Gud bevare oss! Är de här våra ledare?

28 februari, 2009

För många år sedan deltog jag på en storstadskonferens. Var och när, det har jag glömt. Det jag däremot inte glömt är biskop emeritus Kastlunds föreläsning om ledarskap och chefskap.

Kastlund påpekade, att bara i lyckliga undantagsfall sammanfaller chefskap och ledarskap i en enda person. Att vara chef är en position, som vi kan söka, intrigera eller mygla oss till. Ledarskap är en relation som vi gjort oss förtjänta av. En chef behöver inte vara ledare oavsett hur mycket han/hon än vinkar till sina underställda.

En ledare kan säga: ”Följ mig!” En chef sitter på sitt kontor och pekar med hela handen och kräver: ”Gör som jag säger!”

Tankarna dök upp när jag läste i SvD om att cheferna på Volvo skall få höjda löner. Förslaget åskådliggör, nästan övertydligt, skillnaden mellan ledare och chefer. Kan cheferna på Volvo säga till de anställda – följ mig? Nej istället säger de: Vi måste spara! Vi upplever den största krisen på mannaminne! Alla måste anstränga sig att sänka företagets kostnader! (Givetvis inte min lön och mina bonusar. Det vore ju helt orimligt!)

Som sagt en ledare går före och en chef sitter på sitt kontor och pekar med hela handen och framstår som beslutspotent.

Kastlund avslutade sin föreläsning med att säga, att det bara funnits en ledare i historien som med kraft och trovärdighet kunnat säga: ”Följ mig!” Jag har inga krav på att våra ledare skall vara Kristuslika. Det torde vara svårt för de flesta av oss. Däremot anser jag det inte alltför övermaga, att näringslivets chefer inte begär mer av andra, än vad de begär av sig själva.

Andra bloggar om: , , , , ,


Fyra partier har inte svarat

28 februari, 2009

Jag ställde den 12 februari en fråga till alla riksdagspartier om deras riksdagsmän verkligen varit med om och fattat sådana beslut, att Migrationsverket måste utvisa barn.

Jag har fått svar från Folkpartiet, Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna har av för mig okänd anledning inte svarat ännu.

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Äntligen ett erkännande!

24 februari, 2009

I en kort notis i DN berättas det att USA:s representanthus tydligen i ett enhälligt uttalande hyllar apachehövdingen Geronimo för hans:

”extraordinära mod’ och hans beslutsamma försvar av sitt land, sitt folk och dess livsstil.”

Det är intressant att representanthuset erkänner att Geronimo (och många, många andra ledare för skilda indiannationer) var indragen i ett försvarskrig. Det bör ju innebära, att representanthuset också inser vilka som var angriparna. Kommer apachenationen att kompenseras på något sätt eller skall de vara nöjda med klappen på axeln för ”extraordinärt mod?”

Om vi så bara har ”indian- och cowboyfilmer” som kunskapskälla, har vi ändå en hyfsad kunskap om vad som egentligen drabbade indianerna. 

Vi vet hur det gick till. Européerna kom till Amerika. Först i små rännilar, som växte till stora floder. Indianerna började känna sig obekväma. De kände att de började trängas ut från sitt eget land. De försökte säga till inkräktarna, att det var deras land invandrarna tog. Vi vet svaren indianerna fick. ”Bevisa äganderätten” eller ”Vi har köpt det från era hövdingar. Se här de undertecknade handlingarna.” Om indianerna inte godvilligt accepterade tingens ordning, föstes de med våld bort.

Européerna och deras ättlingar trängde sig allt längre in i det ”jungfruliga landet.” Indianerna började känna sig något pressade, för att uttrycka det milt. Många hävdade att de måste sätta sig till motvärn mot utvecklingen. Det skulle vara förödande att stillatigande acceptera att de ”vita” bosättarna bara tog över. Förhandlingslösningar avlöste varandra och ”fredspipor röktes”, men utvecklingen var obönhörlig. Indianerna trängdes undan eller rent av förflyttades till reservat, utan utvecklingsmöjligheter.

Och nu händer det som skildras i mängder av filmer: En grupp soldater, cowboys eller jägare rider intet ont anande i landskapet, nästan som på en oskyldig utflykt. Plötsligt ser de en hotfull rökpelare och de rider dit. De får se ett nedbrunnet stockhus och döda nybyggare. Händelsen leder till att förövarna givetvis måste bestraffas. Antingen är det hämndlystna nybyggare som tar upp förföljandet eller så kommer kavalleriet till undsättning. Så skildrades händelserna. Orsaken till krigen var alltid indianernas påstått oprovocerade angrepp på ”fredliga” nybyggare.  ”Indianexperter” uttalade sig om indianernas primitivitet, grymhet och opålitlighet. Krav på hårda tag och ett slut på daltandet restes.  

Vi vet resultatet. Indianerna besegrades och föstes tillbaka till ännu mindre och ogästvänligare reservat. Reservat, där indianerna var fullständigt rättslösa och i händerna på myndigheternas godtycke. Jag kan inte förneka, och vill det inte heller, att mycket av den förståelse av världen jag har, baseras på de känslomässiga erfarenheter alla dessa indianfilmer gav. 

Det känns gott, att min ungdoms hjälte Geronimo, får erkännandet att ha lett ett hjältemodigt och rättfärdigt försvarskrig. Det innebär ju samtidigt, att representanthuset erkänner att apacheindianernas kamp fördes mot en övermäktig och ondsint fiende.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , ,


Vad räknas? De vackra orden eller den hårda verkligheten?

21 februari, 2009

I kväll när jag lyssnade och tittade på Rapport, fick jag mig till livs, att det satsas på de arbetslösa. De skall få hjälp av något som kallas jobbcoachers. Jag som i min enfald trodde det var arbetsförmedlingarnas roll. Se där vad lite jag, i min inbilskhet, vet om samhällets myndigheter.

En jobbcoach skall, vad jag kan förstå, hjälpa den enskilde arbetslöse att hitta och sätta ord på sin egen vilja. En begeistrad Maud Olofsson förstärker det intrycket när hon i TV utbrister:

 Att vi måste ”respektera att människor är olika!”

Vackra ord, som jag mer än gärna skriver under på. Men nu till den stora frågan: Hur kan den som är arbetslös hävda respekten för sin individualitet, när den krockar med regelverket?

Ett regelverk, som kräver att den arbetssökande skall söka alla de arbeten som arbetsförmedlingen hänvisar. Oavsett om den arbetssökande har kompetens för arbetsuppgiften eller inte. (Det gäller att visa sig arbetsvillig, gubevars). 

Kan den arbetssökande hävda respekten för sin individualitet, när arbetsförmedlingen kräver att hon eller han skall flytta till annan ort där en arbetsuppgift som arbetsförmedlingen hävdar passar den arbetssökande.

Jag skulle kunna ta fram fler exempel, men de här två får räcka för att visa hur cyniskt Maud Olofsson argumenterar. Hon är fullt medveten om regelverket. Hon har själv varit med om att fatta besluten. Maud Olofsson vet att regelverket inte ger något som helst utrymme för: ”respektera att människor är olika.”

Den som hävdar den rätten, upptäcker nog mycket hårdhänt, att han eller hon är utan a-kassa. Och inte bara det. Den arbetslöse får också räkna med att bli kallad både lat och fuskare av samhällsetablisemanget.

Andra bloggar om: , , , ,


Nu har tre partier svarat

21 februari, 2009

I går fick jag ett svar från Vänsterpartiet:
Hej,

Det finns idag mycket allvarliga problem när det gäller själva bedömningen av ärenden som rör barn i den svenska asylprocessen. Det handlar om bristande bemötande av barn som farit illa innan de kom hit, om barn som farit illa i den svenska asylprocessen och barn som skickas tillbaka till sina hemländer där de inte kan få den hjälp eller det stöd som de behöver. Det verkar inte sällan som om behovet av att upprätthålla principen reglerad invandringen får vara överordnad humanitet, rättssäkerhet och principen om barns bästa.

Dessa brister drabbar bland andra 17-åriga Lollo som ska avvisas till Kroatien tillsammans med den vuxen som orsakat hon fått skyddat boende i Sverige.

Vi var från vänsterpartiets sida mycket kritisk till utformningen av de regler kring ”synnerligen ömmande omständigheter” i den nya utlänningslagen som ersatte de tidigare bestämmelserna om humanitära skäl. Nu visar det sig dessutom att den nya ordningen har fungerat ännu sämre än vi befarade. Den inhumana praxis som utvecklats måste brytas genom att lagbestämmelsen utvidgas.

Dessutom är det ett ytterligare allvarligt problem att utlänningslagens bestämmelser idag överordnas det ansvar som samhället har för barns säkerhet genom lagen om vård av unga (LVU). Vänsterpartiet driver därför att en ändring ska genomföras i utlänningslagen så att Socialtjänsten, i ärenden som Lollos, ges vetorätt mot avvisning.

Det råder inga som helst tvivel om att tillämpningen av utlänningslagen i flera ärenden som rör barn och unga allvarligt strider mot humanitet, rättssäkerhet och barns bästa. Det är därmed otvivelaktigt nödvändigt att en översyn av relevanta delar av utlänningslagen genomförs skyndsamt.
Sofia Johansson
politisk sekreterare

Vänsterpartiet Riksdagen
08-786 62 76, 0739-06 12 21

Vänsterpartiet anser att lagstiftningen försämrades när ”synnerligen ömmande skäl” ersatte de tidigare bestämmelserna om humanitära skäl. Vänstrpartiet kräver också en översyn av utlänningslagen. Vilket enligt min mening är helt nödvändigt.

Andra bloggar om: , ,


Två partier har svarat.

19 februari, 2009

Jag ställde den 12 februari en fråga till alla riksdagspartier om deras riksdagsmän verkligen varit med om och fattat sådana beslut, att Migrationsverket måste utvisa barn.

I går fick jag svar från två partier.

Från Folkpartiet kom följande svar:

Hej Leo

Tack för ditt brev. Folkpartiet liberalerna har i olika sammanhanhang reagerat på en del fall med asylsökande barn, som uppmärksammats på sistone och sagt att vi snart vill se en översyn av vissa delar av asylsystemet. Det pågår just nu
en utvärdering av rättssäkerheten och processordningen i asylsystemet på justitiedepartementet och den presenteras i juni. Vi avvaktar för att se vad den föreslår.

Med vänliga hälsningar

Nina Bäckström
Folkpartiet liberalernas
Riksdagskansli

Miljöpartiet svarar:

Hej Leo, och tack för ditt mejl.
Nej Miljöpartiet har inte varit delaktig i beslutet om Lollo, det är den sittande regeringen alltså alliansen som har makten över detta beslut och migrationsverket. På den länk kan du se Peter Eriksson uttala sig om att migrationslagstiftningen borde vara mer humanitär: [
http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=726692&treeId=902001&renderingdepartment=2.757
Det andra fallet har jag ingen direkt kommentar till, men Miljöpartiet vill ha humanare asylregler. Du kan läsa här vad vi tycker: [
http://mp.se/templates/Mct_78.aspx?avdnr=12308&number=69149
Vänligen,
Sofia
Miljöpartiet de Gröna

Jag tolkar svaret från Folkpartiet så, att det krävs förändringar i den nuvarande lagstiftningen och regelverket.

Jag får en känsla av att min fråga kanske var något otydlig när jag läser Miljöpartiets svar. Jag är fullt medveten om att riksdagen inte behandlat utvisningen av Lollo, som ett beslutsärende. I den meningen har ingen riksdagsman varit delaktig i utvisningsbeslutet av Lollo.

 När jag lyssnade till vad Peter Eriksson sa i TV-intervjun fick jag en känsla av, att han inte så där rakt av vågade hävda att Migrationsverket tolkat befintlig lag fel. Det är ju lagstiftningen Migrationsverket hänvisar till, när de säger att de inte kunde ha fattat ett annat beslut.

Andra bloggar om: , , ,


Ännu har inte något parti svarat.

17 februari, 2009

Ännu har inget partikansli svarat på den fråga jag ställde den 12 februari. Frågan gällde om partiernas riksdagsmän verkligen varit med om och fattat sådana beslut, att Migrationsverket måste utvisa barn.

Jag är medveten om att partierna inte är några 24- timmars myndigheter, så de får väl ytterligare några dagar på sig, innan jag drar några slutsatser i sakfrågan.

För Migrationsverket är svaret helt klart. Riksdagen är skyldig till att Lollo, hennes syster och Maria utvisas. Rättschefen för Migrationsverket, Mikael Ribbenvik skriver med anledning av ett annat ärende i SvD. Svaret har också giltighet i de av Cordelia Edvardson påtalade fallen:

”Om riksdagen vill kan man naturligtvis ändra på dessa regler. Men jag tycker också att man ska ha respekt för att en svensk myndighet och svenska domstolar måste spela efter de demokratiska spelreglerna som innebär att vi följer våra folkvaldas beslut.

Hur skulle vårt samhälle se ut om Migrationsverket eller domstolarna skulle överpröva riksdagens beslut?”

Jag återkommer i frågan.

Andra bloggar om: , , , , ,


Inget svar i dag.

13 februari, 2009

Det har inte kommit något svar från riksdagspartierna på den fråga jag ställde igår. Bortsett från ett automatiskt svar från Kristdemokraterna, som lovar att svara så fort de hinner.

Ser i DN att det börjar röra sig i frågan. Riksdagsledamöter verkar ifrågasätta den praxis som utvecklats.

”I riksdagen diskuterades på fredagen bland annat den romska flickan Lollos utvisning. KD-politikern Chatrin Pålsson Ahlgren ville veta vilka åtgärder migrationsminister Tobias Billström (M) tänker vidta så att barn utan vårdnadshavare inte utvisas. Lagar bör ändras, sade KD-politikern, så att det går att göra fler undantag för barn med särskilt ömmande omständigheter.”

Andra bloggar om: , , , , , ,


Har vi inte hört det förr? Jag lyder bara order!

12 februari, 2009

Idag har jag läst en kolumn av Cordelia Edvardson och fått insikter om att det inte kan vara lätt att uppehålla tjänsten som generaldirektör för Migrationsverket. Stackarn är bunden av ett omänskligt regelverk och tvungen att lyda order.

Läs Edvardsons beskrivning av två fall av utvisningar, där generaldirektör Dan Eliasson försvarar sig med, att regelverket tvingar myndigheten och honom att utvisa.

Det ena fallet rör Lollo och hennes syster som blivit misshandlade av sin far och placerats i skyddat boende av kommunen. Nu ska de utvisas till Kroatien tillsammans med sin far.

Det andra fallet rör 9-åriga Maria, som kom till Sverige med sin sjuka mor. Maria har de senaste tre åren bott i fosterfamilj. Nu har myndigheten blivit ”tvungen” att utvisa Maria till vad jag förstår Ryssland. Där finns det en hemlös och alkoholiserad far. Marias sjuka mamma blir tydligen kvar i Sverige. Hon kan inte flyttas. Generaldirektör Dan Eliasson hävdar att han och myndigheten bara följer regelverket. Ett regelverk som tydligen inte ens tillåter myndigheten att ta hänsyn till FN:s barnkonvention.

Som sagt, läs Cordelia Edvardsons kolumn. Jag hör hennes omisskänneliga röst, full av empati och ilska. Den är giftig i sina slutsatser, när hon visar generaldirektören på möjligheten att säga upp sig. Vi behöver inte lyda order, för sist och slutligen är det ett mycket dåligt försvar för omoraliska handlingar.

Jag har ägnat en del av kvällen åt att skicka e-post till riksdagspartiernas kanslier med en fråga, om deras riksdagsledamöter verkligen har varit med om att fatta beslut i riksdagen, som tvingar Migrationsverket till ovanbeskrivna utvisningar. Det vore bra om andra gjorde likadant.

Jag kommer att redovisa svaren allteftersom de kommer neddimpande i min e-postlåda.

Andra bloggar om: , , , , , , ,


Vilket märkligt förbud mot historiska paralleller.

10 februari, 2009

Jag har under de senaste dagarna ofta återkommit till en artikel i Dagen.  I artikeln beskrivs hur en utställning om Gaza på stadsbiblioteket i Norrköping stoppats med motiveringen att den var antisemitisk. Det främsta skälet till bedömningen är tydligen, att utställningsansvariga dragit paralleller mellan händelserna i Gaza och förintelsen.

Jag kan inte uttala mig om utställningen är antisemitisk eller inte. Jag har inte tagit del av hur utställningen beskriver händelserna i Gaza. Det som fått mig att återkomma till artikeln är hänvisningen till en mycket märklig EU-bestämmelse, som skäl att stoppa utställningen.

– Det är helt legitimt att kritisera staten Israel. Men det är enligt EU inte tillåtet att jämföra staten Israels agerande och Förintelsen, säger Bengt Cete till Norrköpings tidning.

Hur ska en sådan bestämmelse egentligen tolkas? Innebär bestämmelsen att EU hävdar att Israel, vare sig i dag eller i en okänd framtid, aldrig kan tänkas begå brott mot mänskligheten av liknande dimensioner, som Tysklands brott mot judar, romer, slaver, homosexuella och förståndshandikappade? Jag skulle inte, trots mina bristfälliga historiska kunskaper, våga mig på ett sådant antagande. Bestämmelsen är fullständigt orimlig.

Det är val i Israel i dag. Mycket tyder på att en av segrarna mycket väl kan vara Avigdor Lieberman och hans parti Yisrael Beiteinul (Israel vårt hem). Partiet kan rent av bli representerade i en kommande israelisk regering. Inga EU-bestämmelser i världen kan förhindra mig att varna för de konsekvenser Avigdor Liebermans politik kan leda till. Inte heller kommer jag att avstå att använda mig av de historiska paralleller, som bäst underbygger varningarna.

Lieberman och hans parti har under många år argumenterat för en ren judisk stat. En stat där palestinier inte har hemortsrätt. Partiet förordar att palestinierna skall förmås eller tvingas lämna landet. Med hårda särbestämmelser skall palestiniernas medborgarskap kunna ifrågasättas. Vi vet av historiska erfarenheter vad en sådan politik har som sin yttersta konsekvens. Tyskland försökte förmå judarna att flytta. Politiken misslyckades. Dels för att judarna i allmänhet inte var benägna att flytta, dels för att de omgivande länderna däribland, skam till sägandes Sverige, inte tog emot judiska flyktingar. Vi vet resultatet. Vi har facit. Är det en helt orimlig tanke, att Liebermans politik mycket väl kan leda till fysisk eliminering av landets arabiska minoriteter?

Här var och var i massmedieflödet har det förekommit uppgifter om att Lieberman förordat användandet av kärnvapen i Gaza. Här behövs inga hårdragna historiska paralleller. Det Lieberman ser framför sig, öppet och klart, är en förintelse av de 1,5 miljoner palestinier som bor i Gaza, med mycket små möjligheter att ta sig därifrån.

Nu säger säkert vän av ordning, att jag målar fan på väggen. Lieberman kommer inte att få det inflytandet på Israels politik, att hans visioner skulle förverkligas. Det är i sig fullt möjligt, men låt mig vara så ohemul, att jag påminner om en liten demagog med löjlig mustasch. Ingen tog honom på allvar, men vi vet hur det slutade.

Det som verkligen manar till eftertanke, är att inget av de partier som slåss om makten tar avstånd från Lieberman. Ingen av blocken säger klart och tydligt: Vi regerar inte med stöd av eller i samma regering som Lieberman och hans Yisrael Beiteinul. Istället verkar det nästan självklart att alla de tre partiledarna, Benjamin Netanyahu, Tzipi Livni och Ehud Barak, med ambitioner att bli regeringsbildare, anser att det är moraliskt fullt legitimt att söka stöd hos Avigdor Lieberman.

Inte vet jag om mitt inlägg bryter mot någon EU-bestämmelse, men det bekymrar mig inte. Däremot är det lite bekymmersamt, att EU anser sig ha befogenheter och kompetens att uttala sig om vilka historiska paralleller som kan godkännas. Vi vaknar kanske en dag och upptäcker att Avigdor Lieberman är statsminister i Israel.

Andra intressanta bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,