Vilka minnen som dyker upp!

Det är knepigt hur hjärnan arbetar. Läste på SvD:s ledarsida hur Per Gudmundson hånar ett medborgarförslag i Tyresö från en alkoholiserad kvinna. Kvinnan föreslår tydligen att kommunen ska skapa en mötesplats genom att ställa ut bänkar under tak på en avskild plats.

Giftet riktigt dryper ur Gudmundsons penna, förlåt tangenter. 

Samhällets barn har så länge berövats möjligheten att ta ansvar själva att de förutsätter att någon annan ska ta det åt dem. I själva verket är önskemålet rent logiskt. Varför skulle inte kommunen kunna skaka fram några reserverade parkbänkar – under tak – när den står för allt annat?

Nå, vad har det här med hjärnan att göra? Jo, jag läste artikeln i morse och har väl omedvetet gått och tänkt på den hela dagen. För en stund sen dök en minnesbild upp. Någon gång på 80-talet deltog jag på en 3-veckors kurs på LO-skolan i Örenäs. Deltagarna kom från olika fackförbund och jag var ensam Metallare.

Ni vet hur det är på kurser. Alla baserar sina åsikter i diskussioner i egna erfarenheter. Under första veckan hade jag kanske lite för ivrigt skrävlat om hur ”vi på ASEA gjorde.” Under fredagen, före lunch, ställer sig en kursdeltagare från Träindustriarbetarförbundet upp och berättar att på hans sågverk fick de kämpa en daglig kamp för att kollektivavtalet skall gälla. Han blänger mycket ilsket på mig och avfyrar:

”Det är ingen konst att skita, när arslet är fullt”

Jag var, Per Gudmundson, något mindre karsk och självgod efter den beska sanningen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: