Har Eva en mer helgjuten hjärna än Adam?

4 december, 2007

Elise Claeson har skrivit en mycket intressant artikel på ledarsidan i SvD. I artikeln ställs frågan om kvinnor är mer solidariska än män och enligt två brittiska kommunikationsproffs, Jane Cunningham och Philippa Roberts, stämmer uppgiften. 

Enligt artikeln bygger Cunningham och Roberts sina åsikter på modern hjärnforskning istället för genusforskning. En forskning som tydligen visar att hos kvinnor står den empatiska högra hjärnhalvan i ständig kommunikation med den mer logiska och rationella vänstra hjärnhalvan. Män är mer vänsterhjärnade enligt den här forskningen. Uppgifterna är inte nya, utan jag har för mig att de här forskningsresultaten var kända åtminstone på 80-talet. Kan inte heller förstå varför resultaten skulle stå i någon motsättning till modern genusforskning.

Möjligen ligger förklaringen i, att Cunningham och Roberts drar för långt gående slutsatser hjärnforskningen. Enligt artikeln hävdar de: ”Det här är nedärvda beteenden som formats under vår långa tid som jägare-samlare. Männen jagade i grupp och kvinnorna vaktade barn och boplats. Våra olikheter gjorde att vi överlevde. Därför bör vi bejaka olikheterna, tycker brittiskorna.”

Jag förstår inte på vilket sätt nyare eller äldre hjärnforskning visar, att den stereotypa uppfattningen, att männen är aktiva och kvinnorna är passiva, skulle stämma och vara bevisad. För ett antal år sedan läste jag en bok av Rosalind Miles – Kvinnorna och världshistorien, där författaren visar att männen i samlar- och jägarsamhällen bidrog med 1/5 till stammens försörjning och kvinnorna bidrog med de resterande 4/5-delarna. Den uppgiften tyder inte på något passivt ”vaktande av barn och boplats.” Den för mig, logiska slutsatsen borde vara, att om kvinnorna använder hela sin hjärna torde de ha större förmåga att förstå och leda, än vad männen har.

Att det förhåller sig så finns det övertygande erfarenhetsbaserade bevis för. När Muhammad Yunus fick Nobels fredspris 2006 lyssnade jag i TV på en föreläsning han höll. I föreläsningen påpekade han med eftertryck, att erfarenheterna från Bangladesh visade, att om mikrolånen gavs till kvinnor, då såg man resultat i en utveckling för familjen och byn. Mikrolånen till kvinnor ledde till minskad fattigdom och utveckling. Inte bara för kvinnornas familjer, utan för hela den sociala omgivningen. Motsvarande utveckling kom inte till stånd om männen fick mikrolånen. Till vad de mer ”vänsterhjärnade” männen använde pengarna, vill jag inte ens tänka på. 

Om hjärnforskarnas rön om skillnader i hur män och kvinnor använder hjärnan stämmer, vilket också mina lekmannaerfarenheter bekräftar. Måste vi alla tillsammans med genusforskarna ställa oss frågan: Varför i himmelens namn har kvinnorna tilldelats och fortfarande tilldelas en så passiv roll i samhället?

Tips på två äldre inlägg: Kvinnorna och världshistorien och Edens lustgård låg i Afrika 


Dags för nyårslöften!

1 december, 2007

Det finns en tradition att avlägga nyårslöften inför ett nytt år. Idag blev jag verkligen inspirerad att avge ett nyårslöfte, när jag ägnade mig åt min dagliga andaktsstund med Dietrich Bonhoeffer. Andaktsboken ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer” av Charles Ringma har varit min dagliga följeslagare i snart 14 år och fortfarande får den mig att stanna till och tänka.

”Jag lever i världen men strider inte med världsliga vapen.” 2 Kor 10:3

Där världen och det andliga möts

”Detta är vad jag menar med världslighet – att ta livet som det kommer, med alla dess plikter och problem… Det är så man kastar sig helt och fullt i Guds armar och tar del av hans lidanden i världen.” (Motstånd och underkastelse)

”Vi ska delta med liv och lust i det mångfacetterade livet. Samtidigt som vi gör det behöver vi vila i Guds famn. Om vi bara kastar oss över livets utmaningar utan att ha Guds välsignelse, går vi vilse. Om vi å andra sidan kastar oss i Guds famn för att slippa undan världen med allt ansvar och alla olösliga problem, då missar vi den sanna andligheten.”

Ord att tänka på: Världslighet och andlighet möts där en kristen går ut i livet utrustad med Guds nåd och kärlek.


Vilket parti har den vackraste partiledaren?

1 december, 2007

Det verkar finnas en dröm hos partistrateger att slippa gå till val på viktiga framtidsfrågor. Med olika, mer eller mindre välformulerade, argument försöker de övertyga varandra och väljarna värdet av att beslut står sig oavsett valresultat. För en tid sedan var det Mona Sahlin som var jätteglad över att hon fått mandat att förhandla fram en blocköverskridande överenskommelse om betyg i skolan, som skulle stå sig efter valet 2010. Idag läser jag på DN Debatt att Rolf Alsing uppmanar Mona Sahlin att ta initiativet till en blocköverskridande överenskommelse med syfte att trygga kärnkraften.

”En fempartiuppgörelse 2008 om kärnkraften skulle etablera ett tungt politiskt faktum som bara kvalificerade höjdflygare skulle försöka riva upp efter valet 2010. Vad skulle vara alternativet? Fråga inte mig. Jag tror inte att det finns något.”

Jag förstår inte, eller jag gör det nog, politikers våta dröm att omöjliggöra för medborgarna att påverka politikens inriktning. Men inte bara medborgarnas, utan också medlemmarnas påverkansmöjlighet. Varje försök att ändra inriktning kommer att mötas av: ”Vi har en överenskommelse. Den kan vi inte bryta.” Jag kan höra hur medlemsvärvare kommer att argumentera i framtiden: ”Gå med i partiet! Då kan ni påverka, men inte när det gäller pensioner, skolan och kärnkraften.” För att dra till med några exempel.

Den här utvecklingen underlättar också för partiernas konsultföretag i valtider.  Nu behöver de inte ägna tankemöda åt politiska frågor, utan kan gå direkt på väsentligheter. Vem ser mest energisk ut? Vem har den tryggaste utstrålningen? Vem låter mest trovärdig? Vem har den vackraste hunden? Vem gör sig bäst i flamsprogram i TV?

Valrörelserna kan ju ta efter Idol 2007. Politiker 2010 – ett underhållande utslagningsprogram för att utveckla demokratin. Det låter väl bra?