Jag vill anmäla mig själv!

12 mars, 2008

Jag har gjort en resa till Uppsala i dag och inser nu, när jag kommit hem, att jag måste anmäla mig till Historiska sanningsmyndigheten. Jag har begått ett brott! På tåget läste jag ett slitet och tummat exemplar av Kommunistiska manifestet! Vad värre är. Jag gjorde det fullt öppet, trots att det fanns ungdomar i vagnen! Tror ändå, att de inte tog någon skada. De verkade inte intresserade av vad en gammal gubbe läste.

Inte bara det! Tänk, jag fick precis samma pirrning i kroppen som i unga dar, då jag läste häftet för första gången.

”Proletärer har i den ingenting annat att förlora än sina bojor.

Proletärer i alla länder förenen eder!”

Andra bloggar om: , , ,


S och Fp i ädel tävlan!

11 mars, 2008

Folkpartiet ser samhällsproblem som jag inte ser. Det är inte första gången. Med jämna mellanrum kommer det förslag om kurser och kunskapstester för invandrare som söker svenskt medborgarskap. Läser i Sydsvenskan och text-TV att Folkpartiet föreslår en omfattande kurs i medborgarkunskap för dem som önskar bli svenska medborgare. Jag utgår att betyg utdelas från första dagen och att nationella prov genomförs varje vecka. Det får inte bli några flumkurser!

Som sagt det är inte första gången och varje gång ställer jag mig samma fråga. Vad är det för problem Folkpartiet vill lösa? Har det visat sig på något sätt att människors eventuella bristande kunskaper om sina rättigheter och skyldigheter, samt den svenska värdegrunden, skapat problem för det svenska samhället?

I förslaget betonas att: ”Okunskap ska inte hindra en från att ta tillvara sina rättigheter i Sverige, men inte heller vara en ursäkt för att bryta mot lagen, heter det i materialet.” Meningen antyder, ja mer än antyder, att invandrare som blivit svenska medborgare i betydande omfattning bryter mot lagen och skyller på bristande kunskaper. Okey, det kan vara så, men visa att det verkligen förhåller sig så. Tills Folkpartiet på något vederhäftigt sätt visat att det föreligger ett problem, kommer jag att betrakta Folkpartiets påståenden som köksbordssanningar. Ni vet – alla vet ju hur det förhåller sig, men ingen vågar prata om det. Vore inte frågan så allvarlig skulle jag säga att det är patetiskt att se hur Folkpartiet tävlar med Sverigedemokraternas ”att vara modiga och våga säga som det är.” I motsats till oss politiskt korrekta, som förtrycker sanningsapostlarna.

Det slår mig. Uppfyller Sverigedemokraterna kravet att förstå den svenska värdegrunden? Hur ska Folkpartiet lösa det problemet?

För att ingen ska kunna beskylla mig för ensidighet, så kan jag meddela att jag uppmärksammat, bl. a här och här, att Mona Sahlin också är ute och föreslår ”kraftfulla” åtgärder. Nyanlända flyktingar ska under två år inte tillåtas flytta från de orter där de blivit placerade av myndigheten. Visst, ytterligare ett förslag som på pappret ser kraftfullt ut, men vilket problem skall åtgärden lösa? Om S inte kan garantera att det finns arbeten på de orter där flyktingar placeras, då lär män ju bara skjuta problemen för t ex Södertälje och Malmö framför sig.

Jag upplever att S borde ha viktigare frågor att driva just nu. Om några månader sjösätter alliansregeringen sitt förslag till nya regler för sjukskrivningar. Vilket kan innebära att människor måste flytta dit försäkringskassan anvisar. Kan bli knepiga och intressanta situationer i framtiden. Några vill flytta, men får inte. Andra blir tvungna att flytta mot sin vilja. En märklig och något inkonsekvent statlig flyttpolitik. 

Förstår inte socialdemokratins prioriteringar. De nya sjukreglerna måste bekämpas och det med kraft, nu! För det är väl inte så, att Socialdemokratin av valtaktiska skäl önskar att förslaget om nya sjukregler genomförs?

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Det verkar gå vägen!

10 mars, 2008

Om jag ska tro DN kan jag gå till sängs med viss tillfredsställelse. Socialistpartiet i Spanien har tydligen klarat attacken från både högern och kyrkan.

Det var då för väl!

Andra bloggar om: , , , ,


En slafsig och människoföraktande regering!

10 mars, 2008

Jag surfade runt bland tidningarna för att läsa om valet i Spanien. Mitt i alla, som det verkar, glada nyheter, stötte jag på ett par artiklar i Sydsvenskan om regeringens förslag till nya sjukskrivningsregler. Målet är att minska antalet långa sjukskrivningar. Varje gång jag läser om förslagen stiger blodtrycket, säkert till farliga nivåer.

Jag förstår inte varför en regering, som efter vad jag förstår, önskar regera det här landet i många år, inte mer månar om att ge ett seriöst intryck. Istället väljer regeringen oftast en ideologisk infallsvinkel på sina förslag. Förslag som nästan alltid baserar sig på fördomar om vad som driver människor. Alla alliansregeringens partier, ingen nämnd och ingen glömd, har tydlig fått för sig att det är de ”generösa” ersättningsnivåerna i våra socialförsäkringssystem som ”gör” människor sjuka och arbetslösa. Sänk nivåerna och skärp villkoren, då blir människor friska! För regeringen vet, att någonstans i Sverige finns det säkert arbete åt alla som tror sig sjuka. Det är nästan ingen remissinstans som ser det regeringen ser. Inget konstigt med det. Det alliansregeringen ser, existerar ju inte i sinnevärlden! 

Sydsvenskan skriver, bara som ett exempel: Den som inte blivit tillräckligt frisk för att komma tillbaka till gamla jobbet efter sex månaders sjukskrivning, kan tvingas säga upp sig för att ta vilket jobb som helst i hela landet.” Märk ordet ”tillräckligt frisk.” Jag ser en trotjänare som råkar bli sjuk och inte hinner bli frisk på 6 månader blir tvungen att säga upp sig och söka, av försäkringskassan anvisat arbete någonstans i landet. Billigt och bra. Minskade rehabiliteringskostnader både för företagen och staten. För rehabilitering behövs ju inte, det finns ju arbeten någonstans i Sverige som den sjuke klarar av. Nu är det slut med att mata fågelungar! Vi får en ny variant av beredskapsschlager – För han är ju min friske gubbe, någonstans i Sverige.

Kan bara hoppas att Socialdemokratin kommer ut från sina rådslaggrupper och börjar organisera motståndet mot köksbordsfilosoferna och inte väntar till nästa val. 

Andra bloggar om: , , , , , ,


”Råttan i pizzan” i ny tappning?

9 mars, 2008

När jag i början av 60-talet var ordförande för skolklubben SSU Fraternitas på Sundsvalls högre allmänna läroverk, hamnade jag anmärkningsvärt ofta i våldsamma diskussioner om det oerhörda fusket i våra socialförsäkringssystem. Det är så här i efterhand nästan lustigt att påminna sig det stora allvaret och upprördheten hos företrädare för Konservativ skolungdom, när de berättade om alla fall av fusk som de minsann ”kände till.” Det lustiga var att de överhuvudtaget inte umgicks i kretsar där t ex socialbidrag förekom. De enda fuskare de möjligen träffade på var sina skattefuskande pappor.

För några år sedan var Alf Svensson ”modig” och nästan hjälteförklarad av en samlad borgerlighet, när han hävdade att det fuskades med våra socialförsäkringssystem. Tänk att våga utmana det politiskt korrekta! Fusket sades vara så omfattande att den riskerade legitimiteten för systemen. Alla försök till sans och måtta, möttes av hånfulla påståenden att vi inte, av politiskt egenintresse, ville erkänna att fusk förekom.

Vi har under de senaste åren matats med den ena larmrapporten efter den andra om den oerhörda omfattningen av fusket. Regeringen har med olika ”kraftfulla” beslut försökt sätta stopp för det stora fusket. Allt med den goda föresatsen att stärka ”legitimiteten” för vårt sociala försäkringssystem.

Nu börjar det så sakteligen dyka upp nya uppgifter. Uppgifter som inte bekräftar eller stödjer allianspartiernas larmrapporter. Idag kan vi läsa i DN:s nätupplaga ”Föräldrar mer ärliga än väntat” Se där en stor nyhet! Det var nog bara regeringspartierna som trodde annorlunda. Människor vet varför vi har ett socialt försäkringssystem. Legitimiteten för välfärdsmodellen är mycket stort och det måste hårt betonas, vi är ärliga och inga fuskare. Förstår inte varför alliansregeringen så ofta förtalar både människor och system. 

Men det är klart, om man som Maud Olofsson ser oss som hjälplösa fågelungar, som kräver att bli matade, då är också föraktfulla fördomar lätta att till sig. Vi andra vet in på skinnet, att det inte räcker med att vara en flitig bäver, utan vi måste springa runt som förgiftade råttor för att få livet någorlunda drägligt.

Får ändå säga, att det känns lite skönt att kunna konstatera: Jag var politiskt korrekt i början på 60-talet och den korrektheten håller fortfarande.

Andra bloggar om: , , , , , ,


Hur uppstår och motiveras snopptilläggen?

8 mars, 2008

Så här på internationella kvinnodagens sista skälvande timmar är frågan helt berättigad. Läser i Dagen att prästfacket är oroligt för att statusen och därmed också lönerna skall sjunka allteftersom antalet kvinnliga präster ökar.

”Jag tror det blir som på arbetsmarknaden i övrigt, att statusen blir lägre i yrkeslivet om det blir kvinnodominerat. Det borde det bli i prästyrket också, säger Maria Berg, kyrkoherde i Piteå och ledamot i Kyrkans akademikerförbund.”

Iakttagelsen är riktig. Jag hade under min fackliga aktiva tid ofta anledning att fundera över de mekanismer, som låg bakom skillnaderna mellan mäns och kvinnors löner. Tidigare motiverades skillnaden med, att männen var familjeförsörjare. Den situationen är ju för länge sedan överspelad. Gör kvinnor ett sämre arbete än männen, när de dominerade en bransch? Jag skulle verkligen i så fall vilja få det bevisat.

Men låt oss ta fasta på prästfackets oro, att lönerna och statusen för prästyrket skulle sjunka om kvinnorna blir dominerande. Kyrkan har i dag en mycket lång erfarenhet av kvinnliga präster. Finns det några tecken på att de kvinnliga prästerna gör ett sämre arbete än sina manliga kollegor? Eller ställer kyrkoråd lägre krav på kvinnliga präster än på manliga? Det vore väl de enda objektiva orsakerna till att statusen och lönerna skulle sjunka vid en kvinnlig dominans i yrket.

Den erfarenhet jag har av prästers tjänstgöring är, som många vet inte livslång, men jag har ändå så pass lång erfarenhet genom aktiviteter i församlingar, att jag vågar påstå att kvinnliga präster inte gör mindre eller presterar sämre än sina manliga kollegor. Om kvinnliga präster i framtiden har lägre status och sämre lön än dagens manliga präster, då bör kyrkoråd börja fundera över sina bevekelsegrunder och kritiskt granska sin kvinnosyn. För löneskillnader på grund av kön uppstår inte slumpartat, utan baseras på medvetna ställningstaganden hos dem som har att besluta.

Hur jag än vrider och vänder på frågan kan jag inte hitta någon rationell förklaring till att män generellt sett har högre status och lön. När de rationella skälen saknas, då får man försöka hitta de irrationella motiven. Då är den enda rimliga förklaringen den att männen erhåller ett snopptillägg. För det är väl ingen som på fullt allvar hävdar, att män generellt sett är mer kompetenta än kvinnor?  

Andra bloggar om: , , , , ,


Hyllning av ett rekorderligt fruntimmer!

8 mars, 2008

Jag inser, att nu blir många kvinnor förbannade på mig. Kalla kvinnor för fruntimmer, vilket sätt! Jag vet inte hur det kommer sig att jag, det måste gå långt tillbaka i barndomen, lärde mig identifiera starka och kloka kvinnor som ”rekorderliga fruntimmer.” Begreppet har följt mig genom åren och väl fyllt sin uppgift att hjälpligt förklara en svårtydd verklighet.

Idag blev jag påmind i DN om en kvinna som verkligen lever upp till begreppet rekorderligt fruntimmer, Nalin Pekgul S-kvinnornas ordförande. Den främsta orsaken till artikeln i DN, är att S-kvinnorna startar en kampanj idag om en delad föräldraförsäkring. Ett krav som är väl värt att stödja. Men det var inte det som fick mig att börja knappa på tangenterna, utan alla de positiva minnen som är förknippade med Nalin Pekgul.

För många år sedan (det är nog inte så många med tanke på Nalins ålder) läste jag om en SSU-aktivitet med läxhjälp i någon av Stockholms förorter. Nalin Pekgul var en av de drivande krafterna. Sen dök hon upp lite då och då i mediebruset och alltid med kloka åsikter i någon sakfråga. Under ett antal år var hon en frispråkig riksdagskvinna och sen några år är hon S-kvinnornas ordförande. Fortfarande lika frispråkig och frank i alla sina framträdanden.

Jag förstår inte varför hon är så ”osynlig” i våra massmedier. Nalin Pekgul har ju den bakgrund som borde vara guld värd i alla soff- och debattprogram i TV. Invandrare, kom till Sverige när hon var 13 år. Troende muslim. Integrerad, men inte assimilerad i det Svenska samhället. Jag upplever, att Jimmie Åkesson från Sverigedemokraterna oftare fått uttala sig om muslimer i svensk TV än Nalin Pekgul. 

Visst förstår jag hur TV tänker. Det blir mer ”TV-mässigt” med en konfrontation mellan mer traditionellt troende muslimer och en fullständigt ignorant Åkesson. Det verkar mer spännande med stora och starka skiljelinjer. Sen spelar det ingen roll om dessa skiljelinjer är de som verkligen borde diskuteras och belysas. Efter en sådan TV-debatt upptäcker varje vaken medborgare att han eller hon är lika, om inte okunnigare, än före debatten. Men debattledaren kan mysa och tänka – vad folk skrek åt varandra! Vilken härlig TV-kväll i folkbildningens tjänst!

I dagens DN-artikel får vi lite antydningsvis läsa om vad Nalin Pekgul anser om religiösa friskolor och givetvis hennes syn på skillnaden mellan våld mot kvinnor i allmänhet och den hedersrelaterade våldet mot unga flickor, där hela familjen är delaktig. Det vore spännande och mycket välbehövligt om Nalins Pekgul röst hördes lite oftare i den här något infekterade debatten. Och inte bara hon, det finns många, många andra med kunskap och erfarenhet, som skulle kunna bidra till en helt annorlunda och mer sansad debatt. Men vi får väl nöja oss även fortsättningsvis att behovet av dramatik i TV innebär, att Jimmie Åkesson kallas in som expert på Islam och muslimer. 

Det vore klokt av den borgerliga alliansen i Stockholm och annorstädes att lyssna till Nalin Pekguls varning: ”Moderaterna ger bidrag till religiösa skolor och de segregerar sjukvården. Men de inser inte att detta stärker de religiösa islamisterna. Moderaterna tänker inte för fem öre.”

Jag utgår från att Mona Sahlin, när hon bildar regering efter valet 2010, ersätter Sabuni med Nalin Pekgul. Finge jag det löftet före valet, kunde det rent av innebära, att jag åter skulle rösta på S. Ta det som ett löfte, Mona!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,


Björk, en mycket insiktsfull artist!

7 mars, 2008

Läser i DN, att Björk under en föreställning i Shanghai, efter att ha sjungit Declare independence ropat ”Tibet, Tibet”! Kulturministern är som sig bör upprörd och säger att Björk: ”bröt mot kinesisk lag och sårade det kinesiska folkets känslor”. Är det inte patetiskt, så säg, när diktaturens företrädare gömmer sig bakom folkets sårade känslor, när de förtrycker människor och bryter mot mänskliga rättigheter?

Jag får en vision! Det sägs ju, åtminstone av dem själva, att kapitalismen är nödvändig för demokrati. Tänk att få se direktörerna för Ericsson och Nokia tillsammans med världens övriga kapitalister stå på Himmelska fridens torg och gemensamt kräva frihet och demokrati för folket!

Inser snabbt att jag är en naiv, världsfrånvänd och rent av farlig samhällsomstörtande drömmare. Kanske rent av en potentiell terrorist. Tänk att föreslå att företagen skall äventyra aktieutdelningen och våra pensioner! Det är ändå tur att det är sansade människor som leder våra företag och för övrigt har ju Kina aldrig haft demokrati. Varför skulle de få den just nu? Folket skulle med all säkerhet inte kunna hantera friheten. Se på Ryssland, där gick det ju åt helvete!

Nå, drömmare eller inte, men en liten vädjan vill jag ändå framföra – Bojkotta Peking-OS!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,


Har vi en Gudsbild fylld av motsägelser?

6 mars, 2008

Det här inlägget är en direkt fortsättning på funderingarna i gårdagens inlägg: Vad innebär det glada budskapet?

I sin Bergspredikan, skildrad i Matteusevangeliet, säger Jesus bl. a att vi ska älska våra fiender och att vi ska förlåta människor, som på något sätt förbrutit sig mot oss. Klarar vi inte av det, då kan inte Gud heller förlåta oss. Jesus undervisning i bergspredikan innehåller så mycket mer, men det skulle bära för långt om jag tog med allt. Det behövs inte heller för att åskådliggöra min fundering.

Jag upplever att Jesus försöker förklara för lärjungarna vem eller vad Gud är. För mitt i sin undervisning om att vi ska älska våra fiender säger Jesus ”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” Jag tolkar att Gud vill att vi liksom han skall älska alla, inte bara de som står oss närmast t ex kristna bröder och systrar. Gud förväntar sig att vi förlåter, utan att någon har bett om förlåtelse. Det kravet är så viktigt, att om vi inte uppfyller det budet, då låser vi Guds möjlighet att förlåta oss.

Den första reaktionen hos mig var. Detta är omöjligt! Den andra reaktionen var. Det är ändå skönt att Gud själv förmår uppfylla allt det han begär av oss, men vi inte klarar av. Men någonstans har jag ändå en gnagande osäkerhet. Är det verkligen så?

Har inte Gud, enligt den samlade kristenhetens undervisning, ett antal krav som vi ska uppfylla för att vi ska få del av hans förlåtelse och omsorg. Jesus säger inte till sina lärjungar; älska era fiender förutsatt att….. Men får inte vi lära oss, att Guds överflödande kärlek förutsätter att vi tror? Jesus säger inte till sina lärjungar – förlåt dem som förbrutit sig mot er förutsatt att…. Men kan vi förvänta oss förlåtelse från Gud utan omvändelse och bön om förlåtelse? Ibland, när tvivlet riktigt griper tag, får jag känslan av att det inte ens räcker med att tro. Jag måste tro på rätt sätt också och de ”rätta sätten” är förfärande många.

Jag upplever ofta, att jag bär på bägge dessa Gudsbilder inom mig. Lika ofta känner jag, att kyrkan brottas med samma två Gudsbilder i sin undervisning och inte riktigt vet på vilket ben den ska stå.

Frågan kvarstår – Vad innebär det glada budskapet? Är glädjen enbart förbehållen dem som tror eller inbegriper Jesus offerdöd fler? Kanske alla?

 Jag bifogar en video, som jag tidigare delat med mig av. Videon anknyter till min frågeställning och gör det på ett tydligare sätt. Jag har snott videon hos Inhabitatio Dei. Jag ansluter mig till videons sista vädjan – om någon har en förklaring. Lämna ett meddelande!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,


Tvekan

6 mars, 2008

Har ikväll haft en skön stund i fåtöljen med en diktsamling av Petter Bergman. Diktsamlingen heter Tilltal och utkom 1987 på Bra lyrik. Tilltal blev Petter Bergmans sista diktsamling. Han avled i augusti 1986. Jag har tidigare vid något tillfälle delat med mig av stunder med Petter Bergman. 

Att tveka lite

Varje människa borde ha en möjlighet
till tvekan, eftertanke. Som hammaren
i ett klaver gör en nästan omärklig
paus innan den slår an strängarna.
Först efter det är tiden inne
för engagemang eller förnekande.

Som döden kommer, sakta, tankspritt
och förstrött. Utan att väcka
uppseende, ler den urskuldande
innan den utför sitt uppdrag.
Så borde vi ha rätt att tveka lite
innan vi drar vårt sista andetag.

Andra bloggar om: , , ,