Har tagit del, men ej förstått!

30 november, 2008

Kunde bara inte avstå, när jag läste notisen i Dagen!


Det finns bara en väg, (det gäller att välja den rätta)!

28 november, 2008

Jag har vid skilda tillfällen berättat om mina erfarenheter från vänstern. Hur jag alltmer mer blev tveksam till den klart uttalade principen, att det fanns hur många borgerliga vägar som helst, men bara en korrekt socialistisk. Det knepiga med principen var att den alltid gällde den egna organisationen, vilket ledde till långvariga och infekterade gräl mellan vänsterorganisationerna. För alla ansåg sig vara bärare av den enda rätta socialistiska vägen! Det kastades citat av lärofäderna och skrevs hyllmetrar av böcker som tolkade urkunderna. För mig som inte var alltför kunnig vare sig i filosofi eller politisk teori, var det bara försöka hänga med. Jag minns hur jag på ett VU-möte inom förbundet Kommunist blev anklagad för att vara ”arbetarliberal.”  Någon avvikelse skulle vi väl alla bära på.

När jag i början på 90-talet hamnade inom den kristna föreställningsvärlden, upptäckte jag rätt snart, att den mentala miljön var mycket snarlik den som vänstern burit på. Mängden av olika kyrkor, församlingar och andra sammanslutningar överglänste med råge allt vad vänstern lyckats prestera. (Visserligen under en mycket kortare tid än den kristna tidsrymden.) Trots mycket tal om ekumenik fanns det mängder av, vilket jag också rätt snart upptäckte, uttalade och outtalade motsättningar mellan alla dessa kyrkor och församlingar. Barn eller vuxendop? Andedop? Tungotal? Dogmer om Maria? Synen på Bibeln? Endast skriften eller kunde traditionen också vara giltig? För en nykristen hopade sig frågorna. Vad av allt detta var frälsningsfrågor? Jag insåg ganska snabbt att jag fortfarande bar på svagheten från vänstern. Bristande kunskaper i filosofi och nu också bristande insikter i teologi. Jag läser och lyssnar med intresse, men oftast förstår jag mycket lite, om någonting alls.

Allt oftare ställer jag mig frågan, dels å mina egna vägnar och dels å andras, hur många av alla dessa dogmer kan jag brista i kunskap om, utan att riskera min frälsning? Om jag tror på Jesus Kristus. Hans död, uppståndelse och himmelsfärd. Gäller Luthers tolkning av Paulus, ”Rättfärdiggörelse genom tron allena”, mig också? Eller måste jag också aktivt tro, att Luther har rätt i sin tolkning?

Låt mig förenkla frågan ytterligare. Hur tung måste min tro vara, för att mitt hopp om frälsning inte skall vara ett fåfängt hopp? Måste min tro väga ett ton eller räcker 1 gram? Mer kanske jag inte orkar bära eller framförallt förstå.

Tips: Två artiklar i Dagen som något lite tangerar mina funderingar: här och här.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , ,


Fånga dagen med Dietrich Bonhoeffer 27 november

27 november, 2008

Men Petrus och Johannes svarade dem: ”Tänk efter själva om det är rätt inför Gud att lyda er mer än honom.” Apostlagärningarna 4:19

Kyrka och stat

”Kyrkan… [måste] ständigt fråga staten om dess handlingar kan rättfärdigas…”
                                                         Gesammelte Schriften

”Många anser att kyrkan bara bör engagera sig i andliga frågor. Men kyrkan är Guds folk i världen och måste därför engagera sig i livet som helhet. Det betyder inte att kyrkan bör tala om för regeringen hur den i detalj ska styra landet. Men den bör ständigt utmana staten när det gäller prioriteringar och synen på frihet, ansvar, rättvisa och omsorg om de fattiga.”

Ord att tänka på: ”Den kyrka som inte engagerar sig i samhället och politiken godkänner därmed sakernas tillstånd.”

Andra bloggar om: , , , ,


Vad är det här för struntprat?

25 november, 2008

Läste en kort notis i Dagen att friskolor riskerar att gå i kaputten. Jag är inte direkt förvånad, utan har nog väntat mig att det skulle ske förr eller senare.

Däremot är det mycket förvånande att läsa: ”De elever som går i ett friskolegymnasium har inte automatiskt rätt till en plats i det kommunala gymnasiet.”

Vad är det här för struntprat!? En friskola finansieras med kommunala medel. Styrs och kontrolleras av myndighet. Självklart är en friskola en del av den kommunala verksamheten och ansvaret. Om en skola inte klarar ekonomin och konkar, då får väl kommunen rycka in och ta ansvaret för driften. Elever kan väl inte avstängas från rätten till undervisning bara för att de råkat välja fel kommunal utförare?

Eller kommer vi att få läsa att gamla inte har automatisk rätt till en plats i det ”kommunal äldreboendet” om den alternativa utföraren hamnat i ekonomiskt obestånd?

Alla fristående alternativ som finansieras med skattemedel är kommunala verksamheter och inget annat. Det spelar ingen roll om det är skolor, fritidsgårdar, förskolor, vårdcentraler, äldreboenden. Verksamheterna skall kontrolleras av kommunen och kommunen kan aldrig hävda att ansvaret för missförhållanden ligger hos någon annan dem.

Visst kan det kännas svårt att behöva sitta med Svarte Petter, men så är det och så måste det vara. Om en utförare inte klarar av verksamheten, då är det kommunens ansvar att se till att brukarna går skadeslösa.

Andra bloggar om: , , , , ,


Lär av Norge!

25 november, 2008

Jag har varit en stark försvarare av den svenska sexköpslagen. En av orsakerna till min förnöjsamhet med lagen är att den pekar ut orsaken till prostitution. Det är inte kvinnor som skapar förutsättningarna för den människoförnedrande människohandeln, utan det är manssamhällets torskar.

Efter många år av opinionsbildning lyckades det för feminister i Sverige att påverka det politiska systemet till att kriminalisera sexköpet. Förespråkarna för lagen fick utstå mycket spott och spe. Det var mycket tal om ”slag i luften”, ”att de prostituerade drivs under jorden”, och självfallet spreds också myten om den ”lyckliga horan.” Och framförallt, den allestädes närvarande ”politiska korrektheten!”

Jag ser till min glädje att Norge följer Sveriges exempel, f o m 1 januari 2009. Och inte bara det, de har också utvidgat lagen till att även gälla sexköp utomlands. Nu är det upp till Sverige att följa Norges exempel och snarast möjligt införa samma skärpning av lagen även i Sverige.

Andra bloggar om: , , ,


Därför ger jag dig denna befallning: Öppna handen för din broder, för den fattige och nödlidande i ditt land.

20 november, 2008

Jag har genom åren ofta förvånat mig över att det finns ett stort antal kristna, som är negativa till kollektivt beslutade välfärdssamhällen. Förklaringarna till den negativa inställningen är mångskiftande, men alla har den underförstådda betydelsen att välfärdsstaten skulle vara obiblisk. Mot det obibliska kollektiva ansvaret, ställs en förment biblisk, det individuella ansvarstagandet.

Jag upplever att många kristna uppfattar välfärdsstaten som ett mycket sentida sekulärt och ateistiskt påfund av socialister och kommunister som av ren avundsjuka vill skinna människor på deras pengar genom ohemula skatter. I rättvisans namn måste väl också nämnas att den historiesynen delas av försvararna av välfärdsstaten. Bortsett då från det där med avundsjuka och ohemula skatter.

När jag läser Bibeln, vilket jag inte gör tillräckligt ofta, slås jag av hur ofta och detaljerat behandlingen av fattiga behandlas i Bibeln. Jag skulle vilja rekommendera kristna, men också andra, att eftertänksamt studera 5 Moseboken t ex kapitlen 14 och 15. Där kan vi läsa om tionden till fattiga. Att lån skall efterskänkas. Regler om hur slavar skall friges. Exemplen är många och i inget fall är det fråga individuellt ansvar eller rekommendationer, utan bestämmelserna gäller kollektivt hela samhället.

Vid en fortsatt läsning av GT kan vi se hur makthavare i sedvanlig ordning försöker kringgå bestämmelserna och berika sig på de fattigas bekostnad. Då dyker profeter upp och de står inte på torgen och uppmanar människor till välgörenhet. Nej, profeterna går direkt på makthavarna och påtalar att de bryter mot Guds lag, när de inte värnar om änkor, faderlösa och invandrare. Ett förhållningssätt som kan kallas för profetisk diakoni, som dagens kyrkor borde lägga mer kraft på än vad de gör.

Jag känner mig lugn och trygg i den bibliska famnen, när jag försvarar välfärdsstaten! Gud själv förordar modellen!

Citatet i rubriken är hämtad ur 5 Mos 15:11.

Jag skrev för drygt ett år sedan: Varför denna tafatthet?

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , ,


Är det inte snart dags för lite opposition?

15 november, 2008

Vecka efter vecka, samma stora fråga. Vem ska samarbeta med vem?

Spelet påminner mer och mer om hur två arvingar tävlar om att ligga bäst till hos en gammal arvtant.

Strunta i samtalen och börja opponera!

Arvet kan ni fördela efter valet!

Bloggtips: Ett hjärta Rött

Andra bloggar om: , , , , ,