Den Jesus jag fortfarande bara anar.

För nio år sedan fick jag en bok i julgåva av avgångsklassen på Tärna folkhögskolas allmänna linje. Boken hette ”Den Jesus jag aldrig känt” av Philip Yancey. Förutom ett mycket intressant innehåll, har boken inspirerat mig till ett mycket givande förhållningssätt till att studera Bibeln. Visst är det bra att ha goda handledare, när man närmar sig Jesus undervisning, men samtidigt är det helt nödvändigt att också våga lita till egna studier och egna tolkningar.

När jag återfick min tro 1991 var det ganska naturligt att jag med stor entusiasm tog del av kyrkans aktiviteter. Gudstjänster, studiecirklar, invald i kyrkofullmäktige, kyrkoråd, diakonombud och kyrkvärd. Kyrkan blev ett ytterligare aktivitetsfält bland många andra. Det fanns ingen tid för reflektion, utan all tid gick åt till att vara bror Duktig. På ett plan passade den rollen mig förträffligt, för jag har nog aldrig varit någon större tänkare.

Men någonstans kände jag nog ändå, att meningen med min nygamla tro var väl ändå inte, att jag eventuellt skulle bli kyrkorådets ordförande någongång i framtiden. Något annat och djupare måste väl tron innehålla. Det var just i den vevan som jag fick boken. Jag läste den med stort intresse och insåg hur mycket arbete och tankemöda som låg bakom Yanceys insikter och han hade ändå tillbringat hela sitt liv i en kristen miljö och här kom jag tillbaka efter 30 års frånvaro!

Sagt och gjort. Jag funderade över hur Yancey närmat sig frågan. Dels deltog han i mängder av samtal. Han funderade mycket över den bild av Jesus han redan hade och sökte andra bilder. Såg många filmer med Jesusskildringar och reflekterade över dem. Och framför allt han följde Jesus i spåren och lyssnade till vad Jesus sa, som om det var första gången han hörde och ställde sig frågan – hur skulle jag reagerat om jag varit med?

Inspirerad av Yancey tog jag mig an att försöka förstå vad Jesus menar med tro. På många ställen berättar evangelierna om hur Jesus botar sjuka. Ofta säger Jesus – ”Din tro har hjälpt dig.” Det kändes lite irriterande. Vad var de trodde på? Där fanns ingen trosbekännelse, utan det verkade som om det räckte att de trodde att Jesus kunde bota.

Det kändes inte tillräckligt. Det borde väl ändå finnas mycket mer? Då kommer den romerske officeren och ber Jesus bota sin sjuka tjänare. Han säger att Jesus inte behöver komma, för det räcker att han säger, att tjänaren är botad. Då står det helt klart för mig, att officerens berömvärda tro, innebär en tro på att Jesus vill, kan och har myndighet att bota. Så långt kändes det skönt, men nu dök nästa fråga upp. Vad trodde tjänaren på? Det räcker tydligen att om någon i tro ber för mig, då blir jag botad. Då torde det omvända gälla. Om jag i tro ber för någon, då avvisar inte Jesus min bön!

Kände att jag började få grepp om trons innehål och omfattning. Då dök texten om pojken med den stumma anden. Fadern till pojken ber Jesus hjälpa om han kan. Jesus svarar: ”Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror.”  Fadern ropar förtvivlat: ”Jag tror. Hjälp min otro!” Vad skönt tänkte jag. Det är tillåtet att tvivla och ändå få hjälp. Bilden klarnade alltmer och jag började känna att jag nog kunde släppa frågan om tro och gå vidare.

Men det tog inte slut här. En söndag för några år sedan, när jag skulle tjänstgöra som kyrkvärd handlade evangelietexten om ”Änkans son som uppväcks i Nain” från Lukasevangeliet. Där möter Jesus tillsammans med sina lärjungar ett begravningståg. En änkas enda son har avlidit. Jesus grips av medlidande med änkan och uppväcker hennes son. Inte ett ord om vare sig änkans eller sonens tro. Jesus grips av medlidande och uppväcker! Inga som helst krav på motprestation! En helt ensidig handling av Jesus!

Tanken svindlar! Jag vågar än idag inte helt frimodigt släppa fram hela vidden av insikten och bara glädjas!   

5 Responses to Den Jesus jag fortfarande bara anar.

  1. Eva-Maria skriver:

    Det där med att det är viktigt att också förlita till egna studier och egna tolkningar när man närmar sig Jesu undervisning håller jag verkligen med om. Vi måste lita på att Anden kan uppenbara något som berör just oss och som en präst inte fått uppenbarat för att det inte gällde honom/henne.

    Just hur Jesus bemöter sjuka och hur han botar dem tror jag kan tala starkare till den som har särskild erfarenhet av egen svaghet. Jag lånade ut en bok till en granne som är alkoholiserad. Boken handlade om hur Jesus mötte människor och hur han botade dem. Grannen blev väldigt berörd av den och sade att det var första gången hon hört om Jesus på det sättet. Boken var förstås fullspäckad av bibelord så det var ju ingen ”uppmjukning” av bibleordet.

  2. Eva-Maria skriver:

    kom på lite mer att kommentera..

    ”Jesus grips av medlidande och uppväcker” skrev du. Har läst att detta medlidande också kan översättas som en form av vrede mot det onda. Medlidande är ju inget- som man lätt tror idag – något sentimentalt ”tycka synd om” eller ens något som man kan känna för att man varit med om liknande. Det verkar som om det är aktivt och handlade, en vrede som får konsekvenser och får skapande verkan – botandet.

    Har personligen upplevt detta med vrede/medlidande under förbön vid ett tillfälle. Förebedjaren blev plötsligt så vred på mitt bekymmer att orden han uttalade (han slutade be och började tala direkt till det onda!) fick en sådan kraft och berörde mig så djupt att eländet jag burit på flera månader släppte på stubben. Medlidande förstås men gudomligt för personen som bad visste inte vad det var, bara att det var något som tyngde mig.

  3. LeoH skriver:

    Jag tar till mig din förklaring av ordet ”medlidande.” Jag har mer tänkt i banorna ”lida med någon”. Inte tycka synd om.
    Det är ändå intressant, att Jesus här handlar, utan att den som lider/sörjer ber om det.

  4. Johan Stenberg skriver:

    Undrar hur många gudomliga ingipanden som sker i allas våra liv utan att vi vet Vem som ligger bakom. Kanske gör Gud mer aktivt i människornas liv än vi kan drömma om.

  5. […] några år sedan fick jag som jag tidigare berättat en bok av Philip Yancey i present: “Den Jesus jag aldrig känt.” I boken för han ett […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: