Fånga tjuven!

28 juli, 2008

Återigen är det dags för traditionen, att någon borgerlig ledarskribent vid den här tiden på året, påtalar det oerhörda att någon stjäl våra pengar! I år stötte jag på upplysningen i SvD, men jag är övertygad om att fler borgerliga tidningar berättar om den pågående stölden.

”Fram till den 29 juli arbetar du åt någon annan, resten av året åt dig själv.”  skriver den anonyme ledarskribenten.

Jag har aldrig förstått varför vi inte griper denne ”någon annan” och slår ihjäl honom eller henne! Då skulle vi åtminstone slippa betala, av våra surt förvärvade pengar, till en av tjuvarna. Presstödet till Svenska Dagbladet kostar många pengar!

Det kan väl inte kännas bra, för ledaravdelningen på SvD, att befatta sig med tjuvgods? Kallas inte sånt för häleri?

Andra bloggar om: , , , , , ,


Varifrån kommer alla dessa islamexperter?

26 juli, 2008

Genom Nima Daryamadjs blogg Nordic Dervish blev jag uppmärksammad på, att nu har islamkunskaperna även spridits till det svenska rättssystemet.

Snusförnuftigt skriver tingsrätten i Jönköping i sina domskäl mot en irakisk man som försökt mörda sin före detta fru: ”all anledning att se X:s handlande gentemot Y mot bakgrund inte minst av hans allmänna kvinnosyn som präglats av arabisk kultur och islam.

Det vore en överloppsgärning av mig, att skriva mer. Nima Daryamadj beskriver sakligt, och säkert också bättre än vad jag skulle klara av, varför tingsrättens skrivning är fullständigt orimlig. Läs det han skrivit!

Jag får fortsätta att fundera över var alla dessa islamexperter hämtar sina kunskaper. Går de studiecirklar?

Andra bloggar om: , , , , ,


Vem bestämmer?

24 juli, 2008

I dagens SvD tillrättavisar FRA:s generaldirektör riksdagsman Birgitta Ohlsson och därmed också indirekt en hel hoper andra riksdagsmän. Kanske mer än hälften?

Mer än lovligt grötmyndigt förklarar generaldirektören att Birgitta Ohlsson totalt har missförstått FRA:s uppgifter. Det fascinerande med Ingvar Åkessons inhopp i debatten är att riksdagen fortfarande inte slutgiltigt har tagit i beslut i frågan. Ändå kan generaldirektören med bestämdhet hävda, att riksdagsledamöter har fel, när de försöker komma fram till hur integriteten för medborgarna skall säkras.

FRA är själv bidragit till att frågan växt i betydelse och skapat misstro bland riksdagsledamöterna. Enligt uppgifter i pressen har FRA avlyssnat både pastorer och andra enbart för att de haft kontakter i Ryssland. Nu sägs det, att idag skulle en sådan avlyssning inte kunna ske. Hur vet vi det? Ingvar Åkesson skriver:

”FRA ska inte granska vanliga svenskars e-post, sms eller telefonsamtal. Frågan om brottsmisstanke är därför relevant för polisen men inte för FRA. FRA sysslar ju inte med brottsutredningar. Det integritetskänsliga intrång som sker genom avlyssning gäller utländska förhållanden, inte svenska. De utländska förhållandena måste också stämma med regeringens inriktning. De myndigheter som vill använda signalspaningen måste dessutom ha en fristående myndighets tillstånd.”

Det låter bestickande: ”FRA ska inte granska vanliga svenskars e-post, sms eller telefonsamtal.” Men vad händer med alla ”ovanliga svenskar”? Det är ju inte så, att svenskar inte kan inbegripas i begreppet ”utländska förhållanden.” Det var ju det som drabbade de svenskar som hade kontakter med Ryssland. Alla som har några som helst kontakter med individer eller organisationer utomlands kan drabbas av avlyssning. De är ju delar av ”utländska förhållanden.”

Språkbruket, ”vanliga svenskar” är också intressant ur en annan aspekt. Vilket integritetsskydd har alla de människor bosatta i Sverige och som t ex inte är svenska medborgare? Räknas de till gruppen ”vanliga svenskar” eller är de delar av det abstrakta ”utländska förhållanden”? Det har betydelse för hur åtminstone jag ska tolka ”FRA ska inte granska vanliga svenskars e-post, sms eller telefonsamtal.”  

Frågorna är många och det vore klädsamt om en statlig tjänsteman väntade tills den lagstiftande församlingen fattat sina beslut, innan han okunnigförklarar stora delar av dess ledamöter.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , ,


Vad är det som upprör?

24 juli, 2008

Läser i Dagen, att en muslimsk reklamkampanj väcker ilska i USA. Jag förstår inte riktigt vad det är som väcker ilskan. Jag kan inte hitta något upprörande i de bilder Dagen redovisar. I rubriken för bilderna sägs att: ”Reklamen från Islamic Circle of North America som upprör USA”.

Vad har då reklamen för upprörande innehåll? Jo, tre enkla frågor t ex Q: Head Scarf? A: You deserve to know. Följt av adressen till en hemsida. Jag tänkte, att det är något som Dagen inte redovisar om Islamic Circle, som jag borde veta. Jag går till organisationens hemsida och utan att ha lusläst hela innehållet, så verkar inte organisationen stå för något upprörande.

Då återstår bara det som Dagen antydningsvis nämner som skäl. Den eventuella upprördheten orsakas inte av innehållet i reklamen. Inte heller av organisationen bakom reklamkampanjen. Orsaken är, att en muslimsk organisation har mage att göra reklam för sin tro och det i tunnelbanan!

Dagenartikeln redovisar: ”Kampanjen kommer att synas i tunnelbanan under september månad och sammanfaller med ramadan och årsdagen av 11 september 2001. Just tunnelbanan anses vara en av de främsta måltavlorna för terrorismen och detta spär ytterligare på de negativa känslorna inför kampanjen.”

Det är där skon klämmer. Då hjälper det inte vad än organisationen ifråga säger om sig själv. Det är andra som tar sig rätten att att avgöra. Som t ex den republikanske kongressledamoten Peter King, som uppmanar de ansvariga för tunnelbanan i New York, att riva kontraktet. Undrar var representanten för den lagstiftande församlingen anser att muslimer får marknadsföra sin tro? 

 Andra bloggar om: , , , , , , ,


Du leker med elden biskop Deng!

23 juli, 2008

Ingen som är intresserad av utvecklingen inom kristna kyrkor har kunnat undgå att notera de stora motsättningar som kommit upp till ytan inom den anglikanska kyrkan. Motsättningarna koncentrerar sig främst kring synen på kvinnliga biskopar/präster och synen på homosexuella och deras plats inom kyrkan.

Mycket av motsättningarna kretsar kring den homosexuelle amerikanske biskopen Gene Robinsson. Enligt en artikel i Kyrkans tidning (KT) kräver den Anglikanske heterosexuelle ärkebiskopen av Sudan, Daniel Deng, att Robinsson borde avgå från sitt ämbete. Biskop Deng är en av mycket få afrikanska deltagare vid Lambethkonferensen i Canterbury, så uttalandet har säkert uppmärksammats. Jag har inga problem med att en biskop kräver en annan biskops avgång. Det kan t o m kännas lite uppfriskande i all diplomatiskt mummel.

Det som fick mig att känna en iskall ilning efter ryggraden var när jag läste Daniel Dengs synpunkter på homosexualitet. Jag tar några citat ur artikeln:

”Men vi har lyft frågan i smågrupper, och ännu har ingenting hänt, säger biskop Deng, som passade på att försäkra att i hans land finns inga homosexuella. ”I alla fall inga som har kommit upp till ytan.” 

Det är nog tur, att biskop Deng försiktigtvis garderar sig med, att de homosexuella kanske inte syns i det sudanska samhället. För det vi kan vara helt säkra på är, att personer med homosexuell läggning finns bland både kristna och muslimer, oavsett biskop Dengs personliga önskedrömmar, att de homosexuella inte existerar där i Sudan, men någon annanstans. Det som skrämmer mig är att biskopen tydligen inte problematiserar sin aning om, att inga homosexuella ”kommit upp till ytan.” Jag vill inte tro att Deng någon gång inte skulle ha funderat över varför det ”i hans land finns inga homosexuella.” Jag har fantasi nog att se vilka metoder ett samhälle kan använda sig av för att homosexualiteten inte skall bli synligt i samhället. Det svider i hjärtat att behöva inse, att den anglikanska kyrkans överhuvud i Sudan aktivt deltar eller passivt accepterar förföljelser och förtryck av personer med homosexuell läggning. Vill passa på och påminna om hur Irans president Mahmoud Ahmadinejad blev utskrattad och utbuad på Columbia University, när han påstod att ”företeelsen med homosexuella inte förekom i Iran.” Åhörarna hade säkert läst om och sett bilderna på hängda unga män. Men det är klart, det är väl inte många som vill ”komma upp till ytan”, om man riskerar en offentlig hängning. 

”Om vi kristna slutar att följa Bibeln och börjar leva som homosexuella, ja, då ger vi ju bara muslimerna en anledning att döda oss.” 

Istället för att i kristen anda protestera mot förföljelser och förtryck legitimerar biskop Deng med sitt uttalande mord och avrättningar av homosexuella. Uttalandet innebär också att biskopen kallt säger till alla med homosexuell läggning – kom inte hit och sök skydd! Ni är inte kristna och ickekristna får stå sitt kast

I vår svenska verklighet brukar det ofta, från olika kristna håll, sägas att ”vi dömer inte själva läggningen, utan det är handlingen vi tar avstånd från.” Oavsett vad vi kan ha för åsikter om den ståndpunkten, så delas den inte av biskop Deng:

”Gud skulle ha skapat två Adam om det var det han velat. Men det gjorde han ju inte. Han skapade Adam och Eva.” 

Av vad jag kan förstå hävdar biskopen att det är okristligt att hävda, att Gud skulle skapat människor med homosexuell läggning. Det känns något skrämmande, att inse, att en framträdande kyrklig ledare frånkänner de homosexuella en mänsklig identitet. Vi kan ju bara ana vilka konsekvenser en sådan ståndpunkt kan leda till. Ett är då säkert, den anglikanska kyrkan i Sudan, kan inte självklart räknas in som försvarare av mänskliga rättigheter.

Jag skulle till sist vilja drista mig till att hävda att Daniel Deng, så ärkebiskop han är, hädar. Om det är så att människor med homosexuell läggning inte skulle vara skapta av Gud. Skulle djävulen ha skaparförmåga? Självklart inte! Vi lever alla i Guds skapelse. När Gud skapade människan, då skapade han oss med alla våra skilda identiteter. Färger, temperament, stora och små förståndsgåvor, långa, korta, kloka, dumma, men också mängder av variationer i våra sexuella identiteter och könsidentifaktioner. Det är ju den helheten som är människan! I den meningen skapade Gud flera Adamar och Evor.

”Gud såg att allt som han gjort var mycket gott. Det säger jag amen till!

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , ,


Alla dessa fördärvliga skatter! De hindrar den rike att vara god!

22 juli, 2008

Patrick Krassén skriver i dagens SvD att ”filantropi tycks vara på modet.” De exempel som nämns i artikeln, tyder på att Krassén nog har rätt i sin förmodan. Paret Gates har tydligen donerat 28 miljarder dollar till utbildning och hälsa i fattiga länder. Warren Buffet har donerat den svindlande summan av 40 miljarder dollar! Bortemot tre fjärdedelar av sin förmögenhet. Det finns fler exempel i artikeln, men jag nöjer mig med de här.

Så här långt har jag inga problem med att förstå innehållet i artikeln. Däremot har jag lite större problem med förståelsen, när Krassén kommer in på svenska förhållanden.

”En motsvarande donationskultur är svår att finna bland förmögna människor i Sverige. Wallenbergstiftelserna finansierar förvisso en hel del insatser inom forskning och utbildning, och företagsledare som Ingvar Kamprad donerar en del till välgörande ändamål, men det är snarare undantag än regel.”

Enligt artikelförfattaren är vår skattelagstiftning den viktigaste orsaken till, varför förmögna svenskar inte donerar till välgörande ändamål. Tro´t den som vill. Krassén skriver, att i USA och i stora delar av Europa, är donationer till forskning och utbildning skattemässigt avdragsgilla.

Jag funderar och räknar på fingrarna. Jag är ju inget mattesnille! Om jag har 100 miljoner kronor i förmögenhet och skänker bort 50 miljoner till Uppsala universitet. Vilken skatt skall donationen kvittas mot? Vad jag vet är förmögenhetsskatten 0 %. Mottagaren behöver inte heller betala någon skatt. Vare sig donationen är en gåva eller ett arv. Gåvo- och arvsskatten slopades f o m 1 januari 2005. Hur jag än räknar på fingrarna och min miniräknare kan jag inte se annat än att mina tänkta 50 miljoner går ograverade till mottagaren. Ingen skattepålaga hindrar mig att vara god!

Skyll inte på Anders Borg! Det är bara att börja donera hej villt ur de skattebefriade förmögenheterna!

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , ,


Är majoriteten hotad i Sverige?

13 juli, 2008

När jag i Dagen läste artikeln: ”Färre kristdemokrater tror att muslimer diskrimineras” fick jag en känsla av igenkännande. Att mina egna alldeles privata erfarenheter bekräftades. Inte så, att jag har någon som helst kunskap om vad kristdemokrater anser om diskrimineringen av muslimer i landet. Har inte heller några egna erfarenheter som eventuellt skulle bekräfta uppgiften om att färre kristdemokrater, än andra partisympatisörer, tror att muslimer blir diskriminerade. Det som fick mig att säga till mig själv – så är det, var Daniel Pohls fundering i artikeln, att: ”Om man har en idé om att en viss grupp människor inte diskrimineras, är grunden ofta att man själv har en negativ bild av den gruppen människor, i det här fallet muslimer, säger han.”

När jag nu under några år surfat runt i bloggvärlden, och också deltagit i diskussioner och samtal, har jag ofta förundrat mig över tonen av bitterhet som präglar många människors uppfattning, när det gäller invandrarna och främst arabiska muslimer. Skulle man fråga en sympatisör till Sverigedemokraterna om muslimer är diskriminerade, då skulle svaret bli ett rungande nej! Det är vi svenskar som är diskriminerade! Inte invandraren eller muslimen! Invandrarna sägs ägna sig åt omvänd rasism. De kallar oss svenskar för ”Svenne!” De vill stoppa skolavslutningar i våra kyrkor. Svenska barn får inte bära landslagströjor på sig. I skolorna förbjuds svenska flaggor och inte får man sjunga nationalsången! Ja, det är inget hejd på eländet. Som grädde på moset får de också höra av representanter för Sverigedemokraterna, att invandrarna har ett förmånligare pensionssystem än svenska fattigpensionärer! Uppgiften om det förmånligare pensionssystemet är inte buskagitation av övernitiska sverigedemokrater, utan en uppgift som jag hämtat från Sverigedemokraternas hemsida. ”Kraftigt höja pensionerna för de seniorer som har det sämst ställt. Ingen svensk pensionär skall ha en månadsinkomst som understiger det äldreförsörjningsstöd som staten skänker till äldre invandrare.” Vid kontroll visar det sig att även svenskar tar del av äldreförsörjningsstödet och att den är, oavsett vad Sverigedemokraterna antyder, lägre än garantipensionen. (kolla här).

Det är inte bara så att vi svenskar är diskriminerade i vårt eget land. Muslimerna håller på att ta över hela landet och inte bara det. Hela Europa är hotat. Inom ett par generationer i Sverige och inom 25 år i Frankrike är muslimerna i majoritet och alla lyder vi under sharialagar och kvinnorna måste bära burka! Går man och bär på en sådan verklighetsbild, är det givetvis svårt att ta till sig uppgiften, att muslimer är diskriminerade.

Artikeln i Dagen påminde mig också om en annan företeelse i samhällsdebatten. Försök hävda att homosexuella är diskriminerade eller utsatta för hatbrott! De ilskna argumenten mot en sådan befängd uppfattning, når nästan samma orkanstyrka, som de främlingsfientligas argument mot att muslimer diskrimineras. Enligt många har de homosexuella fått ett alltför stort inflytande i Sverige. Det lär finnas en homolobbygrupp, som politiska partier och opinionsbildare inte vågar stå upp emot. En bra företrädare för en sådan uppfattning är Fredrik Sidenvall, ledarskribent på Kyrka & Folk. I en ledarartikel hävdar Sidenvall att: ”Erövringstänkandet är mycket utvecklat i det nya andliga ledarskiktet i västvärlden, gay-rörelsen. Den vill helst erövra hela stadsdelar så att de officiellt skall kallas deras, som en slags hedonismens Vatikanstat, markerad av vajande flaggor. Går inte det så måste lokala politiker i alla fall upplåta så många offentliga flaggstänger som möjligt, för att inte pekas ut som förföljare och kränkare.”

Hur kan det komma sig, att en inte oföraktlig andel av svenska folket upplever, att två mycket små minoriteter inte bara har oproportionellt stort inflytande i samhället, utan att de också håller på att ta över samhället. Bägge grupperna kan inte ha rätt, men det är en annan historia.

Jag får väl fortsätta att sitta här i Kyrkbyn i Bjuråker socken vid min dator och lite oroligt, men med stor nyfikenhet, det måste jag säga, vänta på vilka som kommer hit först och tar makten. Gay-rörelsen eller muslimerna?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Nattlig läsefrukt

12 juli, 2008

Dikter skall, som jag ser det, läsas under sena nattliga timmar. Jag vill dela med mig av en dikt jag alldeles nyss läste. En dikt av Petter Bergman ur hans diktsamling ”Tilltal.” Nedanstående dikt kändes i natt som ett verkligt tilltal.

Spegelvänt

Jag går på stigen. Jag är en människa
som rör sig sakta mot mig själv.
Detta är ingenting jag längtar efter:
det bara är. Ett ofrånkomligt möte
på offentlig plats.
                  Vad fruktar jag?
Att likheten skall vara slående
eller skillnaden bestående?
Jag fruktar helheten: att acceptera
allt jag är, inte bara det lilla som
jag visar upp till allmänt beskådande.

Ingen blir klokare med åren,
bara en smula mera skeptisk.
Världen snurrar, murar ruttnar
och faller ner och det berör mig
inte alls. Men detta: att sammanfogas
till en helhet skrämmer mig mer än
något annat. Halva mitt liv har jag lyckats
hålla mig borta från halva mig själv.
Nu orkar jag inte längre. Nu skall straffet
utdömas, helheten förenas.

Jag går på stigen. Jag är en människa
som rör sig sakta mot sig själv

Andra bloggar om: , ,


Det var ett sant kristet budskap!

11 juli, 2008

Det nationalistiska Schweiziska folkpartiet SVP har återigen lyckats få tillräcklig med namnunderskrifter för kravet på en folkomröstning. Den här gången handlar frågan om arkitektur. Partiet fick, för en tid sedan, för sjätte gången, på nöten i en folkomröstning för kravet, att medborgarskapsansökningar skulle godkännas i lokala och hemliga omröstningar. Nu vill de att schweiziska folket skall avgöra om muslimer har religiösa behov av minareter på sina moskéer.

Det är mycket glädjande att Schweiz evangeliska kyrkoförbund protesterar. Dagen förmedlar:

Schweiz evangeliska kyrkoförbund klargör i en skrift att de vänder sig mot alla typer av förtryck eller diskriminering på religiösa grunder. Delar av befolkningen känner uppenbarligen en sorg och en oro över islams växande närvaro i samhället. Men även här gäller den uppståndne Kristus ord: ”Var inte rädda!” skriver kyrkoförbundet. Det är inte bra med polarisering. Vi borde arbeta för integration, fortsätter de.

Jag anser att det är viktigt att alla kyrkor, i Sverige och annorstädes, aktivt protesterar mot samhällskrafter, som spelar på folks rädsla och oro. Inte bara spelar, utan aktivt försöker sprida en rädsla som, om den får fotfäste, kommer att på sikt sönderslita samhällen. Rädsla har aldrig varit någon bra grund, att bygga sunda och demokratiska samhällen på.

Vi har ju ett egen liten svensk kusin till SVP. Jag skriver kusin, för Sverigedemokraterna vill ju inte bli hopkopplade med det hårda SVP, utan anser sig vara mycket mjukare än SVP. När det gäller synen på religiösa byggnader, har Sverigedemokraterna exakt samma syn som SVP. De försöker drapera sin negativa syn på moskéer och muslimer bakom kulturella krav på svensk byggnadstradition. På sin hemsida under rubriken Invandrarpolitiskt program skriver partiet:

”Inga religiösa byggnader med en för svensk byggnadstradition, främmande arkitektur, skall få byggas.”

Eftersom kravet är en del av Sverigedemokraternas invandrarpolitiska program, ställer en illvillig person som jag, genast frågan: Varför gäller kravet på ”svensk byggnadstradition” enbart invandrare och då troligtvis också enbart muslimer?

För kravet gäller tydligen inte profana byggnader som Turning Torso i Malmö. Mig veterligen har det aldrig någonsin tidigare byggts vridna hus i Sverige. Sverigedemokraterna skulle tydligen också, om de existerat då, godkänt kyrkan som Svenska kyrkan byggde i Nacksta, Sundsvall 1969. Kyrkan fick formen av en upp och nedvänd båt. En mycket spännande byggnad, men inte följde den någon, då känd, svensk byggnadstradition. Svenska organisationer och byggherrar får tydligen skapa nya svenska byggnadstraditioner, men inte invandrarorganisationer och trossamfund. (Skulle invandrarkyrkor, enligt Sverigedemokraterna, få bygga kyrkor med lökkupoler?)

Svensk kristenhet har all anledning att kraftfullt försvara religionsfriheten i Sverige. Det kan ju tänkas dyka upp krav i framtiden på lokala folkomröstningar, om vad som är religiöst sett godkänd ”svensk byggnadstradition.”

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , ,


Rätt ska vara rätt!

9 juli, 2008

Läser i Dagen om, men också lyssnat till ett samtal mellan Helle Klein, Elisabeth Sandlund, Martin Thunström och Göran Lambertz. Temat för samtalet var ”Kränkt i Guds namn – eller censurerad.” Samtalet var i stora stycken intressant och än intressantare hade det varit om jag sluppit det sedvanliga irritationsmomentet, att när Muhammedkarrikatyrer nämns då dyker alltid Ecce Homoutställningen som en jämförbar företeelse.  Under samtalet säger Göran Lambertz: ”Dels att man kränker den som tror, typ Ecce Homo-bilder och Muhammedteckningar. Dels att någon känner sig kränkt av den som tror, typ Åke Green-predikan.” Muhammedteckningar var en kritik och kanske också en medveten kränkning av muslimer av ickemuslimer. Elisabeth Ohlsson Wallins utställning ingick i en inomkristlig diskussion. Många kristna blev upprörda, men många, däribland jag blev upplyft att utställningens budskap.

Jag har tidigare blivit lika irriterad över sammanblandningen. Jag plockar fram ett inlägg jag skrev för snart ett år sedan. Inlägget är skriven under stor irritation och det märks, stilistiskt kunde den vara bättre hopkommen. Men jag kopierar ändå inlägget, utan ändringar. För jag är lika irriterad idag som då. Än mer irriterad blev jag nog, när ingen av de kristna samtalsdeltagarna påtalade det orimliga i Lambertz jämförelse.

En haltande jämförelse.

En konstnär, Lars Vilks, har tydligen gjort några teckningar med en skäggig gubbe som hund och kallat bilderna för Muhammed som rondelhund. Teckningarna var tänkta till en utställning med hunden i konsten som tema. Innan utställningen öppnade plockades teckningarna ner och vips får vi en diskussion om yttrandefrihet och konstnärlig frihet. Jag ställer mig frågande till syftet att framställa Muhammed som hund, men inser samtidigt att frågan inte längre är en fråga om bilderna passade utställningens tänkta tema, utan nu gäller frågan om islam får kritiseras och Muhammed karikeras.

Givetvis får islam och muslimer kritiseras. Det bör också vara tillåtet att karikera Muhammed. Samtidigt må det också vara tillåtet att få ställa frågan – varför just i det här sammanhanget och varför som hund?

Nå det var egentligen inte den här frågan som fått mig att skriva ett inlägg, utan att varje gång som Muhammedkarikatyrer diskuteras, dyker en jämförelse med fotoutställningen Ecce Homo upp. Jag har läst mängder av insändare och blogginlägg, som hävdar att Ecce Homo-utställningen var en Jesuskarikatyr, fullt jämförbar med Muhammedkarikatyrer. Jag förstår inte varifrån en sådan inställning får sin näring. Nu senast hittade jag jämförelsen i frykmans liberala blogg:

“Detta är världens mest sekulariserade land, landet där vi hänger upp bilder på Jesus som homosexuell i kyrkan. Där Scandic plockar bort gideoniternas biblar från hotellrummen. Den religion som vill verka här kommer att få finna sig i att bli ifrågasatt och skymfad, skojad med och häcklad. Yttrandefrihet är inte enbart vackert, men ack så nödvändigt.”

Vilka är de “vi” som hänger upp bilder på Jesus som homosexuell i kyrkan och med vilket syfte? Jag tolkar citatet så, att Frykman menar att Ecce Homoutställningens syfte var att skymfa, att skoja och häckla. Det är fullständigt felaktigt!

Elisabeth Ohlssons fotoutställning var ett konstnärligt inlägg i en inomkyrklig diskussion och inte en illvillig karikatyr av någon utomstående representant för det sekulära samhället. Ohlsson ville med sin fotoutställning ställa frågan till kristna och kyrkan: Var möter vi Jesus? Vem får möta honom och i vilka sammanhang? Den minnesgode minns att diskussionens vågor gick höga inom kyrkor och samfund. För oss var det inte bara fråga om yttrandefrihet, utan trons djupaste kärna.

Hur den inomkyrkliga diskussionen kunde te sig kan jag visa med ett exempel från Västerås. Vid tiden för debatten kring Ecce Homo – utställningen, var jag aktiv i Badelunda församling. Det planerades en föreläsning med Elisabeth Ohlsson, där hon bl. a skulle visa diabilder från fotoutställningen med reflektioner. Vår kyrkoherde nekade med stöd av kyrkorådet att upplåta någon av församlingens lokaler för ändamålet. Alla nomineringsgrupper i rådet var eniga. Föreläsningen fick hållas i grannförsamlingen, där kyrkoherden hade en helt annan inställning. Mötet blev mycket lyckad, trots att Elisabeth Ohlsson inte kunde delta på grund av sjukdom.

Som sagt, jag vill i all enkelhet protestera mot att fotoutställningen Ecce Homo används som ett exempel på att vi minsann tillåter Jesuskarikatyrer, för att slå i huvudet på mindre vetande muslimer. Ecce Homo-utställningen innehåller ett mycket varmt budskap, som vi kristna tyvärr inte är helt eniga kring.

Vill också, med lite okristlig skadeglädje, påminna om att Scandic fick, tack vare en kort men intensiv kristen samfälld aktion, backa från beslutet att ta bort biblarna från rummen.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , ,