Har inget nytt att tillföra

… men känner ändå att jag vill ansluta mig till alla dem, som protesterar mot att Domkyrkoförsamlingen i Luleå ställer in fackeltåg och minnesgudstjänst i anslutning till Förintelsens minnesdag den 27 januari.

Motivet till beslutet är ihåligt. En minnesgudstjänst för förintelsens offer får inte kopplas ihop med staten Israel. Jag har märkt genom åren att det utvecklats en märklig kålsuparteori. En teori som vill förminska betydelsen av Förintelsen, med hänvisningar till vad staten Israel gör. Förintelsens minnesdag är inte en hyllning till staten Israel. Det måste vi klara av att inse och också förklara!  

Minnesdagen är också, enligt min uppfattning, en påminnelse om vilka och vad som bidrog till förintelsen. Minnesdagen ger oss anledning till att påminna oss vår egen historia, med rasism och antisemitism som en bärande ideologi i de flesta nationer i Europa. Sverige var inget undantag. Rasism och antisemitism fanns öppet eller latent i de flesta organisationer. Även inom Svenska Kyrkan.

Till sist: Jag hoppas att komminister Bo Nordin är felciterad i Dagen, när det i artikeln skrivs att: ”Det som händer i Gaza läger sordin över firandet.” Möjligen lägger jag en annan betydelse i ordet ”fira” än vad Bo Nordin gör, men jag upplever inte att vi ”firar” Förintelsen. Vi minns den, i sorg över vad mänsklig ondska kan ställa till med.

För min del blir inte sorgen mindre av att jag ser tidigare mönster upprepas, men med andra förtecken.

Andra bloggar om: , , , ,

8 Responses to Har inget nytt att tillföra

  1. Josef Boberg skriver:

    ”…men jag upplever inte att vi “firar” Förintelsen. Vi minns den, i sorg över vad mänsklig ondska kan ställa till med. För min del blir inte sorgen mindre av att jag ser tidigare mönster upprepas, men med andra förtecken.”

    Skulle själv ha kunnat formulera mig så, faktiskt…

    Dock – så länge mänskligheten on mass hänger sig åt att TRO på MaktPyramid-MaktElitens GalenPannors påhittade religioner 😈 – så lär det nog fortsatt bli enbart än mera och mera av eländes elände, tyvärr tyvärr… 😥

  2. Petter Eremiten skriver:

    Naturligtvis ska man minnas Förintelsen, men absolut inte fira den.
    Staten Israels politik är i sammanhanget helt ovidkommande.
    Att skylla alla grymheter och övergrepp på olika religioner är enligt min uppfattning felaktigt. Däremot har många grymheter skett i religionens namn, till exempel korstågen. Om inte religionen hade funnits hade man hittat på någon annan förevändning.

    MVH

    Petter Eremiten

  3. Kerstin skriver:

    Icke desto mindre vill staten Israel gärna att Förintelsen ska sammankopplas med just Israel. Bl.a. ska den förklara för hela världen varför det är så viktigt att judarna har en alldeles egen stat och att de måste ha majoritet i denna stat varför palestinierna, den ursprungliga befolkningen i området, måste fördrivas.
    Med detta skymfar staten Israel (=ledargarnityer och de fundamentalistiska judarna i Israel) minnet av Förintelsen och trampar på alla dess offer. Jag känner därför personligen inte för att högtidlighålla minnet av Förintelsen just nu, även om de människor som förintades under nazitiden är värda att både minnas och att vördas. Jag är emellertid, med Norman Finkelstein, vars båda föräldrar var överlevare från koncentrationslägren, upprörd över hur Förintelsen används av staten Israel idag, för att just fördriva, svälta ut och bomba oskyldiga palestinier. Många av dem som blev offer i Förintelsen skulle troligen också uppröras över detta helgerån.

  4. LeoH skriver:

    Om vi låter Israels inställning styra våra minnen av förintelsen, då lär vi inte ha några minnesgudstjänster, fackeltåg eller andra manifestationer, de närmsta åren.

    Hur är vårt minne efter ett sådant självpåtaget moratorium?

  5. Kerstin skriver:

    LeoH:
    Men om allt minnande av Förintelsen, som uppstått de senaste 20 åren, i själva verket är en propagandahistoria iscensatt som försvar av Israels agerande, vad ska man säga då?

    Här en sida med en utskrift av en intervju med Norman Finkelstein:
    ”http://www.normanfinkelstein.com/article.php?pg=3&ar=73

    En annan artikel är också intressant. När man läser den här artikeln så undrar man varför staten Israel inte bekvämar sig att ”minnas” ens sina egna överlevande invånares tidigare öden.
    http://www.normanfinkelstein.com/article.php?pg=3&ar=98

    Jo, jag tycker att de som dog är värda att minnas, men när ska vi hålla högtidliga åminnelsedagar över de palestinier som dödats av Israel? Alla dem skjujtits sedan 1947 – bara för att de var palestinier och råkade bo i ett område som sionisterna ville lägga beslag på och som inte haft ett dugg med Förintelsen att göra?
    När ska vi hålla minneshögtider över de miljoner kongoleser som mördades av Kung Leopolds män? När ska vi.. etc.etc.etc…

    Bara frågor jag tycker att man ska ställa sig idag.

    Lidande kan bara vara individuellt, det kan aldrig kvantifieras. Varje individ känner bara den fysiska smärta som drabbar just den individen. Ingen torterad känner sig mer torterad medan tortyren pågår för att han vet att samma öde drabbar en miljon människor till. Det gör inte mindre ont att bli bränd till döds av vit forsor för att det ”bara” är 50 till som blir det.

    Alla offer för obarmhärtighet är värda samma uppmärksamhet och samma erinran. Det ska inte få upprepas – och det är detta vi ska minnas offren för att bekämpa.

  6. LeoH skriver:

    Om det är så Kerstin, att det är Israel som styr vårt ”minnande”, då lär vi väl få skapa egna minneshögtider.

    Som du ställer frågan, riskerar vi att bli helt utan minnen och helt förlamade.

    Jag är i det stora hela enig med dig om att alla offer är värda samma uppmärksamhet, men hinner vi med? Om jag förstått uppgifterna rätt har 500 000 kvinnor våldtagits i östra Kongo, som ett led i en krigföring som krävt fler offer, än de konflikter vi de senaste åren blivit uppmärksammde på. Jag har förfasat mig, men bara lyckats ”minnas” det en gång. Idag!

    Palestina har följt mig sen 1966/67. Vi har haft alla möjligheter att skapa någon form av årliga minneshögtider. Vem skulle kunnat hindra oss?

    Lidandet kan inte, som du så rätt skriver, kvantifieras. Det finns ett judiskt talesätt – den som räddar en människa, räddar hela världen.

  7. Kerstin skriver:

    Du vill väl inte säga mig att, att minnas ALLT mördande är att minnas ingenting, att vi bör koncentrera oss på att minnas somliga massmord men inte andra för att orka med? Vilka lidande ska vi då minnas och på vilka grunder just deras men inte andras? Och vart ska detta minnande syfta? Vad vill vi uppnå med det?

    Idag finner jag det vara viktigare att inte bara minnas, utan att bekämpa det elände som pågår just nu, som du ex. gör nu, i ett senare inlägg, vad gäller situationen för kvinnorna i Kongo. De redan döda får vi aldrig tillbaka, men vi kan ju försöka förhindra att det blir fler som mördas av politiska skäl – idag och i framtiden. Om detta är viktigt, då är det just nu palestiniernas situation som ska uppmärksammas i det just det området, samt annat massmördande som pågår just nu, inte de oförrätter som judar utsattes för för 60 år sedan, av en helt annan nation än palestinierna.

    Jag kan inte låta bli att må ganska illa av att vi just nu ägnar oss åt att ”minnas” judar som dog i koncentrationslägren mellan 1939 och 1945, och minnas något som dessutom per definition inte får jämföras med något annat massmördande, medan man samtidigt inte hindrar Israel, vilket inte alls skulle vara omöjligt om viljan funnes, att fortsätta mörda oskyldiga palestinier – IDAG! NU!

    Just nu kommer nämligen Förintelsedagen att fungera som en slags rättfärdigande av Israels agerande – judarna måste ju få försvara sig – eller hur? Visst, men nu försvarar de sig inte, de angriper och mördar – alltmedan vi andra minns sedan länge mördade judar och blundar för dagens mördande (för det får ju inte jämföras med Förintelsen, den där vi inte får glömma för att det inte ska upprepas!!), ja inte bara blundar för det, utan ursäktar det med minnet av Förintelsen – som faktiskt de flesta gör idag, inte minst våra politiker i EU, som inte lägger två fingrar i kors, i varje fall inte så vi andra ser det, för att sätta press på Israel att sluta mörda palestinier.

    Europa bär på en ofantlig skuldbörda gentemot de andra världsdelarna och deras urbefolkningar. Det tycker jag vi ska lära oss att minnas och förstå. Europa har stått för massor av förintelser de senaste 400 åren. Det tycker jag att vi ska lära oss att minnas och förstå. Europa ska inte dölja detta, eller glömma detta genom att utse en enda galen syndabock som sedan allt elände skylls på, som om han har varit ensam europé i historien om massmördande.

  8. LeoH skriver:

    Kerstin, det finns en risk att en eventuell mindre åsiktsskillnad mellan oss blir större än vad den egentligen är.

    För i grunden har vi en gemensam grundhållning. Både vad gäller historisk förståelse och förståelse av dagens internationella skeenden.

    Jag har skrivit några ironiska inlägg om den ”historiska sanningsmyndigheten” och ifrågasatt om den skulle kunna eller våga uttala sig om främlingsfientligheten hos SD ingår i det vi bör lära av historien. Att lära av historien är oftast ett politiskt eller moraliskt ställningstagande, där vi bl a kan hämta näring för våra ställningstaganden i historiska erfarenheter.

    Ungefär som, åtminstone jag gör, när jag bedömmer Israels politik. Deras ”självförsvarsargument” t ex är lika ihålligt som när USA i ”självförsvar” bombade Afghanistan och Irak efter 11/9.

    Vi ska inte heller avstå från att påpeka med med orden hos Sven Lindqvist ”Utrota varenda jävel”, att Europa har en lång historisk syndabörda vad gäller utrotning av andra folk och klasser (inte att förglömma).

    Jag skulle också kunna nämna de brott min kristna tradition stått för och står för. Varje dag påminns jag om hur kristna grupper i USA och Sverige (bl a Livets Ord) stöder Israel, sprider fördomar om muslimer (de vill inte lära av historien) och glömmer helt bort hur gamla kristna kyrkor i området behöver hjälp och stöd. Jag förstår i och för sig varför de inte vill kännas vid de kristna palestinierna, för de gör ju samma bedömning som de flesta palestinier, att de lever under Israeliskt förtryck.

    Jag vill inte mitt långa svar antyda, att du helt i onödan ifrågasatt mina uppfattningar. Det är alltid nyttigt att få en djupare respons på det man skrivit. Det tvingar en att tänka efter och kanske försöka vara klarare i ståndpunkterna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: