Män är djur!

30 januari, 2009

Jag är övertygad om att många minns den upprörda stämningen i maj 2005. Då hade Ireen von Wachenfeldt ordförande i Roks uttalat de berömda orden i TV: ”Män är djur – tycker inte du det?” Den storm uttalandet väckte gav nästan intrycket av att vi för en kort tid bara hade en TV-kanal, som på den gamla goda tiden. Tidningsartiklar, intervjuer, avståndstaganden och framförallt moraliskt upprörda män följde på varandra som på parad.

Jag förstod inte då och förstår fortfarande inte den moraliska upprördheten. I ett slag försvann själva grunden för Ireen von Wachenfeldts åsikt, att män i förfärande omfattning misshandlar kvinnor i Sverige. (En rapport bland många.)

I en artikel i SvD beskriver Sanna Rayman sina känslor efter att ha lyssnat till Palmepristagaren Denis Mukweges vittnesmål från östra Kongo. Där har 500000 kvinnor våldtagits. Inte i första hand av sexuell lust, utan som en kallt kalkylerad krigsstrategi för etnisk rensning och för att krossa sociala bystrukturer.

Kvinnorna lemlästas på det mest bestialiska och utstuderade sätt. De får inte dö efter att de t ex blivit skjutna i underlivet, det är en del av den militära strategin. Efter övergreppet drabbas de utsatta kvinnorna av social utstötning, vilket får till resultat att byn socialt sönderfaller och att människor flyttar från området. Strategin har lyckats och manar till fortsatt användning!

Metoden att använda sig av sexualiserat våld är, enligt rapporter från Kristna Fredsrörelsen, tydligen mycket vanligt i klasskonflikterna i Latinamerika. Målet med våldtäkterna är att slå sönder solidariteten och tysta oppositionella rörelser. Läs fredsobservatör i Chiapas, Mexiko Lisa Blomqvists rapport: Kvinnor utsatta för sexuell tortyr låter sig inte tystas.(En av många likartade rapporter från Latinamerika.)

Ämnet är outtömligt. Överallt, i alla kulturer och sociala skikt förekommer det våld mot kvinnor. Målen och motiven kan skifta, men det är kvinnorna som drabbas. Och det är bara att erkänna, att det är män som står för våldet.

Kan vi män, så där rakt av neka till, utan att rodna, att män är djur?

Två tidigare inlägg i ämnet kan ni hitta här och här.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

Annonser

En ambassadör representerar alltid sitt land!

29 januari, 2009

Jag skulle inte ha deltagit i en minneskväll för Förintelsens offer, där Israels ambassadör var en av talarna.

En ambassadör representerar i alla lägen sitt land och den politik som landet för. En sammankomst där Israels ambassadör deltar, är ett tydligt politiskt ställningstagande av arrangörerna. Ambassadör Benny Dagan är en representant i Sverige för Israels krigföring mot det palestinska folket. Det är inte så att han ibland representerar något annat. Att vara ambassadör är en heltidssyssla – dygnet runt.

Om jag läst artikeln i Dagen rätt, vilket jag är hyfsat säker på att jag gjort, började demonstrationen först när ambassadör Benny Dagan började sitt anförande. Demonstranterna avvisades, men några blev tydligen kvar och kunde protestera när Dagan avslutade sitt anförande.

Rubriken för artikeln har ingen täckning i själva beskrivningen av händelseförloppet. Vad jag kan se så ”stormades” inte mötet av vare sig antiisraelsiska eller andra grupper. De blivande demonstranterna satt tydligen stilla och lyssnade till tal av riksdagsledamoten Cecilia Wikström (FP) och Franz T Cohn. Många av demonstranterna kanske var lika rörda som Elisabeth Sandlund. Vad vet vi?

Det är fullt möjligt att diskutera det kloka i att välja en minnestund för Förintelsens offer för protester mot Israels orättfärdiga politik mot palestinierna. Jag vet inte om jag skulle ha deltagit. Däremot är det fullt legitimt att rikta sina protester mot officiella representanter för Israel. Vem skulle vi annars rikta kritik mot?

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,


En glad nyhet!

28 januari, 2009

Dagen och Kyrkans Tidning(KT) rapporterar den glada nyheten att Tuulikki Koivunen Bylund fick flest röster i provvalet till ny biskop i Härnösands stift.

Jag kan inte förneka, att min stora uppskattning av domprost Koivunen Bylund bottnar i hennes modiga uppträdande, när hon godkände Elisabeth Ohlsson Wallins fotoutställning Ecce Homo för visning i domkyrkan i Uppsala.

Efter det har jag oftast med stor uppskattning följt hennes aktiviteter genom åren. Så bra man nu kan följa någon i massmedier. Upplever att jag ändå har så pass på fötterna, att jag vågar säga, att Tuulikki Koivunen Bylund har alla förutsättningar att bli en bra biskop för Härnösands stift.

Hoppas att Härnösands stift i slutändan inte gör samma misstag, som stiften i Åbo och Skara, som ansåg sig ha råd att säga nej till en modig och stridbar biskop.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,


Tänk om jag har fel?!

25 januari, 2009

Det har blivit kväll och det har gått några timmar sedan jag kom hem från Gudstjänsten som avslutade årets ekumeniska bönevecka här i Bjuråker-Norrbo. Årets tema har varit ”För samman dem” och bygger på erfarenheter från Korea.

Här i Bjuråker-Norrbo har församlingarna, Betel, Elim, Saron och Svenska Kyrkan besökt varandra. Vi har samtalat om vad som orsakat splittring mellan oss och vad som fortfarande skiljer. Vi har firat gemensam nattvard, lyssnat till predikningar och bett tillsammans. Veckan har varit mycket givande och visat att vi nått långt på enhetens väg. Det är inte bara högtidstal, utan det finns en glädje i våra möten och vi känner oss verkligen som syskon.

Jag kom på mig i onsdags, då vi samtalade om orsaken till splittringen mellan våra samfund, att tanken slog mig (inte för första gången) – tänk om jag har fel?! Under resten av veckan har den tanken följt mig. På vad vilar min förtröstan, att det inte leder till den förödande konsekvensen, som en del kristna pekar på med hela handen – den andra utgången?

Varje gång jag oroar mig över möjligheten att jag har fel, hamnar jag hos Paulus: Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. Då kan jag i barnslig förtröstan luta mig mot Jesus löfte: Var och en som känns vid mig inför människorna, honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen. Svårare än så är det inte!

Det utgör också grunden för hela min inställning till syskonskapet mellan församlingarna i Bjuråker-Norrbo.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,


Har inget nytt att tillföra

24 januari, 2009

… men känner ändå att jag vill ansluta mig till alla dem, som protesterar mot att Domkyrkoförsamlingen i Luleå ställer in fackeltåg och minnesgudstjänst i anslutning till Förintelsens minnesdag den 27 januari.

Motivet till beslutet är ihåligt. En minnesgudstjänst för förintelsens offer får inte kopplas ihop med staten Israel. Jag har märkt genom åren att det utvecklats en märklig kålsuparteori. En teori som vill förminska betydelsen av Förintelsen, med hänvisningar till vad staten Israel gör. Förintelsens minnesdag är inte en hyllning till staten Israel. Det måste vi klara av att inse och också förklara!  

Minnesdagen är också, enligt min uppfattning, en påminnelse om vilka och vad som bidrog till förintelsen. Minnesdagen ger oss anledning till att påminna oss vår egen historia, med rasism och antisemitism som en bärande ideologi i de flesta nationer i Europa. Sverige var inget undantag. Rasism och antisemitism fanns öppet eller latent i de flesta organisationer. Även inom Svenska Kyrkan.

Till sist: Jag hoppas att komminister Bo Nordin är felciterad i Dagen, när det i artikeln skrivs att: ”Det som händer i Gaza läger sordin över firandet.” Möjligen lägger jag en annan betydelse i ordet ”fira” än vad Bo Nordin gör, men jag upplever inte att vi ”firar” Förintelsen. Vi minns den, i sorg över vad mänsklig ondska kan ställa till med.

För min del blir inte sorgen mindre av att jag ser tidigare mönster upprepas, men med andra förtecken.

Andra bloggar om: , , , ,


Likheten i argumentering är slående.

19 januari, 2009

Jag har under de senaste åren med stigande förvåning frågat mig – var kommer alla dessa ”islamexperter” ifrån?  Experterna kan vara Sverigedemokrater, okunniga journalister eller kristna från olika kyrkor och samfund, men också personer med hög utbildning och formell expertstatus. T o m när jag skriver ett inlägg mot antisemitism dyker en tokdåre upp med beskäftiga påståenden, att jag är fullständigt okunnig om islams sanna natur.

Koranen måtte vara den mest sålda boken i Sverige just nu. Överallt möter jag människor, inte minst i bloggosfären, som hänvisar till Koranen. I sig är det bra att människor i så stor omfattning sätter sig in i en annan religion, men faran är att de tror att läsningen av en religiös urkund, ger dem sådana insikter av t ex Islam, att de blir kapabla att avgöra hur en rättrogen muslim egentligen resonerar.

Inställningen påminner mig om alla de diskussioner jag deltagit med ateister, som minsann läst ”Bibeln från pärm till pärm” och talar om för mig, att jag totalt missförstått den kristna läran. Det hjälper inte hur mycket jag än beskriver olika fromhetstraditioner inom kristenheten, hur teologin utvecklats och hur skilda tolkningstraditioner växt fram. De förnekar mig rätten att definiera min tro och säger sig ha kompetensen att påstå, att jag inte är kristen. Den kände filosofen Torbjörn Tännsjö ansåg, i en intervju i tidningen Humanisten, sig ha sådana kunskaper om kristen tro att han kunde avgöra att Åke Green representerade sann kristendom mot den falska läran som KG Hammar förde till torgs. Kreationismen är den sanna kristna tolkningen enligt dessa förståsigpåare. Då hjälper det inte att komma dragandes med t ex katolska kyrkans lära och tro i frågan. Ateisten vet alltid bäst! De har ju läst Bibeln ”från pärm till pärm.” (Vilket jag, skam till sägandes, inte gjort.)

Det är säkert många som minns rättegången mot Radio Islam. Rättegången skulle ta ställning till om Ahmed Rami ägnat sig åt hets mot folkgrupp i sina radiosändningar. När man läser om rättegången är det fascinerande att ta del av olika påståenden. Bl. a att judar upplever sexuell extas av att döda djur. Det skulle föra alltför långt om jag tog upp alla stolligheter som Radio Islam vräkte ur sig under ett antal år. Jag nöjer mig med att ta upp påståendet att judar skulle vara bundna av en mitsva som påbjuder att alla ickejudar skall dödas. Påståendet baseras på en mitsva, som Moses mottog på Sinai, att alla ur folkslaget amalekiterna skulle dödas.

Radio Islam hävdade att mitsvan fortfarande var i kraft och fick stöd under rättegången av professorn i religionshistoria Jan Bergman. Problemet med Bergmans utlåtande var att han enbart hänvisade till studier av Torahn och helt bortsåg från månghundraåriga tolkningstraditioner, som i sig inte förnekar mitsvan, men som hävdar att mitsvan spelat ut sin roll. Enligt tolkningstraditionen existerar inte amalekiterna längre. Det går inte att överflytta mitsvans innehåll på andra folk, vilket Jan Bergman hävdade under rättegången. Bergman beskrev mitsvan som ”mitsvan om folkutrotning.” Det var och är anmärkningsvärt att en professor i religionshistoria så närsynt tolkar den religiösa urkunden och tillåter sig att bortse från den helt dominerande tolkningstraditionen. Även en professor kan tydligen förvandlas till en allmäntyckande köksbordsfilosof, där sanningshalten inte alltid behöver prövas. Än märkligare var det att Bergman fick stöd från den akademiska världen.

Dagens ”islamexperter” gör sig skyldiga till samma misstag, när de hämtar alla sina ”sanningar” ur Koranen och helt bortser från islams traditioner och historia. Det finns inget som stöder tanken på att islam skulle förutsätta folkmord på ickemuslimer. Det finns en lång historisk tradition där kristna kyrkor och judiska församlingar kunnat överleva i stater med muslimsk överhöghet. Om islams sanna natur skulle vara att utrota alla ickemuslimer, så hade t ex det ottomanska riket mycket god tid på sig att förverkliga den målsättningen. Det är ingen överdrift att hävda, att motsvarande tid hade islam inte mycket att lära av den kristna traditionen, som var klart intolerantare mot ickekristna än den islamska traditionen var mot ickemuslimer. Här påstår jag mig stå på mycket fast historisk kunskapsmark. I motsats till många ”islamexperter” här i bloggosfären som vadar i gungfly och söker stöd i egenkomponerade fördomar. (Jag bortser inte från folkmorden och förföljelsen av kristna i det sönderfallande ottomanska riket i början av förra seklet.)

Vi har historiska erfarenheter av att folkgrupper och religioner anklagats för de mest fruktansvärda brott. Då som nu fanns det alltid ”experter” som förvarade och förklarade illdåden mot judar, romer, svarta eller homosexuella. Det sägs ofta att vi ska lära av historien och inte upprepa tidigare generationers missgrepp. Vi får inte låta vare sig ”experter” eller vår egen okunnighet och fördomar leda till att islam demoniseras. Vi måste visa att vi äntligen lärt av historien.

Två äldre inlägg: En ironisk grimas, Ska vi dra det en gång till? och ett boktips, Har Gud en historia? av Kaaren Armstrong.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,


Judiska kapell är inte Israel!

13 januari, 2009

Inte heller judiska församlingar, synagogor eller andra lokaliteter tillhörande judiska organisationer. Enskilda judar är inte och får inte betraktas som representanter för staten Israel!

Det fanns en tid då judar anklagades för att eftersträva ekonomiskt världsherravälde. Många arbetare drogs i sin frustration över kapitalismens orättvisor till olika antisemitiska organisationer. Där SA i Tyskland kanske är en av de mest kända.

Oavsett den berättigade ilskan över kapitalismens orättvisor var inte antisemitismen någon lösning på problemet. Antisemitismen var och är en dårarnas antikapitalism.

På samma sätt måste dagens händelser i Gaza betraktas. Oavsett den ilska eller frustration vi kan känna över Israels agerande, är inte antisemitism lösning på problemet.

Antisemitism är dårarnas solidaritet med Palestina!

SvD, Dagen

Andra bloggar om: , , , , ,