Tanke eller handling, vad kommer först?

På vägen mellan Wittenberg och Leipzig, på vår resa i Luthers fotspår, hade jag kommit till kapitlet ”Kallelse att följa Jesus” i Dietrich Bonhoeffers Efterföljelse. Bonhoeffer inleder kapitlet med att citera ur Markusevangeliet:

”När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: ‘Följ mig!’ Och Levi steg upp och följde honom.” (Mark 2:14)

Bonhoeffer fortsätter med egna ord: ”Kallelsen går ut och utan vidare förmedling följer lydnaden i handling. Lärjungens svar är inte en uttalad bekännelse av tron på Jesus utan en handling i lydnad.”

Här fick jag lägga ifrån mig boken och återigen tankfullt betrakta det förbisusande landskapet. Lydnadens kännetecken är, om jag förstått Bonhoeffer rätt, handling. Under tiden som jag låter landskapet sjunka in, låter jag associationerna flöda fritt och till sist dyker den upp. Kunskapen med vars hjälp jag kan börja bearbeta texten. Jag berättade i ett inlägg för över ett år sedan om mina läsupplevelser av ”Hjältar i det tysta” skriven av Eric Silver. I boken berättar författaren om alla de människor som med fara för sina egna liv hjälpte förföljda judar under en mycket mörk tid i Europas historia. Varje berättelse, oavsett hur många som räddades, är gripande och ibland helt oförklarliga.

Det som berörde mig mycket var att författaren inte kunde hitta någon entydig förklaring till varför vissa människor hjälpte, när så många nekade att hjälpa. Hjälparna kom från olika sociala, kulturella, religiösa och politiska bakgrunder. Inte heller kan man se att beredskapen att hjälpa skulle ha baserats på långvariga överväganden. Silver skriver: ”Under rådande förhållanden fick man sällan betänketid eller tid att gå hem och diskutera saken med familjen. Man måste säga ”Ja” eller ”nej”. Enligt en undersökning fattade sjuttio procent av räddarna sitt beslut inom några minuter och åttio procent gjorde det utan att rådfråga med någon.”

Ett svar som tydligen ofta återkommer när räddarna intervjuas är: ”Jag gjorde bara min plikt. Det var naturligt/mänskligt/kristligt att göra det. Människor befann sig i livsfara. De behövde hjälp. Jag hjälpte dem.” Just ordet plikt får mig att tänka på lydnad. Jag vill gärna tro, att den heliga Anden var verksam med en mycket bestämd uppmaning att hjälpa och människor svarade utan tyngande reflektioner med lydnad. Människor upplevde att handlingen kom före tanken, men egentligen fanns tanken där, men de hörde den inte.

Jag får från och till varningar, när jag betonar behovet av handlingar, att jag riskerar att hamna i någon knepig gärningslära. Inte vet jag, men insikten, att jag aldrig kan köpa mig frälsning genom gärningar, innebär inte att gärningar på något sätt skulle bli onödiga. Jesus säger: ”På samma sätt skall ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er fader i himlen.” (Matt 5:16)

När bussen stannade vid vårt hotell i Leipzig stoppade jag ner Efterföljelse i ryggan och kände mig hyfsat tillfreds. 

När huvudet (Jesus) kallar eller befaller är det kroppens uppgift, både för mig som enskild kristen eller för kyrkan, att i handling lyda.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Annonser

6 Responses to Tanke eller handling, vad kommer först?

  1. Pappas flicka skriver:

    Body follows mind.

  2. Pappas flicka skriver:

    Ursäkta, tryckte lite fort. ”Body follows mind” lär man sig inom all österländsk stridskonst och det tror jag nog stämmer, samtidigt gäller det ju att komma ihåg att ordets makt över tanken är stor och att läsa/lyssna är ju handlingar som kan komma före tanken…

  3. Jonas Lundström skriver:

    Jag lutar åt att tanke och handling när det gäller detta (att lyda kallelsen), är sammanflätade och oskiljbara. Men måste jag välja så väljer jag handling!

  4. LeoH skriver:

    Jag känner att jag inte riktigt lyckas med att förklara vad jag menar. Oftast går livet på i sina invanda mönster. Vi planerar och reflekterar. Vi ställer in oss på förkovran i t ex österländsk stridskonst eller på lärjungeutveckling.

    Vid några speciella tidpunkter sker, det är min personliga erfarenhet, ett paradigmskifte i tänkandet, som ofta föregås av en förvånande handling eller ett konstaterande.

    Jag minns åtminstone tre sådana tillfällen. 1966 gick jag till Gärdet i Stockholm för att se konstnaren Fransson (tror att han hette så) som hungerstrejkade mot USA:s krig i Vietnam. Jag går omkring och lyssnar på människorna som diskuterar. En del är förbannade, andra anser Fransson vara en löjlig figur och plötsligt hör jag mig gå in i en grupp och högt och ljudligt säga /ungefär): ”Med vilken rätt bestämmer USA över andra folks politiska och ekonomiska system?” Det blev inledningen för den förhoppningsfulle unge SSU:arens ”vänsterkarriär.” Orden/handlingen kom först (efterföljelsen om ni så vill) och alla reflektioner kom senare.

  5. Pappas flicka skriver:

    Det är inte lätt det här, filosofi på hög nivå, men jag tror inte att det måste vara så att tanken som föregår handlingen måste vara reflekterad, det är ju att lägga till ytterligare en dimension.

    En gång på ett träningspass i ki-aikido för länge sen så satt tränaren framför oss med en tändsticksask framför sig och frågade oss om man kan flytta tändsticksasken med ki (mind) och vi satt där och sa nej, det går ju inte. Jo, sa han de går visst, och vi väntade med spänning på att tändsticksasken skulle börja röra sig av sig själv genom hans tankekraft eller nåt;-). Men han tog ju bara upp den med ena handen och flyttade på den – body follows mind…

    Har man inte en kallelse ”i hjärnan” är det svårt att agera på den, om du däremot också kräver att det som är i hjärnan ska reflekteras över, då kan nog den oreflekterade handlingen komma före den reflekterande tanken.

    så tror jag, utan att ha reflekterat så mycket över det hela;-)

  6. LeoH skriver:

    Du har nog rätt. Självklart måste hjärnan vara inblandad, när ord sägs eller en handlingar sker. Det kan också vara så att man medvetet eller omedvetet ”förberett” sig för en förändring. Trots att det kan vara svårt att alltid inse förberedelsefasen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: