Vilka dömer?

När jag återfick min tro, efter nästan 30 år, kändes det inte naturligt att börja fundera över teologi och tolkningar. Jag gick helt enkelt till den kyrka som låg närmast och det var Svenska Kyrkans församling i Badelunda. I den bemärkelsen är jag en god företrädare för fotfolket inom SvK. Jag söker inte speciella präster eller fromhetsriktningar, utan tar till mig av det som bjuds i min hemförsamling.

De första åren fascinerades jag av konfrontationen mellan de bilder jag bar med mig från skolans kristendomsundervisning, söndagsskola och konfirmation med de bilder som förmedlades av Kyrkan av i dag. Det slog mig, hur platta och blodfattiga alla skildringar av Jesus oftast var. Vare sig liknelserna eller det Jesus gör eller säger, vibrerar av liv. Jag vet inte hur många gånger jag de första åren, förundrades över varför Kyrkan framhärdade i att framställa Jesus som en menlös Max von Sydowgestalt, som milt skrider fram och är oändligt andlig.

Jag bar med mig bilden av Max von Sydow, som en kuriositet under några år. Situationen förändrades, när ”Efterföljelse” av Dietrich Bonhoeffer slog ned som en bomb i mina tafatta teologiska funderingar. Jag fick börja rannsaka mig själv om vad efterföljelse egentligen innebar för mig. Samtidigt som jag läste ”Efterföljelse” läste jag Jesus liknelser, men framför allt berättelserna i NT, där vi hör och Jesus eget agerande i skilda situationer och får exempel på vad, men kanske ännu viktigare hur han gör. Så sakteligen växte insikten, att efterföljelse nog inte enbart handlar om åsikter, utan är en uppmaning till handling. Lite av den insikten försökte jag förmedla i inlägget, Hur förstår vi uppdraget?

Jag är övertygad om att Jesus undervisning inte ska ses som sedelärande historier, att meditera över. Allt har bäring in i vår tid. Ofta, ofta stannar vi i själva berättelsen och går inte utanför ramarna. Vi har ju också hört berättelsen så ofta, att vi tror oss veta vad som är rätt och fel. Ta berättelsen om äktenskapsbryterskan hos Johannes. När prästen läser texten, lutar vi oss lugnt tillbaka och vet att de skriftlärda och fariséerna, som illasinnat försöker snärja Jesus kommer att stå där med skam. Den oerhörda dramatik, som berättelsen innehåller, tenderar att försvinna in i någon slags självbelåten gemenskap. Här visar Jesus ett antal exempel på vad efterföljelse kan vara och hur den bör praktiseras. Han ser kvinnan. Han ser de skriftlärde och fariséerna och han ser säkert också hopen som står runt händelsen och nyfiket väntar på utgången.

En av lärdom är att Jesus vågar vända blicken mot de skriftlärde och fariséerna och konfrontera dem med sin del av skulden till kvinnans brott. De ska inte kunna stå där med rättfärdighetens rodnad på kinderna och hänvisa till lagen! I fredags såg jag en dramadokumentär på Delsbo Tingshus framförd av en amatörteatergrupp från Dellenbygden. Dramadokumentären handlade om ett faderskapsmål i Delsbo socken 1827. Under hela föreställningen satt jag och tänkte på berättelsen om äktenskapsbryterskan. Det slog mig hur lika tillvaron kunde te sig på Jesus tid jämfört med bondesamhället på 1800-talet. När unga kvinnor stämplades som byhoror efter att ha blivit med barn med eller våldtagna av husbonden eller husbondens söner. Männen nekade och deras nekanden blev accepeterade. Alla visste vad som egentligen skett, men det tegs och smusslades. Alla visste om vilka som ekonomiskt bar upp prostitutionen. Det var byns manliga befolkning. Kyrkvärdar, klockare, bönder och drängar. Ibland fick kvinnorna utstå kyrkotukt, för att moralen skulle få sitt. Vilka var det som dömde? Hänvisade kyrkoherdarna till Jesus undervisning? De visste, men valde oftast att lägga skulden på kvinnorna. Jag tolkar Jesus undervisning så, att han uppmanar oss att se helheten bakom en människas handlingar och vår egen del skeendet. Kan det vara så att Jesus säger till oss, att lagen inte ensamt är en tillräcklig grund för dom? Måste vi inte också se hela det sociala samspelet av förtryck, hierarkier och sociala dominanser för att kunna döma?  Det oerhörda kanske sker – människorna inser och lämnar platsen!

Det händer ofta, att jag som många män i min ålder, vaknar ett antal gånger under natten. I tillståndet mellan sömn och vaka är hjärnan ofta mottaglig för överraskande tankar. Jag har ju alldeles nyligen deltagit i en diskussion om aborter, där jag blivit kritiserad för humanism och mycket annat, när jag försökte hävda att det inte går att bortse från sociala orsaker till att kvinnor anser det rationellt att välja abort som en lösning. I natt slog det mig. Om de skriftlärda och fariséerna skulle ha kommit till Jesus och sagt: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick fosterfördrivning.” Skulle det ha inneburit att Jesus skulle ha agerat annorlunda och inte pekat på de skriftlärda och fariséerna och påvisat deras skuld? Jag känner mig övertygad om att inte en bokstav i berättelsen skulle ändras.

Vilka konsekvenser får den insikten för vår efterföljelse?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , ,

7 Responses to Vilka dömer?

  1. Charlotte skriver:

    Det är nog ganska tydligt vartåt Jesus skulle ha riktat kritiken…

    Mot hycklarna.

    Inte mot dem som knappt vågade se honom i ögonen av rädsla för att också Han skulle döma…

    Vore apropå det här intressant att höra vad du har för reflektioner kring mitt senaste inlägg om synd…

    Och – jag saknar dig förresten i bibelbloggen på sistone….

  2. LeoH skriver:

    Ja du Charlotte, jag har inte orkat. Det ska bli bättre om en dryg vecka. Ikväll åker jag till Tyskland i Luthers fotspår och tar en välbehövlig bloggpaus.

  3. Jonas Lundström skriver:

    Viktigt! Jag har under några år försökt skaka mig av vanan att hela tiden kategorisera allt som ”rätt eller fel”. Om det kristna livet är en väg så kanske det mer handlar om processer, om att komma djupare in i Guds vilja. Vad som är ”fel” kan inte bedömas utifrån en abstrakt princip, utan hänsyn måste tas till den konkreta situationen. Det betyder inte relativism, Jesus visar i vilken riktning vi bör vandra (Guds rike).

    När det gäller Joh 8 så misstänker jag att texten kanske är ännu mer samhällsomstörtande än vi ibland tror. Det som sker är en juridisk och politisk händelse. Och Jesus säger, häpnadsväckande, ”inte heller jag dömer dig”. Att döma är i denna text att utdöma en bestraffning. Jesus gör inte detta, han förlåter. Jag tror det är viktigt att göra moraliska bedömingar, och ibland kritisera (det är inte ”att döma”), men kanske borde vi helt undvika att utdöma straff, och istället förlåta?

  4. Fredrik Eliasson skriver:

    Skulle vilja fylla på med att Jesu ord till kvinnan inte slutar vid frasen ”inte heller jag dömer dig”. Utan fortsätter mer raden ”gå nu, och synda inte mer”. Jesus ger inte sitt samtycke till att fortsätta med det som hon har gjort, han gillar inte synden som har begåtts. Men han förlåter henne. Det är detta som är Jesu kärlek, ”att jesus dog för vår skull medan vi ännu var syndare”.

  5. LeoH skriver:

    Du redovisar helt rätt Fredrik. Dätremot är jag nog mer benägen, att tänka mig själv i kvinnans ställe och hör hur Jesus säger till mig – ”gå nu och synda inte mer.”

  6. Alde skriver:

    Du har rätt ingen skulle kunna kasta en enda sten.
    Ser att du reser bort…
    önskar dej trevlig resa och fina dagar!

    Lev väl!

  7. Charlotte skriver:

    Ja – trevlig resa!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: