Lyssna inte, Wejryd!

30 oktober, 2008

Thomas Österberg uppmanar i en ledare i Dagen: ”Släpp vigselrätten, Wejryd,”

Det har under den senaste tiden utvecklats en intressant aktivitet kring frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Allt fler kristna företrädare söker en kompromiss, där kyrkorna uppger motståndet mot att juridiskt jämställa olikkönade och samkönade relationer och föreslår så här i elfte timmen en samlevnadslagstiftning i stället. I kompromissen ingår att kyrkorna självmant avstår från vigselrätten, men kan förfoga över begreppet äktenskap för man och kvinna i civila vigselgudstjänster.

Visst är det en elegant lösning, men den har svagheten som många kompromisser som tillkommer under galgen, att den tillfredsställer få och inte löser några problem i någon egentlig mening. Jag tror också att Österberg är överoptimistisk när han räknar in t ex RFSU och Christer Sturmark bland anhängarna till kompromissen. De förordar en civilättslig juridisk hantering, men ingenstans har jag läst eller hört att de skulle acceptera något annat än en könsneutral äktenskapsbalk.

Det finns goda skäl för Wejryd att slå dövörat till för ledarskribentens önskemål. En förklaring, något byråkratisk det medges, är att det vore konstigt att Wejryd och Svenska Kyrkan skulle börja agera i frågan om vigselrätten någon vecka efter ett avslutat kyrkomöte.

Det andra skälet, och förhoppningsvis något tyngre, är att kompromissen inte löser något som helst problem för Svenska Kyrkan. Om vi leker med tanken att Svenska Kyrkan kunde påverka staten att överge förslag om en könsneutral äktenskapsbalk och istället besluta om en könsneutral samlevnadslagstiftning, mot att Kyrkan frivilligt avstår från vigselrätten. Vad skulle Svenska Kyrkan göra med förfoganderätten över begreppet äktenskap?

Många kyrkor och samfund skulle säkert jubla och fortsätta som tidigare att vare sig ”viga” eller välsigna samkönade par, men kan Svenska Kyrkan räkna med en så lugn seglats in i framtiden? Skulle inte tro det. Frågan kommer, tro mig, att vara lika aktuell och laddad som den är idag.  Om Kyrkan skall välsigna samkönade par – vad skall förhållandet kallas rent kyrkligt? Sammanlevande? Hur länge skulle en sådan ordning accepteras? Två begrepp sida vid sida, sammanlevande och äktenskap?

Jag kan bara uppmana Wejryd och kyrkostyrelsen att inte försätta sig i den diskussionen. Som aktiv i Svenska kyrkan kommer jag aldrig att acceptera en sådan ”kompromiss,” utan skulle med näbbar och klor argumentera för att Kyrkan bara har ett begrepp, som gäller lika för olikkönade och samkönade förhållanden och det är äktenskap.

Bloggtips: Vigselrätt och vigselfel, igen

Andra intressanta bloggar om: , , , , , ,

Annonser

Lita inte till våld och rövat gods!

22 oktober, 2008

I söndags hade jag förmånen att tjänstgöra som kyrkvärd. Gudstjänsten var sammanlyst till Missionskyrkan i Bästdal i Norrbo. Tjänstgörande prästen Lena Funge bad mig läsa dagens psaltarpsalm, för hon tänkte predika över den texten.

Jag läste:

Psaltaren 62:10-13

Bara en vindfläkt är människorna,
de dödliga endast ett bländverk.
  Läggs de i vågskålen höjer den sig,
  ja, de är lättare än luft.
Lita inte till våld,
sätt inte ert hopp till rövat gods.
  Om än er rikedom växer,
  förtrösta inte på den.
Ett har Gud talat,
två ting har jag hört:
  att Gud har makten,
  du, Herre, är trofast
Du lönar var och en
efter vad han gjort.

Som vanligt avslutade jag läsningen med:

Så lyder Herrens ord! Församlingen svarade: Gud vi tackar dig!

Jag har upplevt, att jag på senare tid inte tar till mig texterna som enskild församlingsmedlem, utan upptäcker att jag alltmer funderar över vilken betydelse texterna har för oss som församling och Kyrka. I allt högre utsträckning känner jag att ett kristet liv innebär gemenskap, men också ett gemensamt ansvar.

I psaltarpsalmen säger psalmisten – ”Lita inte till våld, sätt inte ert hopp till rövat gods. Om än er rikedom växer, förtrösta inte på den.”

Visst är orden riktade till mig personligen, men än mer, det är min övertygelse, till församlingen. För visst är det väl så, att vi som nation är del av den rika världen och lever på rövat gods? Om nu psaltarpsalmens ord är Guds ord, då borde det innebära något mer än att vi tackar för dem i Gudstjänsten. Orden borde vara vägledande för församlingen och Kyrkan i dess praktik bland människorna.

Vore det inte en uppgift för alla kristna församlingar i vårt land, att sprida insikten om att vi lever på rövat gods och att vi i alltför hög utsträckning förtröstar på att rikedomarna bara ska växa år från år? Jag kan tyvärr inte se, att våra kyrkor i någon högre utsträckning aktivt sprider kunskaper om orsakerna till den orättfärdiga världsordningen som råder. Kristenheten verkar inte ens se det som sin uppgift. Jag förstår inte riktigt orsakerna, men har en obehaglig känsla av anpassning till världsliga makter och dess värderingar.

Bloggtips: Rakt på sak om pengar.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , ,


När ska USA som ockupant börja ta sitt ansvar?

19 oktober, 2008

Frågan är berättigad. Allt som oftast kan vi läsa i medierna om hur kristna i Irak hotas, misshandlas och dödas med det enda syftet att åstadkomma en etnisk rensning.

Jag skrev i maj ett inlägg, där jag utryckte oro över att utvecklingen i Irak mycket väl gå emot ett folkmord. Jag skrev:

Allt tyder på, att oavsett oenigheten sinsemellan, att de dominerande parterna i Irak är eniga om att de kristna assyrierna skall bort. Det är egentligen fantastiskt hur passivt USA är, när det gäller den oerhörda press de kristna utsätts för från extremister inom shia- och sunnimuslimer och kurder. Kan det vara så illa att ockupationsmakten, för att inte stöta sig med de dominerande grupperna, är beredd att offra den lilla grupp kristna? I så fall är det ett cyniskt maktspel, som mycket väl kan sluta med folkmord.

Den senaste tidens utveckling visar att situationen för assyrierna/syrianerna inte förbättrats. Tvärtom. Jag får det skrämmande intrycket, att vi just nu ser slutfasen i folkfördrivningen. Ockupanterna och regeringen kan eller vill inte skydda de förföljda och det allestädes närvarande världssamfundet tiger.

För den som önskar en fortlöpande och initierad rapportering kan jag mycket varmt rekommendera frilansjournalisten Nuri Kinos blogg. Här ett litet smakprov.

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Vad är bäst?

19 oktober, 2008

Ibland flimrar en mening förbi i det stora nyhetsflödet. För några dagar sedan läste jag om den falske Joe the plumber i Svd. Artikeln intresserade mig för att den visade hur övernitisk valtaktik kan slå tillbaka om den inte grundar sig på fakta.

I artikeln finns en mening som jag först inte insåg betydelsen av. Meningen visar på ett enkelt och klart sätt McCains syn på en av presidentvalets huvudfrågor.

”Senator Obama vill att regeringen ska bestämma vad dina anställda ska ha för sjukvårdsförsäkring. Jag vill att du, Joe, ska få göra jobbet, sade McCain under debatten.”

McCains synsätt har ju den fördelen, att utanförskapet i USA är, med all säkerhet, statistiskt sett lägre än i Sverige och befolkningen är också med all säkerhet friskare än svensken i gemen.

Men trots det, vill jag lite illvilligt ställa frågan till alla de kristna i USA som stöder McCain. Vad är mest kristet, en gemensamt beslutad välfärdsstat eller en stat som förlitar sig på arbetsgivares välvilja?

Andra bloggar om: , , , , ,


Den tredje kandidaten

18 oktober, 2008

Folket i Bild är väl inte den mest lästa tidningen i Sverige, därför vill jag ge spridning åt en liten notis från det senaste numret (nr 10) skriven av Eva Myrdal.

”I november är det presidentval i Förenta Staterna. med sin signatur under Le Feytförklaringen, från augusti 2008, deklarerar presidentkandidaten att utländsk ockupation till sin natur strider mot det ockuperade folkets intressen; att alla lagar, kontrakt, avtal och överenskommelser tillkomna under ockupation är otvetydigt ogiltiga.

Enligt samma uttalande är den amerikanska ockupationen av Irak olaglig. Förklaringen hävdar att fred, stabilitet och demokrati i Irak är omöjlig att uppnå under ockupation och att Iraks olja samt materiella, kulturella och naturtillgångar skall tillhöra det irakiska folket i alla generationer – tidigare, nuvarande och kommande i enlighet med internationell rätt och det irakiska folkets vilja.”

Det Gröna partiets kandidat, Cynthia McKinney framstår som en gigant jämfört med ”huvudkandidaterna.”

Andra bloggar om: , , , , , , , ,


Hellre tråkiga Birgitta än balla Ryanair!

15 oktober, 2008

Ser i Dagen och Metro att Ryanair uppmanar till kamp för svenska flickors och pojkars frihet att klä av sig. De skriver i ett pressmeddelande:

We’re sure that Boring Birgitta will be overrun by the flood of rightminded, liberal, people who support Ryanair’s determination to defend the rights of girls and boys to get their kit off – if they want to.

Hur jag än läser artiklarna i medierna kan jag inte någonstans se att Birgitta Ohlsson vill förneka någon rätten att klä av sig. Oavsett om de är flickor eller pojkar. Ledningen för Ryanair och bolagets aktieägare behöver nog inte heller för egen del vara rädda. Tror nog att Birgitta Ohlsson anser att de också har all rätt att klä av sig om de så önskar.

Nu handlar inte Ryanairs beslutsamhet om individers rätt att klä av sig, utan om Ryanairs rätt att använda sig av oetisk marknadsföring. För det är inte graden av nakenhet eller lättkläddhet som i sig är oetisk, utan det är sammanhanget som avgör om en marknadsföring är oetisk eller inte. Det är det Birgitta Ohlsson påtalar och uppmanar oss konsumenter att använda oss av vår konsumentmakt och bojkotta Ryanair. Ingen orimlig hållning.

Ryanair väljer att förlöjliga Birgitta Ohlsson och det är hon också säkert van vid. Det har ju alltid varit snuskgubbarnas första försvarslinje, när feminister visat att de står där med rumpan bar. För det är ju så, att snusk är snusk oavsett försök att dölja snusket bakom frihetliga fikonlöv.

Andra bloggar om: , , , ,


Kompetens eller kvotering?

13 oktober, 2008

Ikväll tog jag mig samman och städade mitt skrivbord. Flyttade tillbaka böcker till bokhyllan. Kastade skrivna anteckningar och slängde gamla tidningar i pappersinsamlingen. Ett mycket tidsödande arbete! För med jämna mellanrum fastnar blicken på någon artikel och sen sitter man där och läser istället för att vara nyttig.

Just nu läser jag en debattartikel i Sundsvalls Tidning från den 4 oktober av Carina Lundberg Markow, chef Ansvarsfullt ägande, Folksam.

I artikeln skriver Carina Lundberg Markow, att de kvinnliga ledamöterna i börsbolagens styrelser har högre utbildning än sina manliga kollegor.

93 % av kvinnorna har en universitetsexamen mot männens 87 %. 7 % av männen i börsbolagens styrelser saknar högre utbildning än gymnasienivå, vilket ingen av kvinnorna saknar.

52 % av styrelsekvinnorna har erfarenhet tre eller flera höga chefsposter mot 40 % av männen. Däremot har männen oftare meriter som vd:ar i börsnoterade företag 58 % mot kvinnornas 21 %.

42 % av de styrelsemännen saknar helt meriter som börs-vd och 52 % har bara en vd-post bakom sig.

Undersökningen omfattar 214 styrelseledamöter i de 30 största börsbolagen. 158 män och 56 kvinnor.

Vän av ordning frågar sig – hur länge skall börsbolagen ha råd med att så totalt bortse från kompetens och istället fortsätta med att kvotera in män i sina styrelser?

Andra bloggar om: , , , , ,