Lyssna inte, Wejryd!

30 oktober, 2008

Thomas Österberg uppmanar i en ledare i Dagen: ”Släpp vigselrätten, Wejryd,”

Det har under den senaste tiden utvecklats en intressant aktivitet kring frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Allt fler kristna företrädare söker en kompromiss, där kyrkorna uppger motståndet mot att juridiskt jämställa olikkönade och samkönade relationer och föreslår så här i elfte timmen en samlevnadslagstiftning i stället. I kompromissen ingår att kyrkorna självmant avstår från vigselrätten, men kan förfoga över begreppet äktenskap för man och kvinna i civila vigselgudstjänster.

Visst är det en elegant lösning, men den har svagheten som många kompromisser som tillkommer under galgen, att den tillfredsställer få och inte löser några problem i någon egentlig mening. Jag tror också att Österberg är överoptimistisk när han räknar in t ex RFSU och Christer Sturmark bland anhängarna till kompromissen. De förordar en civilättslig juridisk hantering, men ingenstans har jag läst eller hört att de skulle acceptera något annat än en könsneutral äktenskapsbalk.

Det finns goda skäl för Wejryd att slå dövörat till för ledarskribentens önskemål. En förklaring, något byråkratisk det medges, är att det vore konstigt att Wejryd och Svenska Kyrkan skulle börja agera i frågan om vigselrätten någon vecka efter ett avslutat kyrkomöte.

Det andra skälet, och förhoppningsvis något tyngre, är att kompromissen inte löser något som helst problem för Svenska Kyrkan. Om vi leker med tanken att Svenska Kyrkan kunde påverka staten att överge förslag om en könsneutral äktenskapsbalk och istället besluta om en könsneutral samlevnadslagstiftning, mot att Kyrkan frivilligt avstår från vigselrätten. Vad skulle Svenska Kyrkan göra med förfoganderätten över begreppet äktenskap?

Många kyrkor och samfund skulle säkert jubla och fortsätta som tidigare att vare sig ”viga” eller välsigna samkönade par, men kan Svenska Kyrkan räkna med en så lugn seglats in i framtiden? Skulle inte tro det. Frågan kommer, tro mig, att vara lika aktuell och laddad som den är idag.  Om Kyrkan skall välsigna samkönade par – vad skall förhållandet kallas rent kyrkligt? Sammanlevande? Hur länge skulle en sådan ordning accepteras? Två begrepp sida vid sida, sammanlevande och äktenskap?

Jag kan bara uppmana Wejryd och kyrkostyrelsen att inte försätta sig i den diskussionen. Som aktiv i Svenska kyrkan kommer jag aldrig att acceptera en sådan ”kompromiss,” utan skulle med näbbar och klor argumentera för att Kyrkan bara har ett begrepp, som gäller lika för olikkönade och samkönade förhållanden och det är äktenskap.

Bloggtips: Vigselrätt och vigselfel, igen

Andra intressanta bloggar om: , , , , , ,


Lita inte till våld och rövat gods!

22 oktober, 2008

I söndags hade jag förmånen att tjänstgöra som kyrkvärd. Gudstjänsten var sammanlyst till Missionskyrkan i Bästdal i Norrbo. Tjänstgörande prästen Lena Funge bad mig läsa dagens psaltarpsalm, för hon tänkte predika över den texten.

Jag läste:

Psaltaren 62:10-13

Bara en vindfläkt är människorna,
de dödliga endast ett bländverk.
  Läggs de i vågskålen höjer den sig,
  ja, de är lättare än luft.
Lita inte till våld,
sätt inte ert hopp till rövat gods.
  Om än er rikedom växer,
  förtrösta inte på den.
Ett har Gud talat,
två ting har jag hört:
  att Gud har makten,
  du, Herre, är trofast
Du lönar var och en
efter vad han gjort.

Som vanligt avslutade jag läsningen med:

Så lyder Herrens ord! Församlingen svarade: Gud vi tackar dig!

Jag har upplevt, att jag på senare tid inte tar till mig texterna som enskild församlingsmedlem, utan upptäcker att jag alltmer funderar över vilken betydelse texterna har för oss som församling och Kyrka. I allt högre utsträckning känner jag att ett kristet liv innebär gemenskap, men också ett gemensamt ansvar.

I psaltarpsalmen säger psalmisten – ”Lita inte till våld, sätt inte ert hopp till rövat gods. Om än er rikedom växer, förtrösta inte på den.”

Visst är orden riktade till mig personligen, men än mer, det är min övertygelse, till församlingen. För visst är det väl så, att vi som nation är del av den rika världen och lever på rövat gods? Om nu psaltarpsalmens ord är Guds ord, då borde det innebära något mer än att vi tackar för dem i Gudstjänsten. Orden borde vara vägledande för församlingen och Kyrkan i dess praktik bland människorna.

Vore det inte en uppgift för alla kristna församlingar i vårt land, att sprida insikten om att vi lever på rövat gods och att vi i alltför hög utsträckning förtröstar på att rikedomarna bara ska växa år från år? Jag kan tyvärr inte se, att våra kyrkor i någon högre utsträckning aktivt sprider kunskaper om orsakerna till den orättfärdiga världsordningen som råder. Kristenheten verkar inte ens se det som sin uppgift. Jag förstår inte riktigt orsakerna, men har en obehaglig känsla av anpassning till världsliga makter och dess värderingar.

Bloggtips: Rakt på sak om pengar.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , ,


När ska USA som ockupant börja ta sitt ansvar?

19 oktober, 2008

Frågan är berättigad. Allt som oftast kan vi läsa i medierna om hur kristna i Irak hotas, misshandlas och dödas med det enda syftet att åstadkomma en etnisk rensning.

Jag skrev i maj ett inlägg, där jag utryckte oro över att utvecklingen i Irak mycket väl gå emot ett folkmord. Jag skrev:

Allt tyder på, att oavsett oenigheten sinsemellan, att de dominerande parterna i Irak är eniga om att de kristna assyrierna skall bort. Det är egentligen fantastiskt hur passivt USA är, när det gäller den oerhörda press de kristna utsätts för från extremister inom shia- och sunnimuslimer och kurder. Kan det vara så illa att ockupationsmakten, för att inte stöta sig med de dominerande grupperna, är beredd att offra den lilla grupp kristna? I så fall är det ett cyniskt maktspel, som mycket väl kan sluta med folkmord.

Den senaste tidens utveckling visar att situationen för assyrierna/syrianerna inte förbättrats. Tvärtom. Jag får det skrämmande intrycket, att vi just nu ser slutfasen i folkfördrivningen. Ockupanterna och regeringen kan eller vill inte skydda de förföljda och det allestädes närvarande världssamfundet tiger.

För den som önskar en fortlöpande och initierad rapportering kan jag mycket varmt rekommendera frilansjournalisten Nuri Kinos blogg. Här ett litet smakprov.

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Vad är bäst?

19 oktober, 2008

Ibland flimrar en mening förbi i det stora nyhetsflödet. För några dagar sedan läste jag om den falske Joe the plumber i Svd. Artikeln intresserade mig för att den visade hur övernitisk valtaktik kan slå tillbaka om den inte grundar sig på fakta.

I artikeln finns en mening som jag först inte insåg betydelsen av. Meningen visar på ett enkelt och klart sätt McCains syn på en av presidentvalets huvudfrågor.

”Senator Obama vill att regeringen ska bestämma vad dina anställda ska ha för sjukvårdsförsäkring. Jag vill att du, Joe, ska få göra jobbet, sade McCain under debatten.”

McCains synsätt har ju den fördelen, att utanförskapet i USA är, med all säkerhet, statistiskt sett lägre än i Sverige och befolkningen är också med all säkerhet friskare än svensken i gemen.

Men trots det, vill jag lite illvilligt ställa frågan till alla de kristna i USA som stöder McCain. Vad är mest kristet, en gemensamt beslutad välfärdsstat eller en stat som förlitar sig på arbetsgivares välvilja?

Andra bloggar om: , , , , ,


Den tredje kandidaten

18 oktober, 2008

Folket i Bild är väl inte den mest lästa tidningen i Sverige, därför vill jag ge spridning åt en liten notis från det senaste numret (nr 10) skriven av Eva Myrdal.

”I november är det presidentval i Förenta Staterna. med sin signatur under Le Feytförklaringen, från augusti 2008, deklarerar presidentkandidaten att utländsk ockupation till sin natur strider mot det ockuperade folkets intressen; att alla lagar, kontrakt, avtal och överenskommelser tillkomna under ockupation är otvetydigt ogiltiga.

Enligt samma uttalande är den amerikanska ockupationen av Irak olaglig. Förklaringen hävdar att fred, stabilitet och demokrati i Irak är omöjlig att uppnå under ockupation och att Iraks olja samt materiella, kulturella och naturtillgångar skall tillhöra det irakiska folket i alla generationer – tidigare, nuvarande och kommande i enlighet med internationell rätt och det irakiska folkets vilja.”

Det Gröna partiets kandidat, Cynthia McKinney framstår som en gigant jämfört med ”huvudkandidaterna.”

Andra bloggar om: , , , , , , , ,


Hellre tråkiga Birgitta än balla Ryanair!

15 oktober, 2008

Ser i Dagen och Metro att Ryanair uppmanar till kamp för svenska flickors och pojkars frihet att klä av sig. De skriver i ett pressmeddelande:

We’re sure that Boring Birgitta will be overrun by the flood of rightminded, liberal, people who support Ryanair’s determination to defend the rights of girls and boys to get their kit off – if they want to.

Hur jag än läser artiklarna i medierna kan jag inte någonstans se att Birgitta Ohlsson vill förneka någon rätten att klä av sig. Oavsett om de är flickor eller pojkar. Ledningen för Ryanair och bolagets aktieägare behöver nog inte heller för egen del vara rädda. Tror nog att Birgitta Ohlsson anser att de också har all rätt att klä av sig om de så önskar.

Nu handlar inte Ryanairs beslutsamhet om individers rätt att klä av sig, utan om Ryanairs rätt att använda sig av oetisk marknadsföring. För det är inte graden av nakenhet eller lättkläddhet som i sig är oetisk, utan det är sammanhanget som avgör om en marknadsföring är oetisk eller inte. Det är det Birgitta Ohlsson påtalar och uppmanar oss konsumenter att använda oss av vår konsumentmakt och bojkotta Ryanair. Ingen orimlig hållning.

Ryanair väljer att förlöjliga Birgitta Ohlsson och det är hon också säkert van vid. Det har ju alltid varit snuskgubbarnas första försvarslinje, när feminister visat att de står där med rumpan bar. För det är ju så, att snusk är snusk oavsett försök att dölja snusket bakom frihetliga fikonlöv.

Andra bloggar om: , , , ,


Kompetens eller kvotering?

13 oktober, 2008

Ikväll tog jag mig samman och städade mitt skrivbord. Flyttade tillbaka böcker till bokhyllan. Kastade skrivna anteckningar och slängde gamla tidningar i pappersinsamlingen. Ett mycket tidsödande arbete! För med jämna mellanrum fastnar blicken på någon artikel och sen sitter man där och läser istället för att vara nyttig.

Just nu läser jag en debattartikel i Sundsvalls Tidning från den 4 oktober av Carina Lundberg Markow, chef Ansvarsfullt ägande, Folksam.

I artikeln skriver Carina Lundberg Markow, att de kvinnliga ledamöterna i börsbolagens styrelser har högre utbildning än sina manliga kollegor.

93 % av kvinnorna har en universitetsexamen mot männens 87 %. 7 % av männen i börsbolagens styrelser saknar högre utbildning än gymnasienivå, vilket ingen av kvinnorna saknar.

52 % av styrelsekvinnorna har erfarenhet tre eller flera höga chefsposter mot 40 % av männen. Däremot har männen oftare meriter som vd:ar i börsnoterade företag 58 % mot kvinnornas 21 %.

42 % av de styrelsemännen saknar helt meriter som börs-vd och 52 % har bara en vd-post bakom sig.

Undersökningen omfattar 214 styrelseledamöter i de 30 största börsbolagen. 158 män och 56 kvinnor.

Vän av ordning frågar sig – hur länge skall börsbolagen ha råd med att så totalt bortse från kompetens och istället fortsätta med att kvotera in män i sina styrelser?

Andra bloggar om: , , , , ,


Jag mår illa!

10 oktober, 2008

Ibland står vår kristna präktighet mig lång upp i halsen! Läser i Dagen hur kardinal O´Malley hyllar Sarah Palin för att hon inte avbröt graviditeten trots vetskapen om att barnet skulle bli funktionshindrat. Om jag förstår O´Malley rätt, så anser han att Sarah Palin borde vara ett föredöme för alla dem som i en liknande situation avbryter graviditeten. Ingenting om, att möjligen ekonomiska eller sociala skillnader, kanske påverkar beslutet. Nej, valet och konsekvenserna är de samma för Sarah Palin och den ensamstående trippelarbetande eller arbetslöse trebarnsmamman i sitt ruckel i någon av USA:s slitna stadsdelar.

Många kristna i USA, (och annorstädes) verkar leva enligt Anatole France berömda tes: ”I den borgerliga demokratin är likheten så beskaffad, att det är förbjudet för både fattiga och rika att sova under Paris broar.”

Sarah Palin representerar ett politiskt system och framförallt ett politiskt parti som värdesätter låga skatter högre än gemensam välfärd. Som accepterar ett samhälle, som sönderslits av sociala motsättningar och frustrationer. Istället för att motverka de enorma sociala skillnaderna i samhället, tror de sig finna trygghet i mängden vapen i hemmen, hårda straff och att fylla fängelserna med brottslingar från samhällets utstötta grupper.

Kardinal O´Malley har rätt i att det finns en ”dödens kultur” i USA, men det räcker inte med det konstaterandet. Kardinalen måste också våga se på dem, som är ansvariga för att de ekonomiska, sociala och ideologiska grunderna för ”dödens kultur” existerar i USA. Kristna går inte fria från ansvar. De är ofta bärare av och också försvarare av samhällets orättvisor. Insikten är inte så lätt att till sig.  Den kan få oanade konsekvenser – Gud sig förbarme! Det är vi som är abortörerna!

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , ,


Vad är nu det här för en fråga?

8 oktober, 2008

I dag ber oss Dagen att besvara en intressant, men en mycket märklig fråga: Borde kyrkan bli helt fri från politiker? I skrivande stund har 83 % svarat ”ja” på frågan.

Jag funderar över vilka konsekvenserna skulle bli, om ja-svaren omsattes till praktik i våra kyrkor? Borde Svenska Kyrkan ha nekat mig återinträde 1991? Jag var suppleant i socialnämnden i Västerås. Onekligen ett politiskt uppdrag och enligt definitionen på politiker var jag politiker.

Frågan pekar också mot framtiden. ”Borde kyrkan bli…” Anser de som svarat ja, att alla politiker måste välja mellan sina uppdrag och medlemskapet i någon kyrka? Gränsdragningsfrågorna skulle bli mycket intrikata. Om någon står på ett partis valsedel, men inte blir vald. Skall han/hon betraktas som politiker eller inte?

Det enda självklara svaret på frågan, ur kristen synvinkel, är ett klart nej. Självfallet har även politiker hemortsrätt i våra kyrkor. Politiker är oftast, tro mig, mycket hedervärda och ansvarstagande människor, med stort engagemang för samhället.

Dagen ställer frågan med anledning av ett slarvigt formulerat svar av Gudrun Schyman eller möjligen en mycket dålig sammanfattning av journalisten:

I Europaparlamentsvalet och riksdagsvalet är alltså FI beredda. Har de funderat på kyrkovalet?– Nej, det har aldrig varit uppe. Personligen menar hon att kyrkan bör bli fullständigt fri från staten, det ska inte finnas några politiker alls där.”

Det är helt uppenbart att Gudrun Schyman med ordet politiker syftar på FI som parti. Inte att medlemmar i FI inte skulle kunna tillhöra Kyrkan. En inställning som jag delar. I längden kan inte Svenska Kyrkan styras av sekulära partier, hur stora och mäktiga de än är. Den nuvarande situationen undergräver på sikt förtroendet för Svenska Kyrkan. Det här är ett problem för Svenska Kyrkan och den kommer, med all säkerhet med tiden, att få sin lösning. Svenska Kyrkans valsystem kan rimligtvis inte motivera att kristenheten i Sverige skulle besluta om ett yrkesförbud mot politiker, att få tillhöra den kristna gemenskapen.

Nu anser säkert många att jag ältar en skitsak och det är möjligt att det är så. Jag upplever att debattklimatet i Sverige hårdnar alltmer och då är det än viktigare att vårda sig om orden. Alla har det ansvaret, men kanske medier i något högre grad.

I dag har Dagen inte vårdat sig om orden. Jag hoppas att de som ansvarar för innehållet inser det.

 

Andra intressanta bloggar om: , , , , ,


Som ett brev på posten.

7 oktober, 2008

Varje gång jag skrivit en insändare eller en debattartikel, ofta i samband med kvinnodagen, kring mäns våld mot kvinnor har jag fått uppleva något mycket intressant. Högst två dagar efter publiceringen dyker det upp, som ett brev på posten, insändare som påtalar att ”män minsann misshandlas av kvinnor.” Det är säkert sant, men det intressanta är att författarna till dessa insändare antyder att kvinnorörelsen på något sätt skulle fara med osanning, när de påtalar mäns våld mot kvinnor.

Förr eller senare dyker det upp artiklar och blogginlägg som hävdar att det inte förekommer något kvinnoförtryck, utan det är männen som är förtryckta av feministerna, som ingen vågar protestera emot. Pär Ström får exemplifiera den inställningen med sitt inlägg: Män kuvas av statlig feminism. Jag försökte mig på ett svar, men inte vet jag om det förde frågan framåt.

Varje gång jag på skilda sätt, skriftligt eller muntligt, deltar i diskussioner kring homosexualitet. Dyker det upp som ett brev på posten, frågor och synpunkter om den homosexuella livsstilen, ”Måste de så öppet visa upp sin sexualitet.” Eller upprörda frågor om, att homosexuella kräver, att homosexualitet skall betraktas som något normalt. Sådana krav känns tydligen som något mycket hotande av många.

Förr eller senare kommer det artiklar eller blogginlägg som hävdar att homosexuella inte är diskriminerade, utan att det egentligen är vi stackars heterosexuella, som får huka oss i samhället. Jag låter Fredrik Sidenvall representera åsikten att de homosexuella är vår nya överklass, som tydligen på något oförklarligt sätt driver oss andra till överdriven konsumism och vallfärder till alla våra gigantiska köplador. Även här försökte jag mig på, utan någon större framgång, att visa på ett alternativt synsätt.

När jag kliver in i debatter om diskrimineringen av muslimer i Sverige, då behöver jag inte vänta på något brev från posten, den ligger redan i brevlådan! Det är ingen hejd på alla uppgifter om hur vi svenskar hotas av ett ganska närstående muslimskt maktövertagande. Enligt många debattörer är det bara min naivitet som gör att jag inte inser faran. För en tid sedan skrev jag ett inlägg, med anledning av en artikel i Dagen som visade att Kristdemokrater i mycket hög utsträckning inte ansåg att muslimer var diskriminerade i Sverige.

Den efterföljande diskussionen blev väl inte alltför omfattande, men den visade att det finns individer och grupper som anser att det muslimska hotet är reellt. Nu är givetvis inte kommentatorsfältet i min blogg något sanningsvittne, så jag rekommenderar alla att läsa insändarsidor, nyhetsartiklar och TV-program och ni ska se att det inte är någon liten grupp som anser sig föra en frihetskamp mot muslimer.

Jag är oerhört fascinerad av den politiska debatten i Sverige av i dag. För visst är det intressant att få uppleva hur stora grupper anser att det egentligen är feminismen, gay-rörelsen eller muslimer som styr Sverige och förtrycker en tigande och kuvad majoritet. Än mer intressant blir det när jag försöker hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa tre grupper. För som jag ser det, kan inte alla ha rätt, trots att jag möter individer som på fullt allvar pläderar, att alla tre grupperna var för sig, i detta nu, förtrycker majoriteten och dominerar samhället. Jag får nog säga som auktionsutroparen, ”skilj er” när flera gett samma bud.

Jag avslutade ett av mina inlägg med: Jag får väl fortsätta att sitta här i Kyrkbyn i Bjuråker socken vid min dator och lite oroligt, men med stor nyfikenhet, det måste jag säga, vänta på vilka som kommer hit först och tar makten. Gay-rörelsen eller muslimerna?

När jag skrev inlägget missade jag feminismen. Det är kanske den som kommer till Bjuråker och tar makten? Vore det så illa – egentligen?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , ,