlighetens skolpolitik är så mycket bättre, att oppositionen behöver anpassa sig till den. På vilket sätt kommer skolan att kännetecknas av ordning, lugn och studieflit bara för att lärarna sätter betyg från ettan, tvåan eller trean? Det finns, vad jag kan förstå, inget som helst sådant samband. 

Orsakerna till problemen får nog sökas på annat håll. Vad sägs om alltför stora skolor? Alltför många elever i varje klass? En lärarutbildning som inte klarat av att förse skolsystemet med lärare med erforderlig kompetens för uppgiften? Att kommunerna inte klarat av att förse skolan med de ekonomiska och personella resurser som uppgiften kräver? Att storstadskommunerna inte klarat av att skapa en skola anpassad till de segregerade stadsdelarnas behov?

Alla dessa problem ska tydligen allmänt tal om ordning och reda och löning på fredag, ursäkta betyg i trean, lösa. Tillåt mig betvivla. De som önskar läsa en mer genomarbetad analys än den jag lyckats prestera, kan jag rekommendera Motvallsbloggen.

Själv kan jag bara hänvisa till ett tidigare inlägg, där jag kritiserade regeringens analys av krisen inom skolan. Nu kan också socialdemokraterna ta åt sig av kritiken. Jag blir också något misstänksam till talet om långsiktiga blocköverskridande lösningar, som skall hålla oavsett vilken majoritet riksdagen har, som Mona Sahlin tydligen vurmar för och som också Mp också talar sig varm för. Jag har i min naivitet trott, att syftet med demokratiska val är, att vi ska välja mellan politiska alternativ och inte mellan personer ur olika partier med identiska åsikter.

5 Responses to Jag är inte direkt förvånad.

  1. Kerstin skriver:

    Jag tror att socialdemokraterna har en ganska väl utvecklad idé om att samarbete är ett måste vad gäller långsiktiga beslut, och det är nu inte helt fel. Säkert beror detta på att eftersom socialdemokraterna nästan aldrig har haft en egen majoritet i riksdagen så har de varit tvungna att förhandla och komma överens med något eller några andra partier för att kunna genomföra någt alls. Just nu sitter emellertid en borgerlig regering med egen majoritet och den är otroligt självtillräcklig och har inte någon som helst tanka på att samarbeta med socialdemokraterna, så när Mona Sahlin ”går denna regering till mötes” så är hon verkligen rent patetisk, för att inte tala om otroligt ostrategisk och otaktisk.

  2. LeoH skriver:

    Självklart har du rätt, när du pekar på behovet av förhandlingar och ofta också kompromisser i politiken. Har ett parti inte egen majoritet, då krävs det en mycket fast plattform, för att med någorlunda fasthet kunna förhandla och kompromissa.
    I övrigt har du en mycket bra analys. Det var ingen slump att jag länkade till ditt inlägg:-)

  3. Man kan säga mycket om skolan och det har skrivits hyllmeter om s-skolan. Det mesta får väl läggas på minussidan.
    Men får talar om det egentliga och det än mer allvarliga problemet – föräldraansvaret!! När ska politikerna ta den biten på fullt allvar?
    Kanske man borde starta med att ”implementera” föräldraansvaret i den lilla människans medvetande – redan i förskolan? För att sedan indoktrinera barnen med detta mantra (föräldraansvar) upp genom grundskola, gymnasium och högskola.
    Kanske – att det kan ge resultat om några generationer? Vem vet, eftersom ingen har försökt, mer än naturfolken. Men dessa räknas ju inte. Eller?

  4. Flerbarnsförälder skriver:

    Nja, jag tror nog att de flesta tar ett stort föräldraansvar och det baserar jag på uttalanden från flera psykologer, allmänläkare och barnläkare. Några av dem menar tom att dagens föräldrageneration är den bästa hittills men den är extremt självkritisk.
    Men det är klart.. det finns alltid dem som behöver hjälp.
    Jag tror att vi behöver titta lite runt omkring oss och se hur samhället har förändrats och utvecklats i stort under de senaste åren för att förstå hur det påverkar oss vuxna och barn. Ta bara teknikens utveckling (datorer, tv, mobiltelefoner mm) kontra människans förmåga att ta in och bearbeta detta, Samt de krav som ställs på den enskilda människan, på barnet, den mobbbade, slagne, arbetslöse, rektorn, brevbäraren, direktören, fattige, arbetstagaren/chefen som inga pengar har/får i organisationen men ändå ska uträtta storverk? Är kraven rimliga? Jämlikhet, sker den till viss del på barnens bekostnad?

    På daghemmen vill personalen att alla barn ska få höras och synas och man försöker stärka de blyga och svaga. I skolans värld ska de sitta tysta, ”följa med strömmen” och helst inte utmärka sig. Sedan när det ska ut i arbetslivet premieras framåtanda, eget tänk och lite jävlar anamma. Snacka om fram och tillbaka!!

    Vet ni att många av de barn som betraktades som besvärliga, stökiga och något intelligensfattiga i skolan bla blivit framstående forskare, journalister, egna företagare, fått höga befattningar mm. Det fanns ingen i skolans värld som förstod sig på dessa ”outsiders.” Det finns dom som tom vunnit Nobelpris! Individanpassad undervisning, finns den i verkligheten eller bara ”på papperet”?

    Några ord från en läkare: ”Vårt västerländska ADHD-samhälle präglas av ständig förändring, i ett snabbt tempo och oupphörligt informationsflöde som vi ska ta ställning till. Detta leder lätt till uppmärksamhetsbrist och hyperaktivitet.”
    Kan det vara en av orsakerna till att så många är utbrända och långtidssjuka? Att våldet ökat, både bland barn och vuxna?

    Problemet skolan är komplext och att tro att man kan lösa detta genom att inför betyg från ettan är löjeväckande. Det behövs ett nytänk och framåttänk istället för, som jag upplever det, bakåtsträvande. Troligen brister det både lärarutbildningsmässigt och organisatoriskt.
    Jag är övertygad om, nej föresten, jag vet, att skolans problem inte bara handlar om bristen på föräldraansvar. Det är också ett samhällsansvar.

    Föräldrar uppfostrar barnen, ”samhället” fostrar dem.

  5. […] på tidigare inlägg: Jag är inte direkt förvånad och Vilket parti har den vackraste […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: