Han stannade, trots tvivel.

30 mars, 2008

Ibland, eller rättare sagt ofta, reagerar min hjärna med flera timmars fördröjning. Jag hör en sak och jag inser inte innebörden i det jag hört, förrän i bästa fall flera timmar efteråt. (Undrar hur många goda tankar jag tappat genom åren på grund av min senfärdighet.)

Idag var jag kyrkvärd vid vår Gudstjänst i Norrbo kyrka. Temat för dagen var påskens vittnen. Det hände inget dramatiskt under Gudstjänsten. Textläsningen flöt bra och som vanligt höll Lena Funge en väl balanserad och tänkvärd predikan. Det enda som kändes lite förargligt var att jag, lite övermodigt, inte förberett läsningen av förbönen tillräckligt. Det blev lite väl hackigt. Jag åkte hem i det stora hela ändå nöjd och glad, att jag återigen haft förmånen att få fira Gudstjänst.

Nu har hela dagen gått och jag satte mig ner vid datorn för att fila på ett inlägg om straffets betydelse för tron, då en mening i Lenas predikan gör sig påmind. I sin predikan försökte Lena levandegöra hur Tomas måste upplevt det, när hans bästa vänner glädjestrålande berättar att Jesus lever! De har själva sett honom! Tomas som går där i sin sorg har svårt att ta till sig berättelsen och uttrycker också sitt tvivel. Här någonstans säger Lena (och nu citerar jag ur minnet) ”Tomas stannar ändå kvar hos de övriga.” Jag upplevde det inte alltför märkligt, när jag hörde Lena säga det i kyrkan. Det vet väl alla som kan sina bibliska berättelser, att Tomas stannade och fick både se och känna såren.

Men ändå, visst är det märkligt. Tomas stannar kvar trots sina tvivel. Hur många skulle inte bara ha gått och skakat på huvudet mumlande – uppstått från de döda? Vilken orimlighet! Jag tror inte heller att vännerna visade någon hänsyn till Tomas tvivel, utan de berättade säkert gång på gång om det de upplevt och sett. Men vad jag så här i efterhand inser är, att de inte stötte bort Tomas, utan accepterade hans tvivel. 

Med sin instuckna mening: ”Tomas stannar ändå kvar hos de övriga”, innebar för mig, att jag ikväll suttit och läst en text, som jag aldrig läst förut! Det är inte bara så, att berättelsen om Tomas visar, att det inte är fel eller synd att tvivla. Texten har också budskapet – stanna kvar, trots tvivel. Det gjorde Tomas och han fick bevis! Bevis som skingrade alla hans tvivel och han blev en av påskens stora vittnen.

Det som Tomas fick uppleva, kan också vi andra tvivlare få uppleva. Det gäller att stanna kvar med sina tvivel och inte gå bort i förnekelse. 

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Annonser

Stjäl skolan barnens pengar?

30 mars, 2008

Det händer ofta, när jag stöter på rapporter om samhällsföreteelser, att jag häpet ställer mig frågan – förekommer det här verkligen fortfarande? Nu på morgonen fick jag ögonen på en notis i Dagen med rubriken, BO: förbjud kollektiv bestraffning i skolan. Den första frågan jag ställde mig var som sagt – förekommer verkligen kollektiv bestraffning fortfarande? Börjar så sakteligen inse att Björklund har rätt. Problemen inom skolan är tydligen gigantiska. Vi måste införa betyg redan från första klass. Annars kommer vi inte till rätta med problemen!

I artikeln kan jag läsa:

Enligt en undersökning BO gjort uppger nära hälften av eleverna att de har blivit bestraffade för något som andra har gjort i skolan. De har erfarenhet av kvarsittning, indragen rast, indragna förmåner, pengar tagna från klasskassan, kollektiv utskällning och av att datasalar, bibliotek och kaféer har stängts av.

Jag ställer mig nu oroligt frågan om alla köp av lotter, fröpåsar, kakor och godislådor där pengarna skall gå till en klasskassa, som i slutändan skall finansiera t ex en skolresa inte, enligt skolan, tillhör eleverna, utan skolan? Det skulle vara intressant att få höra en juridisk förklaring till varför en klasskassa skall gottgöra någon enskilds förbrytelser.

Det skulle också vara intressant att få höra en pedagogisk motivering till varför en skola använder sig av kollektiva bestraffningar och stöld ur klasskassor. Skall bestraffningarna åskådliggöra samhällelig rättspraxis?

Har tydligen anledning att ansluta mig till ytterligare en proteströrelse. (Det har blivit många genom åren)

Förbjud kollektiv bestraffning i skolan! 

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Varför blev jag inte skolpolitiker?

28 mars, 2008

Läser i SvD att Per Naess, kommunstyrelsens ordförande (m), Värmdö filosoferar om det sunda förnuftets överlägsenhet över vetenskaplig kunskap. Per Naess skriver:

”Som kommunalpolitiker i främst Sollentuna kommun har jag nära följt och lokalt deltagit i skolpolitiken ­under några decennier. Jag konstaterar att äntligen har det under det senaste året kommit något från utbildningsdepartementet, som överensstämmer med sunt förnuft. Skol­minister Jan Björklund är på rätt väg.”

Jag ser framför mig hur hånad jag skulle ha blivit om jag, som viceordförande i äldre- och handikappnämnden i Västerås, skulle ha ifrågasatt vetenskaplig forskning om t ex demenssjukdomar, med hänvisning till mitt sunda förnuft.  Det är ju precis det som Per Naess gör när han hävdar att Hans-Åke Scherp på förment vetenskapliga grunder kritiserar Björklunds förslag på skolområdet.

För vad är det Björklund hävdar? Jo, att om det bara införs betygsliknande omdömen redan i ettan och betyg senast i sjätte klass, då är det mesta av problemen lösta i den svenska ”flumskolan.” Jag upplever att den inriktningen inte direkt kännetecknas av vare sig sundhet eller förnuft, utan det är bara löst tyckande. Björklund har aldrig lyckats prestera något som helst kunskapsbaserat argument om varför skolans problem med bl. a segregation, minskade resurser, stora klasser, minskad personaltäthet skulle bli lösta med betyg. Inte heller har Björklund kunnat ge några som helst argument för att ”flumpedagogiken” skulle ha orsakat de ovan beskrivna problemen. Jag anser inte att jag tar till överord när jag hävdar, att det får skolpolitiker och deras förlitan på det ”sunda förnuftet” ta åt sig äran av. Forskning och vetenskap har genom åren påtalat, tydligen för döva öron, riskerna med den förda besparingspolitiken.

Jag skulle vilja rekommendera Per Naess, Björklund och många andra att ta del av Hans Lagerbergs ”Lärarna – om utövarna av en svår konst.” Lagerberg gör en fantastisk resa från folkskolereformen till dagens situation. Boken baseras dels på forskning och dels på Lagerbergs egna erfarenheter som lärare. Innehållet får också en mycket djup erfarenhetsdimension, när Hans Lagerberg berättar om sin farfar folkskoleläraren.

Det som borde intressera dagens makthavare är genomgången av diskussionerna och besluten som föregått dagens skola. Genomgången ger många aha-upplevelser om hur goda intentioner förfuskades när staten gjorde kompromisser i namn av det sunda förnuftet. Jag tror inte att någon, efter att ha läst boken, vore beredd att förlita sig till Björklunds rop på betyg, för att lösa skolans problem. 

Två citat ur boken får avsluta inlägget:

”Journalister och politiker behandlar de internationella undersökningarna som resultatlistor från VM i friidrott: en placering upp eller ned orsakar rubriker och utspel. Men vad är en bra skola? Den där eleverna springer fortast? Där de läser långsammast och med störst förståelse? Där de konkurrerar mest? Där eleverna slår varandra minst?” 

”Han hänvisar exempelvis till Singapore, som alltid placerat sig i topp vid mätningarna, men nu inte längre vill vara med utan istället inriktar sig på att skapa en demokratisk skola som fostrar kreativa och initiativrika medborgare.”

Tänka sig, vilket framsteg! Sverige eftersträvar en skola som Singapore förkastar!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,


Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör.

22 mars, 2008

Under lördagens mellanläge. Tiden mellan fredagskvällens andakt vid Jesu grav och söndagsnatten glädjerop. Han lever! Finns det all anledning att fundera över betydelsen av det oerhörda som hände för snart 2000 år sedan. Jag har i två inlägg, ”Vad innebär det glada budskapet?” och ”Har vi en Gudsbild fylld av motsägelser?”  påbörjat en påskmeditation, som kanske kommer att sträcka sig till annandag pingst, då jag ska medverka i en lekfolksledd Gudstjänst.

Ambitionen är inte att komma fram till några tvärsäkra slutsatser. Min kompetens är inte tillräcklig för så storvulna ambitioner. Jag vill, mer för min egen skull, försöka hitta en plattform för min tro och mina tvivel. Kan vara svårt nog, för både tron och tvivlet tenderar att påverkas av livssituationen, när tankarna tänks. 

Jag har ofta genom åren frågat, vilket jag också delat med mig av, vilka som egentligen berörs av korsets glädjebudskap? Det är helt klart att Jesu död på korset har betydelse för hela mänskligheten, men också för hela skapelsen, men ändå inte. Det finns ett mycket viktigt men – det gäller bara dem som tror! Jag upplever att vi ofta blir något krystade, när vi försöker förklara det som tydligen kallas för hoppets tal ur Johannesevangeliet: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

För att inte Gud ska framstå som inkonsekvent eller kärlekslös, tenderar vi lägga skulden på människan, att frälsningen inte gäller alla. Vi säger att Gud älskar alla och vill nå alla, men att han inte kan tvinga sig på oss. Eftersom människan har en fri vilja, så skulle det vara förklaringen till, att majoriteten av människorna i världen inte omfattas av påskens glada budskap. De har ju själva, medvetet, valt bort Kristus. Det må förlåtas mig om jag hänvisar till världsliga kunskaper, men min erfarenhet av vår fria vilja är, att den är mycket begränsad och kringskuren. Har också en bestämd känsla av att majoriteten av alla ickekristna i världen aldrig upplevt att de gjort ett ”val.”

Här tänkte jag börja avsluta inlägget med ett konstaterande att jag inte förstår (eller inte vill förstå?), utan att jag får lyfta på hatten och gå vidare med förhoppningen, att jag en dag skall förstå. Då hör jag påträngande viskningar i mitt öra. ”Utanför kyrkan finns ingen frälsning!” Ibland, eller rättare sagt ofta, får jag känslan av att det inte ens räcker med att tro på Jesus Kristus. Det gäller att välja rätt kyrka också! Och inte bara det. Inom kyrkan skall jag också med hjälp av min ”fria” vilja avgöra vad som är de rätta dogmerna. Väljer jag inte rätt, då har jag ”frivilligt” valt den där andra utgången.

Nu flyr jag till Dietrich Bonhoeffer för att få ord för mina känslor: ”Kristen tro blir lätt ett idéprogram eller en lära som det gäller att acceptera eller förkasta. Men Gud har blivit människa, inte en idé eller ideologi, inte en princip eller ett program. Jesus Kristus ger oss inte ett lärosystem som vi ska bejaka. Jesus Kristus är inte i första hand lärare utan människa, verklig människa som vi.”  Jesus själv lovar att hans ok är lätt. Religionen tenderar att göra den tung. 

Jag har ofta upplevt något märkligt, när jag förlåter någon som gjort mig illa. Jag är nog helt ärlig i min vilja att förlåta, men av någon outgrundlig anledning dyker oförrätten gång på gång med förnyad smärta upp i mitt minne. Det verkar vara svårt för, åtminstone mig, att förlåta och verkligen lägga oförrätten bakom mig.

Ett av mina stora hopp, men samtidigt där mitt tvivel är som djupast, är när jag genom seklerna hör Jesus bön till Fadern, när han naglas fast vid korset: ”Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör.” I den bönen inbegrips alla. Inte bara troende. Hedningar, skriftlärda, brottslingar, för alla går förbönen från den korsfäste till Fadern. Det var ingen där och då händelse, utan bönen omfattar alla tider! Det är min fasta övertygelse inför påsknattens glada budskap. Han lever!

Två inlägg som med all säkerhet påverkat innehållet i mitt inlägg:

Joachim Elsanders ”För lite om Jesu återkomst?” och Kiriras: Min påskapredikan

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,


Ska vi dra det en gång till?

20 mars, 2008

A/ Har du hört att kristna hatar homosexuella?

B/ ????

A/ Har du inte hört talas om pastor Phelps i USA?
      han och hans församling demonstrerar vid rättegångar
      och begravningar och påstår att ”God hates fags!”

B/ Du kan väl ändå inte påstå att alla…

A/ Är inte pastor Phelps kristen?

B/ Jo, men…

A/ Jamen, då så!

Eller så här

A/ Är det inte hemskt att muslimerna hotar EU?

B/ ????

A/ Har du inte läst SvD, DN eller Sydsvenskan?

B/ Visst har jag läst, men det sägs väl inget om att muslimerna
      hotar EU. Det påstås att Usama bin Ladin och al-Qaida hotar EU.

A/ Är inte Usama bin Ladin muslim?

B/ Jo, men…

A/ Jamen, då så! 

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Hur ska det här tolkas?

17 mars, 2008

I SvD läser jag, under min morgonrunda bland olika svenska tidningar, att

”Åtta av tio patienter som vill bli sjukskrivna blir det, även om läkarna inte alltid tycker det är befogat.”

Innan jag börjar härja i frågan vore jag mycket glad om någon vettig människa kunde förklara för mig vad undersökningen egentligen visar.

Hur stor är gruppen, som vill bli sjukskrivna, av den totala patientmängden de undersökta läkarna behandlade? (Frånräknat de patienter, där sjukskrivning inte är aktuellt. T ex pensionärer.) Var det alla? 10, 20, 30 eller fler än 50 %?

Hur stor andel av de 80 % som blev sjukskrivna var det som var obefogade sjukskrivningar? Alla eller 10, 20, 30 eller fler än 50 %? 

För ett antal år sedan satt jag i en stor sal och deltog i högskoleprovet. En del av provet handlade om, att deltagarna skulle tolka om de uppgifter som redovisades förklarade en frågeställning eller om det krävdes mer uppgifter.

Är verkligen de uppgifter som redovisas tillräckliga för att dra slutsatsen: ”Många läkare har abdikerat från sin läkarroll, säger Lars Englund vid Centrum för klinisk forskning i Dalarna, skriver Dagens Nyheter på nätet.”

Jag upptäcker att t o m slutsatsen i sig är ofullständig. Vad innebär måttenheten många i det här fallet? Vad jag förstår kan det inte vara alla, men är det 10, 20, 30 eller mer än 50 % av alla läkare som abdikerat från sin läkarroll?

Jag upplever det viktigt att en tidning redovisar undersökningar utförligt. För vi kan ta gift på, att uppgifterna i SvD kommer att snurra runt i bloggvärlden och i samhällsdebatten, som uttryck för en ”sanning” som skall förklara något, men vad? Vad vi som skriver blogginlägg förstår eller inte förstår, behöver väl i det stora hela inte vara direkt oroande.

Däremot oroar det mig något enormt, att vår köksbordsfilosoferande regering kanske i vanlig ordning låter uppgifterna i SvD ligga till grund för något ogenomtänkt förslag som motiveras med mantrat: ”Vi förverkligar bara arbetslinjen, som vi vann valet på”

Tillägg: Artikeln i DN är något utförligare, men den leder ändå bara till en massa obesvarade frågor.

Andra bloggar om: , , , , ,


Bojkotta sponsorerna!

16 mars, 2008

I medier rapporteras varje dag om den Kinesiska diktaturens övergrepp mot enskilda och grupper. Varje sådant övergrepp för sig, motiverar en bojkott av Peking-OS.

Oavsett om övergreppen riktar sig mot protesterande tibetanska munkar, innebär brott mot religionsfriheten eller förföljelser av aktivister för mänskliga rättigheter är det en skam, att ett sådant land kunde tilldelas uppdraget att anordna ett OS. Det var ju inte så att IOK var okunnig om situationen i Kina. Förklaringen att ett OS kunde innebära ett bidrag till demokratiseringen av Kina är så skruvad, att jag inte förstår hur den kan framföras utan att alla i IOK går omkring med illande röda kinder av skam. 

Nå, nu är vi där och många upplever att det är orealistiskt att kräva en bojkott av Peking OS. Inte för att jag riktigt förstår varför, men jag får acceptera att åsikten finns och att den är stark. Men kunde vi åtminstone få slippa läsa argument, som den som IOK-presidenten Jacques Rogge kläckte ur sig: ”Men IOK är en sportorganisation och inte en aktivistgrupp.” Jag hoppas han åtminstone blev tvungen att harkla upp några skammens tuppar ur halsen!

Om nu kravet på bojkott av hela arrangemanget känns för orealistiskt, då kan vi väl enskilt och i grupp under resten av året bojkotta de företag som sponsrar Peking-OS? Är det fullständigt orealistiskt att tänka sig, att hela ungdomsidrotten, i samråd med sina aktiva ungdomar och föräldrar, enade sig om att under hela 2008 inte avsluta seriespel, cuper och tävlingar på McDonalds. Det skulle, det vet jag av egen erfarenhet, bli en gigantisk mängd färre hamburgare sålda på McDonalds. För att inte tala om hur många liter Coca Cola som inte skulle bli drucket. Vilken förträfflig pedagogisk illustration av begreppet ”Rent spel!” Ungdomarna skulle förstå, det är jag fullständigt övertygad om.

Vågar jag vara så oerhört orealistisk, att jag föreslår att vi samfällt reser oss och kräver att det officiella Sverige inte finns på plats på olika hedersläktare i Peking? Inga ministrar, inga representanter för riksdag och partier. Representanter för kommuner och landsting skall självfallet inte hitta skäl till varför de ska närvara. Och framförallt – inga kungligheter!

De som representerar den svenska demokratin borde väl kunna säga till Jacques Rogge och IOK:

Vi är ingen idrottsorganisation! Vi är aktivister för demokrati och mänskliga rättigheter!  

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,