Återigen har vi kunnat följa i TV och i andra medier hur en sekt, Kingdom Center i Vägasked, kläs av in på bara kroppen. Jag har ingen ambition att tillföra något nytt i den aktuella sakfrågan, utan rekommenderar för läsning en ledare i Dagen skriven av Håkan Arenius. Arenius gör, vad jag kan se, ett antal mycket genomtänkta reflektioner, som borde vara en god grund för fortsatta samtal i ämnet.
För min egen del flimrade, många aha-upplevelser, minnesbilder och associationer, genom huvudet under läsningen av artikeln. Av skilda anledningar har jag ingen större praktisk erfarenhet av kristenheten utanför Svenska kyrkan. Det mesta av mina ”kunskaper” har jag fått genom tidningsartiklar, böcker, TV och samtal, bl. a här i bloggvärlden. Därför är det med viss osäkerhet jag tar upp mina funderingar. Men för samtalets skull tar jag ändå risken, att jag kan missförstås.
Jag drog mig till minnes, att jag, för den 7 mars i min andaktsbok, ”Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer”, läst: ”Den helige ande har behagat ge sig åt gemenskapen, inte åt individen. Det är den samlade gemenskapen som får ta emot anden och som förs till koinonia genom anden.” I själva betraktelsen över Bonhoeffercitatet sägs: ”Anden ger oss sin kraft på olika sätt, men vi bör vara vaksamma när människor säger sig ha fått speciella uppenbarelser. Det är mycket mer sannolikt att Anden avslöjar sin vilja för många än för några få.”
Här kan jag uppleva att vi inte är tillräckligt kritiska, när det gäller påståenden om uppenbarelser från den heliga Anden. Jag brukar ägna hyfsat mycket tid dagligen, att följa olika program i GodTV och kanal 10. Varje dag förundras jag över, att så många ledande kristna personligheter tydligen har daglig och stundlig samtalskontakt med den helige Ande. ”Den helige Ande sa till mig: Gå dit! Gör det! Profetera om det ena, än det andra!” Efter vad jag kan förstå, måtte det vara mycket svårt för en församlingsmedlem att ifrågasätta en sådan ledare. En ledare som hela tiden hänvisar till sin mycket intima kontakt med den helige Anden och därmed med Gud. Om sen också hela inramningen är att människorna förväntas sitta och lyssna till gigantiskt långa predikningar ofta i en så rasande takt, att det torde vara omöjligt att reflektera över om det som sägs verkligen är i överensstämmelse med ordet. Det blir mer av, ”det låter ju bra!” I bästa fall avbryts predikan av stämningsfull lovsång, där församlingen åtminstone får möjlighet att sträcka på benen.
Det pågår i dagarna en debatt i Dagen, om församlingsdemokrati är ett hinder för utveckling. Det finns många intressanta debattartiklar och insändare att läsa. Jag för min del reagerade på den här debattartikeln, där församlingsdemokrati rent av sägs vara obiblisk. Om en sådan här inställning skulle bli dominerande inom kristenheten, då lär vi få se många avslöjanden om sekter i framtiden. Jag dristar mig till att hävda att t o m Svenska kyrkans beslutsstruktur med sekulära partier som dominerar på alla nivåer bättre garanterar att Guds vilja råder i kyrkan, än att tillåta en eller en liten grupp enväldigt styra. Det är som Bonhoeffer säger: ”Den helige Ande har behagat ge sig åt gemenskapen, inte åt individen.” Den heliga Ande kan använda sig av ateister om det så behagar henne!
Jag ser i en ytterligare artikel i Dagen hur Peter Wagner, en av ledarna inom den apostoliska rörelsen, som var med och välsignade Todd Bentley i juni, avser att behandla erfarenheterna från Lakeland. Först konstaterar Wagner att han och de andra pastorerna, likt de kända aporna varken såg eller hörde och kunde därför inte heller tala. Nu vet Peter Wagner bättre. Det rörde sig inte bara om kramar, kyssar och hållande av händer, när det gäller den kvinnliga medarbetaren. Bentley hade också tillåtit sig perioder av stort alkoholintag. Det är möjligt att det var skäl nog att avskilja Todd Bentley från uppdraget, men sen skall tydligen inte bli någon vidare utvärdering av själva innehållet i väckelsen.
Peter Wagner säger, att han åkte till Lakeland: ”för att jag upplevde ett apostoliskt ansvar att hjälpa till och reda ut den förvirring och det kaos som svepte genom Kristi kropp världen över på grund av tv.” Uttalandet tyder på att det fanns andra problem än sprit och kvinnor, som Peter Wagner oroade sig för. Det vore mycket intressant att ta del av vad förvirringen och kaoset bestod av. Det vill inte Wagner diskutera, utan han kastar föraktfullt Todd Bentley på sophögen och önskar bara gå vidare, som om inget hänt: ”Peter Wagner ser det som ett före och efter, och talar om ”Lakeland 1” och ”Lakeland 2″ där huvudpersonen i det första skeendet, alltså Bentley, ‘är historia’ medan den nya tidsperioden med Stephen Strader i spetsen bara ha börjat.”
Min förhoppning är, att kristenheten inte låter Peter Wagner pusta ut, utan att vi får analyser om själva budskapet som spreds i Lakeland. Budskapet som tydligen skapade förvirring och kaos. Jag skulle också gärna vilja få en systematisk genomgång av Todd Bentleys uppenbarelser. Uppenbarelser som åtminstone initialt legitimerades av stora delar av den apostoliska rörelsen. Sådana analyser ger också lärdomar om hur framtida liknande rörelser och enskilda ledare bör analyseras.
Det är väl inte mer än rätt att jag också erkänner, att jag personligen har svårt för stora känslosvall. Det påverkar givetvis min syn och förståelse. Visserligen är kristen tro i mångt och mycket en härlig och befriande känsla. Men det förtar inte heller, att kristen tro också är intellektuellt arbete, baserad på förnuft och gemensamma samtal. Gärna gräl om så krävs!
Andra intressanta bloggar om: Kingdom Center, Väckelse, Heliga Anden, Uppenbarelser, Predikanter, Församlingsdemokrati, Lakeland, Todd Bentley, Peter Wagner
Publicerat av Leopold Holtter 
