Fastnade nästan i förordet!

Har ägnat de senaste veckorna av sommaren åt boken ”Jesus från Nasaret” Av Joseph Ratzinger, Benedikt XVI. Det har varit en lustläsning av bästa slag. När en läsupplevelse är som bäst, stöter man på textavsnitt som bara kräver ett tankfullt vankade i huset. Ibland krävs en längre promenad, för att riktigt kunna ta till sig texten.

”Jesus från Nasaret” är en sådan bok. Jag vet inte riktigt hur många gånger jag vankade runt i huset redan när jag läste förordet. Det har hänt, men inte har det varit ofta, att läsningen av ett förord tagit så lång tid som med den här boken. Bara förordet torde ha förbättrat min kondition avsevärt. Jag låter beskrivningen av min läsupplevelse baseras på förordet. Förhoppningsvis kan jag något lite beskriva den inspiration till funderingar som det gav, så att ni av pur nyfikenhet skaffar er boken.

Ett bra anslag till min läsupplevelse var meningen: ”Et incarnatus est (och han har antagit kött) – med dessa ord bekänner vi att vi tror att Gud faktiskt inträtt i den verkliga historien.” Författaren menar att om vi inte helt accepterar denna historia, då reduceras, ja rent av upphävs den kristna tron och blir en religionsform bland många andra. Jag känner igen tankegången. Jag har mött den hos Lars Lindberg i hans ”Ny skapelse”, men av någon anledning måste jag gång på gång bekräfta för mig själv att det är sant.  Hela boken är en övertygande bevisning av att Jesus, dels var medveten om vem han var och dels att många i hans omgivning också var medvetna om på vad Jesus byggde sin makt och myndighet. Det var inte en vishetslärare som korsfästes. Det var Jesus uttalade anspråk på att vara Guds son.

Ytterligare vandring krävdes när författaren i förordet fortsätter: ”Om alltså historia och fakticitet i denna mening hör till den kristna tron, då måste den också tåla att utsättas för den historiska metoden – tron själv kräver det…Den historisk-kritiska metoden – vi upprepar det – förblir oersättlig utifrån den kristna trons struktur” Joseph Ratzinger beskriver både i förordet och i boken för övrigt metodens svagheter och styrkor. Jag blev mycket överraskad och glad över den öppenhet Benedikt XVI har för olika tolkningstraditioner. Inte så att han mesigt accepterar vad som helst, utan han granskar tolkningsmodeller kritiskt, men med ett öppet sinne. Jag måste nog erkänna, att jag nog är mer beläst på Marx och marxistisk litteratur än på Bibeln och teologiska verk. Därför gladde det mig mycket när jag läste följande: ”Karl Marx har på ett drastiskt sätt skildrat människans ‘alienation’. Även om han inte nådde ner till alienationens egentliga djup, eftersom han bara tänkte i materiella banor, så har han dock förmedlat en åskådlig bild av den människa som fallit i rövarhänder.”

Ett ytterligare tema jag bär med mig från förordet är när Ratzinger skriver: ”Genom den moderna exegetiken blev det uppenbart hur tillblivelsen av de i Bibeln traderade orden tillkommit genom ständigt nya ”omläsningar” (relectures). De gamla texterna tas upp på nytt i nya situationer och blir på nytt sätt lästa och förstådda. I den nya, fortsatta läsningen, i små korrigeringar, fördjupningar sker tillblivelsen av Skriften som en ordets process, som så småningom öppnar sin inre potential, vilket låg beredd liksom ett frö, men som framträder i utmaningen från nya situationer.” Återigen möter jag tankegångar som jag tidigare tagit till mig när jag studerat Lars Lindbergs ”Ny skapelse.” Ordet som en process, som kräver ständiga omläsningar. Ordet hotas inte när den aktivt tolkar en ny verklighet.

Jag inser att jag är djupt oenig med Katolska kyrkan i många och avgörande frågor, men det förhindrar inte att boken ”Jesus från Nasaret” placerats i hyllan för mitt andliga husapotek. Där får den trängas med bl. a Bonhoeffer, Lars Lindberg och Brian D. McLaren. En hyfsad bredd om jag får säga det själv.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , ,

2 Responses to Fastnade nästan i förordet!

  1. Johan Stenberg skriver:

    Jag läste boken i vintras! Fantastisk bok!
    Tyvärr hade jag inte tid att vandra omkring och meditera som du, men det är helt säkert väl investerad tid! Själv tyckte jag mycket om kapitlen om Herrens bön.

    Påve Benedikt håller som bäst på att skriva del 2 (den sista delen) av Jesus från Nasaret. Hoppas att han hinner skriva färdigt den!

    Eftersom du nämner Banhoeffer så ofta så skall jag nog försöka läsa honom också. Blev inte han avrättad i ganska unga år? Hann han verkligen med att skriva så mycket?

  2. LeoH skriver:

    Han avrättades 39 år gammal. En del gör mycket av sina liv. Vi andra kan bara förundras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: