Vad räknas? De vackra orden eller den hårda verkligheten?

I kväll när jag lyssnade och tittade på Rapport, fick jag mig till livs, att det satsas på de arbetslösa. De skall få hjälp av något som kallas jobbcoachers. Jag som i min enfald trodde det var arbetsförmedlingarnas roll. Se där vad lite jag, i min inbilskhet, vet om samhällets myndigheter.

En jobbcoach skall, vad jag kan förstå, hjälpa den enskilde arbetslöse att hitta och sätta ord på sin egen vilja. En begeistrad Maud Olofsson förstärker det intrycket när hon i TV utbrister:

 Att vi måste ”respektera att människor är olika!”

Vackra ord, som jag mer än gärna skriver under på. Men nu till den stora frågan: Hur kan den som är arbetslös hävda respekten för sin individualitet, när den krockar med regelverket?

Ett regelverk, som kräver att den arbetssökande skall söka alla de arbeten som arbetsförmedlingen hänvisar. Oavsett om den arbetssökande har kompetens för arbetsuppgiften eller inte. (Det gäller att visa sig arbetsvillig, gubevars). 

Kan den arbetssökande hävda respekten för sin individualitet, när arbetsförmedlingen kräver att hon eller han skall flytta till annan ort där en arbetsuppgift som arbetsförmedlingen hävdar passar den arbetssökande.

Jag skulle kunna ta fram fler exempel, men de här två får räcka för att visa hur cyniskt Maud Olofsson argumenterar. Hon är fullt medveten om regelverket. Hon har själv varit med om att fatta besluten. Maud Olofsson vet att regelverket inte ger något som helst utrymme för: ”respektera att människor är olika.”

Den som hävdar den rätten, upptäcker nog mycket hårdhänt, att han eller hon är utan a-kassa. Och inte bara det. Den arbetslöse får också räkna med att bli kallad både lat och fuskare av samhällsetablisemanget.

Andra bloggar om: , , , ,

2 Responses to Vad räknas? De vackra orden eller den hårda verkligheten?

  1. Rolf skriver:

    Arbetsmarknadspolitiken är kall och segregerenade sedan några år nu. Inte bara genom att a-kassan sänkts och skattetrycket fortsatt är högt för arbetslösa i förhållande till de som har arbete utan även genom den cynism som ligger bakom begreppet Jobblinjen som går som ett mantra genom nuvarande regeringens politik.

    Människor värderas utefter om de har arbete eller inte. Om man inget har kan myndigheterna behandla en hur godtyckligt som helst. Du tvingas söka arbete du inte passar till, på platser där du måste lämna dina rötter och kanske familj. Du värderas inte som människa utan blir ett offer för en politik som är krass och nedvärderande och utöver detta har det skapats en misstro mot arbetslösa som ickearbetsvilliga för att få den cyniska politik vi ser i dag att få fotfäste i Sverige. Få protesterar mot politiken utan tror att arbetslöshet är synonymt med arbetsskygghet. Alliansen har lyckats med det ingen annan regering i modern tid lyckats med. Att skapa misstro mellan människor och regera utefter detta men ett enda svar på alla problem som då uppstår. Begreppet de inte kan förklara men vräker ur sig hela tiden Jobblinjen.

  2. […] Ekonomikommentarer om tigerekonomierna, Annas Rosblogg om Victoria, Tankar i natten om arbetslösa, Eva-Lena om Ipred, Lasses blogg om Victoria och kärleksjakten, Alliansfritt […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: